Målgrupp

Målgruppen är personer som utövar verbal aggression eller fysiskt, sexuellt eller materiellt våld mot sin partner eller annan familjemedlem. De ska vara motiverade för behandling, ta ansvar för sitt våldsbeteende och ha förmåga att tillgodogöra sig behandlingen.

Syfte

Syftet är att våldsbeteendet ska upphöra genom att individen lär sig nya beteenden och sociala färdigheter, förändrar negativa tankar och livsregler och förstår hur dessa hänger ihop med tidigare upplevelser.

Innehåll och genomförande

Sinnemestring bygger på kognitiv terapi och schematerapi. Negativa livsregler som har utvecklas alltsedan barndomen och styr tankar, känslor och handlingar anses ha stor betydelse för våldsbeteendet. Exempel på sådana livsregler är ”Jag blir alltid avvisad och övergiven”, ”De andra vill utnyttja mig” och ”Jag är misslyckad”.

I Sinnemestring används en modell för våldsförlopp som utgör en ond cirkel och kallas ilskecirkeln (norska: ”sinnesirkelen”). Enligt modellen tolkar individen en situation som ett angrepp på den egna självkänslan i enlighet med sina negativa livsregler. Situationen väcker negativa känslor, som svartsjuka och att känna sig avvisad och hjälplös, och kan också utlösa kroppsförnimmelser som smärta och skakningar. Våldet är ett försök att återupprätta egenvärdet, men det förstärker i stället den negativa självkänslan, vilket i sin tur leder till nytt våld.

Behandlingen kan ges både individuellt och i grupp. Här beskrivs i första hand gruppbehandlingen.

En grupp bör ha mellan fyra och åtta deltagare och ledas av en manlig och en kvinnlig terapeut. Behandlingen inleds med individuella samtal för information om hur behandlingen går till, kartläggning av den sociala situationen och bedömning av den psykiska hälsan. Om möjligt ska den våldsutsatta partnern delta i ett av samtalen. Personen som vill börja i behandling får berätta om sina motiv för det och beskriva sitt tidigare och nuvarande våldsbeteende. Behandlaren redogör för ilskecirkeln och personen får med hjälp av formulär i en arbetsbok börja analysera konkreta våldshändelser.

Efter de individuella samtalen börjar de som vill och bedöms lämpliga i grupp. Deltagarna får sätta upp individuella mål för arbetet och med hjälp av ilskecirkeln analysera hur aktuella situationer och de tankar och känslor de har väckt har lett till aggression och våld. De tidiga sessionerna ägnas särskilt åt att lära sig tekniker för att bryta ilskecirkeln, till exempel genom att skifta uppmärksamhet, tala lugnande till sig själv, ta time out, lyssna på partnern och hävda sig själv på ett konstruktivt sätt. Detta tränas i rollspel och som hemuppgifter. Deltagarna får också berätta hur de har lärt sig att använda våld och vilka konsekvenser det har fått.

Senare sessioner ägnas åt att förstå hur det aggressiva och våldsamma beteendet hänger ihop med negativa automatiska tankar och livsregler. Deltagarna ska identifiera sina livsregler, förstå hur de leder till misstolkningar av situationer och till känslor av svartsjuka, kränkning och hjälplöshet. De ska också försöka förstå hur livsreglerna har skapats genom att erinra sig viktiga händelser under uppväxten och erfarenheter i relationerna till föräldrar, jämnåriga och andra. Genom att deltagarna blir medvetna om sina livsregler och hur de har uppkommit kan de också ifrågasätta och ändra dem.

Omfattning och intensitet

Gruppbehandlingen föregås av tre eller fyra inledande individuella samtal och består sedan av 15 gruppsessioner à två timmar. Om behandlingsmålen inte uppnås, kan behandlingen upprepas en eller två gånger.

Utbildning och licens

Utbildning kan ges till svenska behandlare vid Brøset Kompetansesenter i Norge, men villkoren för detta är inte fastlagda: Sinnemestring Brøsetmodellen (stolav.no)

Kunskap om insatsens effekter

Socialstyrelsen har sammanställt forskning om metoder för arbete med våldsutövare i nära relationer. Översikten "Behandlingsmetoder för personer som utövar våld i nära relationer" visar att det saknas tillräckligt vetenskapligt stöd i forskningslitteraturen för att någon behandlingsmetod ska kunna rekommenderas som den som i första hand bör användas. I översikten beskrivs både metoder som har utvärderats med slutsatsen att de har positiva effekter och metoder som inte har effektutvärderats men som används i Sverige. Metoderna har flera likheter.

Effekterna av Sinnemestring har utvärderats i två randomiserade och kontrollerade studier. Enligt en mindre studie som jämförde 15 män i behandling med 11 män på väntelista förekom våld betydligt oftare i den senare gruppen under tiden behandlingen pågick i den första gruppen (Palmstierna et al 2012). I en senare studie jämfördes 67 män som genomgick Sinnemestring med 58 män som behandlades med en mindfulnessbaserad metod (Nesset et al 2020). Ett år efter behandlingens början hade framför allt det fysiska men även det psykiska våldet minskat i båda grupperna utan någon signifikant skillnad mellan dem.

Referenser

• Haugan, G, Jarson, S. Kognitiv terapi ved vold og aggresjon. Tidskrift for kognitiv terapi. 2005; nr 1.
• Jarwson, S, Nesset, MB, Søndenaa, E, Nøttestad, JA, Palmstierna, T. Cognitive-behavioural group treatment for men voluntarily seeking help for violence towards their intimate partners: The impact of treatment components 4-7 years after therapy. Open Journal of Nursing. 2015; (5):836-842
• Nesset, MB, Loreto Lara-Cabrera, M, Bjørngaard, JH, Whittington, R, Palmstierna, T. Cognitive behavioural group therapy versus mindfulness-based stress reduction group therapy for intimate partner violence: a randomized controlled trial. BMC Psychiatry. 2020; 20(1):1-11.
• Palmstierna, T, Haugan, G, Jarwson, S, Rasmussen, K, Nøttestad, JA. Cognitive-behaviour group therapy for men voluntary seeking help for intimate partner violence. Nordic Journal Of Psychiatry. 2012; 66(5):360-5.
• Repål, A, Berge, T. Håndbok i kognitiv terapi. Oslo: Gyldendal akademisk; 2015.