Här hittar du som arbetar inom hälso- och sjukvård svar på vanliga frågor som berör ditt arbete. Mer information om hur du och din arbetsplats kan hantera covid-19 hittar du på vår samlingsida.
De flesta gravida som får covid-19 har lindriga symptom och föder vaginalt efter en fullgången graviditet. Det finns dock en ökad risk att föda för tidigt för kvinnor som får covid-19 i jämförelse med andra gravida kvinnor.
Högt BMI, vissa kroniska sjukdomar och andra hälsotillstånd ökar risken för den gravida kvinnan att drabbas av ett mer allvarligt sjukdomsförlopp vid covid-19. Dessa riskfaktorer överensstämmer med faktorer som ökar risken för allvarligt sjukdomsförlopp även utan graviditet. Risken för allvarliga symptom hos den gravida kvinnan med covid-19 är större under den andra halvan av graviditeten.
Socialstyrelsen bedömer, utifrån genomgång av vetenskaplig litteratur och analys av svenska data, att graviditet från vecka 20 bör betraktas som risk för allvarligt sjukdomsförlopp vid covid-19.
Mer information om graviditet och covid-19 hos andra aktörer:
Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, (SBU)
Instruktioner kring kodning av covid-19 samt frågor och svar om hur man klassificerar finns på vår sida om Klassificering och koder.
Ja, internationella koder med svenska översättningar finns för flera företeelser kring covid-19. Det gäller diagnos och misstänkt diagnos av covid-19, samt exponering, antikropp mot, antigen från och vaccination mot SARS-coronavirus-2.
Personer som haft covid-19 kan behöva rehabiliterande insatser i både det akuta och det mindre akuta läget. För god rehabilitering behövs bland annat arbetsterapeuter, dietister, fysioterapeuter, kuratorer, logopeder och psykologer med erfarenhet av rehabiliterande insatser inom andning och cirkulation, nutritionsbehandling och/eller intensivvård. Även läkare med specialistkompetens inom rehabiliteringsmedicin kan bidra i arbetet.
Kunskapsstöd för slutenvård, 10 november (pdf)
Kunskapsstöd för primärvård – kommunal och regional, 10 november (pdf)
Med Socialstyrelsens planeringsstöd och beräkningsverktyg får du som chef och beslutsfattare stöd att planera för rehabiliteringsinsatser, i samverkan med beslutsfattare på andra vårdnivåer. Du får stöd att anpassa vården till fler patienter, och exempel på åtgärder som kan bli aktuella i en patients rehabiliteringsprocess.
Rehabilitering i samband med covid-19, 10 november (pdf)
Beräkningsverktyg för eftervård, bilaga 1, 10 november (pdf)
Beräkningsverktyg för IVA och eftervård, bilaga 2, 10 november (excel)
Personer med covid-19 kan ha stora behov av behandlande och rehabiliterande insatser både under och en lång tid efter sin sjukdomsperiod. Socialstyrelsen har tagit fram specifika diagnos- och åtgärdskoder som kan användas av personal i samband med vård av dessa patienter (ICD-10-SE, KVÅ, DRG). Att dokumentera de vårdande och rehabiliterande insatserna är viktigt för att kunna utvärdera resultat i denna nya situation. Som diagnoskod för genomgången covid-19 används Z86.1A.
På startsidan till Försäkringsmedicinskt beslutstöd hittar du samlad information om sjukskrivning med anledning av covid-19 och information om förordningen gällande ersättning till riskgrupper. I Försäkringsmedicinskt beslutsstöd hittar du dessutom övergripande principer för sjukskrivning och under rubriken Infektionssjukdomar finns en vägledning för bedömning av arbetsförmåga vid covid-19 efter intensivvård med respiratorbehandling.
Försäkringsmedicinskt beslutsstöd
Socialstyrelsen redovisar statistik som är direkt kopplad till covid-19. Det handlar bland annat om antalet avlidna i covid-19, åldersfördelning, regionsfördelning, samsjuklighet samt antal avlidna per dag. Statistiken visar antalet avlidna där den underliggande dödsorsaken var covid-19, enligt de dödsorsaksintyg som inkommit till Socialstyrelsen fram till publiceringsdatumet. Siffrorna visar inte det slutgiltiga antalet avlidna med hänsyn till att flera dödsintyg är på väg in.
Socialstyrelsens uppgifter över avlidna skiljer sig något från de som Folkhälsomyndigheten presenterar dagligen. De beror på statistikens ursprung. Folkhälsomyndigheten redovisar endast avlidna som har haft en laboratorieverifierad covid-19 och har avlidit inom 30 dagar. Socialstyrelsen redovisar samtliga fall där den underliggande dödsorsaken var covid-19, oavsett om diagnosen var laboratoriebekräftad eller inte, alltså där läkare har bedömt att personen har haft covid-19.
Socialstyrelsens statisk över antalet avlidna
Socialstyrelsen har tagit fram statistik som anknyter till sjuk-domen covid-19. Statistiken är baserad på befintliga data som finns tillgängliga i Socialstyrelsens nationella register.
Socialstyrelsens statistik som anknyter till sjukdomen covid-19
Här finns statistik om antal personer som var 70 år och äldre och som bodde i äldreboende eller hade hemtjänstinsatser. Statistik om hur många personer 70 år och äldre som bekräftats smittade i covid-19. Antalet äldre som avlidit i covid-19 efter boendeform och platsen för dödsfallet.
Socialstyrelsen har gett ut en skrift om symtomlindring och läkemedelsbehandling i palliativ vård i livets slutskede. Skriften riktar sig främst till läkare och sjuksköterskor i den kommunala sjukvården.
Symtomlindring i livets slutskede - Läkemedelsbehandling i palliativ vård vid covid-19 (pdf)
Även kunskap från andra medicinska riktlinjer, såsom Nationellt kliniskt kunskapsstöd för palliativ vård, kan användas.
Nationellt kunskapsstöd för god palliativ vård i livets slutskede (pdf)
Palliativt kunskapscentrum i Stockholm har tagit fram videofilmer om palliativ symtomlindring vid covid-19 i allmän palliativ vård, och som ger tips på hur hälso- och sjukvårdspersonal kan samtala med patienter med covid-19 i palliativ vård samt närståendestöd.
Det finns personer som kan behöva särskilt stöd av dig som arbetar i vård och omsorg för att ta till sig information om covid-19 och hur vi kan minska smittspridning. Det kan handla om personer med syn-, hörsel- eller kognitiva svårigheter eller de som inte har svenska som förstaspråk.
Telefonnummer: 08-123 680 00
Telefonlinjen bemannas av hälsokommunikatörer och hälsoinformatörer i regionerna som talar arabiska, somaliska, persiska, tigrinja, amarinja och ryska.
Stöd för hur du kan prata om covid-19 med personer med intellektuell funktionsnedsättning eller autism. Det kan handla om att förklara allt från Folkhälsomyndighetens rekommendationer om god basal hygien och att hålla avstånd, till vad som händer i omvärlden just nu. I stödet finns också samlade länkar till bra, anpassad information.
Folkhälsomyndigheten uppdaterar löpande information samt frågor och svar för barn och unga. På sidan finns också många tips om länkar för barn i olika åldrar och med olika behov av information.
Information anpassad för barn och unga
Folkhälsomyndigheten har publicerat affischer för barn och unga om de rekommendationer som finns samt tips på vad man kan göra för att må bra under den här tiden
Socialstyrelsen har publicerat en checklista för patientsäkerhet. Den vänder sig till chefer och ledare inom hälso- och sjukvården.
Checklista för ökad patientsäkerhet under covid-19, 15 maj (pdf)
Checklistan utgår från den nationella handlingsplanen som har det övergripande målet att vården ska vara god och säker – överallt och alltid.
Handlingsplan för ökad patientsäkerhet, 15 maj (pdf)
Socialstyrelsen har samlat information, kunskapsstöd och vägledningar inom patientsäkerhet. Stödet vänder sig till medarbetare inom hälso- och sjukvården.
Utbildning 2 - triage och användande av personlig skyddsutrustning.
Karolinska Institutet - övergripande information e-utbildningar om covid-19
SBU:s upplysningstjänst har gjort en övergripande sammanställning av studier som utvärderat bedömningsinstrumentet Clinical Frailty Scale för att förutsäga död, framtida funktionsförmåga eller livskvalitet för personer i behov av intensivvård.
Sammanfattningsvis visar resultaten i studierna att Clinical Frailty Scale till viss del kan förutsäga död under sjukhusvistelse och inom en viss tidsperiod. Risken ökar med varje skalsteg på bedömningsskalan.
För bedömning av framtida funktionsförmåga eller livskvalitet är resultaten inte lika tydliga.
Läs mer hos SBU:
Clinical Frailty Scale för prediktion av död, framtida funktionsnivå och livskvalitet för personer i behov av intensivvård
Från den 1 november 2021 har Folkhälsomyndigheten nya rekommendationer för när man ska testa sig vid symptom på covid-19. Det är olika rekommendationer till allmänheten och vård- och omsorgspersonal.
På Folkhälsomyndighetens webbplats kan du läsa mer om de aktuella rekommendationerna till vård, tandvård och omsorg avseende bland annat vaccination, testning, source control och smittspårning.
I förarbetena till lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, LPT, har det framförts att tvångsvård inom psykiatrin inte ska kunna utnyttjas som ett instrument för att tillgodose smittskyddets ändamål. En annan sak uppges vara att det för att hindra smittspridning från en person som är allvarligt psykiskt störd kan vara av avgörande betydelse att denne kan få psykiatrisk vård för sin störning (prop. 1990/91:58 om psykiatrisk tvångsvård m. m., s. 94).
Om det i ett enskilt fall samtidigt föreligger förutsättning för tvångsisolering enligt smittskyddslagen (2004:168), SmL och psykiatrisk tvångsvård så bör enligt förarbetena psykiatrisk tvångsvård väljas i första hand, om förutsättningarna för sådan vård är uppfyllda (prop. 1988/89:5 med förslag om ny smittskyddslag m. m., s. 74). Det anges också att psykiatrisk tvångsvård normalt får företräde framför smittskyddslagen (prop. 1990/91.58 s. 94 ).
Om den som är föremål för tvångsisolering enligt smittskyddslagen behöver psykiatrisk tvångsvård bör beslutet om tvångsisolering enligt förarbetena bestå tills vidare om den psykiatriska vården beräknas pågå under endast en kortare tid. Av förarbetena framgår också att den psykiska störningen torde utgöra den verkliga orsaken till att en psykiskt störd persons beteende inte kan godtas från smittskyddssynpunkt. Det uppges därför vara av avgörande betydelse att psykiatrisk vård kan beredas för att förhindra smittspridning från en psykiskt störd person. Om den psykiatriska vården inte kan ges där tvångsisoleringen sker, får den tvångsisolerade föras över till en vårdinrättning för psykiatrisk tvångsvård. Det framförs också att det inte torde finnas något större praktiskt behov av att kunna ingripa med beslut om tvångsisolering enligt smittskyddslagen beträffande den som ges psykiatrisk tvångsvård. Någon regel som utesluter att beslut om tvångsisolering fattas i sådana fall uppgavs dock inte vara påkallad. (prop. 1988/89:5, s. 74 och 76-77)
I förarbetena har också framförs att det inte torde föreligga några samordningsproblem när det gäller andra bestämmelser i smittskyddslagen än tvångsisolering, t.ex. beslut om läkarundersökning av misstänkt smittade (prop. 1988/89:5, s. 75-76). Det har vidare ansetts att det inte behövs någon specialreglering av förhållandet mellan smittskyddslagen och lagstiftningen för psykiatrisk tvångsvård (prop. 1990/91:58, s. 94).
Av förarbetena går det alltså att utläsa att lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård normalt får företräde framför SmL men att det inte alltid behöver vara så. Det framgår också att det inte finns någon regel som utesluter att beslut om tvångsisolering fattas för en person som ges psykiatrisk tvångsvård. Någon närmare reglering av förhållandet mellan de båda lagstiftningarna finns inte.
Socialstyrelsen har gett ut ett kunskapsstöd om arbetssätt vid covid-19 hos personer med demenssjukdom i särskilt boende. I det stödet finns information som även kan vara till nytta för att förhindra smittspridning inom den psykiatriska tvångsvården. Det finns bland annat information om arbetssätt för att minska smittspridning och om smittskyddsåtgärder enligt smittskyddslagen. Smittskyddsåtgärder som den enskilde motsätter sig får endast vidtas om inga andra möjligheter står till buds (1 kap. 4 § SmL). En möjlig smittskyddsåtgärd är isolering av en person som bär på en allmänfarlig sjukdom (5 kap. SmL). Covid-19 räknas som en allmänfarlig sjukdom. Isolering får endast användas om det finns en påtaglig risk för att andra människor kan smittas. Det gäller bland annat om den enskilde inte är beredd att frivilligt underkasta sig de åtgärder som krävs för att förebygga risken för smittspridning. Det är förvaltningsrätten som beslutar om isolering efter ansökan av en smittskyddsläkare.
För att det allmänna ska få inskränka en persons grundläggande fri- och rättigheter krävs stöd i lag (2 kap. 20 och 21 §§ regeringsformen). I lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, LPT, och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, LRV, finns sådant stöd för vissa åtgärder. Det gäller bland annat inskränkningar i den enskildes rörelsefrihet.
Kravet på lagstöd innebär att psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård endast får ges om kriterierna för sådan vård i LPT och LRV är uppfyllda. Så snart de inte är det ska tvångsvården upphöra. För att en patient ska kunna ges öppen psykiatrisk tvångsvård eller öppen rättspsykiatrisk krävs att kriterierna för sådan vård är uppfyllda. En bedömning ska bland annat göras av patientens behov av psykiatrisk dygnetruntvård (3 § LPT och 3a och 3b §§ LRV). Att en patient riskerar att smitta medpatienter och personal är i sig inte ett skäl för öppen psykiatrisk tvångsvård eller öppen rättspsykiatrisk vård.
Kravet på lagstöd innebär också att tvångsåtgärder endast får användas i enlighet med de förutsättningar som anges i lag. Enligt LPT och LRV får en patient hållas avskild från andra patienter endast om det är nödvändigt på grund av att patienten genom aggressivt eller störande beteende allvarligt försvårar vården av de andra patienterna (20 § LPT och 8 § LRV). Grunden för avskiljning enligt LPT och LRV är alltså patientens aggressiva eller störande beteende. En patient som har covid-19 kan därmed inte avskiljas i syfte att förhindra att medpatienter eller personal smittas, utan skälet behöver vara kopplat till patientens beteende.
En inskränkning som kan användas under psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård utifrån risken för smitta är besöksrestriktioner. Om det finns en risk för överförande av smitta kan besök till patienterna inskränkas, antingen genom generella besöksförbud eller besök av en viss person eller vissa personer (3 § lagen [1996:981] om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård).
Socialstyrelsen har tagit fram en sammanställning av aerosolgenererande arbetsmoment, se länk nedan. Sammanställningen är inte en komplett redogörelse för alla moment som potentiellt skulle kunna vara aerosolbildande utan ska betraktas som en översiktsbild. Inför olika arbetsmoment i hälso- och sjukvård, tandvård och socialtjänst behöver en bedömning göras utifrån de specifika förutsättningarna i varje aktuellt fall.
Kunskapen om smittsamheten vid aerosolgenererande arbetsmoment kommer sannolikt att öka och sammanställningen uppdateras vid tillkomst av ny relevant kunskap på området.
Arbetsgivare som bedriver hälso- och sjukvårdsverksamhet där det bland annat ingår aerosolgenererade arbetsmoment är skyldiga ha en arbetsmiljöpolicy som beskriver hur arbetsförhållandena i arbetsgivarens verksamhet ska vara för att ohälsa och olycksfall i arbetet ska förebyggas och en tillfredsställande arbetsmiljö uppnås. Det ska också finnas rutiner som beskriver hur det systematiska arbetsmiljöarbetet ska gå till. Arbetsgivaren ska ge arbetstagarna möjlighet att medverka i det systematiska arbetsmiljöarbetet.
Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2018:4) om smittrisker
Socialstyrelsen: sammanställning av aerosolgenererande arbetsmoment (pdf)
Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) har på uppdrag av Socialstyrelsen genomlyst kunskapsläget kring behandling med icke-invasiv ventilering, nebulisatorbehandling och behandling med syrgas via nasalt högflöde.
Upplysningstjänstsvar om icke-invasiv ventilering vid andningsinsufficiens orsakad av covid-19
HTA-O, Health Technology Assessment inom Odontologi, ser över kunskapsläget för tandvårdsområdet och har publicerat ett underlag för tandvården som gäller skyddsutrustning och en genomlysning av frågan om aerosol och smittspridning i tandvården. En sammanfattning av tandvårdsområdet finns även i Socialstyrelsens ovannämnda sammanställning av aerosolgenererande arbetsmoment.
Socialstyrelsen: sammanställning av aerosolgenererande arbetsmoment (pdf)
Nedan hittar du mer information om exempelvis utformning av lokaler för att minska smittspridning inom hälso- och sjukvården.
Föreskrifter om arbetsplatsens utformning (AFS 2009:2)
Frågor och svar om coronaviruset
Information om vårdhygieniska aspekter vid ny- och ombyggnation samt renovering av vårdlokaler
Bedöm i varje enskilt fall om vårdkontakten går att genomföra på annat sätt än genom ett fysiskt besök. Vården ska utformas i samråd med patienten.
För digitala tjänster har Socialstyrelsen formulerat att följande förutsättningar bör vara uppfyllda:
Digitala vårdtjänster - övergripande principer för vård och behandling (pdf)
Du kan ge blod om du inte har några symtom på luftvägssjukdom. Om du har varit sjuk i Covid-19 eller haft symtom på luftvägssjukdom ska du ha varit helt frisk i minst två veckor innan du kan ge blod.
Mer information om covid-19 vid donation av blod, organ, vävnader och celler hittar du här:
Sveriges Arbetsterapeuter har tagit fram ett egenvårds- och informationsmaterial till personer som upplever uttalad trötthet, fatigue, efter covid-19. Materialet vänder sig särskilt till dem som är långvarigt sjuka och inte fått sjukhusvård.
Postcovid är en kortform av ”postinfektiöst tillstånd efter covid-19”, kvarstående eller sena symtom efter en avslutad covid-19-infektion.
Socialstyrelsen har valt termen postcovid för att vi framför allt vill skilja tydligt mellan en pågående infektion (covid-19) och ett efterföljande tillstånd (postcovid) – oavsett hur länge tillstånden varar. Observera dock att ett fåtal personer möjligen har besvär på grund av en långvarig pågående covid-19-infektion. De kan behöva liknande insatser som personer med postcovid.
Läs mer om Socialstyrelsens arbete med stöd till vården vid postcovid
Socialstyrelsen har fått i uppdrag av regeringen att utveckla ett stöd för hälso- och sjukvårdens hantering av patienter med postcovid (kortform av ”postinfektiöst tillstånd efter covid-19”).
Vi ska ge stöd för utveckling av relevanta verksamheter, processer och vårdkedjor. Stödet ska bl.a. beskriva insatser som kan bli aktuella utifrån symtom som personerna upplever. Det ska också beskriva hur patienterna kan följas upp på ett systematiskt sätt. Stödet ska kunna användas av personer som är verksamma på olika nivåer i hälso- och sjukvården, och det ska även kunna omfatta den kommunala hälso- och sjukvården.
Stödet ska publiceras löpande och uppdateras i den takt det är möjligt med hänsyn till kunskapsutvecklingen för den aktuella patientgruppen. Uppdraget ska delredovisas muntligen till Regeringskansliet (Socialdepartementet) senast den 31 maj 2021, och slutredovisas senast den 31 oktober 2021.
Läs mer om Socialstyrelsens arbete med stöd till vården vid postcovid
Under rubriken Infektionssjukdomar på sidan för Socialstyrelsens försäkringsmedicinska beslutsstöd hittar du vägledning för bedömning av arbetsförmåga vid covid-19 (publicerat 11 februari). Där ingår bedömning av patienter som fått covid-19 (inklusive intensivvård med respiratorbehandling) och patienter med postcovid (postinfektiöst tillstånd efter covid-19). Du får information om symtom, prognos, funktionsnedsättningar, aktivitetsbegränsningar och rehabilitering, samt försäkringsmedicinsk information. Vid nästa uppdatering kommer vi att publicera vägledning för sjukskrivning.
Information om vilka ICD-10-koder som ska användas för covid-19 hittar du här Klassifikationen ICD-10.
Läs mer om Socialstyrelsens arbete med stöd till vården vid postcovid
Det finns ännu inget tillräckligt vetenskapligt stöd för behandling och rehabilitering specifikt vid postcovid (kvarstående eller sena symtom efter covid-19). Det visar en utvärdering från Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU. De har på uppdrag av regeringen sammanställt vetenskaplig litteratur, gjort en enkätundersökning, gått igenom etikansökningar som kommit in till Vetenskapsrådet och även samrått med Socialstyrelsen. Uppdraget gällde vård, behandling och rehabilitering av patienter med långvariga symtom av covid-19, och avgränsades till följande tre frågor:
Läs rapporten på SBU:s webbplats
Kunskap finns däremot sedan tidigare om behandling av många av symtomen vid andra sjukdomar.
Läs mer om Socialstyrelsens arbete med stöd till vården vid postcovid
Hälso- och sjukvårdslagen gäller som vanligt, vilket innebär att om någon som vistas inom regionen utan att vara bosatt där behöver omedelbar hälso- och sjukvård, ska regionen erbjuda sådan vård.
Om vården blir långvarig behöver vårdgivaren göra en medicinsk bedömning om vad som är bäst för patienten, att flyttas hem eller fortsätta vårdas i den aktuella regionen.
Regionen ska också erbjuda öppen vård åt den som omfattas av en annan regions ansvar för hälso- och sjukvård. En sådan patient omfattas inte av regionens vårdgaranti. I övrigt ska vården ges på samma villkor som de villkor som gäller för de egna invånarna.
Hemregionen ansvarar som regel för kostnaderna. Hemregionen ansvarar dock inte för kostnaderna för patienter som söker öppen vård i annan region om hemregionen ställer krav på remiss för vården och dessa remissregler inte följs.
Personer från nordiska länder, EU- eller EES-länder samt Schweiz får i regel ersättning för sina kostnader via sin sjukförsäkring i hemlandet.
Försäkringskassan kan ge upplysningar om vad som gäller för personer från andra länder.
Infektionskänsliga barn och ungdomar är generellt känsliga för alla typer av infektioner och inte specifikt för covid-19.
Kroniska sjukdomar hos barn, inklusive sjukdomar som är förenade med infektionskänslighet, ska vara välbehandlade. Barnläkarföreningen (BLF), Nationella program organisationen (NPO) för barn och ungas hälsa och Folkhälsomyndigheten anser dock inte att barn med infektionskänslighet behöver vidta särskilda förebyggande åtgärder i större utsträckning än för andra infektioner, för att förhindra svår covid-19. För enskilda patienter som kan behöva särskilda råd och rekommendationer hänvisas till diskussion med patientansvarig läkare och befintliga råd från Barnläkarföreningens särskilda delföreningar.
Läs mer hos Barnläkarföreningen
Dessa slutsatser dras utifrån dagens kunskapsläge där man inte kunnat identifiera någon särskilt känslig subgrupp som har mindre nedsättning av immunförsvaret.
Bedömningen av behovet av palliativ vård utgår från samma regler och principer som vanligt.
Det är sjukvårdens uppgift att hjälpa sjuka människor och att erbjuda behandling utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Om det inte går att bota en patient, är det sjukvårdens uppgift att ge palliativ vård. Syftet med den palliativa vården är att lindra lidande och förbättra livskvaliteten. I palliativ vård ingår att beakta fysiska, psykiska, sociala och existentiella behov samt att ge stöd till närstående.
Vården ska så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Patienten ska visas omtanke och respekt. Därför behöver hälso- och sjukvårdspersonalen ha en fortlöpande dialog med personen och de närstående och informera om sjukdomens förlopp och de möjligheter till palliativ vård som finns.
I Nationellt kunskapsstöd för god palliativ vård i livets slutskede finns rekommendationer om samtal med patienten om vårdens innehåll och riktning i livets slutskede (så kallade brytpunktssamtal).
Nationellt kliniskt kunskapsstöd – Palliativ vård
Nationellt kunskapsstöd för god palliativ vård i livets slutskede
Symtomlindrande läkemedelsbehandling vid livets slut vid covid-19 (pdf)
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:7) om livsuppehållande behandling
Information om att en viss patient är smittad får delas med till exempel anhöriga om patienten har lämnat sitt samtycke. Var och en kan bara samtycka till att uppgifter lämnas ut om en själv och inte om att någon annan är smittad. Observera att när det gäller barn har vårdnadshavare i regel rätt att få veta att deras barn är sjuk.
En vårdgivare kan i förväg komma överens med en person om hur uppgifter som i normalfallet omfattas av sekretess eller tystnadsplikt ska hanteras. Det kan till exempel handla om att man får lämna ut information till en viss person eller till anhöriga. Frågan om att lämna ut uppgifter kan behöva ställas om för att försäkra sig om att den enskildes ställningstagande fortfarande är aktuellt. Det kan till exempel vara aktuellt om något i situationen har förändrats eller om patienten har vårdats under en längre tid.
När en patient är döende och det inte längre finns botande behandling att erbjuda kan det bli nödvändigt att överväga om det är förenligt med vetenskap och beprövad erfarenhet att ge livsuppehållande behandling.
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:7) om livsuppehållande behandling
Socialstyrelsens handbok om att ge eller inte ge livsuppehållande behandling (pdf)
När det inte längre går att behandla och bota är det sjukvårdens uppgift att ge palliativ vård.
Nationellt kliniskt kunskapsstöd – palliativ vård
Symtomlindring i livets slutskede – läkemedelsbehandling i palliativ vård vid covid-19 (pdf)
När en patient är döende och det inte längre finns botande behandling att erbjuda kan det bli nödvändigt att överväga om det är förenligt med vetenskap
och beprövad erfarenhet att ge livsuppehållande behandling, till exempel genom respiratorvård. Vården ska ges med omsorg och med respekt för patientens självbestämmande och integritet och ska så långt som möjligt utformas i samråd med patienten.
När en patient har ett livshotande tillstånd ansvarar verksamhetschefen för att det utses en legitimerad läkare som fast vårdkontakt. Den fasta vårdkontakten ansvarar för planeringen av patientens vård och fastställer målen för behandlingen.
Om läkaren bedömer att patienten närmar sig livets slutskede är det lämpligt att han eller hon har ett informerande samtal med patienten och, om det är möjligt, med närstående. Det kallas ofta brytpunktssamtal, och syftet är att informera patienten och närstående om att vården behöver ändra inriktning från att försöka bota till att lindra symtom.
Innan livsuppehållande behandling avbryts ska den läkare som är fast vårdkontakt dessutom alltid rådgöra med minst en annan legitimerad vårdpersonal. Läkaren ska bl.a. dokumentera sitt ställningstagande till den livsuppehållande behandlingen och vilken inställning som patienten och närstående har gett uttryck för.
Om patienten eller närstående inte vill avbryta livsuppehållande behandling trots att läkaren bedömer att det inte finns några utsikter att patienten tillfrisknar kan vårdpersonalen om möjligt avvakta lite. Som patient eller närstående kan man behöva tid på sig för att inse att situationen är oåterkallelig.
Regionerna är skyldiga att inom eller utom den egna regionen erbjuda patienter med livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom eller skada en förnyad medicinsk bedömning.
Om övervägandena leder till ett beslut om att avbryta den livsuppehållande behandlingen ska patienten få god palliativ vård, till exempel läkemedelsbehandling mot smärta och ångest.
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:7) om livsuppehållande behandling
Socialstyrelsens handbok om att ge eller inte ge livsuppehållande behandling (pdf)
Nationellt kunskapsstöd för god palliativ vård i livets slutskede
Till yrkesmässig hygienisk verksamhet räknas bland annat massage, hårvård, fotvård, piercing och tatuering.
Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2006:4) om yrkesmässig hygienisk verksamhet gäller och sedvanliga rutiner för hygien och rengöring är tillämpliga.
För dig som bedriver hygienisk verksamhet:
Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2006:4) om yrkesmässig hygienisk verksamhet