Beardslee's familjeintervention

Insatsen vänder sig till familjer där en förälder lider av depression. Syftet är att få familjen att fungera bättre och att förebygga depression hos barnen.

Målgrupp: Familjer med barn (8–15 år) där en förälder behandlas för depression

Typ av metod: Insats

Utvecklingen av insatsen startades av professor William Beardslee vid Harvard Medical School under 1980-talet.

Målgrupp

Insatsen är utvecklad för familjer med barn 8–15 år där en förälder behandlas för depression, och där barnen inte har hunnit utveckla egna depressionsproblem. I Sverige används den i viss utsträckning även i familjer med annan psykiatrisk diagnos, inklusive missbruk och beroende. Insatsen ska inte ges vid akuta kriser, vid familjevåld eller vid pågående obehandlat missbruk. Metoden förutsätter att föräldern har insikt om att sjukdomen kan påverka barnet samt orkar fokusera på barnet och föräldraskapet.

Syfte

Det övergripande syftet är att få familjen att fungera bättre och att uppmärksamma barnens behov för att minska risken att de insjuknar i depression. De kortsiktiga målen är att hjälpa föräldrarna att börja prata om sjukdomen med barnen och att främja deras medvetenhet om andra skyddsfaktorer i barns utveckling. Andra mål är att förbättra barnens förståelse för förälderns sjukdom och minska deras oro och känslor av skuld samt att förbättra familjeklimatet.

Innehåll och genomförande

Insatsen bygger på studier av hur familjer med depression fungerar. Den har även psykopedagogiska inslag (information om sjukdomen och om risk- och skyddsfaktorer) och dialogiska inslag som betonar vikten av att allas röster blir hörda. Behandlaren träffar först föräldrarna för att få en bild av familjens sjukdomshistoria, deras individuella upplevelser och tankar om hur barnen kan ha upplevt sjukdomen. Man ger allmän information om depression och dess orsaker, och detta knyts till familjens egna erfarenheter. Under individuella samtal med barnen pratar man om deras upplevelser av föräldrarnas sjukdom, hur de har det i skolan och med vänner, och man hjälper dem att förbereda sig för familjesamtalet. Med föräldrarna diskuterar man barnens situation och hur de kan stödjas inom och utom familjen. Under familjesamtalet uppmuntras familjemedlemmarna att tala om sådant som kommit upp under tidigare träffar. En månad senare följer man upp och planerar för en eventuell nätverksträff.

Omfattning och intensitet

Insatsen omfattar vanligtvis sex samtal med en eller två veckors mellanrum samt uppföljande samtal efter sex månader. Nätverksträffar och ytterligare samtal läggs till vid behov.

Utbildning och licens

På hemsidan för psykiatrinätverket Barn som anhöriga (http://www.barnsomanhoriga.se/) finns information om utbildning och utbildare i metoden. Utbildningen består av fem teoridagar och fem handledningsdagar utspridda över två terminer, och familjeinterventioner genomförs under handledning under utbildningstiden. Det finns inga krav på barnkompetens eller psykoterapeututbildning för att utbildas i metoden. Det finns heller inget krav på licensavtal för verksamheter som vill använda metoden.

Kunskap om insatsens effekter

Beardslee's familjeintervention ingår SBU:s systematiska översikt från 2021 "Program för att förebygga psykisk ohälsa hos barn". Översikten redovisar resultat från insatser på universell, selektiv och indikerad nivå för utfallen externaliserande beteenden för barnen och föräldraförmåga. Slutsatserna i översikten visar att föräldraskapsprogram för att förebygga utagerande problem generellt sett har en liten effekt på utagerande beteenden hos barn i riskgrupper (selektiv nivå). För barn med tidiga tecken på problem (indikerad nivå) är effekten måttlig. På universell nivå är effekterna försumbara. Underlaget är dock otillräckligt för att bedöma om effekterna kvarstår efter minst sex månader.

Program för att förebygga psykisk ohälsa hos barn (sbu.se)

När det gäller Beardslee's familjeintervention (se till exempel sid 9-10, 42-44) som ges på selektiv nivå när någon förälder har depression minskar symtom på depression hos barnen i samma utsträckning som ett kortare program baserat på samma principer. Det går inte att bedöma vilka effekter programmet har jämfört med ingen intervention.

Referenser

  • Beardslee, W.R., Gladstone, T.R.G., Wright, E.J., & Cooper, A.B. (2003). A family-based approach to the prevention of depressive symptoms in children at risk: Evidence of parental and child change. Pediatrics, 112, e119–e31.
  • Beardslee, W.R., Wright, E.J., Gladstone, T.R.G., & Forbes, P. (2007). Long-term effects from a randomized trial of two public health preventive interventions for parental depression. Journal of Family Psychology, 21, 703–13.
  • Pihkala. H. (2011). Beardslees preventiva familjeintervention för barn till föräldrar med psykisk sjukdom. Svenska familjers erfarenheter. [Doktorsavhandling]. Umeå: Umeå universitet.
Senast uppdaterad:
Publicerad: