Ni som erbjuder donationsbehandlingar bör i första hand använda könsceller från egna donatorer. På denna sida finns även information om vad som gäller om ni köper könsceller från andra länder.
Rekrytera egna donatorer
Arbeta gärna aktivt med att rekrytera egna donatorer till er mottagning. Egna donatorer kan minska Sveriges beroende av ett fåtal kommersiella banker. Det kan också underlätta att begränsa antalet barn som föds efter donation från samma donator.
EU-länderna ska enligt humanmaterialförordningen sträva efter nationell självförsörjning av humanmaterial.
Donatorns ålder
Kvaliteten hos könsceller försämras med åldern. Äldre donatorer kan därför ge sämre behandlingsresultat.
Det finns inga nationellt fastställda åldersgränser för könscellsdonatorer. Varje vårdgivare avgör om mottagningen ska ha gränser för lägsta och högsta ålder hos sina donatorer. Ni kan också välja att inte ha sådana gränser, utan göra en individuell bedömning av varje donator.
Många offentliga mottagningar och kliniker följer en rekommendation från Sveriges kommuner och regioner (SKR).
Har personen donerat tidigare?
En donator av ägg eller spermier får donera till högst sex familjer i Sverige. Ni behöver därför försäkra er om att den som vill donera inte redan har donerat könsceller på andra sätt i Sverige.
Ersättning till donatorer
Donatorer får inte tjäna pengar på donationen. Ni kan däremot ge en mindre ersättning som täcker exempelvis förlorad arbetsinkomst.
Inköp av könsceller från ägg- eller spermabanker utomlands
Om ni använder könsceller från andra länder ansvarar ni för att könscellerna och donationen uppfyller svenska krav på kvalitet och säkerhet. Ni behöver skriva avtal med ägg- eller spermabanken, som säkerställer bland annat att
- donatorn inte är anonym
- uppgifter om donatorn sparas i minst 70 år
- gränsen följs för antalet familjer i Sverige från samma donator.
Kommersiella gametbanker distribuerar ofta könsceller till många kliniker och till flera länder. Det kan medföra ett stort antal barn i många olika länder. Tänk på att könsceller från andra länder kan göra det svårare att tillgodose barnets rättigheter, till exempel möjligheten att kontakta donatorn och eventuella genetiska halvsyskon.
Utredning könscellsdonatorer – hälsodeklaration, intervju och tester
Innan någon donerar könsceller för assisterad befruktning ska ni utreda personens hälsa och bedöma eventuella risker. Det gör ni genom
- en hälsodeklaration
- en kompletterande intervju
- blodprover och andra medicinska tester.
Utredningen ska dels visa att det inte är olämpligt för personen själv att donera, dels minska riskerna för mottagaren och för barn som blir till genom donationen.
Ni ska också bedöma om personen förstår vad donationen innebär och försäkra er om att donationen sker för att hjälpa andra.
Regler för utredning av donator
Hälsodeklaration och intervju med donatorer
Den tilltänkta donatorn ska styrka sin identitet och lämna uppgifter om sin hälsa, relevanta medicinska förhållanden, eventuella riskhändelser och riskbeteenden. Uppgifterna ska lämnas i en skriftlig hälsodeklaration, som ni följer upp vid en kompletterande intervju. Tänk på att genomföra den kompletterande intervjun med respekt för personens personliga integritet.
Hälsodeklarationen ska innehålla frågor om den tilltänkta donatorns allmänna hälsotillstånd. Den ska även innehålla frågor om sådana omständigheter, händelser och beteenden som kan innebära risk för smitta eller sjukdom som kan överföras via donationen, såsom
- sexuellt beteende,
- resvanor,
- geografiskt ursprung,
- längre vistelse i annat land,
- injektionsmissbruk,
- olyckshändelser,
- vaccinationer och intag av läkemedel, samt
- medicinska och icke medicinska ingrepp.
Donatorn ska skriva under hälsodeklarationen och intyga att uppgifterna är sanna. Donatorn ska också bekräfta att hen har förstått informationen om smitta och sjukdom som kan överföras via biologiskt material till mottagaren, fått möjlighet att ställa frågor och fått tillfredsställande svar på frågorna.
Om ni bedömer det som nödvändigt för att identifiera risker, ska ni även hämta in relevanta uppgifter från personens patientjournal och intervjua läkare som haft ansvar för hälso- och sjukvården av den tilltänkta donatorn.
Bestämmelser om hälsodeklaration och intervju
Testning för smittsamma sjukdomar
Den tilltänkta donatorn ska ha negativa testresultat för
- hiv 1 och hiv 2
- hepatit B och hepatit C
- HTLV I och HTLV II
- syfilis
- klamydia
- gonorré.
Ni kan behöva göra ytterligare tester utifrån uppgifter som framkommit om personens bakgrund, resvanor och riskexponering, baserat på vad som framkommit i hälsodeklarationen eller vid intervjun.
Bestämmelser om smittestning
Bestämmelserna om smittestning finns i 4 kap. 7 § i
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (2009:30) om donation och tillvaratagande av vävnader och celler
och i
Bilaga 4: Krav på donatorers lämplighet samt krav på obligatoriska laboratorietester av prov från donatorer av könsceller (SOSFS 2014:3)
Nya tester efter en karenstid
Donerade spermier ska förvaras åtskilda från andra vävnader och celler i minst 180 dagar. Därefter ska personen testas igen för
- hiv 1 och hiv 2
- hepatit B och hepatit C
- HTLV I och HTLV II.
Om det första testet gjordes med NAT-metoden krävs endast upprepad provtagning för HTLV I och HTLV II. Det beror på att NAT-testning är en känsligare metod, med lägre risk att en nytillkommen smitta inte upptäcks vid provtagningen.
Genetisk testning av donatorer – eller inte?
Det förekommer att fertilitetskliniker testar sina donatorer för att upptäcka anlag för vissa sjukdomar och funktionsnedsättningar. Det finns i dagsläget inga regler för vilka genvarianter det är tillåtet att testa eller inte, eller vilka testresultat som skulle kunna leda till att ni kan eller bör välja bort en person som donator.
Föreskriften nämner enbart två situationer där det kan vara motiverat med genetisk screening:
- om donatorn tillhör en etnisk grupp där autosomala recessiva gener är vanliga
- om donatorn tillhör en släkt där det är känt att det finns ärftliga sjukdomar som riskerar att överföras.
En sådan genetisk screening får endast göras med donatorns samtycke.
Informera donatorn om konsekvenser och barnets rättigheter
Ge heltäckande och saklig information till den som vill donera. Ni måste till exempel informera om
- syftet med donationen
- konsekvenser och eventuella risker för donatorn
- att de barn som blir till genom donation i framtiden kan komma att kontakta donatorn.
Bestämmelser om information till donatorn
Bestämmelserna om information finns i 4 kap. 3–6 § i
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (2009:30) om donation och tillvaratagande av vävnader och celler
Gör särskilda överväganden inför embryodonation
För de som vill donera embryon gäller motsvarande regler som vid donation av könsceller. Utöver det finns särskilda överväganden att göra vid embryodonation.
När någon önskar donera embryon efter egen IVF-behandling
Par eller ensamstående kvinnor som vill ha möjligheten att donera embryon i framtiden kan ta upp frågan med sin vårdgivare inför sin IVF-behandling. Ni kan då redan inför IVF-behandlingen göra de tester som krävs för att få donera embryon i framtiden. Det slutliga beslutet om donation tas dock inte förrän paret har blivit föräldrar och ni har bedömt lämpligheten i en donationsutredning.
Etiska överväganden för embryodonatorer
Embryodonation är förenad med flera etiska överväganden för donatorerna. De måste själva ha blivit föräldrar till minst ett barn innan en embryodonation kan bli aktuell, och haft möjlighet att fundera över vilka konsekvenser donationen kan få för den egna familjen.
En embryodonation innebär att det egna barnet eller barnen kan komma att ha genetiska helsyskon i en annan familj. De barn som blir till genom embryodonation har, när de uppnått tillräcklig mognad, rätt att få information om embryodonatorerna för att känna till sitt genetiska ursprung. Barnen kan även komma att kontakta dem.
