Evidensbaserad praktik
Evidensbaserad praktik (EBP) är både ett förhållningssätt till kunskap och en arbetsprocess. Att arbeta evidensbaserat kan vara ett stöd i att följa socialtjänstlagens övergripande principer, som att respektera människors självbestämmanderätt och integritet, samt ett sätt att försäkra sig om att de insatser som ges är av god kvalitet.
Högre förväntningar med nya socialtjänstlagen
Den nya socialtjänstlagen som träder i kraft 1 juli 2025 betonar att socialtjänstens verksamhet ska bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. EBP är ett förhållningssätt som stärker förutsättningarna för att lagens intentioner efterlevs och att den enskildes behov tillgodoses.
Genom att arbeta med EBP kan socialtjänstens medarbetare verka för att de insatser som ges är grundade i bästa tillgängliga kunskap samtidigt som de tar hänsyn till varje persons situation, kontext och erfarenheter. Genom den professionella expertisen förstärks legitimiteten och transparensen i socialtjänstens arbete, vilket i sin tur stödjer lagens krav på rättssäkerhet och insatser av god kvalitet.
EBP-modellen
Evidensbaserad praktik handlar om att i det vardagliga arbetet ha med sig kunskap från forskning, beprövad erfarenhet, kunskap om den egna verksamheten och kunskap från brukarna själva.
Modellen om en evidensbaserad praktik bygger på sammanvägningen av fyra kunskapskällor. Alla kunskapskällor är betydelsefulla men inte alltid lika viktiga. Sammanvägningen av kunskapskällorna görs i dialog mellan den professionelle och brukaren och beslutsgrunderna redovisas öppet:
- Personens situation samt kontextuella omständigheter – kunskap om personens situation kan inhämtas och bli mer transpararent med hjälp av bedömningsmetoder. Kontextuella omständigheter kan handla om till exempel lagstiftning, lokala riktlinjer och tillgängliga resurser som man behöver ta hänsyn till vid val av insats.
- Personens erfarenhet och önskemål – en kunskapskälla som förutsätter och gynnar delaktighet.
- Bästa tillgängliga kunskap – omfattar dels den forskning som finns på området, dels beprövad erfarenhet som utvecklats lokalt, till exempel med hjälp av individbaserad systematisk uppföljning.
- Professionell expertis – handlar om de professionellas erfarenheter och färdigheter ihop med övrig kunskap från de andra kunskapskällorna.
Att väga samman kunskap från olika kunskapskällor är en viktig del av evidensbaserad praktik.
Sammanvägning av kunskap behöver göras:
- på ärendenivå när det gäller val av insats och arbetssätt
- på gruppnivå i medarbetarnas utbyte och delande av kunskaper och erfarenheter från arbetet med brukare
- på verksamhets- och ledningsnivå när det gäller beslut om resurser och inriktning kring till exempel tillgängliga insatser, arbetssätt och organisation.
En lärande organisation
Eftersom kunskap utvecklas och förändras hela tiden, innebär ett evidensbaserat arbetssätt ett ständigt lärande. En strävan att arbeta utifrån EBP förutsätter en inriktning mot ett utvecklingsinriktat lärande som stödjer en medveten användning av olika kunskapskällor. Det innebär också organiserad reflektion på såväl individ-, grupp- och organisationsnivå. Inom socialtjänsten bidrar därmed EBP till en kultur där lärande är en naturlig del av det dagliga arbetet.
Transparens är en viktig del av evidensbaserad praktik eftersom den skapar förtroende, möjliggör granskning och underlättar lärande. När beslutsfattande, metoder och resultat redovisas öppet kan både klienter, kollegor och andra intressenter förstå hur och varför insatser ges. Det gör det också lättare att utvärdera om insatser bygger på bästa tillgängliga kunskap och om de fungerar som avsett. Transparens bidrar alltså till rättssäkerhet, kvalitetsutveckling och etisk legitimitet i arbetet.