Självskattning gav Umeå grepp om arbetet mot våld

Ett sätt att få grepp om helheten

När Kristina Larsson, processledare inom Stöd och omsorg i Umeå kommun, fick i uppdrag att se över kommunens arbete mot våld i nära relationer var uppdraget omfattande. Vad fungerar bra, vad behöver utvecklas och hur lever kommunen upp till lagstiftningens krav?

– Jag behövde få grepp om helheten. Vi visste att vi hade mycket på plats, men vi ville inte bara lista allt vi gör utan också få syn på sånt där vi inte kommit igång eller där vi behöver utveckla vårt arbete, säger Kristina Larsson.

I Socialstyrelsens självskattningsverktyg såg Kristina att hon kunde få stöd i processen framåt. Verktyget omfattar bland annat styrning och kompetens, handläggning och uppföljning, samt insatser. Genom att gå igenom frågorna i verktyget tillsammans med representanter från olika delar av verksamheten kunde kommunen samla sina svar och identifiera områden att arbeta vidare med.

Frågor som hamnar mitt emellan verksamheter

Översynen visade att mycket redan fungerar bra, men också att det fanns utvecklingsområden.

– Inom funktionshinderomsorgen blev det till exempel tydligt att personalen behövde mer stöd för att känna sig trygg i att fråga om våld. Det väckte frågor om vilken kompetens och vilket stöd som behövs för att upptäcka våldsutsatthet hos personer med funktionsnedsättning, berättar Kristina Larsson.

Även situationen för äldre som utsätts för våld kom upp. Hur ska en person kunna få skydd från en våldsam partner när personen samtidigt behöver omfattande omsorg? Vilka möjligheter finns för en äldre att få skyddat boende?

– Här insåg vi att äldreomsorgen och individ- och familjeomsorgen behöver samarbeta mer och bättre känna till varandras ansvar och möjligheter, berättar Kristina Larsson.

Från översyn till handlingsplan

Genomgången resulterade i en handlingsplan med hela 32 aktiviteter. Kommunen prioriterade vad som behövde göras direkt, vad som redan pågick och vad som kunde vänta. Bland utvecklingsområdena fanns rutiner, uppföljning och möjligheten att få bättre statistik om våldsutsatthet.

För Kristina blev arbetet ett sätt att samla frågor som redan fanns och samtidigt upptäcka nya behov på ett systematiskt sätt.

– Vi fick syn på allt vi faktiskt gör bra, samtidigt som vi kunde se vad vi behövde arbeta vidare med, avslutar Kristina Larsson.