Senaste version av SOSFS 2001:8 Socialstyrelsens allmänna råd om försiktighetsmått vid hantering och märkning av sådant biologiskt avfall som kan medföra olägenhet för människors hälsa enligt miljöbalken
Observera att det är den tryckta versionen av författningen som gäller. Kontrollera därför alltid texten mot den tryckta versionen. För uppgift om använda bemyndiganden och ikraftträdandebestämmelser, se respektive författning.
Senaste lydelse: Gäller från och med: 2015-02-12
Tillämpningsområde
I dessa allmänna råd ges rekommendationer om hantering och märkning av biologiskt avfall som uppkommer i hälso- och sjukvården, annan medicinsk verksamhet samt från undervisning och forskning som är förknippad med sådana verksamheter.
För biologiskt avfall som är smittförande och omfattas av avfallstyp 18 01 03, bilaga 4, avfallsförordningen (2011:927) gäller Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2005:26) om hantering av smittförande avfall från hälso- och sjukvården. (SOSFS 2015:2)
De allmänna råden gäller inte för sådant biologiskt avfall som omfattas av begravningslagen (1990:1144) eller foster eller abortmaterial som omhändertagits efter abort.
Definitioner
Termer och begrepp som används i dessa allmänna råd har samma betydelse som i 2, 9 och 15 kap. miljöbalken och avfallsförordningen (2011:927). (SOSFS 2015:2)
Med biologiskt avfall avses i dessa allmänna råd fast ämne eller fast substans från människa.
Olägenhet för människors hälsa
Vid bedömningen av om det biologiska avfallet innebär en olägenhet för människors hälsa enligt 9 kap. 3 § miljöbalken bör hänsyn tas till om det genom sin lukt, sitt utseende eller på annat sätt i inte ringa omfattning, fysiskt eller psykiskt, kan påverka människors hälsa menligt. Exempel på sådant biologiskt avfall är – vävnader eller organ,
– identifierbara kroppsdelar, eller
– kasserade anatomiska preparat.
För att undvika att risk för olägenhet för människors hälsa uppkommer bör försiktighetsmått enligt 2 kap. 3 § miljöbalken vidtas. Om det biologiska avfallet hanteras och märks i enlighet med nedanstående allmänna råd, anses godtagbara försiktighetsmått vidtagna.
Hantering och märkning av biologiskt avfall
Allmänt
Det biologiska avfallet bör samlas upp i anslutning till den verksamhet där det uppkommer.
Förpackningar som används för biologiskt avfall bör vara av ett sådant material att avfall inte kan läcka ut vid hanteringen. De bör förslutas så att lukt inte kan uppkomma.
Det biologiska avfallet bör inte komprimeras.
Lokala skriftliga rutiner för hanteringen och märkningen bör utformas. De bör samordnas med rutinerna för övriga avfallskategorier som uppkommer från verksamheten.
Förvaring
För att undvika lukt som innebär olägenhet bör biologiskt avfall som kommer att förvaras längre tid än ett dygn men mindre än fem dygn förvaras i ett utrymme med en lufttemperatur av högst + 8 °C. Om avfallet kan komma att förvaras längre tid än fem dygn, bör det frysas. Fryst biologiskt avfall bör inte förvaras längre tid än ett år. Förvaringsutrymmet bör hållas låst. Det bör vara lätt att rengöra och tåla desinfektion.
Märkning
Förpackningar och förvaringsutrymmen bör väl synligt märkas med texten ”biologiskt avfall” i svart på gul botten. Om avfallet även är smittförande, gäller i stället bestämmelserna om hantering och märkning i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2005:26) om hantering av smittförande avfall från hälso- och sjukvården. (SOSFS 2015:2)
Transport
Vid transport av biologiskt avfall bör alla förpackningar eller behållare och eventuella ytteremballage vara hela, förslutna och väl synligt märkta med texten ”biologiskt avfall” i svart på gul botten.
Transporten bör genomföras på ett sådant sätt att förpackningen eller behållaren och eventuella ytteremballage inte skadas och avfall läcker ut eller lukt sprider sig. Den transportvagn som används för biologiskt avfall bör vara lätt att rengöra och tåla desinfektion.
Bortskaffande
Biologiskt avfall bör förbrännas. På förbränningsanläggningen bör det biologiska avfallet inte förvaras tillsammans med andra avfallsslag.
För att undvika risk för olägenhet för människors hälsa är det viktigt att avfallet förbränns snarast och på sådant sätt att inga identifierbara rester kan konstateras.