Frågor och svar om screening

Screening kan hjälpa vården att upptäcka tidiga tecken på en sjukdom innan du själv märker några symtom. När en sjukdom upptäcks tidigt kan det öka möjligheterna att behandla den. Därför är det viktigt att gå på din screening när du erbjuds det.

Vi vet att screening kan väcka frågor och oro. Det gäller både dig som ska gå på screening, den som har missat en kallelse eller den som inte längre erbjuds screening. Screening är bara ett första test och inget test som kan ställa diagnos.

Om du har gjort ett screeningtest och får svaret att du behöver undersökas vidare, betyder det just nu det – att fler undersökningar behövs. Det krävs alltid fler tester och undersökningar för att ta reda på om du har sjukdomen eller inte. Många som behöver fler tester har inte sjukdomen. Screeningtestet är utformat för att fånga in så många som möjligt med förhöjd risk för sjukdomen.

Samtidigt kan screeningen inte upptäcka alla fall av en sjukdom. Ett screeningsvar kan därför säga att det inte finns tecken på sjukdom, trots att personen faktiskt har sjukdomen eller utvecklar den inom kort. Därför behöver du fortsätta att vara uppmärksam på symtom och din hälsa, även om du deltar i screeningen.

När många som erbjuds screening också deltar hjälper det vården att upptäcka fler med eventuell sjukdom tidigt. Med tidigare upptäckt ökar möjligheterna att behandla sjukdomen.

Idag deltar inte alla som erbjuds screening. Det innebär att alla inte får samma möjlighet till tidiga insatser. Det kan leda till sämre hälsa och större hälsoskillnader mellan olika grupper. När inte alla som erbjuds screening deltar, minskar nyttan med screeningprogrammet för hela befolkningen.

Några orsaker till att alla inte deltar på samma villkor beror på att det kan vara en lång resväg, att det är svårt att vara ledig från arbete eller att kallelsen är svår att förstå. Ett viktigt mål är att fler ska kunna delta i screeningen.

Om du inte får en kallelse ingår du inte längre i den åldersgrupp som kallas till screening. Vi vet att det kan väcka både känslor och frågor. Att du inte längre kallas betyder inte att risken för sjukdomen är borta, utan att balansen mellan hälsonytta och eventuella nackdelar med screening inte är lika tydlig för din åldersgrupp.

Socialstyrelsen gör noggranna bedömningar för att se till att Sverige erbjuder screening till de grupper som får så stor hälsonytta som möjligt. Det handlar bland annat om att det finns fungerande behandlingar, hur väl screeningtestet fungerar, vilken nytta en tidig upptäckt kan ge och hur stor risken är för att många ska behöva göra ytterligare utredningar i onödan.

Den som upplever symtom ska alltid söka vård, oavsett om du omfattas av ett screeningprogram eller inte. Då behövs alltid en medicinsk bedömning, vilket ett screeningtest inte är.

Det är lätt att resonera som att det vore bäst att testa alla eftersom mer screening borde leda till att fler sjukdomsfall upptäcks.

Men screening är inte alltid lösningen. Två nackdelar med mer screening är att:

• personer utan sjukdom behöver göra ytterligare undersökningar, som kan innebära obehag, oro eller risk för komplikationer.
• tidiga förändringar som aldrig skulle ha utvecklats till allvarlig sjukdom eller orsakat besvär under personens liv upptäcks, undersöks och behandlas i onödan.

Innan vi på Socialstyrelsen rekommenderar att en grupp ska screenas för en sjukdom bedömer vi balansen mellan den hälsonytta och möjliga nackdelar som screeningen medför. Vi utgår från ett vetenskapligt, etiskt och hälsoekonomiskt underlag.

Socialstyrelsen bygger rekommendationerna på aktuell forskning och en gedigen process med 15 bedömningskriterier. Vi gör arbetet ihop med experter, forskare och regionala beslutsfattare. Vi omprövar tidigare rekommendationer utifrån ny kunskap och väger samman evidens kring bland annat:

• hur bra screeningtestet är på att fånga upp personer med tidiga tecken på sjukdom
• hur många som behöver ytterligare undersökningar utan att ha sjukdomen
• risk för överbehandlingar av tidiga förändringar som inte skulle ha påverkat hälsa eller livslängd
• vilken nytta det gör att upptäcka sjukdomen tidigt.

Ett screeningprogram behöver utgå från bästa tillgängliga kunskap och förutsättningarna i det enskilda landet. Det kan till exempel handla om hur vanlig sjukdomen är i befolkningen, hur hälso- och sjukvården är organiserad och om vården kan genomföra screening och följa upp med utredning och behandling.

När Socialstyrelsen bedömer vilken screening som bör erbjudas i Sverige utgår vi från aktuell forskning och kunskap om svenska förutsättningar. Vi tar också hänsyn till europeiska rekommendationer, men de är vägledande och behöver bedömas utifrån svenska förhållanden.

Det innebär att Sveriges rekommendationer kan skilja sig från andra länder. Ett exempel är screening för bröstcancer. Sverige har länge rekommenderat screening med mammografi för kvinnor mellan 40 och 74 år. Många andra europeiska länder har haft åldersgränser mellan 50 och 69 år. EU:s rekommendation från 2022 föreslår nu att åldersintervallet utvidgas till 45–74 år, och liknar därmed Sveriges rekommendation.