Här hittar du som arbetar inom hälso- och sjukvård svar på vanliga frågor som berör ditt arbete. Mer information om hur du och din arbetsplats kan hantera covid-19 hittar du på vår samlingsida.
Socialstyrelsen redovisar statistik som är direkt kopplad till covid-19. Det handlar bland annat om antalet avlidna i covid-19, åldersfördelning, regionsfördelning, samsjuklighet samt antal avlidna per dag. Statistiken visar antalet avlidna där den underliggande dödsorsaken var covid-19, enligt de dödsorsaksintyg som inkommit till Socialstyrelsen fram till publiceringsdatumet. Siffrorna visar inte det slutgiltiga antalet avlidna med hänsyn till att flera dödsintyg är på väg in.
Socialstyrelsens uppgifter över avlidna skiljer sig något från de som Folkhälsomyndigheten presenterar dagligen. De beror på statistikens ursprung. Folkhälsomyndigheten redovisar endast avlidna som har haft en laboratorieverifierad covid-19 och har avlidit inom 30 dagar. Socialstyrelsen redovisar samtliga fall där den underliggande dödsorsaken var covid-19, oavsett om diagnosen var laboratoriebekräftad eller inte, alltså där läkare har bedömt att personen har haft covid-19.
Socialstyrelsens statisk över antalet avlidna
Socialstyrelsen har tagit fram statistik som anknyter till sjuk-domen covid-19. Statistiken är baserad på befintliga data som finns tillgängliga i Socialstyrelsens nationella register.
Socialstyrelsens statistik som anknyter till sjukdomen covid-19
Här finns statistik om antal personer som var 70 år och äldre och som bodde i äldreboende eller hade hemtjänstinsatser. Statistik om hur många personer 70 år och äldre som bekräftats smittade i covid-19. Antalet äldre som avlidit i covid-19 efter boendeform och platsen för dödsfallet.
Palliativt kunskapscentrum i Stockholm har tagit fram videofilmer som ger tips på hur hälso- och sjukvårdspersonal kan samtala med patienter med covid-19 i palliativ vård samt närståendestöd.
Palliativt utvecklingscentrum i Lund har skapat en guide för samtal med patienter som drabbats av svår covid-19 smitta och deras närstående. Guiden innehåller en rad samtalssituationer med förslag till fraser och bemötande.
Palliativt utvecklingscentrum - covid-19 guide för samtal med patienter
SKR har en stödlista med samlad information, råd och tips kring psykisk hälsa i kristider, i samband med covid-19. Där finns råd och länkar anpassade för olika målgrupper och behov.
Stödlista - psykisk hälsa i kristid
Regionalt kunskapscentrum Kris- och Katastrofpsykologi har tagit fram en e-utbildning som riktar sig till all vård- och behandlingspersonal. Utbildningen är digital och tar 15 till 20 minuter.
Socialstyrelsen har gett ut en skrift om symtomlindring och läkemedelsbehandling i palliativ vård i livets slutskede. Skriften riktar sig främst till läkare och sjuksköterskor i den kommunala sjukvården.
Symtomlindring i livets slutskede - Läkemedelsbehandling i palliativ vård vid covid-19 (pdf)
Även kunskap från andra medicinska riktlinjer, såsom Nationellt kliniskt kunskapsstöd för palliativ vård, kan användas.
Nationellt kunskapsstöd för god palliativ vård i livets slutskede (pdf)
Palliativt kunskapscentrum i Stockholm har tagit fram videofilmer om palliativ symtomlindring vid covid-19 i allmän palliativ vård, och som ger tips på hur hälso- och sjukvårdspersonal kan samtala med patienter med covid-19 i palliativ vård samt närståendestöd.
Ja, regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att under 2020 fördela statsbidrag till regioner och kommuner i syfte att ekonomiskt stödja verksamheter inom hälso- och sjukvård samt socialtjänstens omsorg avseende äldre personer och personer med funktionsnedsättning för merkostnader till följd av sjukdomen covid-19.
Mer information om detta finns på Socialstyrelsens webbplats för statsbidrag
Det finns personer som kan behöva särskilt stöd av dig som arbetar i vård och omsorg för att ta till sig information om covid-19 och hur vi kan minska smittspridning. Det kan handla om personer med syn-, hörsel- eller kognitiva svårigheter eller de som inte har svenska som förstaspråk.
Folkhälsomyndigheten uppdaterar löpande information samt frågor och svar för barn och unga. På sidan finns också många tips om länkar för barn i olika åldrar och med olika behov av information.
Information anpassad för barn och unga
Folkhälsomyndigheten har publicerat affischer för barn och unga om de rekommendationer som finns samt tips på vad man kan göra för att må bra under den här tiden
Regeringen håller presskonferenser för barn och unga.
European Reference Networks (ERN) har tagit ett initiativ till en gemensam hemsida för information om covid-19. Där kan man ta del av ett system för behandlande läkare att diskutera patientfall med andra behandlande läkare inom EU samt olika ERN-råd när det gäller sällsynta hälsotillstånd och covid-19.
Läkemedelsverket har ansvar för att öka samordningen i landet för att säkra tillgången till viktiga läkemedel som det kan bli brist på till följd av spridningen av det nya coronaviruset (S2020/01466/FS). Det här är ett uppdrag som Läkemedelsverket fick av regeringen i mars 2020. Socialstyrelsen samarbetar med Läkemedelsverket i detta uppdrag (14231/2020).
Mer information om uppdraget finns hos Regeringen
I Läkemedelsverkets forum kan du även hitta svar på vanligt förekommande frågor om läkemedel
Principdokument för prioritering finns på Socialstyrelsens hemsida under rubriken ”Stöd och vägledning till hälso- och sjukvården”
Socialstyrelsen har publicerat en checklista för patientsäkerhet. Den vänder sig till chefer och ledare inom hälso- och sjukvården.
Checklista för ökad patientsäkerhet under covid-19, 15 maj (pdf)
Checklistan utgår från den nationella handlingsplanen som har det övergripande målet att vården ska vara god och säker – överallt och alltid.
Handlingsplan för ökad patientsäkerhet, 15 maj (pdf)
Socialstyrelsen har samlat information, kunskapsstöd och vägledningar inom patientsäkerhet. Stödet vänder sig till medarbetare inom hälso- och sjukvården.
Tillgängliga data talar för att covid-19 under pågående graviditet inte, utöver påfrestningen av en infektion, ökar risken för allvarligt förlopp eller död för mor eller barn även om minskad lungvolym och förändrat immunstatus under graviditet kan försvåra sjukdomsbilden vid infektioner i sen graviditet. Om åtgärder vidtas för att minska risken för smitta under graviditetens sista månader bygger det på försiktighetsprincipen.
Socialstyrelsen har inte någon egen vägledning för området utan hänvisar till andra aktörers rekommendationer såsom WHO samt Folkhälsomyndigheten.
I förarbetena till lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, LPT, har det framförts att tvångsvård inom psykiatrin inte ska kunna utnyttjas som ett instrument för att tillgodose smittskyddets ändamål. En annan sak uppges vara att det för att hindra smittspridning från en person som är allvarligt psykiskt störd kan vara av avgörande betydelse att denne kan få psykiatrisk vård för sin störning (prop. 1990/91:58 om psykiatrisk tvångsvård m. m., s. 94).
Om det i ett enskilt fall samtidigt föreligger förutsättning för tvångsisolering enligt smittskyddslagen (2004:168), SmL och psykiatrisk tvångsvård så bör enligt förarbetena psykiatrisk tvångsvård väljas i första hand, om förutsättningarna för sådan vård är uppfyllda (prop. 1988/89:5 med förslag om ny smittskyddslag m. m., s. 74). Det anges också att psykiatrisk tvångsvård normalt får företräde framför smittskyddslagen (prop. 1990/91.58 s. 94 ).
Om den som är föremål för tvångsisolering enligt smittskyddslagen behöver psykiatrisk tvångsvård bör beslutet om tvångsisolering enligt förarbetena bestå tills vidare om den psykiatriska vården beräknas pågå under endast en kortare tid. Av förarbetena framgår också att den psykiska störningen torde utgöra den verkliga orsaken till att en psykiskt störd persons beteende inte kan godtas från smittskyddssynpunkt. Det uppges därför vara av avgörande betydelse att psykiatrisk vård kan beredas för att förhindra smittspridning från en psykiskt störd person. Om den psykiatriska vården inte kan ges där tvångsisoleringen sker, får den tvångsisolerade föras över till en vårdinrättning för psykiatrisk tvångsvård. Det framförs också att det inte torde finnas något större praktiskt behov av att kunna ingripa med beslut om tvångsisolering enligt smittskyddslagen beträffande den som ges psykiatrisk tvångsvård. Någon regel som utesluter att beslut om tvångsisolering fattas i sådana fall uppgavs dock inte vara påkallad. (prop. 1988/89:5, s. 74 och 76-77)
I förarbetena har också framförs att det inte torde föreligga några samordningsproblem när det gäller andra bestämmelser i smittskyddslagen än tvångsisolering, t.ex. beslut om läkarundersökning av misstänkt smittade (prop. 1988/89:5, s. 75-76). Det har vidare ansetts att det inte behövs någon specialreglering av förhållandet mellan smittskyddslagen och lagstiftningen för psykiatrisk tvångsvård (prop. 1990/91:58, s. 94).
Av förarbetena går det alltså att utläsa att lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård normalt får företräde framför SmL men att det inte alltid behöver vara så. Det framgår också att det inte finns någon regel som utesluter att beslut om tvångsisolering fattas för en person som ges psykiatrisk tvångsvård. Någon närmare reglering av förhållandet mellan de båda lagstiftningarna finns inte.
Socialstyrelsen har gett ut ett kunskapsstöd om arbetssätt vid covid-19 hos personer med demenssjukdom i särskilt boende. I det stödet finns information som även kan vara till nytta för att förhindra smittspridning inom den psykiatriska tvångsvården. Det finns bland annat information om arbetssätt för att minska smittspridning och om smittskyddsåtgärder enligt smittskyddslagen. Smittskyddsåtgärder som den enskilde motsätter sig får endast vidtas om inga andra möjligheter står till buds (1 kap. 4 § SmL). En möjlig smittskyddsåtgärd är isolering av en person som bär på en allmänfarlig sjukdom (5 kap. SmL). Covid-19 räknas som en allmänfarlig sjukdom. Isolering får endast användas om det finns en påtaglig risk för att andra människor kan smittas. Det gäller bland annat om den enskilde inte är beredd att frivilligt underkasta sig de åtgärder som krävs för att förebygga risken för smittspridning. Det är förvaltningsrätten som beslutar om isolering efter ansökan av en smittskyddsläkare.
För att det allmänna ska få inskränka en persons grundläggande fri- och rättigheter krävs stöd i lag (2 kap. 20 och 21 §§ regeringsformen). I lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, LPT, och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, LRV, finns sådant stöd för vissa åtgärder. Det gäller bland annat inskränkningar i den enskildes rörelsefrihet.
Kravet på lagstöd innebär att psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård endast får ges om kriterierna för sådan vård i LPT och LRV är uppfyllda. Så snart de inte är det ska tvångsvården upphöra. För att en patient ska kunna ges öppen psykiatrisk tvångsvård eller öppen rättspsykiatrisk krävs att kriterierna för sådan vård är uppfyllda. En bedömning ska bland annat göras av patientens behov av psykiatrisk dygnetruntvård (3 § LPT och 3a och 3b §§ LRV). Att en patient riskerar att smitta medpatienter och personal är i sig inte ett skäl för öppen psykiatrisk tvångsvård eller öppen rättspsykiatrisk vård.
Kravet på lagstöd innebär också att tvångsåtgärder endast får användas i enlighet med de förutsättningar som anges i lag. Enligt LPT och LRV får en patient hållas avskild från andra patienter endast om det är nödvändigt på grund av att patienten genom aggressivt eller störande beteende allvarligt försvårar vården av de andra patienterna (20 § LPT och 8 § LRV). Grunden för avskiljning enligt LPT och LRV är alltså patientens aggressiva eller störande beteende. En patient som har covid-19 kan därmed inte avskiljas i syfte att förhindra att medpatienter eller personal smittas, utan skälet behöver vara kopplat till patientens beteende.
En inskränkning som kan användas under psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård utifrån risken för smitta är besöksrestriktioner. Om det finns en risk för överförande av smitta kan besök till patienterna inskränkas, antingen genom generella besöksförbud eller besök av en viss person eller vissa personer (3 § lagen [1996:981] om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård).
Socialstyrelsen har tagit fram en sammanställning av aerosolgenererande arbetsmoment, se länk nedan. Sammanställningen är inte en komplett redogörelse för alla moment som potentiellt skulle kunna vara aerosolbildande utan ska betraktas som en översiktsbild. Inför olika arbetsmoment i hälso- och sjukvård, tandvård och socialtjänst behöver en bedömning göras utifrån de specifika förutsättningarna i varje aktuellt fall.
Kunskapen om smittsamheten vid aerosolgenererande arbetsmoment kommer sannolikt att öka och sammanställningen uppdateras vid tillkomst av ny relevant kunskap på området.
Arbetsgivare som bedriver hälso- och sjukvårdsverksamhet där det bland annat ingår aerosolgenererade arbetsmoment är skyldiga ha en arbetsmiljöpolicy som beskriver hur arbetsförhållandena i arbetsgivarens verksamhet ska vara för att ohälsa och olycksfall i arbetet ska förebyggas och en tillfredsställande arbetsmiljö uppnås. Det ska också finnas rutiner som beskriver hur det systematiska arbetsmiljöarbetet ska gå till. Arbetsgivaren ska ge arbetstagarna möjlighet att medverka i det systematiska arbetsmiljöarbetet.
Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2018:4) om smittrisker
Socialstyrelsen: sammanställning av aerosolgenererande arbetsmoment (pdf)
Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) genomlyser för närvarande kunskapsläget kring behandling med ickeinvasiv ventilation, nebulisatorbehandling och behandling med syrgas via nasalt högflöde. Inom kort publiceras denna sammanfattning under SBU:s upplysningstjänst.
HTA-O, Health Technology Assessment inom Odontologi, ser över kunskapsläget för tandvårdsområdet och kommer att publicera en kommentar för tandvården som gäller skyddsutrustning och en genomlysning av frågan om aerosol och smittspridning i tandvården.
Nedan hittar du mer information om exempelvis utformning av lokaler för att minska smittspridning inom hälso- och sjukvården.
Föreskrifter om arbetsplatsens utformning (AFS 2009:2)
Frågor och svar om coronaviruset
Information om vårdhygieniska aspekter vid ny- och ombyggnation samt renovering av vårdlokaler
Socialstyrelsen har publicerat en sammanställning av olika arbetsmoment som kan vara aerosolbildande och som därmed kan innebära risk för aerosolburen smitta.
Aerosolgenererande arbetsmoment inom hälso, sjuk och tandvård (pdf)
Statens beredning för social och medicinsk utvärdering (SBU) har också ett pågående arbete med att genomlysa det vetenskapliga underlaget för aerosolbildning vid CPAP, NIV och nebulisatorbehandling.
I de fall en patient söker vård med symtom som inger misstanke om covid-19 förses patienten om möjligt med munskydd, samt instrueras om hostetikett, det vill säga att hosta och nysa i armvecket eller i pappersnäsdukar som tillhandahålls, samt att tvätta och desinfektera händerna ofta.
Personal rekommenderas att hålla avstånd till patienten.
I vård- och omsorgsnära situationer används personlig skyddsutrustning enligt AFS 2018:4, som tillägg till de basala hygienrutinerna i enlighet med lokal riskbedömning av arbetsmoment.
Ovan information finns publicerad i Folkhälsomyndighetens rekommendationer
Bedöm i varje enskilt fall om vårdkontakten går att genomföra på annat sätt än genom ett fysiskt besök. Vården ska utformas i samråd med patienten.
För digitala tjänster har Socialstyrelsen formulerat att följande förutsättningar bör vara uppfyllda:
Digitala vårdtjänster - övergripande principer för vård och behandling (pdf)
Socialstyrelsens har tagit fram en rapport om vilka grupper som löper störst risk att drabbas av särskilt allvarligt sjukdomsförlopp när de blir sjuka i covid-19. Riskgrupperna kan ha ett särskilt behov att skyddas mot smitta av nya coronaviruset. Underlaget bygger på nuvarande kunskapsläge och därmed kan bedömningen komma att behöva omprövas och utvecklas.
Uppskattningsvis tros cirka 200 000 personer omfattas i denna grupp. Förhöjd risk för att få en mer allvarlig form av sjukdomen har individer som tillhör någon eller flera av de grupper som finns i listan nedan. Kombination av en eller flera faktorer från mer än en grupp ökar risken ytterligare för allvarlig sjukdomsutveckling vid covid-19.
Ålder 70 år och däröver
Aktiv cancersjukdom
Pågående eller nyligen avslutad behandling för cancersjukdom (utom hormonell adjuvant behandling)
Samtidig förekomst av mer än en av diagnoserna hjärt-kärlsjukdom (kärlkramp, hjärtsvikt, stroke), hypertoni, diabetes med komplikationer, kronisk njursjukdom och njursvikt, kronisk lungsjukdom (annan än astma) eller kronisk leversjukdom
Fetma (BMI 40 och däröver)
Neurologisk eller neuromuskulär sjukdom eller skada med påverkan på andningsfunktionen
Intellektuell funktionsnedsättning och rörelsenedsättning (flerfunktions- nedsättning)
Genomgången organtransplantation
Annat allvarligt hälsotillstånd som innebär ökad mottaglighet för Sars-CoV-2 och risk för allvarligt sjukdomsförlopp vid covid-19
Person som bor tillsammans med någon som har förhöjd risk enligt listan ovan bör i syfte att skydda den som löper störst risk att drabbas av ett särskilt allvarligt sjukdomsförlopp vid insjuknande i covid-19 ur ett smittskyddsperspektiv tillfälligt avstå arbete utanför hemmet om arbetssituationen är sådan att Folkhälsomyndighetens råd för smittskydd inte kan följas.
Tvätt hanteras som vanlig tvätt enligt ordinarie riktlinjer.
Av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:9) om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete framgår det att vårdgivaren eller den som bedriver socialtjänst eller verksamhet enligt LSS ansvarar för att det finns sådana processer och rutiner som behövs för att säkra verksamhetens kvalitet.
Arbetsgivaren ska se till att arbetstagare tar av arbetskläderna när arbetsdagen är slut. Arbetsgivaren ansvara för att arbetskläder som är använda hålls åtskilda från andra kläder, tvättas i minst 60 °C och förstörs vid behov (AFS 2018:4). Vilka arbetstagare som omfattas av dessa krav på arbetskläder framgår av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2015:10) om basal hygien i vård och omsorg.
Skyddsutrustning som används inom hälso- och sjukvården kan vara klassad som en medicinteknisk produkt eller personlig skyddsutrustning. Vissa produkter är klassade både som medicinteknisk produkt och personlig skyddsutrustning. Exempel på sådana produkter är engångshandskar, plastförkläden, andningsskydd och engångsoveraller. Munskydd är ett exempel på produkt som är klassad som medicinteknisk produkt men inte personlig skyddsutrustning då det syftar till att skydda patienten och inte användaren.
Är skyddsutrustningen en medicinteknisk produkt gäller Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2008:1) om användning av medicintekniska produkter i hälso- och sjukvården.
Återanvändning av skyddsutrustning för engångsbruk som är klassad som medicinteknisk produkt får endast göras om det sker i enlighet med bestämmelserna om egentillverkning i 5 kap. SOSFS 2008:1. Vårdgivaren tar över tillverkaransvaret vid egentillverkning och produkten får endast användas i den egna verksamheten, enligt 2 kap. 1 § SOSFS 2008:1. Vårdgivaren ska ansvara för att det inte ställs lägre krav på den egentillverkade medicintekniska produktens säkerhet och medicinska ändamålsenlighet än på CE-märkta medicintekniska produkter, enligt 5 kap. 4 § SOSFS 2008:1. Vårdgivaren ska också ansvara för att det finns särskilda rutiner för egentillverkning av medicintekniska produkter, enligt 5 kap. 5 § SOSFS 2008:1.
Mer information om egentillverkning finns hos Inspektionen för vård och omsorg
Är skyddsutrustningen även klassad som personlig skyddsutrustning är en förutsättning för återanvändning att funktionalitet och skydd för användaren bibehålls och möter Arbetsmiljöverkets krav.
För personlig skyddsutrustning gäller Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2018:4) om smittorisker
Det är viktigt att veta skillnaden mellan arbetskläder, skyddskläder och skyddsutrustning. Här kan du läsa om de regler som alltid gäller. Ta även del av din regions information för regionala vårdhygienrutiner för covid-19 samt dess riktlinjer för personlig skyddsutrustning.
Arbetskläder är kläder personal använder på jobbet när de kommer i fysisk kontakt med vård- och omsorgstagare. Arbetskläderna ska ha korta ärmar. De ska bytas dagligen, eller så snart som möjligt om de blir smutsiga eller annars vid behov. De ska gå att tvätta i 60 grader.
Skyddskläder ska användas utanpå arbetskläderna vid vård- och omsorgsmoment där det finns risk för att arbetskläderna kan smutsas ner genom direktkontakt med en person, dennes kroppsvätskor eller annat biologiskt material (till exempel hud och hudfragment). Med skyddskläder menas plastförkläde, skyddsrock eller motsvarande. Skyddshandskar ska användas vid vård- och omsorgsmoment som innebär risk för att händerna kommer i kontakt med kroppsvätskor.
Syftet med skyddskläder är att skydda arbetskläder och därmed hindra smittspridning mellan patienter eller den som får omsorg.
Personlig skyddsutrustning är den utrustning arbetstagare har på sig för sin egen säkerhet. Det finns olika typer av skyddsutrustning. Vid skydd mot smitta kan det exempelvis handla om skyddsglasögon, visir, skyddsrock, munskydd och andningsskydd. Skyddsåtgärder, som den personliga skyddsutrustningen, ska utgå från den bedömda risken i aktuell vård- och omsorgssituation.
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2005:26) om hantering av smittförande avfall från hälso- och sjukvården ska tillämpas vid hantering av smittförande avfall som uppkommer i hälso- och sjukvården och tandvården.
Med smittförande avfall avses sådant avfall som är eller bedöms kunna vara förorenat med organiskt material från vård eller undersökning av människor med känd eller kliniskt misstänkt sjukdom som är orsakad av mikroorganismer som enligt AFS 2018:4 är smittämnen tillhörande riskklass 3 och 4. (covid-19 tillhör riskklass 3). Enligt 4 § (SOSFS 2005:26) ska vårdgivaren säkerställa att det finns rutiner för hantering och märkning av smittförande avfall. Enligt 10 § SOSFS 2005:26 ska verksamhetschefen ta fram lokala rutiner för den personal som hanterar smittförande avfall. Av rutinerna ska det framgå vilken sorts avfall som ska anses som smittförande, vem som ska göra riskbedömningen av avfallet och de förfaranden som ska användas för respektive avfallsslag. Vid tveksamheter i riskbedömningen ska verksamhetschefen ta ställning efter att ha hört vårdhygienisk expertis.
Sammanfattningsvis kan alltså sägas att det ska framgå av vårdgivarens rutiner vilket avfall som ska hanteras som smittförande. Avfall som inte bedömts vara smittförande kan hanteras som konventionellt avfall och Socialstyrelsens föreskrifter ska inte tillämpas.
Bedöms avfallet däremot som smittförande ska hanteringen ske enligt socialstyrelsens föreskrifter
Efter konstaterat dödsfall avtar risken för dropp- och kontakt-smitta. Genom basala hygienru-tiner, användning av skyddsut-rustning och adekvata städruti-ner, kan smitta minimeras.
Skyddsutrustning ska alltid användas vid risk för kontakt med kroppsvätskor (14 § p. 7 AFS 2018:4). Vilken utrustning som behövs användas beror på vilka arbetsmoment som ska utföras och risken för smittspridning. Vid risk för droppsmitta används särskild skyddsutrustning.
Det är viktigt att de som hanterar den avlidne får information om dödsorsak och på så sätt kan följa sina rutiner för avliden i covid-19.
Det finns inget hinder för förevisning av stoft för anhöriga. Anhöriga som på plats vill ta ett personligt avsked av den avlidna informeras om vilka rutiner som gäller och ifall de behöver använda personlig skyddsutrustning. Tvättning, tvagning och svepning sker på sådant sätt att risken för kontaktsmitta minimeras. Personlig skyddsutrustning kan behövas.
Vid obduktion och balsamering används lämplig skyddsutrustning och i de fall aerosolbildande arbetsmoment utförs även skydd mot aerosoler.
Folkhälsomyndighetens rekommendationer för hantering av avliden med bekräftad covid-19
Arbetsgivaren ska regelbundet undersöka förhållandena i verksamheten och bedöma vilka risker som kan förekomma. Arbetsgivaren ska också ta till olika åtgärder för att förebygga ohälsa. Denna information finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete.
Att följa reglerna om basal hygien (handhygien och arbetskläder) ska i första hand hindra att du som arbetar sprider eventuell smitta mellan patienter, boende och brukare.
Din chef har ett ansvar för att du inte utsätts för smitta i ditt arbete, det är Arbetsmiljöverket som reglerar det området. De här reglerna överlappar och kompletterar varandra.
Information om basala hygienrutiner
Arbetsmiljöverkets föreskrifter om vad som gäller för din arbetsmiljö
Föreskrifterna gäller för
Reglerna gäller inte de personliga assistenter som arbetar i den enskildes hem eller personal i daglig verksamhet. Krav på god kvalitet, inklusive förebyggande av smittspridning, gäller dock även vid dessa insatser.
Personal som inte deltar i direkt vård- eller omsorgsarbete omfattas inte av föreskrifterna. Det är ändå viktigt att all personal som vistas i vård- eller omsorgsmiljö utför sitt arbete på ett sätt som förebygger risk för smittspridning.
Läs mer om basala hygienrutiner
Folkhälsomyndigheten rekommenderar att sjukvårds- och omsorgspersonal testas utifrån rekommendationerna i ”Provtagningsindikation för covid-19” som finns publicerad på myndighetens webbplats.
Läs mer hos Folkhälsomyndigheten
Regionala och lokala anpassningar görs utifrån aktuell situation och befintliga strukturer.
Du kan ge blod om du inte har några symtom på luftvägssjukdom. Om du har varit sjuk i Covid-19 eller haft symtom på luftvägssjukdom ska du ha varit helt frisk i minst två veckor innan du kan ge blod.
Mer information om covid-19 vid donation av blod, organ, vävnader och celler hittar du här:
"Personal med symtom på möjlig covid-19 ska inte gå till arbetet under den akuta sjukdomsperioden samt ytterligare två dygn efter symtomfrihet. Om hosta kvarstår två dygn efter övrig symtomfrihet kan personen bedömas som smittfri när det gått minst 7 dagar sedan symtomdebut.”
Det europeiska läkemedelsverket (EMA) har rekommendationer om hur man bör använda remdesivir vid behandling av covid-19 i de situationer där inga tillgängliga behandlingsalternativ finns (så kallade compassionate use). Det finns för närvarande endast begränsade uppgifter om behandlingseffekt av remdesivir hos patienter med covid-19, men i laboratorieundersökningar har det visats ha effekt mot SARS-CoV-2 och andra coronavirus.
Enligt Läkemedelsverket är tillgängliga data om effekt och säkerhet vid behandling av covid-19 med klorokin och hydroxiklorikin i nuläget mycket begränsade. Behandling av patienter med covid-19 med dessa läkemedel bör därför i nuläget ske inom kliniska studier. I övrigt bör klorokin och hydroxiklorokin endast användas för godkända indikationer.
Klorokin har dessutom sällsynta men allvarliga biverkningar vilket gör det särskilt viktigt att veta att läkemedlet gör nytta innan man sätter in behandling. Läkemedelsverket avråder också starkt från användning av dessa substanser som egenvård, det vill säga utan recept och rekommendation från läkare.
Socialstyrelsen samverkar i läkemedelsfrågor med Läkemedelsverket, Sveriges kommuner och regioner (SKR), Folkhälsomyndigheten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).
Covid-19-pandemin medför stora påfrestningar på hälso- och sjukvården och även risk för brist på läkemedel, dels på grund av ökad efterfrågan inom vissa områden, dels på grund av störningar i råvaruproduktion, tillverkning och distribution.
Socialstyrelsen har fått i uppdrag av regeringen att på nationell nivå säkra tillgången till medicinteknisk utrustning m.m. som behövs i vården till följd av spridningen av covid-19 (S2020/02443/FS). I uppdraget ingår att Socialstyrelsen, vid behov, ska ta initiativ till att på nationell nivå säkra tillgången till sådana läkemedel som kan användas i vården av patienter som insjuknat i covid-19.
Inom hälso- och sjukvårdens område är det kommuner och regioner som enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) är ansvariga för att tillhandahålla en god hälso- och sjukvård. Sveriges 21 regioner beslutade den 1 april 2020 att ge regionerna Skåne, Stockholm, Västra Götaland och Östergötland (Fyrlän) i uppdrag att köpa in läkemedel för nationellt behov för att stärka läkemedelsförsörjningen i Sverige relaterat till covid-19.
Mer information om detta finns hos SKR
Fyrlän ska fungera som en nationell aktör och komplettera det arbete med läkemedelsförsörjning som pågår regionalt. I regionernas uppdrag till Fyrlän ingår förutom inköp även möjlighet att vid behov fördela läkemedel utifrån tillgång och behov i respektive region.
Målsättningen är att kunna tillgodose prognostiserad förbrukning i hela landet för att motverka brist på de definierade läkemedlen.
Socialstyrelsen stöder den modell för nationella inköp och fördelning av läkemedel som regionerna har etablerat. Socialstyrelsen har utfärdat ett certifikat som ger de fyra regionerna (Fyrlän) mandat köpa in läkemedel för att säkra hela landets behov. Certifikatet ska kunna användas i regionernas kommunikation med företagen i samband med nationell inköp och fördelning. Socialstyrelsen för en nära dialog med SKR, som samordnar den nyinrättade inköpsfunktionen, och får via den kana-len en aktuell lägesbild. Om Socialstyrelsen får signaler på läkemedelsbrist rapporteras de omedelbart till SKR och Läkemedelsverket.
Regeringen har beslutat att tillfälligt möjliggöra för vårdgivare på nationella taxan att få ersättning för digitala vårdkontakter. Syftet är att reducera antalet icke nödvändiga fysiska vårdbesök, och därigenom minska risken för spridning av covid-19. Nationella taxan syftar på de lagar och förordningar som reglerar verksamhet och ersättning för vissa privatpraktiserande läkare och fysioterapeuter. Det är upp till varje region att själv besluta om de vill använda sig av möjligheten till digitala vårdkontakter som förordningsändringarna medför. Regionen och vårdgivarna ska i sådana fall komma överens om ersättningsnivån för de digitala vårdkontakterna. Ändringen är tillfällig och gäller till den 31 december 2020.
Bedömningen av behovet av palliativ vård utgår från samma regler och principer som vanligt.
Det är sjukvårdens uppgift att hjälpa sjuka människor och att erbjuda behandling utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Om det inte går att bota en patient, är det sjukvårdens uppgift att ge palliativ vård. Syftet med den palliativa vården är att lindra lidande och förbättra livskvaliteten. I palliativ vård ingår att beakta fysiska, psykiska, sociala och existentiella behov samt att ge stöd till närstående.
Vården ska så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Patienten ska visas omtanke och respekt. Därför behöver hälso- och sjukvårdspersonalen ha en fortlöpande dialog med personen och de närstående och informera om sjukdomens förlopp och de möjligheter till palliativ vård som finns.
I Nationellt kunskapsstöd för god palliativ vård i livets slutskede finns rekommendationer om samtal med patienten om vårdens innehåll och riktning i livets slutskede (så kallade brytpunktssamtal).
Nationellt kliniskt kunskapsstöd – Palliativ vård
Nationellt kunskapsstöd för god palliativ vård i livets slutskede
Symtomlindrande läkemedelsbehandling vid livets slut vid covid-19 (pdf)
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:7) om livsuppehållande behandling
Information om att en viss patient är smittad får delas med till exempel anhöriga om patienten har lämnat sitt samtycke. Var och en kan bara samtycka till att uppgifter lämnas ut om en själv och inte om att någon annan är smittad. Observera att när det gäller barn har vårdnadshavare i regel rätt att få veta att deras barn är sjuk.
En vårdgivare kan i förväg komma överens med en person om hur uppgifter som i normalfallet omfattas av sekretess eller tystnadsplikt ska hanteras. Det kan till exempel handla om att man får lämna ut information till en viss person eller till anhöriga. Frågan om att lämna ut uppgifter kan behöva ställas om för att försäkra sig om att den enskildes ställningstagande fortfarande är aktuellt. Det kan till exempel vara aktuellt om något i situationen har förändrats eller om patienten har vårdats under en längre tid.
När en patient är döende och det inte längre finns botande behandling att erbjuda kan det bli nödvändigt att överväga om det är förenligt med vetenskap och beprövad erfarenhet att ge livsuppehållande behandling.
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:7) om livsuppehållande behandling
Socialstyrelsens handbok om att ge eller inte ge livsuppehållande behandling (pdf)
Tillgång till livsuppehållande behandling som ges inom intensivvård kan under extraordinära förhållanden behöva prioriteras
Nationella principer för prioritering inom intensivvård under extraordinära förhållanden (pdf)
När det inte längre går att behandla och bota är det sjukvårdens uppgift att ge palliativ vård.
Nationellt kliniskt kunskapsstöd – palliativ vård
Symtomlindring i livets slutskede – läkemedelsbehandling i palliativ vård vid covid-19 (pdf)
Extraordinära förhållanden är när smittutvecklingen leder till att
behovet av intensivvård överstiger tillgängliga resurser.
Nationella principer för prioritering inom intensivvård under extraordinära förhållanden (pdf)
I Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps allmänna råd (MSBFS 2020:4) om omsorg för barn med vårdnadshavare i samhällsviktig verksamhet anges bland annat att vid verksamhetsutövarens bedömning av hur nödvändig den enskilda vårdnadshavaren är för att upprätthålla den samhällsviktiga verksamheten på en acceptabel nivå, bör hänsyn tas till hur personalberoende den berörda verksamheten är.
Hänsyn bör även tas till om personen har en nyckelroll eller nyckelkompetens. Kan verksamheten under viss tid bedrivas med en mindre personalstyrka, där vårdnadshavarens arbetsinsats inte är avgörande, bör omsorg enligt förordningen inte erbjudas. Dessa bedömningar bör omprövas vid behov.
Svensk Plastikkirurgisk Förening har publicerat en rekommendation i frågan från EASAPS, där man påbjuder största möjliga hänsyn till att sjukvårdsresurser, teknik och läkemedel kommer att behövas för patienter drabbade av pandemin.
Regioner är skyldiga att erbjuda vård utifrån den enskildes medicinska behov och i enlighet med de prioriteringsgrunder som gäller inom hälso- och sjukvården samt i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Detta gäller alla som vistas i Sverige och som har ett medicinskt behov av vård.
Läs mer: Vilken vård ska en region erbjuda asylsökande och papperslösa?
Personer utan legitimation, till exempel studenter och personer med utländsk utbildning, kan hjälpa till och arbeta efter sin kompetens i hälso- och sjukvården med vissa begränsningar. En av begränsningarna som finns är att den som inte har legitimation i Sverige inte får använda beteckningen legitimerad eller en titel som kan förväxlas med legitimationstiteln, dvs yrkestiteln är skyddad (4 kap. 3, 5 och 6 §§ patienssäkerhetslagen, PSL).
Yrket som läkare är dessutom ett så kallat ensamrättsyrke (4 kap. 4 § PSL) och det innebär att det krävs legitimation eller särskilt förordnande för att utöva yrket. Särskilt förordnande är ett tillfälligt tillstånd att utöva läkaryrket och regionerna får i vissa angivna fall själva besluta om särskilt förordnande, till exempel för studenter som genomfört minst 9 terminer på läkarprogrammet, om det rör sig om läkare med svensk eller nordisk examen och vad gäller de som har examen från andra länder efter att de fått ett beslut om att göra AT av Socialstyrelsen (2 § HSLF-FS 2020:3). Det är dock inte förbjudet att använda sin kompetens som läkare men man får då inte utöva det aktuella yrket. Det förekommer att man anställs i ett oreglerat yrke, exempelvis undersköterska eller läkarassistent.
Sjuksköterskor utan legitimation får inte utföra reglerade arbetsuppgifter som kräver legitimation. Ett exempel på en reglerad arbetsuppgift är läkemedelshantering och en sjuksköterskestudent eller en utländsk sjuksköterska behöver därför delegation för att iordningställa och administrera eller överlämna läkemedel (7 kap. och 9 kap. HSLF-FS 2017:37). Det förekommer att man anställs i ett oreglerat yrke, exempelvis undersköterska. Personer utan legitimation kan alltså med de beskrivna begränsningarna hjälpa till i vården efter sin kompetens.
När en patient är döende och det inte längre finns botande behandling att erbjuda kan det bli nödvändigt att överväga om det är förenligt med vetenskap
och beprövad erfarenhet att ge livsuppehållande behandling, till exempel genom respiratorvård. Vården ska ges med omsorg och med respekt för patientens självbestämmande och integritet och ska så långt som möjligt utformas i samråd med patienten.
När en patient har ett livshotande tillstånd ansvarar verksamhetschefen för att det utses en legitimerad läkare som fast vårdkontakt. Den fasta vårdkontakten ansvarar för planeringen av patientens vård och fastställer målen för behandlingen.
Om läkaren bedömer att patienten närmar sig livets slutskede är det lämpligt att han eller hon har ett informerande samtal med patienten och, om det är möjligt, med närstående. Det kallas ofta brytpunktssamtal, och syftet är att informera patienten och närstående om att vården behöver ändra inriktning från att försöka bota till att lindra symtom.
Innan livsuppehållande behandling avbryts ska den läkare som är fast vårdkontakt dessutom alltid rådgöra med minst en annan legitimerad vårdpersonal. Läkaren ska bl.a. dokumentera sitt ställningstagande till den livsuppehållande behandlingen och vilken inställning som patienten och närstående har gett uttryck för.
Om patienten eller närstående inte vill avbryta livsuppehållande behandling trots att läkaren bedömer att det inte finns några utsikter att patienten tillfrisknar kan vårdpersonalen om möjligt avvakta lite. Som patient eller närstående kan man behöva tid på sig för att inse att situationen är oåterkallelig.
Regionerna är skyldiga att inom eller utom den egna regionen erbjuda patienter med livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom eller skada en förnyad medicinsk bedömning.
Om övervägandena leder till ett beslut om att avbryta den livsuppehållande behandlingen ska patienten få god palliativ vård, till exempel läkemedelsbehandling mot smärta och ångest.
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:7) om livsuppehållande behandling
Socialstyrelsens handbok om att ge eller inte ge livsuppehållande behandling (pdf)
Nationellt kunskapsstöd för god palliativ vård i livets slutskede