Stora skillnader i kommunernas avgifter för äldreomsorg

Maxtaxan för äldre- och funktionshinderomsorg ska skydda individen mot höga avgifter och säkerställa att individen har kvar tillräckliga medel för andra behov. Av kartläggningen framgår att det finns stora skillnader i vilka insatser och tjänster som ingår i maxtaxan.

Av kartläggningen framgår bland annat att:

• I vissa kommuner når individen maxtaxa redan vid fem timmars hemtjänst per månad medan andra först vid 20 timmar.
• 38 % av kommunerna tar ut en avgift för matdistribution trots att detta borde ingå i maxtaxan (91 av 239 kommuner).
• Det finns även stora skillnader för matkostnaderna på särskilt boende. Mediankostnaden för mat är 4 257 kronor per månad. Av kartläggningen framgår att måltidskostnader varierar från 2 490 till 6 555 kronor per månad beroende på kommun.

Även på särskilt boende varierar vad som inkluderas i avgiften. I vissa kommuner ingår exempelvis säng, lakan, förbrukningsartiklar och internet i avgiften medan andra kommuner tar betalt för detta.

– Det vi ser av vår kartläggning är att det finns mycket stora variationer runtom i landet. När en kommun väljer att lägga avgifterna utanför maxtaxan så får den enskilde alltid betala för dessa tjänster, oavsett inkomst. Detta försämrar individens skydd mot höga kostnader, och dessutom blir det svårt för den enskilde att veta vilka kostnader som tillkommer, säger Björn Eriksson.

Bristande skydd mot höga kostnader

Enligt förarbetena till lagstiftningen bör kommunerna ta hänsyn till att yngre personer med funktionsnedsättning normalt sett har högre levnadsomkostnader då avgifter sätts. I kartläggningen framgår dock att 23 procent av kommunerna inte tar hänsyn till detta.

– I praktiken innebär det att yngre personer med funktionsnedsättning kan få betala högre avgift i dessa kommuner än vad de skulle ha gjort i fall de bodde på annan ort, säger Charlotte Fagerstedt, utredare på Socialstyrelsen.