Hypohidrotisk ektodermal dysplasi

Synonymer Anhidrotisk ektodermal dysplasi, ektodermal dysplasi, Christ-Siemens-Touraines syndrom
ICD-10-kod Q82.4
Senast reviderad 2026-11-15
Ursprungligen publicerad 2000

Sjukdom/tillstånd

Hypohidrotisk ektodermal dysplasi är ett ärftligt syndrom som ingår i sjukdomsgruppen ektodermala dysplasier. Hypo är grekiska för under och hidros betyder svett. Hypohidrotisk innebär att förmågan att utsöndra svett är nedsatt. Ektodermal dysplasi betyder förändringar i ektodermet, det vill säga de strukturer som i tidigt fosterstadium utvecklas till bland annat hud, svettkörtlar, hår, tänder och naglar.

Kännetecknande för hypohidrotisk ektodermal dysplasi är bland annat bristande förmåga att reglera kroppstemperaturen genom svettning vid feber, varm väderlek eller fysisk ansträngning, med risk för överhettning. Typiskt vid syndromet är även att tandanlagen för både mjölktänder och permanenta tänder helt eller delvis saknas, vilket påverkar käkbenets tillväxt och bettfunktionen. Tänderna har ofta en avvikande form och benägenheten för kariesangrepp är ökad. Hud, hår, naglar, ögon och slemhinnor påverkas också vid syndromet.

Kontakt med hudläkare och olika specialister inom tandvården behövs under hela livet. Symtom från tänder, hud, ögon och slemhinnor lindras med lämplig behandling. Överhettning måste förhindras och vid feber bör febernedsättande läkemedel ges. I samband med narkos är det viktigt att informera narkosläkaren om att syndromet påverkar värmeregleringen samt slemhinnorna i näsa och svalg.

Hypohidrotisk ektodermal dysplasi beskrevs första gången år 1848 av den brittiska läkaren John Thurnam. Det finns cirka 190 olika former av ektodermal dysplasi. Av de olika formerna är den hypohidrotiska vanligast.

I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns separata informationstexter om följande andra ektodermala dysplasier:

Ektodermala dysplasier tillhör i sin tur gruppen gendermatoser, medfödda ärftliga hudsjukdomar. I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns separata informationstexter om andra gendermatoser:

Förekomst

I internationell medicinsk litteratur uppskattas förekomsten till 10–15 per 100 000 nyfödda, men troligen är den högre. Syndromet förekommer i sin mest uttalade form hos pojkar. Allt eftersom kunskapen om hypohidrotisk ektodermal dysplasi ökar får fler personer diagnosen. Syndromet förekommer ibland hos flera medlemmar i samma familj. Sannolikt finns det flera hundra personer som har hypohidrotisk ektodermal dysplasi i Sverige.

Orsak

Hypohidrotisk ektodermal dysplasi uppstår till följd av sjukdomsorsakande varianter (mutationer) i en av flera olika gener med betydelse för utvecklingen av ektodermala vävnader. Vanligast är en sjukdomsorsakande variant i genen EDA på X-kromosomen som orsakar en svår form av syndromet hos pojkar, men en lindrigare form hos flickor. Även sjukdomsorsakande genvarianter i EDAR, EDA2R, EDARADD, WNT10A, TRAF6 och IKBKG orsakar hypohidrotisk ektodermal dysplasi, men då oftast i lindrig form.

Generna är mallar för tillverkningen av (kodar för) olika proteiner, vilka alla är involverade i signalvägen för TGF-α (transforming growth factor alfa). Under fosterutvecklingen reglerar signalvägen en övergång från ektodermala till mesenkymala celler. De ektodermala cellerna har betydelse för utvecklingen av bland annat tandanlag, hud och hudrelaterade vävnader som svettkörtlar, hår och naglar. De mesenkymala cellerna medverkar sedan under utvecklingen av fostrets vävnader. Vid hypohidrotisk ektodermal dysplasi fungerar inte TGF-α-signalvägen som den ska.

När EDA är förändrad finns felet i proteinet ektodysplasin A som uttrycks i de ektodermala cellerna. Vid förändringar i EDAR och EDA2R saknas receptorn A1 respektive receptorn A2 för proteinet ektodysplasin på de mesenkymala cellerna. När TRAF6 är förändrad påverkas funktionen hos TNF receptor associated factor 6, det protein som vidarebefordrar signalen från den aktiverade receptorn till signalvägen.

Tabell. Gener som när de är förändrade är kopplade till hypohidrotisk ektodermal dysplasi.
Gen Lokalisation Protein Ärftlighet
EDA Xq13.1 Ektodysplasin A X-kromosombunden
EDAR 2q13 Ektodysplasin A-receptor Autosomalt recessiv eller autosomalt dominant
EDA2R Xq12 Ektodysplasin A2-receptor X-kromosombunden
EDARADD 1q42.3-q43 EDAR associated via death domain Autosomalt recessiv eller autosomalt dominant
TRAF6 11p12 TNF receptor associated factor 6 –
IKBKG Xq28 Inhibitor of nuclear factor kappa B kinase regulatory subunit gamma X-kromosombunden
WNT10A 2q35 Wingless-type MMTV integration site, member 10A Autosomalt recessiv eller autosomalt dominant

Ärftlighet

Hypohidrotisk ektodermal dysplasi orsakas oftast av en sjukdomsorsakande genvariant på X-kromosomen, som är en av de könsbestämmande kromosomerna. Män har en X-kromosom och en Y-kromosom, medan kvinnor har två X-kromosomer. X-kromosombundet ärftliga sjukdomar nedärvs oftast via kvinnliga anlagsbärare som har en normal gen och en sjukdomsorsakande variant i en gen. Sannolikheten för söner till kvinnliga anlagsbärare att få sjukdomen är 50 procent. För döttrarna är sannolikheten 50 procent att bli anlagsbärare.

Schematisk bild av hur tillståndet nedärvs X-kromosombundet till barn från en anlagsbärande kvinna och frisk man.

X-kromosombunden nedärvning från anlagsbärande kvinna.

En man med en X-kromosombundet ärftlig sjukdom kan inte överföra den till sina söner, men alla döttrar blir anlagsbärare.

Schematisk bild av hur tillståndet nedärvs X-kromosombundet till barn från en sjuk man och frisk kvinna.

X-kromosombunden nedärvning från sjuk man.

X-kromosombundet ärftliga sjukdomar förekommer som regel bara hos män. Vid vissa X-kromosombundet nedärvda tillstånd kan även kvinnliga anlagsbärare få symtom i olika grad. Normalt sker en slumpmässig inaktivering av en av de två X-kromosomerna hos kvinnor, vilket innebär att den ena X-kromosomen är aktiv i hälften av cellerna medan den andra X-kromosomen används för att uttrycka proteiner i de övriga cellerna. Kvinnor som har en sjukdomsorsakande genvariant på en av sina X-kromosomer kan få varierande grad av symtom beroende på hur stor andel av cellerna som har den förändrade X-kromosomen aktiv respektive inaktiv. Enstaka kvinnor har lindriga symtom eller inga symtom alls på grund av en skev X-inaktivering, där den förändrade X-kromosomen är inaktiverad i nästan alla celler. En kvinna som bär på en sjukdomsorsakande genvariant och själv har lindriga symtom kan få en dotter med svårare symtom, trots att det är samma genvariant som har nedärvts från mor till dotter.

Hypohidrotisk ektodermal dysplasi kan även nedärvas via andra kromosomer, så kallad autosomalt recessiv eller autosomalt dominant nedärvning. I Socialstyrelsens kunskapsdatabas finns en separat text med information om olika nedärvningsmönster, se Ärftlighetsmönster, en översikt.

Hypohidrotisk ektodermal dysplasi kan också uppstå till följd av en nyuppkommen sjukdomsorsakande variant av en gen (nymutation). Genvarianten har då oftast uppstått i en av föräldrarnas könsceller (ägg eller spermie). Sannolikheten att föräldrarna på nytt får ett barn med syndromet uppskattas då till mindre än 1 procent. Den nyuppkomna genvarianten hos barnet blir dock ärftlig och kan föras vidare till nästa generation. Beroende på vilken gen som är förändrad blir nedärvningsmönstret antingen autosomalt dominant eller X-kromosombundet.

Symtom

Kännetecknande för hypohidrotisk ektodermal dysplasi är bland annat bristande förmåga att reglera kroppstemperaturen genom svettning. Typiskt är även att tandanlagen för både mjölktänder och permanenta tänder helt eller delvis saknas. Hud, hår, naglar, ögon och slemhinnor påverkas också vid syndromet. Barnens psykomotoriska utveckling och tillväxt är normal.

Symtomen varierar i svårighetsgrad mellan olika personer och med åldern.

Svettkörtlar

En tredjedel av alla med hypohidrotisk ektodermal dysplasi saknar svettkörtlar på hela eller delar av kroppen, alternativt kan svettkörtlarna ha nedsatt funktion. Tillståndet är vanligare och allvarligare om sjukdomsorsaken är varianter i någon av generna EDA, EDAR eller EDARADD.

Svettning sänker normalt kroppstemperaturen när det är varmt och vid feber, men syndromet medför att denna naturliga värmereglering inte fungerar som den ska. Barn med syndromet får därför lätt en förhöjd kroppstemperatur, och även lindriga infektioner kan ge hög feber. Då är det viktigt att de får febernedsättande behandling, eftersom det annars kan uppstå komplikationer i form av exempelvis feberkramper. Risken för överhettning vid feber och värme finns från födseln.

Både barn och vuxna med syndromet kan ha problem vid varm väderlek, vid bilåkning, i varma lokaler och vid fysisk aktivitet. För barn och ungdomar i skolåldern kan det också vara svårt att fullt ut delta i idrottsundervisningen eller i vissa lagidrotter. Tecken på överhettning kan vara huvudvärk, irritabilitet, dåsighet, svimning och i svåra fall kramper. Överhettningen kan bli livshotande (värmeslag), till exempel vid värmeböljor eller svåra infektioner.

Mun och tänder

Hos en tredjedel saknas anlag för såväl mjölktänder som permanenta tänder helt eller delvis. Ett fåtal saknar samtliga tänder i över- och/eller underkäken. Det finns nästan alltid fler tandanlag i överkäken än i underkäken. Avsaknaden av tandanlag medför minskad tillväxt av käkbenet i de tandlösa områdena och påverkar bettfunktionen. De första mjölktänderna kommer som regel ett halvt till ett år senare än normalt. Tänderna är ofta mindre och framtänderna kan vara spetsiga och ha en konisk form. Hos de som saknar många tänder är gommen flack och betthöjden ofta låg. Tändernas emalj kan vara underutvecklad, vilket ökar risken för karies.

Hud, hår och naglar

Huden är tunn, ljus, slät och torr på grund av att talgkörtlarna saknas och att det är brist på svettkörtlar. Det är vanligt med böjveckseksem. Runt ögonen kan huden ha ökad förhorning (keratinisering), vilket gör att den ser mörkare ut.

Hos cirka två tredjedelar är håret på huvudet glesare än normalt och kan saknas fläckvis eller ibland helt. Håret är oftast tunt, skört och strävt. Det växer i allmänhet mycket långsamt och är ofta torrt på grund av att det saknas talgproducerande körtlar i hårbotten. Mjäll är också vanligt. Ibland kan hårväxten öka i samband med puberteten. Många har ingen behåring på armar och ben. Även ögonbryn, ögonfransar, könsbehåring och hår under armarna kan helt eller delvis saknas.

Hos cirka en tredjedel påverkas naglarnas tillväxt och utseende. Naglarna kan vara tunna och sköra.

Ögon och öron

På grund av trånga tårkanaler eller nedsatt funktion i tårkörtlarna kan en del ha torra ögon. Det kan medföra ögoninflammationer, överkänslighet för ljus och risk för skador på hornhinnan.

Öronvaxet är ofta tjockt och klibbigt. Hörseln kan påverkas om vax anhopas i öronen eller om örontrumpeten täpps till vid inflammation. Det finns också ökad risk för infektioner i mellanörat.

Sekretoriska körtlar

Hos personer med syndromet kan slemhinnekörtlarna i svalget, struphuvudet, luftrören och tarmkanalen, tårkörtlarna och salivkörtlarna (de sekretoriska körtlarna) påverkas.

Förmågan att känna lukt och smak kan vara försämrad. Salivkörtlarna har ibland nedsatt funktion. Detta kan medföra muntorrhet, som i sin tur kan öka risken för karies. Avsaknad av slemproducerande körtlar i näsa och svalg ger torra slemhinnor, vilket kan öka benägenheten för infektioner i näsa, svalg och luftvägar. I näsan kan illaluktande torra skorpor (krustor) bildas.

Torrhet i halsen på grund av nedsatt saliv- och slemproduktion kan ibland ge hes röst och smärta när man talar samt orsaka sväljsvårigheter. Astma, luftvägsinfektioner och allergier förekommer också. Om man är torr i munnen och saknar många tänder kan talet bli otydligt.

Det är vanligt att barn under tre år med syndromet kräks i samband med att de äter. Detta beror på att det är svårt att tugga när man saknar tänder, men även på att en del barn har svårt att svälja. Sväljsvårigheterna beror sannolikt på att slemhinnorna i svalget är torra. Efter tre års ålder brukar kräkningarna minska av sig själva.

En del kan ha förstoppning, orsakad av för få slemproducerande körtlar i tarmen.

Gemensamma utseendemässiga drag

Pojkar med X-kromosombunden hypohidrotisk ektodermal dysplasi har karaktäristiska ansiktsdrag med bred panna, framträdande ögonbrynsbågar samt fina rynkor och mörkare hud runt ögonen. Näsroten är nedsjunken. Läpparna är fylliga och framträdande.

Flickor och kvinnor

Flickor och kvinnor med X-kromosombunden hypohidrotisk ektodermal dysplasi kan ha samma symtom som pojkar och män men i mycket lindrigare form, till exempel gles hårväxt och tandavvikelser. Många kvinnor får ingen diagnos fastställd, eftersom de sällan söker läkare eller tandläkare för sina besvär.

Kvinnor med hypohidrotisk ektodermal dysplasi kan ha små eller underutvecklade bröst. Brösten kan också vara olika stora. Bröstvårtor och mjölkgångar kan vara ofullständigt utvecklade eller saknas helt, vilket kan göra det svårt eller omöjligt att amma. En del kvinnor har även problem med torra slemhinnor i underlivet.

Diagnostik

Det är viktigt med tidig diagnos för att förebygga livshotande överhettning. Diagnosen hypohidrotisk ektodermal dysplasi ställs ofta i samarbete mellan barnläkare, hudläkare och barntandläkare.

Vid födseln kan huden vara täckt av en klisterliknande hinna (kollodiumbaby). Hinnan spricker och lossnar efter några dagar eller veckor. Tidiga men ospecifika symtom kan vara en tendens till överhettning, till exempel hög och svårbehandlad feber vid infektioner och feberkramper, samt nedsatt hårväxt eller avvikande huvudhår. Ofta misstänks diagnosen först när barnet vid ett till ett och ett halvt års ålder inte har fått den första tanden eller om de första tänderna har en avvikande konisk form. I de fall där ärftlighet saknas brukar diagnosen tidigast ställas vid 3–4 års ålder, men oftare något senare. Antalet tandanlag kan fastställas med röntgen, med säkerhet först vid sex till åtta års ålder.

Diagnosen grundar sig på en sammantagen bedömning av hud som ofta är torr och tunn, nedsatt svettförmåga, tunt hår och sparsam eller ingen behåring på kroppen, ofta med stöd av genetisk analys och tandröntgen.

En familjehistoria där det framgår att någon har eller har haft hypohidrotisk ektodermal dysplasi underlättar en tidig diagnos. Svårighetsgraden varierar mellan olika familjer och även inom samma familj. Om det finns tydliga tecken på syndromet hos en familjemedlem leder detta ibland till att diagnosen bekräftas hos släktingar med lindrigare symtom.

Diagnosen kan bekräftas med DNA-analys i de flesta fall.

Inför en genetisk utredning kan en bedömning av symtomens svårighetsgrad och av tändernas antal och form ibland ge en indikation på vilken gen som är förändrad.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att genetisk vägledning erbjuds. Det innebär information om syndromet och hur det ärvs, samt en bedömning av sannolikheten för olika familjemedlemmar att få barn med samma syndrom.

Vid ärftliga sjukdomar där den genetiska avvikelsen är påvisad i familjen är det möjligt att utföra anlagsbärardiagnostik och fosterdiagnostik, samt i vissa fall preimplantatorisk genetisk testning (PGT).

Behandling/stöd

Det finns ingen behandling som botar hypohidrotisk ektodermal dysplasi. Behandlingen inriktas på att lindra symtomen, förebygga medicinska komplikationer och kompensera för de funktionsnedsättningar som syndromet leder till.

Barn med hypohidrotisk ektodermal dysplasi behandlas av ett team där barntandläkare, hudläkare, ögonläkare och barnläkare ingår.

Svettkörtlar

Eftersom den naturliga värmeregleringen inte fungerar som den ska är det viktigt att ge febernedsättande läkemedel vid tecken på överhettning. Kroppsansträngning bör undvikas om man har feber. För att barnen inte ska bli överhettade ska de även när de inte har feber hållas så svala som möjligt.

I samband med narkos är det viktigt att informera narkosläkaren om att värmeregleringen är nedsatt, liksom att slemhinnorna i näsa och svalg är torra och sköra.

Mun och tänder

Personer med hypohidrotisk ektodermal dysplasi har ofta ett omfattande och livslångt behov av tandvård. Barnen behöver därför omsorgsfull inskolning till tandbehandling hos en specialist i barntandvård. Behandlingsplaneringen bör ske i ett team av specialister i barntandvård (pedodonti), tandreglering (ortodonti) och tandersättning (oral protetik).

Ofta görs olika typer av avtagbara och fasta tandersättningar under uppväxttiden. Avtagbara proteser används ibland från tre till fyra års ålder, och senare används fasta tandersättningar på befintliga egna tänder eller tandimplantat. För det mesta behövs tandreglering för att placera de befintliga tänderna i så gynnsamma positioner som möjligt innan saknade tänder ersätts.

Den första permanenta tandbehandlingen genomförs ofta efter avslutad käkutveckling, från cirka 20 års ålder. Behandling med tandimplantat kan övervägas i tidig ålder endast om alla tänder saknas i underkäken. Det finns en risk att behandling med tandimplantat misslyckas, vilket är viktigt att informera om. Implantatförlusterna antas bero på att benet i den tandlösa underkäken är mycket hårt, dels beroende på en genetisk påverkan på benkvaliteten, dels på att det kompakta benet är extra tjockt i det lilla barnets tandlösa underkäke.

Röntgenundersökning av tandanlagen brukar göras vid åtta års ålder. Undersökning av salivflödet görs så snart barnet är moget att medverka. Om salivmängden är liten förebyggs karies med fluorbehandling och täta kontroller med fluorlackning. Munhygien och tandborstning är extra viktigt vid nedsatt salivproduktion.

Spetsiga tänder kan byggas om för att förbättra talet och för att göra det lättare att äta. Det gäller både mjölktänder och permanenta tänder. Om barnet har svårt att tugga hård och seg kost behövs ibland specialkost i förskola och skola.

Hud

Huden behandlas med mjukgörande kräm och badolja, och böjveckseksem med mjukgörande kräm och/eller kortisonsalva.

Ögon och öron

För torra ögon finns tårersättningsmedel och trånga tårkanaler opereras ibland.

Vaxproppar i öronen spolas ut efter förbehandling med örondroppar. Upprepade inflammationer i mellanörat och långdragen inflammation i örontrumpeten (otosalpingit) bör undersökas och behandlas av öronläkare.

Sekretoriska körtlar

Näsan kan behöva spolas med koksaltlösning eller rengöras hos öronläkare. Det finns också en oljebaserad nässpray som kan förebygga sprickor i nässlemhinnan.

Förstoppning minskas genom att öka vätskeintaget och fiberinnehållet i kosten. Ibland är besvären så svåra att det behövs receptbelagda läkemedel.

Övrigt

Information om syndromet till personal i förskola och skola är nödvändigt, och barn med syndromet behöver tillsyn vid lek och idrottsutövning. Det är särskilt viktigt med information till förskollärare och idrottslärare eftersom barnen har en ökad benägenhet för luftvägsinfektioner och kan ha svårt att delta i vissa aktiviteter.

Personer med hypohidrotisk ektodermal dysplasi behöver också erbjudas psykologiskt och socialt stöd, utifrån hur det är att leva med syndromet och att ha ett annorlunda utseende. Även om detta upplevs mycket olika påverkar det ibland relationerna till jämnåriga, särskilt i tonåren som kan vara en svår period. Stödet behöver därför anpassas utifrån ålder och mognad och erbjudas fortlöpande under hela uppväxten samt även i vuxen ålder. Det kan också betyda mycket att få träffa andra i liknande situation och utbyta erfarenheter.

Vuxna

Vuxna med hypohidrotisk ektodermal dysplasi behöver fortsatt kontakt med specialisttandläkare. Man bör ha dagliga rutiner för munhygien samt försöka minska risken för luftvägsinfektioner.

Inför yrkesval är det nödvändigt att tänka på att undvika sådant som ger besvärande symtom, till exempel varm väderlek, varmt inomhusklimat och fysisk ansträngning. För en del personer innebär syndromet begränsningar i yrkesvalet, men det varierar och avgörs av hur svåra symtom man har. Luftkonditionering kan i synnerhet sommartid förbättra inomhusklimatet, och ibland finns lösningar som gör det möjligt att tillfälligt utföra arbetsuppgifter i varm väderlek, till exempel en kylväst.

Samhällsstöd

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta vardagslivet för personer med funktionsnedsättningar och deras närstående.

Arbetsförmedlingen ger på sin webbplats vägledning vid funktionsnedsättning som påverkar arbetsförmågan.

Hjälp för arbetssökande med funktionsnedsättning eller ohälsa

Behov av rehabilitering utreds av Försäkringskassan, som också samordnar de insatser som behövs för att söka eller återgå i arbete när en funktionsnedsättning påverkar arbetsförmågan.

Forskning

Forskningen om hur tand- och hårutvecklingen styrs på gennivå utvecklas snabbt. Listan över gener som reglerar tändernas position, form och antal blir allt längre. Dessa gener styr kommunikationen mellan celler under fosterutvecklingen via ett nätverk av många små signalmolekyler.

Resurser

Nationell högspecialiserad vård

Nationell högspecialiserad vård (NHV) är komplex och sällan förekommande vård som bedrivs vid ett fåtal enheter i landet med tillstånd från Socialstyrelsen. Syftet är att säkerställa tillgången till likvärdig och högkvalitativ vård. För mer information, se Nationell högspecialiserad vård.

Expertteam för ektodermal dysplasi

Expertteam med särskild kompetens inom diagnostik, utredning och behandling finns vid följande universitetssjukhus:

Expertteam för gendermatoser

Expertteam med särskild kompetens inom diagnostik, utredning och behandling finns vid följande universitetssjukhus:

  • Akademiska sjukhuset, Uppsala, telefon 018-611 00 00, CSD Mellansverige, Gendermatoser.

Expertteam för sällsynta hudsjukdomar

Expertteam med särskild kompetens inom diagnostik, utredning och behandling finns vid följande universitetssjukhus:

Centrum för sällsynta diagnoser

Centrum för sällsynta diagnoser (CSD) finns vid alla universitetssjukhus. CSD kan ta emot frågor samt ge vägledning och information om sällsynta hälsotillstånd. CSD samverkar också med expertteam med särskild kunskap om olika sällsynta hälsotillstånd. Kontaktuppgifter till CSD i respektive region finns på den gemensamma webbplatsen CSD i samverkan. På webbplatsen finns också uppgifter om expertteam för olika diagnoser och diagnosgrupper samt länkar till andra informationskällor.

csdsamverkan.se

Europeiska referensnätverk

Europeiska referensnätverk (ERN) samlar läkare och forskare som är experter på sällsynta sjukdomar och tillstånd. I de virtuella nätverken samarbetar experter kring diagnostik och behandling av patienter från hela Europa.

Europeiska referensnätverk

Hypohidrotisk ektodermal dysplasi ingår i nätverket ERN Skin för sällsynta hudsjukdomar, ern-skin.eu.

Tandvård

I Göteborg, Jönköping och Umeå finns odontologiska/orofaciala centrum med specialistkunskap om sällsynta hälsotillstånd som påverkar tänder, mun och ansikte, se Kunskapscentrum inom sällsynta hälsotillstånd.

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om hypohidrotisk ektodermal dysplasi. De ersätter dock inte ordinarie vårdgivare.

Professor, överläkare Niklas Dahl, Klinisk genetik, Rudbecklaboratoriet, Akademiska sjukhuset, Uppsala, telefon 018‑611 00 00, e‑post niklas.dahl@igp.uu.se.

Avdelningschef, specialist i pedodonti Helena Anjou, Specialisttandvården i Region Kronoberg, Växjö, telefon 079-066 75 74, e-post helena.anjou@kronoberg.se.

Med dr, överläkare Maritta Hellström Pigg, Klinisk genetik och genomik, Karolinska universitetssjukhuset, Solna, telefon 08-123 700 00, e-post maritta.hellstrom-pigg@regionstockholm.se.

Övertandläkare Lina Granqvist, Barn- och ungdomstandvård, Eastmaninstitutet Pedodonti, Stockholm, telefon 08-123 165 38, e-post lina.granqvist@regionstockholm.se.

Intresseorganisationer

Många intresseorganisationer kan hjälpa till att förmedla kontakt med andra som har samma eller liknande diagnoser och deras närstående. Ibland kan de även ge annan information, som praktiska tips för vardagen, samt förmedla personliga erfarenheter om hur det kan vara att leva med ett sällsynt hälsotillstånd. Intresseorganisationerna arbetar också ofta med frågor som kan förbättra villkoren för medlemmarna, bland annat genom att påverka beslutsfattare inom olika samhällsområden.

Svenska ED-föreningen är en intresseförening för personer med ektodermala dysplasier och deras anhöriga, e-post styrelsen@svenskaed.se, svenskaed.se.

Riksförbundet Sällsynta diagnoser verkar för människor med sällsynta hälsotillstånd och olika funktionsnedsättningar, e‑post info@sallsyntadiagnoser.se, sallsyntadiagnoser.se.

National Foundation for Ectodermal Dysplasias är en amerikansk patientorganisation för ektodermala dysplasier som har som syfte att sprida kunskap om sjukdomsgruppen, samt stödja patienter och deras närstående, nfed.org.

Ectodermal Dysplasia International Network (EDIN) är en internationell paraplyorganisation för ED-patientföreningar, edinetwork.org.

Sociala nätverk

För många sällsynta hälsotillstånd finns det grupper i sociala medier där man kan kommunicera med andra som har samma diagnos och med föräldrar och andra närstående till personer med sjukdomen eller syndromet.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Centrum för sällsynta diagnoser i samverkan (CSD) har ett kalendarium på sin webbplats, med aktuella kurser, seminarier och konferenser inom området sällsynta hälsotillstånd, se Kalendarium.

Ågrenska är ett nationellt kunskapscentrum för sällsynta hälsotillstånd och andra funktionsnedsättningar. De arrangerar årligen ett antal vistelser för barn och ungdomar med olika typer av funktionsnedsättningar och deras familjer, samt för vuxna med sällsynta sjukdomar och syndrom. Under de flesta av vistelserna hålls även diagnosspecifika kursdagar för yrkesverksamma som i sitt arbete möter personer med den aktuella diagnosen. Dokumentation från vistelserna, personliga intervjuer och annan information om sällsynta hälsotillstånd finns på Ågrenskas webbplats.

Ytterligare information

Informationsblad

Till flera av diagnostexterna i Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns en kort sammanfattning i pdf-format som kan laddas ner, skrivas ut och användas i olika sammanhang. Sammanfattningen återfinns högst upp på respektive sida.

Samhällets stödinsatser

Barn, ungdomar och vuxna med funktions­ned­sättningar kan få olika typer av stöd och insatser från samhället. För mer information, se Samhällets stöd.

Kvalitetsregister

RaraSwed är ett nationellt kvalitetsregister för vård vid sällsynta hälsotillstånd. Syftet är att samla information som kan ge en helhetsbild av sällsynta hälsotillstånd i Sverige. Registret lanserades hösten 2023 och ska bidra till en nationellt sammanhållen vård och ett bättre omhändertagande av personer med dessa tillstånd.

RaraSwed – Nationellt kvalitetsregister

Databaser

Det finns flera databaser och webbplatser med sökbar information om sällsynta hälsotillstånd, kliniska prövningar, forskningsartiklar och medicinska nyheter.

Databaser och webbplatser med information om sällsynta hälsotillstånd

Vårdprogram

Kompetenscenter för sällsynta odontologiska tillstånd har ett vårdprogram för hypohidrotisk ektodermal dysplasi, Vårdprogram för hypohidrotisk ektodermal dysplasi, EDA.

Övrigt

Kompetenscenter för sällsynta odontologiska tillstånd har information om behandling med tandimplantat vid hypohidrotisk ektodermal dysplasi, Advice on treatment with dental implants in hypohidrotic ED.

Senter for sjeldne diagnoser, Oslo Universitetssykehus HF, Norge, har information om diagnosen på sin webbplats, Senter for sjeldne diagnoser.

Sveriges kommuner och regioner (SKR) har tagit fram ett kunskapsstöd som beskriver vårdförloppet för sällsynta sjukdomar med komplexa vårdbehov (2025). Det berör alla vårdnivåer och specialiteter inom hälso- och sjukvården samt tandvården. Kunskapsstödet finns på webbplatsen 1177 för vårdpersonal.

Sällsynta sjukdomar med komplexa vårdbehov

Litteratur

Arzoo PS, Klar J, Bergendal B, Norderyd J, Dahl N. WNT10A mutations account for ¼ of population-based isolated oligodontia and show phenotypic correlations. Am J Med Genet A 2014; 164A: 353–359. https://doi.org/10.1002/ajmg.a.36243

Barve KD, Padawe DS, Takate VS. Dental implants as a treatment option for prosthetic rehabilitation of children with ectodermal dysplasia: A Systematic Review. Int J Clin Pediatr Dent 2025; 18: 339–347. https://doi.org/10.5005/jp-journals-10005-3069

Bergendal B. Orodental manifestations in ectodermal dysplasia – a review. Am J Med Genet A 2014; 164A: 2465–2471. https://doi.org/10.1002/ajmg.a.36571

Bergendal B, Norderyd J, Zhou X, Klar J, Dahl N. Abnormal primary and permanent dentitions with ectodermal symptoms predict WNT10A deficiency. BMC Med Genet 2016; 17: 88. https://doi.org/10.1186/s12881-016-0349-4

Bohring A, Stamm T, Spaich C, Haase C, Spree K, Hehr U et al. WNT10A mutations are a frequent cause of a broad spectrum of ectodermal dysplasias with sex-biased manifestation pattern in heterozygotes. Am J Hum Genet 2009; 85: 97–105. https://doi.org/10.1016/j.ajhg.2009.06.001

Fete M, Hermann J, Behrens J, Huttner KM. X-linked hypohidrotic ectodermal dysplasia (XLHED): clinical and diagnostic insights from an international patient registry. Am J Med Genet A 2014; 164A: 2437–2442. https://doi.org/10.1002/ajmg.a.36436

Herlin LK, Schmidt SAJ, Hermann XB, Rønholt K, Bygum A, Schuster A et al. Prevalence and patient characteristics of ectodermal dysplasias in Denmark. JAMA Dermatol 2024; 160: 502–510. https://doi.org/10.1001/jamadermatol.2024.0036

Kere J, Srivastava AK, Montonen O, Zonana J, Thomas N, Ferguson B et al. X-linked anhidrotic (hypohidrotic) ectodermal dysplasia is caused by mutation in a novel transmembrane protein. Nat Genet 1996; 13: 409–416. https://doi.org/10.1038/ng0895-409

Kügler C, Witt S, Hammersen J, Quitmann J, Schneider H. Health-related quality of life of children and adolescents with the most common ectodermal dysplasia: focus group study and item development for a condition-specific patient-reported outcome measure. Orphanet J Rare Dis 2026; 21: 94. https://doi.org/10.1186/s13023-026-04246-0

Lexner MO, Bardow A, Hertz JM, Nielsen LA, Kreiborg S. Anomalies of tooth formation in hypohidrotic ectodermal dysplasia. Int J Paediatr Dent 2007; 17: 10–18. https://doi.org/10.1111/j.1365-263x.2006.00801.x

Li Y, Zeng Q, Cao QY, Zhao AQ, Li M, Zhu NW. Hypohidrotic ectodermal dysplasia: association between EDA mutations and hypotrichosis – a case series. Eur J Dermatol 2025; 35: 401–407. https://doi.org/10.1684/ejd.2025.4949

Morandini AC, Adeogun O, Black M, Holman E, Collins K, James W et al. Ectodermal dysplasia: a narrative review of the clinical and biological aspects relevant to oral health. Front Pediatr 2025; 13: 1523313. https://doi.org/10.3389/fped.2025.1523313

Motil KJ, Fete TJ, Fraley JK, Schultz RJ, Foy TM, Ochs U et al. Growth characteristics of children with ectodermal dysplasia syndromes. Pediatrics 2005; 116: e229–e234. https://doi.org/10.1542/peds.2004-2830

Wohlfart S, Hammersen J, Schneider H. Mutational spectrum in 101 patients with hypohidrotic ectodermal dysplasia and breakpoint mapping in independent cases of rare genomic rearrangements. J Hum Genet 2016; 61: 891–897. https://doi.org/10.1038/jhg.2016.75

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinsk expert som skrivit det ursprungliga textunderlaget är övertandläkare Birgitta Bergendal, Odontologiska Institutionen, Jönköping. Vid framtagningen av materialet medverkade även professor Niklas Dahl, Akademiska sjukhuset, Uppsala.

Den senaste revideringen har gjorts av professor Niklas Dahl, Akademiska sjukhuset, Uppsala.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet.

En särskild expertgrupp har granskat och godkänt materialet före publicering.

Informationscentrum för sällsynta hälsotillstånd vid Ågrenska i Göteborg ansvarar för redigering, produktion och publicering av materialet, agrenska.se.

Illustrationer av ärftlighetsmönster är framtagna av Informationscentrum för sällsynta hälsotillstånd. Alla övriga illustrationer i kunskapsdatabasen är framtagna av AB Typoform.

Frågor?

Kontakta Informationscentrum för sällsynta hälsotillstånd vid Ågrenska, telefon 031-750 92 00, e-post sallsyntahalsotillstand@agrenska.se.

Om sidans innehåll

Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.

Senast uppdaterad:
Publicerad: