Läs mer på sidan Riskgrupper.

De flesta gravida som får covid-19 har lindriga symptom och föder vaginalt efter en fullgången graviditet. Det finns dock en ökad risk att föda för tidigt för kvinnor som får covid-19 i jämförelse med andra gravida kvinnor.

Högt BMI, vissa kroniska sjukdomar och andra hälsotillstånd ökar risken för den gravida kvinnan att drabbas av ett mer allvarligt sjukdomsförlopp vid covid-19. Dessa riskfaktorer överensstämmer med faktorer som ökar risken för allvarligt sjukdomsförlopp även utan graviditet. Risken för allvarliga symptom hos den gravida kvinnan med covid-19 är större under den andra halvan av graviditeten.

Socialstyrelsen bedömer, utifrån genomgång av vetenskaplig litteratur och analys av svenska data, att graviditet från vecka 20 bör betraktas som risk för allvarligt sjukdomsförlopp vid covid-19.

Läs mer på sidan Riskgrupper

Mer information om graviditet och covid-19 hos andra aktörer:

WHO

Folkhälsomyndigheten

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, (SBU) 

Instruktioner kring kodning av covid-19 samt frågor och svar om hur man klassificerar finns på vår sida om Klassificering och koder.

Ja, internationella koder med svenska översättningar finns för flera företeelser kring covid-19. Det gäller diagnos och misstänkt diagnos av covid-19, samt exponering, antikropp mot, antigen från och vaccination mot SARS-coronavirus-2.

Mer om Snomed CT

Personer som haft covid-19 kan behöva rehabiliterande insatser i både det akuta och det mindre akuta läget. För god rehabilitering behövs bland annat arbetsterapeuter, dietister, fysioterapeuter, kuratorer, logopeder och psykologer med erfarenhet av rehabiliterande insatser inom andning och cirkulation, nutritionsbehandling och/eller intensivvård. Även läkare med specialistkompetens inom rehabiliteringsmedicin kan bidra i arbetet.

Kunskapsstöd för slutenvård, 10 november (pdf)

Kunskapsstöd för primärvård – kommunal och regional, 10 november (pdf)

Personer med covid-19 kan ha stora behov av behandlande och rehabiliterande insatser både under och en lång tid efter sin sjukdomsperiod. Socialstyrelsen har tagit fram specifika diagnos- och åtgärdskoder som kan användas av personal i samband med vård av dessa patienter (ICD-10-SE, KVÅ, DRG). Att dokumentera de vårdande och rehabiliterande insatserna är viktigt för att kunna utvärdera resultat i denna nya situation.  Som diagnoskod för genomgången covid-19 används Z86.1A.

Koder ur ICD-10-SE och KVÅ samt information om DRG

Mer om kodning och DRG

På startsidan till Försäkringsmedicinskt beslutstöd hittar du samlad information om sjukskrivning med anledning av covid-19 och information om förordningen gällande ersättning till riskgrupper.  I Försäkringsmedicinskt beslutsstöd hittar du dessutom övergripande principer för sjukskrivning och under rubriken Infektionssjukdomar finns en vägledning för bedömning av arbetsförmåga vid covid-19 efter intensivvård med respiratorbehandling.

Försäkringsmedicinskt beslutsstöd

Antal avlidna

Socialstyrelsen redovisar statistik som är direkt kopplad till covid-19. Det handlar bland annat om antalet avlidna i covid-19, åldersfördelning, regionsfördelning, samsjuklighet samt antal avlidna per dag. Statistiken visar antalet avlidna där den underliggande dödsorsaken var covid-19, enligt de dödsorsaksintyg som inkommit till Socialstyrelsen fram till publiceringsdatumet. Siffrorna visar inte det slutgiltiga antalet avlidna med hänsyn till att flera dödsintyg är på väg in.

Socialstyrelsens uppgifter över avlidna skiljer sig något från de som Folkhälsomyndigheten presenterar dagligen. De beror på statistikens ursprung. Folkhälsomyndigheten redovisar endast avlidna som har haft en laboratorieverifierad covid-19 och har avlidit inom 30 dagar. Socialstyrelsen redovisar samtliga fall där den underliggande dödsorsaken var covid-19, oavsett om diagnosen var laboratoriebekräftad eller inte, alltså där läkare har bedömt att personen har haft covid-19.

Socialstyrelsens statisk över antalet avlidna

Statistik relaterad till covid-19

Socialstyrelsen har tagit fram statistik som anknyter till sjuk-domen covid-19. Statistiken är baserad på befintliga data som finns tillgängliga i Socialstyrelsens nationella register.

Socialstyrelsens statistik som anknyter till sjukdomen covid-19

Statistik om covid-19 bland äldre efter boendeform

Här finns statistik om antal personer som var 70 år och äldre och som bodde i äldreboende eller hade hemtjänstinsatser. Statistik om hur många personer 70 år och äldre som bekräftats smittade i covid-19. Antalet äldre som avlidit i covid-19 efter boendeform och platsen för dödsfallet.

Statistik om covid-19 bland äldre

Det finns personer som kan behöva särskilt stöd av dig som arbetar i vård och omsorg för att ta till sig information om covid-19 och hur vi kan minska smittspridning. Det kan handla om personer med syn-, hörsel- eller kognitiva svårigheter eller de som inte har svenska som förstaspråk.

• Information om vaccination på andra språk, lättläst och film hos Folkhälsomyndigheten
• Information om covid-19 på andra språk, hos Folkhälsomyndigheten
• Sveriges radios upplästa nyheter på olika språk
• Tillgänglig information om pågående smittspridning för dig som möter personer med funktionsnedsättning i ditt arbete, hos Myndigheten för delaktighet
• Bildstöd hos Västra Götalandsregionen, om bland annat viruset, vaccination och hur man förhindrar smitta
• Informationsfilm för personer med intellektuell funktionsnedsättning om hur vi kan minska smittspridningen, varför personalens skyddsutrustning är viktig (den kan uppfattas som skrämmande), samt att alla har rätt till information

Nationell telefonlinje dit du kan ringa för att få svar på frågor om covid-19

Telefonnummer: 08-123 680 00

Telefonlinjen bemannas av hälsokommunikatörer och hälsoinformatörer i regionerna som talar arabiska, somaliska, persiska, tigrinja, amarinja och ryska.

Stöd för att prata med personer med intellektuell funktionsnedsättning eller autism

Stöd för hur du kan prata om covid-19 med personer med intellektuell funktionsnedsättning eller autism. Det kan handla om att förklara allt från Folkhälsomyndighetens rekommendationer om god basal hygien och att hålla avstånd, till vad som händer i omvärlden just nu. I stödet finns också samlade länkar till bra, anpassad information.

Stöd för hur du kan prata med personer med med intellektuell funktionsnedsättning eller autism, uppdaterat 13 november (pdf)

Folkhälsomyndigheten uppdaterar löpande information samt frågor och svar för barn och unga. På sidan finns också många tips om länkar för barn i olika åldrar och med olika behov av information.

Information anpassad för barn och unga 

Afficher till barn och unga

Folkhälsomyndigheten har publicerat affischer för barn och unga om de rekommendationer som finns samt tips på vad man kan göra för att må bra under den här tiden

Till affischerna 

Film och annan information på 1177

Om corona - för barn 

Här hittar du utbildningar inom covid-19

Utbildning 1 - hindra smittspridning och skydda personal som arbetar inom svensk hälso- och sjukvård och socialtjänst.

Utbildning 2 - triage och användande av personlig skyddsutrustning.

Karolinska Institutet - övergripande information e-utbildningar om covid-19

Folkhälsomyndigheten har uppdaterat rekommendationerna kring bland annat provtagning, förhållningsregler och undantag från vilka som bör stanna hemma från arbete eller skola om någon i hushållet är sjuk. Grundregeln är fortsatt att hushållskontakter ska undvika kontakter utanför hushållet. Undantag från reglerna om hushållskarantän kan medges för personer som fått tre doser vaccin respektive personer som haft covid-19 under de tre senaste månaderna för att möjliggöra för dem att arbeta eller gå till skolan. För vård och omsorgspersonal som undantas rekommenderas omfattande testning enligt lokala rutiner. Till exempel med antigentest eller självtest före varje arbetspass.

Gällande testning kan anpassningar ske regionalt utifrån situation i aktuell region.

Folkhälsomyndighetens provtagningsindikation för påvisning av pågående covid-19

Folkhälsomyndighetens vägledning för smittspårning av covid-19

Folkhälsomyndighetens stöd för prioritering av smittspårning under fjärde vågen av covid-19

Läs mer om de uppdaterade rekommendationerna på Folkhälsomyndighetens webbplats.

Det är viktigt att vidta åtgärder för att minska risken för smittspridning inom vård och omsorg. Folkhälsomyndigheten har rekommendationer om bland annat användning av munskydd och visir som source control.

På Folkhälsomyndighetens webbplats kan du läsa om smittförebyggande åtgärder.

Åtgärder mot spridning av covid-19 - rekommendationer till vård, tandvård och omsorg på Folkhälsomyndighetens webbplats

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2005:26) om hantering av smittförande avfall från hälso- och sjukvården ska tillämpas vid hantering av smittförande avfall som uppkommer i hälso- och sjukvården och tandvården.

Med smittförande avfall avses sådant avfall som är eller bedöms kunna vara förorenat med organiskt material från vård eller undersökning av människor med känd eller kliniskt misstänkt sjukdom som är orsakad av mikroorganismer som enligt AFS 2018:4 är smittämnen tillhörande riskklass 3 och 4. (covid-19 tillhör riskklass 3). Enligt 4 § (SOSFS 2005:26) ska vårdgivaren säkerställa att det finns rutiner för hantering och märkning av smittförande avfall. Enligt 10 § SOSFS 2005:26 ska verksamhetschefen ta fram lokala rutiner för den personal som hanterar smittförande avfall. Av rutinerna ska det framgå vilken sorts avfall som ska anses som smittförande, vem som ska göra riskbedömningen av avfallet och de förfaranden som ska användas för respektive avfallsslag. Vid tveksamheter i riskbedömningen ska verksamhetschefen ta ställning efter att ha hört vårdhygienisk expertis.

Sammanfattningsvis kan alltså sägas att det ska framgå av vårdgivarens rutiner vilket avfall som ska hanteras som smittförande. Avfall som inte bedömts vara smittförande kan hanteras som konventionellt avfall och Socialstyrelsens föreskrifter ska inte tillämpas.

Bedöms avfallet däremot som smittförande ska hanteringen ske enligt Socialstyrelsens föreskrifter.

I förarbetena till lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, LPT, har det framförts att tvångsvård inom psykiatrin inte ska kunna utnyttjas som ett instrument för att tillgodose smittskyddets ändamål. En annan sak uppges vara att det för att hindra smittspridning från en person som är allvarligt psykiskt störd kan vara av avgörande betydelse att denne kan få psykiatrisk vård för sin störning (prop. 1990/91:58 om psykiatrisk tvångsvård m. m., s. 94).

Om det i ett enskilt fall samtidigt föreligger förutsättning för tvångsisolering enligt smittskyddslagen (2004:168), SmL och psykiatrisk tvångsvård så bör enligt förarbetena psykiatrisk tvångsvård väljas i första hand, om förutsättningarna för sådan vård är uppfyllda (prop. 1988/89:5 med förslag om ny smittskyddslag m. m., s. 74). Det anges också att psykiatrisk tvångsvård normalt får företräde framför smittskyddslagen (prop. 1990/91.58 s. 94  ).

Om den som är föremål för tvångsisolering enligt smittskyddslagen behöver psykiatrisk tvångsvård bör beslutet om tvångsisolering enligt förarbetena bestå tills vidare om den psykiatriska vården beräknas pågå under endast en kortare tid. Av förarbetena framgår också att den psykiska störningen torde utgöra den verkliga orsaken till att en psykiskt störd persons beteende inte kan godtas från smittskyddssynpunkt. Det uppges därför vara av avgörande betydelse att psykiatrisk vård kan beredas för att förhindra smittspridning från en psykiskt störd person. Om den psykiatriska vården inte kan ges där tvångsisoleringen sker, får den tvångsisolerade föras över till en vårdinrättning för psykiatrisk tvångsvård. Det framförs också att det inte torde finnas något större praktiskt behov av att kunna ingripa med beslut om tvångsisolering enligt smittskyddslagen beträffande den som ges psykiatrisk tvångsvård. Någon regel som utesluter att beslut om tvångsisolering fattas i sådana fall uppgavs dock inte vara påkallad. (prop. 1988/89:5, s. 74 och 76-77)

I förarbetena har också framförs att det inte torde föreligga några samordningsproblem när det gäller andra bestämmelser i smittskyddslagen än tvångsisolering, t.ex. beslut om läkarundersökning av misstänkt smittade (prop. 1988/89:5, s. 75-76). Det har vidare ansetts att det inte behövs någon specialreglering av förhållandet mellan smittskyddslagen och lagstiftningen för psykiatrisk tvångsvård (prop. 1990/91:58, s. 94).

Av förarbetena går det alltså att utläsa att lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård normalt får företräde framför SmL men att det inte alltid behöver vara så. Det framgår också att det inte finns någon regel som utesluter att beslut om tvångsisolering fattas för en person som ges psykiatrisk tvångsvård. Någon närmare reglering av förhållandet mellan de båda lagstiftningarna finns inte.

Socialstyrelsen har gett ut ett kunskapsstöd om arbetssätt vid covid-19 hos personer med demenssjukdom i särskilt boende. I det stödet finns information som även kan vara till nytta för att förhindra smittspridning inom den psykiatriska tvångsvården. Det finns bland annat information om arbetssätt för att minska smittspridning och om smittskyddsåtgärder enligt smittskyddslagen. Smittskyddsåtgärder som den enskilde motsätter sig får endast vidtas om inga andra möjligheter står till buds (1 kap. 4 § SmL). En möjlig smittskyddsåtgärd är isolering av en person som bär på en allmänfarlig sjukdom (5 kap. SmL). Covid-19 räknas som en allmänfarlig sjukdom. Isolering får endast användas om det finns en påtaglig risk för att andra människor kan smittas. Det gäller bland annat om den enskilde inte är beredd att frivilligt underkasta sig de åtgärder som krävs för att förebygga risken för smittspridning. Det är förvaltningsrätten som beslutar om isolering efter ansökan av en smittskyddsläkare.

Socialstyrelsens kunskapsstöd Arbetssätt vid covid-19 hos personer med demenssjukdom i särskilda boendeformer för äldre (pdf)

För att det allmänna ska få inskränka en persons grundläggande fri- och rättigheter krävs stöd i lag (2 kap. 20 och 21 §§ regeringsformen). I lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, LPT, och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, LRV, finns sådant stöd för vissa åtgärder. Det gäller bland annat inskränkningar i den enskildes rörelsefrihet.

Kravet på lagstöd innebär att psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård endast får ges om kriterierna för sådan vård i LPT och LRV är uppfyllda. Så snart de inte är det ska tvångsvården upphöra. För att en patient ska kunna ges öppen psykiatrisk tvångsvård eller öppen rättspsykiatrisk krävs att kriterierna för sådan vård är uppfyllda. En bedömning ska bland annat göras av patientens  behov av psykiatrisk dygnetruntvård  (3 § LPT och 3a och 3b §§ LRV). Att en patient riskerar att smitta medpatienter och personal är i sig inte ett skäl för öppen psykiatrisk tvångsvård eller öppen rättspsykiatrisk vård. 

Kravet på lagstöd innebär också att tvångsåtgärder endast får användas i enlighet med de förutsättningar som anges i lag. Enligt LPT och LRV får en patient hållas avskild från andra patienter endast om det är nödvändigt på grund av att patienten genom aggressivt eller störande beteende allvarligt försvårar vården av de andra patienterna (20 § LPT och 8 § LRV). Grunden för avskiljning enligt LPT och LRV är alltså patientens aggressiva eller störande beteende. En patient som har covid-19 kan därmed inte avskiljas i syfte att förhindra att medpatienter eller personal smittas, utan skälet behöver vara kopplat till patientens beteende. 

En inskränkning som kan användas under psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård utifrån risken för smitta är besöksrestriktioner. Om det finns en risk för överförande av smitta kan besök till patienterna inskränkas, antingen genom generella besöksförbud eller besök av en viss person eller vissa personer (3 § lagen [1996:981] om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård).

Du kan ge blod om du inte har några symtom på luftvägssjukdom. Om du har varit sjuk i Covid-19 eller haft symtom på luftvägssjukdom ska du ha varit helt frisk i minst två veckor innan du kan ge blod.

Mer information om covid-19 vid donation av blod, organ, vävnader och celler hittar du här:

Uppdaterad information om covid-19 vid donation av blod, organ, vävnader och celler utifrån underlag från Folkhälsomyndigheten

Postcovid är en kortform av ”postinfektiöst tillstånd efter covid-19”, kvarstående eller sena symtom efter en avslutad covid-19-infektion.

Socialstyrelsen har valt termen postcovid för att vi framför allt vill skilja tydligt mellan en pågående infektion (covid-19) och ett efterföljande tillstånd (postcovid) – oavsett hur länge tillstånden varar. Observera dock att ett fåtal personer möjligen har besvär på grund av en långvarig pågående covid-19-infektion. De kan behöva liknande insatser som personer med postcovid.

Under rubriken Infektionssjukdomar på sidan för Socialstyrelsens försäkringsmedicinska beslutsstöd hittar du vägledning för bedömning av arbetsförmåga vid covid-19 (publicerat 11 februari). Där ingår bedömning av patienter som fått covid-19 (inklusive intensivvård med respiratorbehandling) och patienter med postcovid (postinfektiöst tillstånd efter covid-19). Du får information om symtom, prognos, funktionsnedsättningar, aktivitetsbegränsningar och rehabilitering, samt försäkringsmedicinsk information. Vid nästa uppdatering kommer vi att publicera vägledning för sjukskrivning.

Information om vilka ICD-10-koder som ska användas för covid-19 hittar du här Klassifikationen ICD-10. 

Det finns ännu inget tillräckligt vetenskapligt stöd för behandling och rehabilitering specifikt vid postcovid (kvarstående eller sena symtom efter covid-19). Det visar en utvärdering från Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU. De har på uppdrag av regeringen sammanställt vetenskaplig litteratur, gjort en enkätundersökning, gått igenom etikansökningar som kommit in till Vetenskapsrådet och även samrått med Socialstyrelsen. Uppdraget gällde vård, behandling och rehabilitering av patienter med långvariga symtom av covid-19, och avgränsades till följande tre frågor:

1. Vilka långvariga (>6 veckor) symtom förekommer hos personer med bekräftad covid-19-infektion och hur vanliga är dessa?
2.  Vilka behandlings- och rehabiliteringsinsatser är effektiva för långvariga symtom?
3.  Vilka pågående eller opublicerade studier finns?

Läs rapporten på SBU:s webbplats

Kunskap finns däremot sedan tidigare om behandling av många av symtomen vid andra sjukdomar.