Läkemedel – delegera läkemedelshantering (särskilt reglerad). För hälso- och sjukvården och tandvården

Nej, de delegeringsbeslut som löper över årsskiftet gäller till och med det datum för giltighetstid som är angivet på delegeringsbeslutet. Syftet med övergångsbestämmelsen är att vårdgivarna ska få tid på sig att anpassa delegering av läkemedelshantering för sina olika verksamheter.

Det finns inga regler i föreskriften som anger hur kunskaperna ska dokumenteras. Det är en fråga för vårdgivaren att ta ställning till och bestämma.

Det är vårdgivarens ansvar att återkalla delegeringsbeslut som inte längre är förenliga med en god och säker vård. Patientsäkerheten tillgodoses genom att vårdgivaren ansvarar för att delegeringsbeslut följs upp minst en gång per år och återkallas om det inte längre är förenligt med en god och säker vård.

Vårdgivaren bestämmer själv sin organisation. Liksom i alla organisationer, behöver någon utföra de konkreta uppgifterna som vårdgivaren ansvarar för, till exempel i arbetet med att systematiskt och fortlöpande utveckla och säkra kvaliteten. Det görs genom att vårdgivaren utser olika funktioner inom organisationen och överlåter till dem att handla eller besluta i vårdgivarens ställe, till exempel vem som ska följa upp och återkalla delegeringsbeslut. Vilken eller vilka funktioner som är bäst lämpade för uppgiften behöver vårdgivaren ta ställning till och utse.

Ett beslut om delegering ska följas upp minst en gång per år. Det är vårdgivarens ansvar att se till att så sker. I uppföljningen ska det ingå att kontrollera att mottagarens kunskaper är aktuella. Genom återkommande kontroller av kunskaperna kan eventuella kompetensbrister och behov av fortbildning upptäckas. Vad som i övrigt ska ingå i uppföljningen kan variera mellan olika verksamheter. Det behöver vårdgivaren därför ta ställning till och besluta om.

Enligt lagstiftningen är det en statlig myndighet, en kommun, en region eller en privat utförare som är vårdgivare. Vårdgivaren bestämmer sin egen organisation och i kommunen eller regionen kan det beslutas att vårdgivaransvaret ska utövas av en viss nämnd. Den ansvariga nämnden ger då olika funktioner inom respektive verksamhet rätt att handla eller besluta i vårdgivarens/nämndens ställe, till exempel att genomföra riskanalys och besluta om rutiner för delegering av läkemedelshantering. Att vårdgivaren ska göra riskanalyser är inte nytt utan regleras i 5 kap. 1 § Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:9) om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete. Vårdgivaren ska fortlöpande bedöma om det finns risk för att händelser skulle kunna inträffa som kan medföra brister i verksamhetens kvalitet och patientsäkerhet. För varje sådan händelse ska vårdgivaren uppskatta sannolikheten för att händelsen inträffar och bedöma vilka negativa konsekvenser som skulle kunna bli följden av händelsen. Där är exempelvis läkemedelshantering en process sedan tidigare. Vilken eller vilka funktioner som är bäst lämpade för uppgiften får vårdgivaren/nämnden ta ställning till. Det kan till exempel vara verksamhetschef, medicinskt ansvarig sjuksköterska eller annan funktion.

Ja, ett delegeringsbeslut kan gälla för flera hälso- och sjukvårdsverksamheter. Begreppet verksamhet betyder detsamma som i övrig lagstiftning, till exempel ska vårdgivaren enligt patientsäkerhetslagen anmäla sin verksamhet till IVO.

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:9) om ledningssystem för ett systematiskt kvalitetsarbete ska tillämpas i verksamhet som omfattas av bland annat hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och tandvårdslagen (1985:125). Enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2017:37) om ordination och hantering av läkemedel i hälso- och sjukvården ska vårdgivaren fastställa rutiner för ordination och hantering av läkemedel i verksamheten. Begreppet verksamhet har funnits i många år, till exempel i patientsäkerhetslagen (2010:659) och i ledningssystemföreskriften (SOSFS 2011:9). I HSLF-FS 2017:37 finns begreppet verksamhet i en rad bestämmelser. Begreppet verksamhet i det nya kapitel 9 om delegering i föreskriften innebär detsamma som i övriga lagar och föreskrifter.

Personal som arbetar inom omsorgen med omsorgsuppgifter och som får ett delegeringsbeslut att iordningställa, administrera eller överlämna ett läkemedel till en patient får anses biträda den som har beslutat om delegeringen. Det innebär att omsorgspersonalen är hälso- och sjukvårdspersonal när de delegerade uppgifterna utförs och de har då det särskilda ansvar som det innebär.

De mest grundläggande delarna av ansvaret är att hälso- och sjukvårds-personal ska utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet och att de själva ansvarar för hur de fullgör sina arbetsuppgifter (6 kap. 2 § patientsäkerhetslagen och proposition 1993/94:149 Åligganden för personal inom hälso- och sjukvården m.m.       s. 67). Som hälso- och sjukvårdspersonal ska man också rapportera risker för vårdskador och händelser som har medfört eller hade kunnat medföra en vårdskada till vårdgivaren.

Det finns inte något juridiskt hinder mot att den som delegerar och den som tar emot delegeringen arbetar i olika organisationer eller verksamheter. Det är alltså möjligt för personal hos en vårdgivare att delegera läkemedelshantering till personal i en verksamhet som i sig inte omfattas av hälso- och sjukvårdslagen. Men det förutsätter att det finns ett samarbete på verksamhetsnivå och att verksamheterna är överens om att delegeringen ska ske, på vilket sätt det ska ske och under vilka förutsättningar.

Förutsättningen är att samarbetet mellan verksamheterna i dessa fall är utformat så att vårdgivaren är med och planerar, leder och kontrollerar läkemedelshanteringen som utförs i den andra verksamheten. Då gäller HSLF-FS 2017:37 för läkemedelshanteringen och vårdgivaren, där personalen som delegerar arbetar, har vårdgivaransvaret för läkemedelshanteringen.

Varje vård- och omsorgsgivare bestämmer hur den egna verksamheten ska vara organiserad och definierar vilka uppgifter varje verksamhet inom den egna organisationen ska ha.

Ett samarbete, som inkluderar läkemedelshantering, mellan en vårdgivare och en annan vårdgivare eller en verksamhet som inte är vårdgivare kan se ut på olika sätt och kommer också att göra det. Det som förtydligas i bestämmelserna är att det alltid är den vårdgivare vars personal delegerar som har vårdgivaransvaret för att patienten får en god och säker vård.

MAS ansvar och uppgifter framgår av hälso- och sjukvårdsförordningen (2017:80), HSF. Bland annat ansvarar MAS för att det finns ändamålsenliga och väl fungerande rutiner för läkemedelshantering och för att beslut om delegering är förenliga med patientsäkerheten (4 kap. 6 § första stycket 4 och 5 a HSF).

Att MAS har detta ansvar fråntar inte vårdgivaren dennes ansvar för delegering av läkemedelshantering.

Verksamhetschefen ansvarar för att säkerställa att patientens behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet i vården tillgodoses (4 kap. 1 § HSF). Regleringen av verksamhetschefens ansvar för delegering av läkemedelshantering upphör att gälla vid utgången av år 2025. Men vårdgivaren kan välja att fördela arbetsuppgifter som rör delegering till verksamhetschefen.

Det är bara iordningställande, administrering och överlämnande av läkemedel som måste delegeras för att få utföras av någon som inte är behörig. Det finns inget förbud att delegera andra arbetsuppgifter än läkemedelshantering.

Vårdgivaren beslutar om

• oreglerade uppgifter ska fördelas utifrån de enskilda yrkesutövarnas kompetens utan delegering eller
• om man ska använda sig av delegering även för oreglerade uppgifter och ha samma rutiner för dessa som för delegering av läkemedelshantering eller
• om man ska använda sig av delegering även för oreglerade uppgifter men ha andra rutiner för dessa än för delegering av läkemedelshantering.

Om undersköterskan inte har delegering på överlämnande av läkemedel så får hen inte utföra den uppgiften. Antingen har man den formella behörigheten att hantera läkemedel enligt föreskriften eller så måste läkemedelshanteringen delegeras. Någon möjlighet att få rätt att hantera läkemedel genom ”handräckning” finns inte när det gäller läkemedelshantering.

Att dra upp injektionsläkemedel är att iordningställa läkemedel. Om undersköterskan inte har delegering på iordningställande av läkemedel så får hen inte göra den uppgiften. Begreppet handräckning finns inte när det gäller läkemedelshantering.

Att hämta läkemedlet i t ex ett skåp och ge det till läkaren som själv drar upp injektionsläkemedlet och därefter själv ger det till patienten kan en undersköterska göra utan delegering eftersom det inte innebär ett iordningställande.