Core-myopatier

Sjukdom/tillstånd

Core-myopatier är en grupp ärftliga neuromuskulära sjukdomar som leder till muskelsvaghet. De delas in i undergrupperna central core disease, multiminicore-myopati, core rod-myopati och den nyligen beskrivna dusty core-myopati. Core-myopatier ingår i sin tur i sjukdomsgruppen medfödda muskelsjukdomar (kongenitala myopatier). Namnet core-myopatier syftar på karaktäristiska förändringar inne i påverkade muskelfibrer (core = kärna), som kan ses vid mikroskopisk analys.

Symtomen vid core-myopatier visar sig vanligen i nyföddhetsperioden eller under de första tre levnadsåren. Hos en del personer visar sig symtomen först under tonåren eller i vuxen ålder.

Symtomens svårighetsgrad varierar. Muskelsvagheten kan vara alltifrån lindrig till så uttalad att den påverkar förmågan att sitta och gå. Främst påverkas muskelkraften i höfterna och axlarna, men även muskler i ryggen och nacken kan vara försvagade. En del barn har andningssvårigheter och sväljsvårigheter. Hos ett fåtal kan hjärtmuskulaturen påverkas. Hos de flesta personer med sjukdomen är muskelkraften oförändrad genom livet, men hos en del kan den långsamt försvagas.

Det finns ingen behandling som botar core-myopatier. Behandlingen inriktas på att lindra symtomen, förebygga medicinska komplikationer och kompensera för de funktionsnedsättningar som sjukdomen leder till. En del personer kan få förbättrad muskelstyrka och ork av läkemedelsbehandling. Fysioterapi är en viktig del av behandlingen, och fysisk träning rekommenderas. En del personer behöver habiliterande insatser.

En form av core-myopati kan medföra en risk för malign hypertermireaktion. Det är ett akut livshotande tillstånd som kan uppstå vid sövning med vissa narkosmedel eller användning av vissa läkemedel. Inför en operation är det viktigt att informera om risken för en reaktion. Den något ökade risken gäller både den som har en fastställd diagnos och släktingar som bär på anlaget.

Core-myopatier beskrevs första gången år 1956 av de amerikanska läkarna George Milton Shy och Kenneth Raymond Magee. De redogjorde för en medfödd muskelsvaghet i tre generationer inom samma familj. Muskelsvagheten förvärrades inte under livet.

Förekomst

Det finns inga säkra uppgifter om hur många som har core-myopatier, men sjukdomsgruppen utgör en av de vanligaste medfödda muskelsjukdomarna. Uppskattningsvis har 2 per 100 000 nyfödda i Sverige core-myopati, vilket skulle innebära att det varje år föds 2 barn med sjukdomarna i landet. En ny studie (2026) uppskattade att 7 personer per 1 miljon invånare har core-myopati. Det motsvarar att ett 70-tal personer i Sverige skulle ha någon av sjukdomarna.

Orsak

Core-myopatier uppkommer oftast till följd av en sjukdomsorsakande variant (mutation) i genen RYR1. Det finns också recessivt nedärvda former (se Ärftlighet) som uppkommer till följd av två sjukdomsorsakande genvarianter, en i vardera kopian av genen RYR1. Core-myopatier kan också bero på sjukdomsorsakande varianter i generna SELENON, MYH2 och TTN. Sjukdomsorsakande varianter i ytterligare gener har också kopplats till core-myopatier, men är mer sällsynta. Generna som har kopplats till core-myopatier är mallar för tillverkningen av (kodar för) proteiner med betydelse för muskelfibrernas struktur och funktion.

Proteinerna ryanodinreceptor 1 och selenoprotein N finns i ett membransystem inne i muskelfibrerna (sarkoplasmatiskt retikulum). Ryanodinreceptorn är en jonkanal. Jonkanalerna styr de viljestyrda musklernas (skelettmuskulaturens) sammandragningar genom att släppa igenom joner i rätt mängd och rätt tidsföljd. Ryanodinreceptorn släpper ut kalciumjoner från det sarkoplasmatiska retiklet. Det leder till att muskelfibern drar ihop sig (kontraherar). Selenoprotein N tros ha betydelse för muskelfibrernas normala funktion genom att bidra till att skydda cellerna och upprätthålla en balanserad kalciumhantering.

Myosin heavy chain 2 är ett protein som ingår i det som kan ses som muskelfiberns ”motor”, muskelfiberns sammandragande system (kontraktila apparat) som består av tunna och tjocka filament, aktin och myosin. Myosin heavy chain 2 hjälper muskeln att omvandla energi till rörelse så att muskeln kan dra ihop sig. Proteinet finns framför allt i muskelfibrer som används för snabba och kraftfulla rörelser.

Titin är ett mycket stort protein som hjälper muskelfiberns kontraktila apparat att behålla sin struktur och att återgå till normal längd efter att den har dragits ut eller dragits ihop.

Exakt varför musklerna inte fungerar normalt vid core-myopatier är ännu inte helt klarlagt.

Det finns en viss koppling mellan sjukdomsorsakande genvariant och de symtom som uppkommer samt sjukdomens svårighetsgrad. Samma form av sjukdomen kan dock orsakas av varianter i flera olika gener, och varianter i en och samma gen kan ge upphov till flera olika former av core-myopati.

Strukturella förändringar

Ordet core betyder kärna, och används i detta sammanhang för att beskriva olika strukturella förändringar inne i mitten av muskelfibrerna. De karaktäristiska förändringarna vid core-myopati kan ses vid en mikroskopisk analys med färgning av muskelfibrerna. Förändringarna utgörs av avgränsade runda eller ovala områden där den normala strukturen är förändrad. Uppdelningen av core-myopatier i undergrupper baseras på förändringarnas utseende.

• Vid central core disease förekommer ett centralt förändrat område (en ursparning) som löper längs med muskelfibern.
• Vid multiminicore-myopati förekommer flera mindre förändrade områden (ursparningar) som vanligen är kortare.
• Vid core rod-myopati förekommer både förändrade områden och stavformade proteinansamlingar (rods).
• Vid dusty core-myopati ses små, oregelbundna och mer suddiga områden med påverkad struktur.

Det förändrade området i muskelfibrerna saknar mitokondrier eller har nedsatt mitokondriell funktion. Mitokondrier är små enheter i cellerna där olika kemiska reaktioner äger rum för att omvandla energi till former som kroppens organ kan använda. Även den normala muskelstrukturen (det myofibrillära nätverket) är förändrad i det påverkade området i muskelfibrerna.

Andra tillstånd orsakade av förändringar i RYR1

Sjukdomsorsakande varianter i genen RYR1 kan också orsaka andra medfödda muskelsjukdomar (kongenitala myopatier), exempelvis centronukleär myopati och kongenital myopati med fibertypsdisproportion. I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns separata informationstexter om dessa sjukdomar.

• Centronukleär myopati
• Kongenital fibertypsdisproportion.

En del personer med sjukdomsorsakande varianter i genen RYR1 kan få malign hypertermikänslighet med eller utan andra muskelsymtom. Malign hypertermikänslighet medför en risk för malign hypertermireaktion, ett tillstånd som kan vara livshotande. Det innebär att jonkanalen för kalcium läcker ut kalcium okontrollerat, vilket medför en extrem ökning av ämnesomsättningen i muskelcellerna. Det kan påverka flera livsviktiga organsystem och funktioner i kroppen. Reaktionen kan utlösas i samband med narkos när muskelfibern exponeras för halogenerad narkosgas som isofluran, sevofluran, desfluran och enfluran. Även det muskelavslappnande läkemedlet suxametonium/succinylkolin och det smärtstillande inhalationspreparat metoxyfluran kan orsaka malign hypertermireaktion.

I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns en separat informationstext om malign hypertermikänslighet.

Malign hypertermikänslighet

Ärftlighet

Autosomal dominant nedärvning

Core-myopatier som uppstår till följd av en sjukdomsorsakande variant i genen RYR1 nedärvs i de allra flesta fall autosomalt dominant. Även core-myopatier kopplade till genen MYH2 kan ha autosomal dominant nedärvning.

Autosomal dominant nedärvning innebär att om en av föräldrarna har sjukdomen, det vill säga har en normal gen och en sjukdomsorsakande variant av en gen, är sannolikheten att få sjukdomen 50 procent för såväl söner som döttrar. De barn som inte har fått den sjukdomsorsakande genvarianten får inte sjukdomen och för den inte heller vidare.

Autosomal dominant nedärvning.

Core-myopatier orsakade av förändringar i genen RYR1, särskilt de autosomalt dominant nedärvda formerna, kan också uppstå till följd av en nyuppkommen sjukdomsorsakande variant av en gen (nymutation). Genvarianten har då oftast uppstått i en av föräldrarnas könsceller (ägg eller spermie). Sannolikheten att föräldrarna på nytt får ett barn med sjukdomen uppskattas då till mindre än 1 procent. Den nyuppkomna genvarianten hos barnet blir dock ärftlig, och kan föras vidare till nästa generation med autosomalt dominant nedärvningsmönster.

Autosomal recessiv nedärvning

Core-myopatier orsakade av genvarianter i RYR1 och MYH2 kan också nedärvas autosomalt recessivt. Även core-myopatier kopplade till generna SELENON och TTN nedärvs autosomalt recessivt. Recessiv nedärvning innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en sjukdomsorsakande variant av en gen. Vid varje graviditet med samma föräldrar är sannolikheten 25 procent att barnet får genvarianterna i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då sjukdomen. Sannolikheten att barnet får en sjukdoms­orsakande genvariant i enkel uppsättning är 50 procent. Då blir barnet, liksom föräldrarna, frisk bärare av en genvariant. Sannolikheten att barnet varken får sjukdomen eller blir bärare av en sjukdomsorsakande genvariant är 25 procent.

Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom, som har två sjukdomsorsakande genvarianter, får barn med en person som inte har genvarianten ärver samtliga barn den sjukdomsorsakande genvarianten i enkel uppsättning. De får då inte sjukdomen. Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom får barn med en frisk bärare av en sjukdomsorsakande genvariant är sannolikheten 50 procent att barnet får sjukdomen. Sannolikheten för att barnet blir frisk bärare av en sjukdomsorsakande genvariant är också 50 procent.

Autosomal recessiv nedärvning.

Symtom

Det kännetecknande symtomet vid core-myopatier är muskelsvaghet. Graden av muskelsvaghet varierar mellan olika personer. Den kan vara alltifrån lindrig till så uttalad att den påverkar förmågan att sitta och gå.

Symtomen varierar både mellan olika släkter och inom samma familj. Variationer mellan släkter beror delvis på skillnader i de sjukdomsorsakande genvarianterna, men även hos personer inom samma familj kan symtomen ha olika svårighetsgrad trots att de har samma genvariant. Sannolikt påverkar även andra, ännu okända gener samt olika miljömässiga faktorer hur sjukdomen utvecklas (variabel expressivitet).

Det finns en viss koppling mellan den sjukdomsorsakande genvarianten och de symtom som uppkommer. Vanligen har personer med en genvariant som nedärvs autosomalt dominant lindrig eller måttlig muskelsvaghet. Personer med genvarianter som nedärvs autosomalt recessivt får ofta symtom tidigare i livet och en mer uttalad muskelsvaghet.

Muskler

Muskelsvagheten uppmärksammas vanligen redan i nyföddhetsperioden eller under de första tre levnadsåren. Hos en del personer uppkommer symtomen först under tonåren eller i vuxen ålder.

Barn med en svår form av sjukdomen har låg muskelspänning (hypotonus) vid födseln. Hos en del påverkas andningsmuskulaturen. Särskilt vid recessiva former av RYR1-associerad core-myopati förekommer andningssvårigheter vid födseln. Barn med SELENON-associerade former av sjukdomen kan tidigt ha andningssvårigheter trots att de inte är påtagligt muskelsvaga i övrigt. En del nyfödda med svår sjukdom kan ha sväljsvårigheter och därmed svårt att suga och få i sig näring.

Muskelsvagheten påverkar oftast den motoriska utvecklingen. Det medför att barn med sjukdomen vanligen sitter, står och går senare än sina jämnåriga. Främst påverkas muskelkraften i höfterna och axlarna, men även muskler i ryggen och nacken kan försvagas. Vanligtvis blir muskelsvagheten mer påtaglig i puberteten, då kroppen blir längre och tyngre och muskelstyrkan inte räcker till.

Många får stelhet i musklerna i samband med ansträngning, och en del personer får muskelkramper.

Hos barn med svår form av core-myopati kan även ansiktsmusklerna påverkas, till exempel musklerna runt ögonen. Det kan yttra sig som hängande ögonlock (ptos) och påverkan på ögonens rörlighet, med svårigheter att vända blicken åt olika håll. Påverkan på ögonmuskulaturen har främst kopplats till vissa RYR1-varianter och till en del former av MYH2-associerade core-myopatier.

Personer med vissa former av core-myopati kan ha svaghet i käkmusklerna, vilket kan göra det svårt att hålla munnen helt stängd. En del får sväljsvårigheter.

Hos enstaka personer med core-myopati påverkas hjärtmuskulaturen, vilket kan medföra rytmrubbningar och hjärtsvikt.

När symtomen visar sig först i vuxen ålder påverkas framför allt musklerna i bålen och ryggen. Då är muskelsvagheten vanligen lindrig, men hos en del personer kan den långsamt försämras.

Det finns personer med core-myopati som inte har någon muskelsvaghet eller andra muskelsymtom. Enstaka personer har endast muskelsmärta och värk.

Leder

En del barn med sjukdomen har felställningar (kontrakturer) i lederna. Det är vanligt med avvikelser i fötterna, som hålfot (pes cavus), inåtvänd häl (calcaneus varus) eller spetsfot (pes equinus). Även leder i andra kroppsdelar kan påverkas. Felställningarna uppstår vanligen på grund av muskelförkortning och obalans i muskelstyrkan kring lederna. Hos en del orsakas ledfelställningarna i stället av ökad rörlighet i lederna. Felställningarna visar sig vanligen under barnaåren och ungdomsåren.

Även sned rygg (skolios) förekommer. Vid vissa former av core-myopati kan skoliosen bli uttalad och medföra smärta och i svåra fall andningssvårigheter. Uttalad skolios förknippas särskilt med core-myopati orsakad av SELENON-varianter.

Vid svåra former av core-myopati kan felställningar ibland ses redan i fosterlivet eller nyföddhetsperioden. En del barn föds med höften ur led (höftledsluxation). Även andra ledfelställningar kan förekomma tidigt.

Prognos

Prognosen vid core-myopati beror på sjukdomens svårighetsgrad. Hos de flesta är muskelkraften relativt oförändrad genom livet, men hos en del kan den långsamt försvagas med stigande ålder.

Malign hypertermikänslighet

Personer med core-myopati orsakad av en genvariant i RYR1 kan ha en ökad risk för malign hypertermireaktion vid narkos och användning av vissa läkemedel. Malign hypertermireaktion är ett tillstånd som kan vara livshotande. Tillståndet kan påverka flera livsviktiga organsystem och funktioner i kroppen.

Även personer som har den sjukdomsorsakande genvarianten i RYR1 men inte har några symtom i form av muskelsvaghet har en ökad risk för malign hypertermireaktion.

I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns det en separat informationstext om malign hypertermikänslighet.

Malign hypertermikänslighet

Diagnostik

Core-myopati är en av flera sjukdomar som kan misstänkas vid muskelsvaghet.

Vid muskelsvaghet görs vanligen en analys av kreatinkinas (CK) i blod. CK är ett enzym som läcker ut vid muskelskada. Vid core-myopati är CK-nivån vanligen normal eller endast lätt förhöjd.

Musklernas elektriska aktivitet undersöks med elektromyografi (EMG), som oftast visar tecken på muskelsjukdom. En undersökning med magnetkamera (MR) visar att vissa muskler är mer påverkade än andra. Framför allt är specifika muskler i låren och underbenen tunnare än förväntat.

Diagnosen fastställs genom att en liten bit muskelvävnad (biopsi) analyseras i mikroskop. Provet tas från en muskel i armen eller benet under bedövning. Vid core-myopati ses typiska förändringar i muskelfibrerna.

Diagnosen kan i de flesta fall bekräftas med DNA-analys. Vanligen går det också att avgöra vilken ärftlighetsgång sjukdomen har. Hos ett fåtal personer med core-myopatier kan ingen verifierad sjukdomsorsakande genvariant påvisas trots karaktäristiska symtom och fynd vid analys av muskelbiopsi.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att genetisk vägledning erbjuds. Det innebär information om sjukdomen och hur den ärvs, samt en bedömning av sannolikheten för olika familjemedlemmar att få barn med samma sjukdom.

Vid ärftliga sjukdomar där den genetiska avvikelsen är påvisad i familjen är det möjligt att utföra anlagsbärardiagnostik och fosterdiagnostik, samt i vissa fall preimplantatorisk genetisk testning (PGT).

Behandling/stöd

Det finns ingen behandling som botar core-myopatier. Behandlingen inriktas på att lindra symtomen, förebygga medicinska komplikationer och kompensera för de funktionsnedsättningar som sjukdomen leder till.

Barn med sjukdomen kan behöva kontakt med olika specialister, till exempel barnneurolog, barnortoped, barnlungläkare, barnhjärtläkare och habilitering. Det är viktigt att insatserna för utredning, behandling, uppföljning och habilitering samordnas, gärna av en barnneurolog.

Andningssvårigheter utreds i samråd med barnlungläkare. Vid svåra symtom behövs andningshjälpmedel.

Om barnet har svårt att äta behövs utredning och behandling av ett nutritionsteam inom barn- och ungdomsmedicin. I behandlingsteamet ingår förutom barnläkare ofta sjuksköterska, dietist och logoped. Logopeden utreder och behandlar sug-, tugg- och sväljsvårigheter. Nutritionsteamet ger råd om kost, träning och hjälpmedel som kan underlätta och stimulera ätandet, och bedömer också vilka andra insatser som behövs.

Barn som inte kan få i sig tillräckligt med näring genom munnen kan få mat genom en sond via näsan. En del behöver sond under en längre tid. Då kan sonden i stället läggas genom bukväggen in till magsäcken (gastrostomi). Sonden ersätts ofta med en så kallad knapp (gastrostomiport).

Hjärtat bör undersökas tidigt av en barnkardiolog som bedömer behovet av behandling och uppföljning.

Felställningar i lederna bedöms av en barnortoped.

Under barn- och ungdomsåren är det viktigt att kontrollera ryggens tillväxt. Särskilt under puberteten när skolios kan utvecklas behövs regelbundna kontroller av en barnortoped. Om skoliosen blir uttalad behövs remiss till en ryggortoped. Skolios kan behandlas med korsett. Ibland behövs operation, särskilt vid allvarlig skolios som medför smärta och andningspåverkan.

Läkemedelsbehandling

Enligt mindre studier kan dagligt intag av astmaläkemedlet salbutamol i tablettform förbättra muskelstyrkan och muskelfunktionen hos personer med medfödda muskelsjukdomar (kongenitala myopatier), däribland core-myopatier. Behandlingen har visat effekt särskilt hos personer med sjukdomsorsakande varianter i genen RYR1. Salbutamolbehandling testas för närvarande (2026) i en klinisk prövning hos barn som har kongenitala myopatier. Salbutamol är dock ingen botande behandling.

Malign hypertermikänslighet

Det är viktigt att så tidigt som möjligt utreda om personer med core-myopati har risk för att utveckla malign hypertermireaktion. Om en utredning inte har gjorts ska personer med core-myopatier och de som misstänks ha sjukdomen behandlas som om de kan utveckla malign hypertermireaktion.

Habilitering

Barn med core-myopati som har bestående funktionsnedsättningar behöver habiliterande insatser. Habilitering är en tvärprofessionell specialistenhet för personer med medfödda eller tidigt förvärvade funktionsnedsättningar. De habiliterande insatserna ges inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området, och kan omfatta utredning, behandling och utprovning av hjälpmedel. Insatserna planeras utifrån barnets behov och förutsättningar, varierar över tid och sker i nära samverkan med närstående och andra i barnets nätverk. Syftet är att personer med funktionsnedsättningar ska kunna utveckla och bibehålla bästa möjliga funktionsförmåga, samt få förutsättningar att leva ett så självständigt och delaktigt liv som möjligt.

En viktig del av habiliteringen är att förmedla information och kunskap till föräldrar och andra i nätverket för att de ska kunna ge stöd till barnet utifrån barnets funktionsförmåga.

Barn med rörelsenedsättning behöver stöd att utveckla och sedan behålla sin rörelseförmåga. En fysioterapeut följer den motoriska utvecklingen under uppväxten och planerar insatser utifrån barnets färdigheter. Insatserna syftar till att bevara befintliga muskelfunktioner samt förhindra felställningar i leder (kontrakturer). Felställningar kan ibland korrigeras med hjälp av ortoser och stretchning.

Det är också viktigt att stimulera till olika fysiska aktiviteter för att främja motorik, balans och koordination. Rapporter visar att träningsprogram kan förbättra muskelstyrkan hos personer med sjukdomen. Fysisk aktivitet på en lämplig nivå kan också lindra smärta i muskler och leder. Vid träning ska hänsyn tas till om hjärtat är påverkat. Fysioterapeuten kan ge råd om träningsprogram och idrottsaktiviteter.

Fysioterapeut och arbetsterapeut handleder föräldrar och samarbetar med personal i förskola och skola. Det är viktigt att fysiska aktiviteter i förskola och skola anpassas till barnets förutsättningar och att det finns möjlighet till pauser och tid för förflyttningarna mellan olika aktiviteter.

Vardagslivet kan påverkas på olika sätt, hemma, på arbetet och på fritiden. Olika hjälpmedel och anpassningar kan underlätta vardagslivet. Föräldrar till barn med funktionsnedsättningar får genom habiliteringen information om möjligheterna att anpassa bostaden och andra miljöer som barnet vistas i. Det gör det möjligt för personer med sjukdomen att vara aktiva utifrån sina egna förutsättningar.

Habiliteringen omfattar också fortlöpande psykologiskt stöd till barn och unga med funktionsnedsättningar, utifrån ålder och mognad. Stöd ges även till deras föräldrar, syskon och andra närstående. Kontakt med andra familjer i en liknande situation är ofta värdefullt.

Vuxna

Vuxna med core-myopati kan behöva fortsatt kontakt med bland andra en neurolog, ortoped, fysioterapeut och/eller ett habiliteringsteam. Att vara fysiskt aktiv och träna på egen hand är viktigt även i vuxen ålder. För att träningen ska utföras på bästa sätt ger en fysioterapeut råd och utformar ett individuellt anpassat träningsprogram. Personer med bestående muskelsvaghet och/eller ledfelställningar kan behöva anpassningar och hjälpmedel. En arbetsterapeut kan hjälpa till med detta. Behovet varierar mellan olika personer med sjukdomen och beror på hur stora funktionsnedsättningarna är.

Vid val av utbildning och yrke är det viktigt att ta hänsyn till individuell funktionsnivå. Personer med core-myopati rekommenderas att välja yrken som inte kräver kraftig fysisk ansträngning. Olika anpassningar av arbetsmiljön kan behövas.

Det finns inga rapporter om komplikationer vid graviditet hos kvinnor med core-myopati, men muskelsvagheten kan öka något under graviditeten och efter förlossningen. Gravida kvinnor med svår form av core-myopati följs av specialistmödravården i samarbete med en neurolog.

Samhällsstöd

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta vardagslivet för personer med funktionsnedsättningar och deras närstående. Exempel på insatser är avlösarservice i hemmet, hemtjänst, färdtjänst och i vissa fall personlig assistans.

Arbetsförmedlingen ger vägledning vid funktionsnedsättning som påverkar arbetsförmågan. Personer med funktionsnedsättning kan till exempel få lönebidrag eller stöd för att söka eller anpassa ett arbete.

Försäkringskassan samordnar de insatser som behövs för att söka eller återgå i arbete när en funktionsnedsättning påverkar arbetsförmågan. Försäkringskassan kan bevilja till exempel omvårdnadsbidrag, aktivitetsersättning eller sjukersättning, merkostnadsersättning, bilstöd eller personlig assistans.

Forskning

I Sverige bedrivs forskning om core-myopatier och andra kongenitala myopatier bland annat vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. I en nyligen publicerad artikel (2026) har forskare undersökt hur vanliga kongenitala myopatier är i en större befolkningsgrupp (populationsbaserad kohort), och vilka gener som oftast kan associeras med sjukdomarna.

Pågående studier fokuserar på symtomutveckling över tid och dödlighet (mortalitet) hos personer med sjukdomen, samt undersöker om behandling med oral salbutamol kan förbättra muskelstyrkan och muskelfunktionen hos personer med kongenital myopati.

Under senare tid har ett nytt möjligt läkemedel, Rycal S48168, prövats hos personer över 16 år med vissa ärftliga muskelsjukdomar kopplade till genen RYR1. Läkemedlet är avsett att förbättra muskelfunktionen genom att stabilisera kalciumhanteringen i muskelcellerna, vilket är avgörande för muskelstyrka och rörelse. Tidiga studier tyder på att behandlingen är säker och tolereras väl, men fler kliniska studier pågår för att utvärdera dess effekt (2026).

Internationellt pågår forskning om symtomen vid core-myopati och deras koppling till olika sjukdomsorsakande varianter, bland annat i Frankrike, Storbritannien, Tyskland och Australien.

Resurser

Vårdresurser

Core-myopatier utreds och diagnostiseras vid neuromuskulära enheter vid universitetssjukhusen.

Barn och vuxna med kongenitala myopatier ska ges möjlighet till minst en bedömning vid en NHV-enhet, se nedan. NHV-enheterna kan ge råd och rekommendationer om behandling, uppföljning och habiliteringsinsatser till behandlande läkare vid hemsjukhuset.

Utredning av malign hypertermikänslighet görs vid Malign hypertermimottagning, Skånes universitetssjukhus, Lund, telefon 046-17 14 75, Malign hypertermimottagning Lund.

Core-myopati ingår i nätverket ERN EURO-NMD för sällsynta neuromuskulära sjukdomar, ern-euro-nmd.eu.

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om core-myopati. De ersätter dock inte ordinarie vårdgivare.

Barnsjukvård

Vuxensjukvård

Malign hypertermikänslighet

Intresseorganisationer

Kurser, erfarenhetsutbyte

Ytterligare information

Kvalitetsregister

Övrigt

Litteratur

Amburgey K, Bailey A, Hwang JH, Tarnopolsky MA, Bonnemann CG, Medne L et al. Genotype-phenotype correlations in recessive RYR1-related myopathies. Orphanet J Rare Dis 2013; 8: 117. https://doi.org/10.1186/1750-1172-8-117

Bharucha-Goebel DX, Santi M, Medne L, Zukotsky K, Dastgir J, Shieh PB et al. Severe congenital RYR1-associated myopathy. The expanding clinicopathologic and genetic spectrum. Neurology 2013; 80: 1584–1589. https://doi.org/10.1212/wnl.0b013e3182900380

Broman M, Islander G, Müller CR, Ranklev-Twetman E. Malignant hyperthermia and central core disease causative mutations in Swedish patients. Acta Anaesthesiol Scand 2007; 51: 50–53. https://doi.org/10.1111/j.1399-6576.2006.01165.x

Dirksen RT, Avila G. Altered ryanodine receptor function in central core disease: leaky or uncoupled Ca2+ release channels? Trends Cardiovasc Med 2002; 12: 189–197. https://doi.org/10.1016/s1050-1738(02)00163-9

Duarte ST, Oliveira J, Santos R, Perreira P, Barroso C, Conceicão I, Evangelista T. Dominant and recessive RYR1 mutations in adults with core lesions and mild muscle symptoms. Muscle Nerve 2011; 44: 102–108. https://doi.org/10.1002/mus.22009

Jungbluth H, Davis MR, Müller C, Counsell S, Allsop J, Chattopadhyay A et al. Magnetic resonance imaging of muscle in congenital myopathies associated with RYR1 mutations. Neuromuscul Disord 2004; 14: 785–790. https://doi.org/10.1016/j.nmd.2004.08.006

Jungbluth H, Muntoni F, Ferreiro A; Core Myopathy Consortium. 150^th ENMC international workshop: core myopathies, 9–11^th March 2007, Naarden, the Netherlands. Neuromuscul Disord 2008; 18: 989–996. https://doi.org/10.1016/j.nmd.2008.08.001

Jungbluth H, Dowling J, Ferreiro A, Muntoni F; RYR1 Myopathy Consortium. 217^th International Workshop: RYR1-related myopathies, Naarden, The Netherlands, 29–31 January 2016. Neuromuscul Disord 2016; 26: 624–633. https://doi.org/10.1016/j.nmd.2016.06.001

Jungbluth H, Sewry CA, Muntoni F. Core myopathies. Semin Pediatr Neurol 2011; 18: 239–249. https://doi.org/10.1016/j.spen.2011.10.005

McArthy TV, Quane KA, Lynch PJ. Ryanodine receptor mutations in malignant hyperthermia and central core disease. Human Mutat 2000; 15: 410–417. https://doi.org/10.1002/(sici)1098-1004(200005)15:5%3C410::aid-humu2%3E3.0.co;2-d

Michael E, Hedberg-Oldfors C, Tulinius M, Nordström S, Oldfors A, Darin N. Incidence and prevalence of congenital myopathies – A population-based study from western Sweden. Ann Neurol 2026; 99: 382–392. https://doi.org/10.1002/ana.78078.

Ogasawara M, Nishino I. A review of major causative genes in congenital myopathies. J Hum Genet 2023; 68: 215–225. https://doi.org/10.1038/s10038-022-01045-w

Ogasawara M, Nishino I. A review of core myopathy: central core disease, multiminicore disease, dusty core disease, and core-rod myopathy. Neuromuscul Disord 2021; 31: 968–977. https://doi.org/10.1016/j.nmd.2021.08.015

Ogasawara M, Nishino I. Update on RYR1-related myopathies. Curr Opin Neurol 2024; 37: 504–508. https://doi.org/10.1097/wco.0000000000001296

Robinson RL, Brooks C, Brown SL, Ellis FR, Halsall PJ, Quinnell RJ et al. RYR1 mutations causing central core disease are associated with more severe malignant hyperthermia in vitro contracture test phenotypes. Hum Mutat 2002; 20: 88–97. https://doi.org/10.1002/humu.10098

Quinlivan RM, Müller CR, Davis M, Laing NG, Evans GA, Dwyer J et al. Central core disease: clinical, pathological, and genetic features. Arch Dis Child 2003; 88: 1051–1055. https://doi.org/10.1136/adc.88.12.1051

Romero NB, Monnier N, Viollet L, Cortey A, Chevallay M, Leroy JP et al. Dominant and recessive central core disease associated with RYR1 mutations and fetal akinesia. Brain 2003; 126: 2341–2349. https://doi.org/10.1093/brain/awg244

Sarkozy A, Sa M, Ridout D, Fernandez-Garcia MA, Distefano MG, Main M et al. Long-term natural history of pediatric dominant and recessive RYR1-related myopathy. Neurology 2023; 101: e1495–e1508. https://doi.org/10.1212/wnl.0000000000207723

Shy GM, Magee KR. New congenital non-progressive myopathy. Brain 1956; 79: 610–621.

Todd JJ, Lawal T, Chrismer I, Kokkinis A, Grunseich C, Jain MS et al. Rycal S48168 (ARM210) for RYR1-related myopathies: a phase one, open-label, dose-escalation trial. EClinicalMedicine 2024: 68: 102433. https://doi.org/10.1016/j.eclinm.2024.102433

Vukcevic M, Broman M, Islander G, Bodelsson M, Ranklev-Twetman E, Müller CR et al. Functional properties of RYR1 mutations identified in Swedish patients with malignant hyperthermia and central core disease. Anesth Analg 2010; 111: 185–190. https://doi.org/10.1213/ane.0b013e3181cbd815

Wang CH, Dowling JJ, North K, Schroth MK, Sejersen T, Shapiro F et al. Consensus statement on standard of care for congenital myopathies. J Child Neurol 2012; 27: 363–382. https://doi.org/10.1177/0883073812436605

Wu S, Ibarra MCA, Malicdan MCV, Murayama K, Ichihara Y, Kikuchi H et al. Central core disease is due to RYR1 mutations in more than 90% of patients. Brain 2006; 129: 1470–1480. https://doi.org/10.1093/brain/awl077

Zhou H, Yamaguchi N, Xu L, Wang Y, Sewry C, Jungbluth H et al. Characterization of recessive RYR1 mutations in core myopathies. Hum Mol Genet 2006; 15: 2791–2803. https://doi.org/10.1093/hmg/ddl221

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinsk expert som har skrivit det ursprungliga underlaget är docent Christopher Lindberg, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg.

Den senaste revideringen är gjord av specialistläkare Eva Michael, Drottning Silvias barnsjukhus, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg.