Rekommendationer i nationella riktlinjer

På sidan Sök bland riktlinjer ser du på vilka områden vi ger rekommendationer och vilka som är på gång.

Använd rekommendationerna som stöd i arbetet

Du som är politiker, ledande tjänsteperson eller verksamhetschef kan använda rekommendationerna för att till exempel

• fördela resurser efter behov, så att de gör största möjliga nytta
• ändra ett arbetssätt eller en organisation
• ta fram nationella, regionala och lokala vårdprogram, överenskommelser, vägledningsdokument eller verksamhetsplaner.

Rekommendationerna gäller framför allt på gruppnivå, och de är inte heltäckande. Vi tar bara fram rekommendationer när det finns ett stort behov av vägledning och när det behövs en förändring, till exempel när insatser erbjuds ojämlikt till olika grupper. Rekommendationerna bör inte tränga undan vård och stöd som redan fungerar bra – du som beslutsfattare behöver säkra fortsatta resurser även till det.

I vissa riktlinjer ger vi också rekommendationer till dig som möter patienter eller brukare, som stöd i det praktiska arbetet.

Rekommendationerna ger vägledning men är inte bindande: personalen behöver alltid bedöma vad en enskild patient eller brukare behöver, i samråd med personen.

Rekommendationerna till beslutsfattare har olika prioritet

Samhällets resurser räcker inte till alla insatser. Till dig som är beslutsfattare eller chef ger vi därför rekommendationer med olika prioritet. Vi ger tre typer av rekommendationer:

• prioritet 1–10 – där prioritet 1 betyder högsta prioritet
• FoU – när en insats bara bör erbjudas inom ramen för forskning och utveckling, eftersom det saknas tillräcklig kunskap men forskning pågår
• icke-göra – när en insats inte bör erbjudas alls, eftersom den saknar effekt eller till och med är skadlig.

Du bör satsa mer resurser på de insatser som har hög prioritet, och mindre på dem som har låg. Prioriteringen bygger på nyttan och riskerna med de olika insatserna.

De med störst behov ska få företräde

Högst prioritet har de insatser som gör störst nytta för patienterna eller brukarna.

I rekommendationer till hälso- och sjukvården ger vi högst prioritet till insatserna med störst nytta för dem som har svårast hälsotillstånd – eftersom hälso- och sjukvårdslagen säger att de som behöver vården mest ska få företräde.

I rekommendationer till socialtjänsten bedömer vi däremot inte hälsotillståndens svårighetsgrad, eftersom det saknas lagstöd för sådan prioritering där. För socialtjänsten ger vi högst prioritet till insatser med stor effekt som ligger i linje med socialtjänstlagens mål: insatser som bäst bidrar till ökad delaktighet i samhället, jämlikhet i levnadsvillkor och ekonomisk och social trygghet.

När flera insatser bedöms ha likvärdig effekt prioriterar vi insatserna med lägst kostnad, för att resurserna ska räcka till fler.

Ytterst utgår prioriteringsarbetet från

• den etiska plattform som är beslutad av riksdagen (prop. 1996/97:60), med principer som även uttrycks i hälso- och sjukvårdslagen
• de bärande principerna i socialtjänstlagen.

Vi utgår från bästa tillgängliga kunskap

Rekommendationerna utgår från vetenskap och beprövad erfarenhet hos yrkesverksamma – den bästa tillgängliga kunskapen. Vi gör systematiska forskningsgenomgångar och söker i första hand randomiserade kontrollerade studier. De är ”golden standard” i medicinsk forskning, eftersom de ger de starkaste bevisen för insatsernas faktiska effekt. Allt går dock inte att undersöka med sådana studier, och vi kompletterar bland annat med systematiska konsensusprocesser där vi samlar in beprövad erfarenhet från yrkesverksamma, ofta hundratals.

Vi jobbar tillsammans med många

Socialstyrelsen leder arbetet med rekommendationerna, men många personer och organisationer medverkar. Som sakkunniga anlitar vi personer med erfarenhet av att leda verksamheter av olika typ i olika delar av landet och på olika nivåer. Vi anlitar också personer med särskilda akademiska meriter eller personer som har erfarenhet av tidigare arbete med kunskapsstyrning. Dessutom ska personerna kunna representera olika perspektiv – exempelvis omvårdnad, funktionsbedömningar eller socialt arbete.

De sakkunniga vi anlitar ingår i olika grupper med olika funktion. Vi samarbetar också med till exempel Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU), Läkemedelsverket och Prioriteringscentrum vid Linköpings universitet.

Så här ser vår arbetsprocess ut

Processen för att ta fram rekommendationerna har många steg. De olika grupperna av sakkunniga eller andra parter är involverade i lite olika steg längs vägen.

Här är en översiktlig beskrivning av processen:

1. Ta fram plan.
2. Inventera behov.
3. Avgränsa.
4. Ta fram kunskapsunderlag.
5. Bedöm svårighetsgrad.
6. Sammanställ rekommendationer.
7. Publicera och inhämta synpunkter.

Vi följer kunskapsläget

Alla riktlinjer på vår webbplats speglar kunskapsläget när de togs fram – ny kunskap kan ha tillkommit senare. Vi följer kunskapsläget och bedömer behovet av uppdateringar regelbundet, cirka vart tredje år. Vi kan också avpublicera riktlinjer som blivit inaktuella.