Senaste version av SOSFS 2009:12 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om läkarintyg enligt 7 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål m.m.

Observera att det är den tryckta versionen av författningen som gäller. Kontrollera därför alltid texten mot den tryckta versionen. För uppgift om använda bemyndiganden och ikraftträdandebestämmelser, se respektive författning.

Ändrad: HSLF-FS 2019:2

Senaste lydelse: Gäller från och med: 2019-03-15

Rättsmedicinalverket föreskriver följande med stöd av 21 § förordningen (1992:289) om särskild personutredning i brottmål, m.m. samt 12 § andra stycket förordningen (1991:1413) om rättspsykiatrisk undersökning. 
Föreskrifterna har utarbetats efter samråd med Socialstyrelsen. 

Inledande bestämmelser

1 § Dessa föreskrifter ska tillämpas vid avgivande av läkarintyg enligt 7 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m.

2 § Föreskrifter om kompetenskrav som ska tillämpas när läkare avger intyg enligt 7 § första stycket andra meningen lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. finns i 3 kap. 5 § Socialstyrelsens föreskrifter (HSLF-FS 2018:54) om att utfärda intyg i hälso- och sjukvården. (HSLF-FS 2019:2)

3 § I dessa föreskrifter avses med

Inhämtande av uppgifter

4 § Läkaren ska se till att de uppgifter som behövs för ett § 7-intyg hämtas in.
    Uppgifter i tidigare avgivna utlåtanden avseende rättspsykiatriska undersökningar och tidigare avgivna § 7-intyg som avser intygspersonen ska dock alltid hämtas in.

Läkarundersökning

5 § Ett § 7-intyg får inte avges förrän intygspersonen har undersökts av läkaren. Om intygspersonen inte medverkar i läkarundersökningen, ska intyget ändå avges.

6 § Intygspersonen ska skriftligen kallas till en läkarundersökning.

7 § Innan en läkarundersökning påbörjas ska läkaren

1. kontrollera att den som har inställt sig för undersökning är intygspersonen, och
2. informera intygspersonen om förutsättningarna för undersökningen och dess syfte.

Intygets utformning och innehåll

Gemensamma bestämmelser för intyg i brottmål och i ärenden
om nåd
8 § Ett § 7-intyg ska utformas så att det tydligt framgår från vem en uppgift härrör och vilka uppgifter som ligger till grund för läkarens bedömningar.
    Om ett intyg innehåller medicinska termer vars innebörd inte kan antas vara allmänt kända, ska innebörden av dem förklaras. 
    Intyget ska undertecknas av läkaren.

9 § Läkaren ska i § 7-intyget ange
1. vilken uppdragsgivare (domstol eller Justitiedepartementet) som har beslutat att hämta in intyget,

2. mål- eller diarienummer för det brottmål eller ärende i vilket intyget hämtas in,

3. intygspersonens fullständiga namn, person- eller samordningsnummer, adress och folkbokförings- eller vistelseort,

4. läkarens namn, tjänstetitel, kompetens, tjänsteadress och tjänstetelefonnummer,

5. hur intygspersonens identitet har kontrollerats,

6. var läkarundersökningen har ägt rum och datumet för undersökningen,

7. om någon annan person har deltagit i eller vid undersökningen, och

8. Rättsmedicinalverkets diarienummer för intygsärendet och datumet när intyget upprättades.

10 § Läkaren ska i § 7-intyget, såvitt avser intygspersonen, redovisa 
1. en anamnes som i förekommande fall innefattar
a) resultaten av tidigare genomförda rättspsykiatriska undersökningar
och tidigare avgivna § 7-intyg,
b) personliga förhållanden,
c) fysiska och psykiska sjukdomar,
d) kontakter med den psykiatriska vården,
e) missbruk av alkohol, narkotika, läkemedel och sådana varor som omfattas av lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel samt andra missbruk som har betydelse för den rättspsykiatriska bedömningen,

2. det eller de brott intygspersonen är misstänkt eller dömd för enligt uppdragsgivarens förordnande samt, i förekommande fall, det eller de brott som intygspersonen tidigare har dömts för och som är av betydelse för de rättspsykiatriska bedömningarna,

3. ådömd påföljd enligt uppdragsgivarens förordnande samt, i förekommande fall, tidigare ådömda påföljder som är av betydelse för de rättspsykiatriska bedömningarna,

4. fysiskt och psykiskt tillstånd vid läkarundersökningen,

5. brister i utredningsunderlaget som är av betydelse för de rättspsykiatriska bedömningarna,

6. en förteckning över det skriftliga utredningsunderlaget, och

7. en sammanfattning av vad som har redovisats i intyget.

Intyg som avges i brottmål
11 § I § 7-intyg som ska avges till domstol i brottmål ska läkaren, utöver vad som föreskrivs i 9 och 10 §§, redovisa
1. om intygspersonen är frihetsberövad i domstolens mål eller inte,

2. de omständigheter vid tiden för gärningen som är av betydelse för den rättspsykiatriska bedömningen,

3. en bedömning av om intygspersonen led av en allvarlig psykisk störning vid tiden för gärningen,

4. en bedömning av om intygspersonen lider av en allvarlig psykisk störning vid tiden för läkarundersökningen, och

5. en bedömning av om det finns skäl att låta intygspersonen genomgå rättspsykiatrisk undersökning.

Om intyget ska omfatta de medicinska förutsättningarna för överlämnande till rättspsykiatrisk vård utan särskild utskrivningsprövning, ska läkaren dessutom redovisa en bedömning av om sådana förutsättningar finns och i förekommande fall vilken eller vilka diagnoser som ligger till grund för de rättspsykiatriska bedömningarna.

Intyg som avges i ärenden om nåd 
12 § I § 7-intyg som ska avges i ärenden om nåd ska läkaren, utöver vad som föreskrivs i 9 och 10 §§, redovisa de bedömningar som Justitiedepartementet eller Högsta domstolen begär.

Ladda ner