Frågor och svar inom socialtjänst

Här hittar du som arbetar inom socialtjänsten svar på vanliga frågor som berör ditt arbete. Mer information om hur du och din arbetsplats kan hantera covid-19 hittar du på vår samlingssida om stöd till socialtjänsten.

Socialtjänst, alla verksamheter

Kan vi använda fläktar för att minska inomhustemperaturen? (1 juli)

Den här sommaren är det viktigt att både vidta åtgärder för att minska negativa hälsoeffekter av en eventuell värmebölja och för att minska den pågående smittspridningen av covid-19. Många som har hemtjänst, bor på äldreboenden eller i LSS-boenden kan tillhöra en eller flera riskgrupper och vara extra känsliga för höga temperaturer.

För att minska temperaturen inomhus kan det därför vara extra viktigt att förbereda med åtgärder som exempelvis markiser, solskärmar, persienner och anpassad ventilation och vädring. Det kan också övervägas att installera kylsystem och luftkonditionering där sårbara grupper bor och vistas.

Fläktar kan användas inne i egna rum och lägenheter men om en fläkt används till flera personer samtidigt kan smitta spridas i luften när en person som bär på smitta hostar eller nyser. På grund av smittrisken bör fläktar undvikas i gemensamma utrymmen.

Folkhälsomyndigheten har information om att förbereda för en sommar med både covid-19 och värmebölja

Folkhälsomyndigheten har också tagit fram en vägledning som stöd för organisationers arbete med att utveckla handlingsplaner för värmeböljor

På Kunskapsguiden finns även mer information om att förebygga och hantera effekter av värmeböljor

Vad kan vi göra för att förebygga de negativa hälsoeffekter som kan komma av en värmebölja? (26 juni)

Många som har hemtjänst, bor på vårdboenden eller i LSS-boenden kan tillhöra en eller flera riskgrupper och vara extra känsliga för höga temperaturer.

På Kunskapsguiden finns tips och råd om hur ni kan förebygga och hantera effekterna av sommarens värmeböljor

Vilket ansvar har kommunen att hjälpa personer som insjuknar i covid-19 när de vistas i sina sommarhus och ansöker om socialtjänstinsatser, till exempel hemtjänst? (17 juni)

I grunden gäller samma socialtjänstregler som alltid. Enligt socialtjänstlagen (SoL) har en och samma kommun ett samlat ansvar för stöd och hjälp som den enskilde har behov av, så långt det är möjligt. Det innebär att kommunen där en person bor ansvarar för de stöd- och hjälpinsatser hen behöver, oavsett om hen tillfälligt vistas i en annan kommun (till exempel i sitt sommarhus). Får en person vanligtvis stöd och hjälp från sin bosättningskommun, ansvarar den kommun där hen vistas tillfälligt endast för akut uppkomna situationer. Är det oklart vilken kommun som är ansvarig för stöd- och hjälpinsatser till den enskilde ska dock vistelsekommunen alltid ansvara för att den enskilde får allt det stöd och den hjälp som hen behöver. Det gäller i sådana fall inte enbart insatser som kan behövas i en akut situation utan även andra insatser. Se 2 kap. 1 § och 2 a kap. SoL.

Skyldighet för vistelsekommun att i vissa fall bistå bosättningskommun

För att underlätta för personer som på grund av hög ålder, funktionsnedsättning eller allvarlig sjukdom behöver insatser för att under en kortare tid kunna vistas i en annan kommun än bosättningskommunen, finns det särskilda regler. Vistelsekommunen är då skyldig att på begäran bistå bosättningskommunen med utredning och att verkställa beslut (2 a kap. 6 § SoL). Med kortare tid avses här semesterresor och andra kortare vistelser upp till sex månader.

Prövningen av rätten till bistånd bygger på en individuell bedömning Bistånd utifrån 4 kap. 1 § SoL beviljas utifrån kriterierna i den bestämmelsen. Genom biståndet ska den enskilde tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Den enskildes rätt till bistånd styrs av dennes behov av stöd och hjälp. Biståndet är alltså inte knutet till särskilt angivna situationer och insatser.

EU- och EES-medborgare som vistas i sommarstuga i Sverige

Alla som vistas i Sverige omfattas av bestämmelserna om kommunens yttersta ansvar för stöd och hjälp enligt 2 kap. 1 § SoL. För socialtjänsten innebär EU-rättens likabehandlingsprincip att en EU/EES-medborgare eller familjemedlem som bedömts ha uppehållsrätt i Sverige också har rätt till bistånd på samma villkor som svenska medborgare. Socialtjänsten måste i varje enskilt fall bedöma om en biståndssökande EU/EES-medborgare har uppehållsrätt eller inte, samt vilka biståndsinsatser personen kan ha rätt till.

Stöd för bedömningen av rätten till socialt bistånd för EU/EES-medborgare finns i Socialstyrelsens Vägledning för socialtjänsten i arbetet med EU/EES-medborgare

Läs mer om ansvarsfördelning mellan kommuner i Socialstyrelsens meddelandeblad Ansvarsfördelning mellan bosättningskommun och vistelsekommun

Rekommendationer om resor och rekommendationer till den som tillhör en riskgrupp för att få svårare symtom om de blir smittade med covid-19 finns hos Folkhälsomyndigheten

 

Vad gäller för hantering av avfall från arbete med personer som har misstänkt eller bekräftad covid-19? (13 maj)

Frågan gäller för avfall som uppstår i äldreboenden, LSS-bostäder och hemtjänsten som ger omvårdnad till personer med misstänkt eller bekräftad covid-19.

Folkhälsomyndigheten har bedömt att verksamhetsavfall från den här typen av socialtjänst- och LSS-verksamheter kan hanteras enligt ordinarie rutiner för avfall. Risken för smitta bedöms som mycket låg, om avfall som kan innehålla kroppsvätskor (som blöjor eller skyddsutrustning) läggs i soppåse som stängs ordentligt och sen hanteras som brännbart restavfall.

Vissa delar av verksamheten på äldreboenden och i LSS-bostäder är en del av den kommunala hälso- och sjukvården. Dessa verksamheter kan därför behöva göra en bedömning av hur avfallet ska hanteras utifrån Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2005:26) om hantering av smittförande avfall från hälso- och sjukvården.

Alla verksamheter som hanterar avfall ska göra det i enlighet med relevanta bestämmelser i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd om smittrisker (AFS 2018:4).

Allmänt om smittförande avfall från vården

Vårdgivaren ska ha rutiner för hantering och märkning av smittförande avfall. Det ska också finnas lokala rutiner från verksamhetschefen där det ska framgå vilken sorts avfall som ska anses som smittförande, vem som ska riskbedöma avfallet och hur varje typ av avfall ska hanteras. Om det är tveksamt om något ska betraktas som smittförande avfall eller inte ska verksamhetschefen ta ställning efter att ha hört vårdhygienisk expertis.

Mer om vad som gäller för smittförande avfall som uppkommer inom hälso- och sjukvården finns bland våra frågor och svar för kommunal hälso- och sjukvård

Kan regioner och kommuner få ersättning för de merkostnader som sjukdomen covid-19 medför? (24 april)

Ja, regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att under 2020 fördela statsbidrag till regioner och kommuner i syfte att ekonomiskt stödja verksamheter inom hälso- och sjukvård samt socialtjänstens omsorg avseende äldre personer och personer med funktionsnedsättning för merkostnader till följd av sjukdomen covid-19.

Mer information om detta finns på Socialstyrelsens webbplats för statsbidrag

Kan en kommun omfördela material till en annan kommun för att stötta i situationen med covid-19? (21 april)

Kommunallagen reglerar kommunens ansvar inom det egna geografiska området, och av 2 kap. 1 § SoL framgår det att kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas där får det stöd och den hjälp som de behöver. Det innebär att kommunen under normala omständigheter bara får ta hand om angelägenheter som rör den egna kommunen.

Men vid en extraordinär händelse har kommunerna en möjlighet att frångå detta. Situationen vi har idag, med en allmän- och samhällsfarlig smittspridning av covid-19, är en sådan händelse där en kommun kan hjälpa en annan. En förutsättning för att få hjälpa en annan kommun är dock att den har begärt hjälp. Det framgår av 4 kap. 1 § första stycket lagen (2006:544) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap. Det stöd som ges måste också ligga inom ramen för den kommunala kompetensen, vilket innebär att en kommun bara kan bistå med sådana tjänster eller annat stöd som de kan erbjuda sina egna kommunmedlemmar.

Det kan till exempel handla om att ställa egna resurser inom socialtjänsten till förfogande. Det finns alltså inget hinder för en kommun att hjälpa en annan kommun genom att bidra med arbetskläder, skyddskläder eller personlig skyddsutrustning som kan behövas inom exempelvis äldreomsorgen eller LSS-verksamhet.

Den kommun som har lämnat hjälp har rätt till skälig ersättning för sina insatser.

Vilket ansvar har kommunen att låta privata aktörer ta del av skyddsutrustning? (17 april)

Frågan gäller exempelvis utförare av hemtjänst och personlig assistans.

Det korta svaret på frågan är att det är arbetsgivaren, här den privata verksamheten, som är ansvarig för att skydda arbetstagare mot smittrisker och för att personalen har tillgång till lämplig personlig skyddsutrustning.

I förarbeten till lagen (2006:544) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap framhålls dock vikten av att den offentliga sektorn och privata verksamheter samverkar, bland annat för att skapa bättre förutsägbarhet och möjlighet till långsiktig planering i krisberedskapsfrågor. Till exempel förutsätts det att privata aktörer medverkar i kommunernas och regionernas arbete med risk- och sårbarhetsanalyser. Samverkan gäller enligt förarbetena även samverkan om de resurser som kan användas för att stärka den operativa förmågan att hantera kriser. (se prop. 2005/06:133, s. 80)

Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Det gäller även under en kris. Kommunen har också alltid ansvaret att erbjuda en god kommunal hälso- och sjukvård. Om en verksamhet inte kan utföra sin verksamhet längre, till exempel för att arbetsplatsen måste stängas av arbetsmiljöskäl, så kan kommunens yttersta ansvar att ge enskilda stöd och hjälp träda in. Det kan tilläggas att kommunen har vad som kallas ett basansvar för insatsen personlig assistans vid tillfälliga utökningar av insatsen. Det betyder ansvar för till exempel att tillhandahålla och finansiera assistansen även vid sjukdom och andra oförutsedda händelser.

Utgångspunkten är dock att arbetsgivare -både offentliga och privata - ansvarar för att deras personal har den utrustning som krävs.

Vad gäller för mig som är arbetsgivare åt min personliga assistent om jag behöver skyddsutrustning? ( 28 maj)

Du kan vända dig till din kommun. Kommunen vet vad som gäller för dig.

Var kan jag hitta anpassad information om covid-19 (på andra språk, lättläst, teckenspråk, bildstöd)? (18 mars)

Det finns personer som kan behöva särskilt stöd av dig som arbetar i vård och omsorg för att ta till sig information om covid-19 och hur vi kan minska smittspridning. Det kan handla om personer med syn-, hörsel- eller kognitiva svårigheter eller de som inte har svenska som förstaspråk.

Hur ska arbetskläder se ut? (17 mars)
  • Arbetskläder i vård och omsorg ska ha korta ärmar.
  • De måste kunna tvättas i minst 60 grader för att kunna bli fria från smittämnen.
  • Arbetskläderna ska bytas dagligen. Om de är smutsiga ska de bytas så snart som möjligt

Det finns inga speciella regler för hur arbetskläderna ska se ut vad gäller färg, logotyp eller annan utformning.

I gruppbostäder är det viktigt att arbetskläderna inte gör att boendet får en institutionell prägel. Så länge de har korta ärmar och att både över- och underdel går att tvätta så att de blir rena går det ha jeans och t-shirt.

Läs mer om basala hygienrutiner

Vad är skillnaden mellan arbetskläder, skyddskläder och personlig skyddsutrustning? (8 april)

Det är viktigt att veta skillnaden mellan arbetskläder, skyddskläder och skyddsutrustning. Här kan du läsa om de regler som alltid gäller. Ta även del av din regions information för regionala vårdhygienrutiner för covid-19 samt dess riktlinjer för personlig skyddsutrustning.

Arbetskläder är kläder personal använder på jobbet när de kommer i fysisk kontakt med vård- och omsorgstagare. Arbetskläderna ska ha korta ärmar. De ska bytas dagligen, eller så snart som möjligt om de blir smutsiga eller annars vid behov. De ska gå att tvätta i 60 grader.

Skyddskläder ska användas utanpå arbetskläderna vid vård- och omsorgsmoment där det finns risk för att arbetskläderna kan smutsas ner genom direktkontakt med en person, dennes kroppsvätskor eller annat biologiskt material (till exempel hud och hudfragment). Med skyddskläder menas plastförkläde, skyddsrock eller motsvarande. Skyddshandskar ska användas vid vård- och omsorgsmoment som innebär risk för att händerna kommer i kontakt med kroppsvätskor.

Syftet med skyddskläder är att skydda arbetskläder och därmed hindra smittspridning mellan patienter eller den som får omsorg.

Reglerna om arbetskläder och skyddskläder finns i Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2015:10) om basal hygien i vård och omsorg

Personlig skyddsutrustning är den utrustning arbetstagare har på sig för sin egen säkerhet. Det finns olika typer av skyddsutrustning. Vid skydd mot smitta kan det exempelvis handla om skyddsglasögon, visir, skyddsrock, munskydd och andningsskydd. Skyddsåtgärder, som den personliga skyddsutrustningen, ska utgå från den bedömda risken i aktuell vård- och omsorgssituation.

Arbetsmiljöverkets information om arbetsmiljö och regler kring personlig skyddsutrustning kopplat till covid-19

Folkhälsomyndighetens rekommendationer för handläggning och val av skyddsåtgärder mot covid-19 inom vård och omsorg

Vem ska följa reglerna om basal hygien? (17 mars)

Föreskrifterna gäller för

  • personal inom hälso- och sjukvård och tandvård
  • personal i bostad med särskild service, till exempel gruppbostäder
  • personal i hemtjänst och särskilt boende för äldre
  • elever vid utbildningar till yrken inom vård och omsorg i situationer där det finns risk för överföring av smittämnen.

Reglerna gäller inte de personliga assistenter som arbetar i den enskildes hem eller personal i daglig verksamhet. Krav på god kvalitet, inklusive förebyggande av smittspridning, gäller dock även vid dessa insatser.

Personal som inte deltar i direkt vård- eller omsorgsarbete omfattas inte av föreskrifterna. Det är ändå viktigt att all personal som vistas i vård- eller omsorgsmiljö utför sitt arbete på ett sätt som förebygger risk för smittspridning.

Läs mer om basala hygienrutiner

Utbildningar om hygienprinciper och användning av personlig skyddsutrustning 

Karolinska Insitutet - utbildningar

Varför ska man följa basala hygienrutiner? (17 mars)

Att följa reglerna om basal hygien (handhygien och arbetskläder) ska i första hand hindra att du som arbetar sprider eventuell smitta mellan patienter, boende och brukare.

Din chef har ett ansvar för att du inte utsätts för smitta i ditt arbete, det är Arbetsmiljöverket som reglerar det området. De här reglerna överlappar och kompletterar varandra.

Information om basala hygienrutiner

Arbetsmiljöverkets föreskrifter om vad som gäller för din arbetsmiljö

Kan vi stänga ner verksamhet om många i personalen behöver stanna hemma? (20 mars)

Det beror på vad som menas med att stänga. Om nämnden överväger att stänga hela eller delar av en verksamhet behöver konsekvenserna för samtliga individer analyseras.

Dessa personer behöver fortfarande få det stöd eller den hjälp som de behöver. Till exempel, om en daglig verksamhet eller dagverksamhet stängs tillfälligt så kan man istället behöva sätta in resurser i hemtjänsten, en gruppbostad eller i boendestöd.

Socialtjänsten, LSS-verksamhet och den kommunala hälso- och sjukvården är samhällsviktig verksamhet. Det betyder att verksamheten ska kunna bedrivas så att samhället kan fungera och erbjuda nödvändig service, omvårdnad och trygghet även vid ett utbrott av smitta. Verksamheterna ska ha planerat för att kunna hantera en allvarlig händelse så som ett utbrott av smitta. De krav som gäller för verksamheten normalt sett gäller också då.

Mer information om vad som gäller för kommuner finns i vårt meddelandeblad (pdf)

MSB har också tagit fram ett planeringsstöd som syftar till att vägleda aktörer hur de i sin organisation kan tänka inför planerandet av eventuellt bortfall av personal och leveranser av varor och tjänster.

Får vi berätta att någon i verksamheten är smittad med covid-19? (22 april)

I socialtjänsten är utgångspunkten att sekretess gäller för uppgifter om enskildas personliga förhållanden. Det är den utförande verksamheten som måste bedöma om, och i sådana fall vilka, uppgifter som kan lämnas ut.

Den rådande situationen med covid-19 kan göra att många brukare och anhöriga känner oro. Ett sätt för personalen att hjälpa till att stilla oro kan vara att informera om vad verksamheten gör för att förebygga smittspridning.

Den som är smittad är själv skyldig att informera

Var och en är skyldig att förebygga smittspridning. Den som vet att hen bär på en allmänfarlig sjukdom är själv skyldig att informera människor som hen kommer i sådan kontakt med att det finns en beaktansvärd risk för smittoöverföring. Det står i smittskyddslagen. Det betyder dock inte att man är skyldig att informera i alla sammanhang. Vad som är en beaktansvärd risk beror på sjukdomens smittvägar och hur situationen runt den enskilde ser ut. Detta kan den som är smittad få mer rådgivning och förhållningsregler om av sin läkare.

Informera andra om enskilda smittade individer

När det gäller information om att en viss person är smittad får det delas med till exempelvis anhöriga om personen har lämnat sitt samtycke. Var och en kan bara samtycka till att uppgifter lämnas ut om hen själv och inte om att någon annan är smittad. Observera att när det gäller barn har vårdnadshavare i regel rätt att få veta att deras barn är sjuk.

En verksamhet kan i förväg komma överens med en person om hur uppgifter som i normalfallet omfattas av sekretess ska hanteras. Det kan till exempel handla om att man får lämna ut information till en viss person, till anhöriga men också till andra brukare i samma verksamhet. Ibland tas frågan upp i samband med att en insats börjar genomföras, till exempel vid flytt in på HVB eller när äldre flyttar in i ett särskilt boende eller en bostad med särskild service, alternativt när man får hemtjänst för första gången. Frågan om att lämna ut uppgifter kan behöva ställas om för att försäkra sig om att den enskildes ställningstagande fortfarande är aktuellt. Det kan till exempel vara aktuellt om något i situationen har förändrats eller om insatsen har pågått under en längre tid.

Informera om att ”någon” är smittad utan att röja vem

Det går inte att ge ett generellt svar på frågan om man får lämna ut uppgifter som annars omfattas av sekretess utan att röja vem eller vilka det handlar om. Det är något som verksamheten måste ta ställning till i det enskilda fallet. Det kan vara möjligt att göra det om uppgifterna inte kan härledas till en person.

Vad har arbetsgivaren för ansvar att skydda personal från smitta? (17 mars)

Arbetsgivaren ska regelbundet undersöka förhållandena i verksamheten och bedöma vilka risker som kan förekomma. Arbetsgivaren ska också ta till olika åtgärder för att förebygga ohälsa. Denna information finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete.

Läs mer om vad som gäller hos Arbetsmiljöverket

Har Socialstyrelsen tips på digitala verktyg som går att använda för att bedriva socialtjänst utifrån GDPR och sekretessaspekter? (1 april)

Socialstyrelsen granskar inte och godkänner inte några tekniska lösningar.

Kommunen eller verksamheten får på egen hand ta fram eller köpa egna lösningar.
Det kan vara så att den kommun eller verksamhet du arbetar i har antagit informationssäkerhetspolicys eller liknande så när det gäller informationssäkerhet så börja med att ta reda på vad som gäller för det i er kommun eller verksamhet och om ni har några instruktioner från ert dataskyddsombud. Socialstyrelsen har inte några föreskrifter eller allmänna råd för socialtjänsten angående säkerhet eller lagring.

Viss vägledning kan finnas hos Datainspektionen 

Barn och unga

Var hittar jag kvalitetssäkrad information för barn och unga om covid-19? (20 april)

Folkhälsomyndigheten uppdaterar löpande information samt frågor och svar för barn och unga. På sidan finns också många tips om länkar för barn i olika åldrar och med olika behov av information.

Information anpassad för barn och unga 

Afficher till barn och unga

Folkhälsomyndigheten har publicerat affischer för barn och unga om de rekommendationer som finns samt tips på vad man kan göra för att må bra under den här tiden

Till affischerna 

Film och annan information på 1177

Om corona - för barn 

Särskilda presskonferenser för barn

Regeringen håller presskonferenser för barn och unga.

Här hittar du den senaste som hölls den 13 maj

 

Vilken skyddsutrustning behöver socialsekreterare som gör hembesök när någon i hemmet misstänks vara smittad? (14 april)

Det finns inga specifika rekommendationer om att socialsekreterare behöver ha på sig en viss sorts skyddsutrustning i just den här situationen. Arbetsgivaren har alltid ett ansvar för att all personal har tillgång till rätt personlig skyddsutrustning utifrån bedömda risker på arbetsplatsen. Skyddsåtgärder, till exempel den personliga skyddsutrustningen, ska utgå ifrån risken i den aktuella arbetssituationen.

Arbetsmiljöverket har stöd för arbetsgivare som kan vara till hjälp när de ska bedöma riskerna i verksamheten och vilken utrustning som behövs

Kan utredningssamtal med barn genomföras på distans? (30 mars)

Ja, det kan vara möjligt att genomföra utredningssamtal både genom fysiska möten och på distans. Det finns inga uttryckliga regler, varken i förvaltningslagen (FL) eller socialtjänstlagen, som innebär att samtal måste ske genom ett fysiskt möte. Men med distansarbete kommer vissa risker för säkerheten som socialsekreteraren behöver vara medveten om. Den som ska genomföra samtalet behöver till exempel försäkra sig om att barnet befinner sig i en miljö där det går att ha ett samtal samt formulera frågor på ett sätt så att barnet kan berätta.

Förutom säkerheten i själva samtalet är det en förutsättning att de plattformar som används i socialtjänstens verksamheter uppfyller tekniska krav på säker personuppgiftsbehandling och sekretess.

För alla utredningar om barns behov av skydd eller stöd gäller att socialtjänsten bör träffa barnet både med och utan vårdnadshavare (se allmänna råd i SOSFS 2014:6). Verksamheten bör, för de fall socialtjänsten behöver prata med barn, planera hur samtal och möten ska utformas så att barnet ges goda förutsättningar att framföra sina åsikter (se SOSFS 2014:6).

Alternativ till fysiska möten med barn kan vara samtal via till exempel telefon, videosamtal, mejl, chatt eller sms. Det här måste inte vara sämre vägar att inhämta barnets inställning, för vissa barn kan det vara en lättnad att få skydda sig bakom en telefon eller en skärm, vilket kan göra det lättare att berätta. En del barn har lättare att formulera sig skriftligen än muntligen. Ett problem som barn och unga har lyft är att det som sagts i telefon kan glömmas bort. Därför kan muntliga distanssamtal behöva kompletteras med något skriftligt.

För socialsekreteraren del tillkommer dock ett ansvar att ytterligare försäkra sig om att barnet befinner sig i en miljö där det går att genomföra ett samtal samt att formulera frågor så att barnet kan berätta. Av naturliga skäl är det svårare för socialtjänsten att veta om fler personer befinner sig inom hörhåll och det kan också ha svårare att läsa av barnets reaktioner i samtalet. Socialsekreteraren behöver försäkra sig om vem det är som svarar på frågorna, därför kan det exempelvis vara lättare att använda dessa kommunikationsformer när socialsekreteraren redan har en relation med barnet.

Även i samtal med föräldrar och andra behöver socialtjänsten försäkra sig om att den som deltar i samtalet är bekväm med hur det genomförs, om det istället för ett fysiskt möte sker via exempelvis telefon eller videosamtal.

Du kan läsa om samtal på distans i vårt kunskapsstöd Att samtala med barn sidorna 63-64 (pdf) 

Mer om personuppgiftsbehandling finns i Säker personuppgiftsbehandling i socialtjänsten (pdf)

Kan socialtjänsten begränsa placerade barns umgänge med föräldrar med hänsyn till risk för smittspridning? (2 april)

Det finns inga särskilda regler om att ställa in umgänge med föräldrar eller vårdnadshavare med hänsyn till risk för smittspridning. Däremot kan socialtjänsten alltid informera om det finns risker för smittspridning vid exempelvis resor, och särskilda risker om umgänget påverkar personer som ingår i riskgrupper. Socialtjänsten, föräldrarna och barnet kan komma överens om umgänget och hur det ska ordnas, till exempel andra sätt att ha kontakt än genom fysiska besök. Ofta går det att komma fram till lösningar som passar bra för alla.

Om barnet är placerat med enligt SoL kan socialtjänsten inte begränsa barnets umgänge med vårdnadshavare eller föräldrar som har reglerad umgängesrätt. Vård enligt SoL bör utformas så att den främjar barnets samhörighet med anhöriga och andra närstående samt kontakt med hemmiljön.

Om barnet är placerat enligt LVU ansvarar socialtjänsten för att barnets behov av umgänge med sina föräldrar och vårdnadshavare tillgodoses så långt som möjligt. Socialtjänsten får bedöma i vilka former och hur omfattande umgänget kan vara från fall till fall utifrån barnets behov. Vad som är bäst för barnet ska vara avgörande.

Om socialtjänsten anser att det är nödvändigt att begränsa ett barns umgänge med vårdnadshavare eller föräldrar som har reglerad umgängesrätt måste det först fattas ett beslut om umgängesbegränsning. Det får bara fattas om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med vård enligt LVU. Det finns inga andra möjligheter för socialtjänsten att begränsa en vårdnadshavare från att umgås med sitt barn efter egna önskemål.

Mer om umgänge och umgängesbegränsning finns vårt kunskapsstöd Barn i familjehem – umgänge med föräldrar och andra närstående (pdf)

Kan ett HVB-hem förbjuda barn och unga att ta emot besök med hänsyn till smittrisk? (vård enligt LVU) (3 april)

Besök kan i vissa fall begränsas om det med hänsyn till en risk för överförande av smitta är nödvändigt. Det regleras i (lagen (1996:981) om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård. Med smitta menas här både smitta från och till vårdtagaren. Besöksinskränkningen kan vara generell eller gälla besök av en viss eller flera personer. Det här gäller oavsett om hemmet är kommunalt, drivs i privat regi eller är ett särskilt ungdomshem (SiS-hem).

Beslut om besöksinskränkning kan inte gälla besök av vårdnadshavare eller föräldrar med umgängesrätt. Om det utifrån smittrisk är olämpligt med besök i hemmet kan socialtjänsten tillsammans med barnet, vårdnadshavaren och HVB-hemmet diskutera hur umgänget kan ordnas på bästa sätt för att undvika smittorisker. Hemmet kan vid behov hjälpa till att ordna andra sätt att ha kontakt än via ett fysiskt besök.

Vården bör utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med anhöriga och andra närstående samt främjar kontakt med hemmiljön. Vården ska bygga på förtroende för och samarbete med den enskilde och utformas så att vistelsen upplevs som meningsfull. Vad som är bäst för den unge ska vara avgörande.

Läs mer i vårt kunskapsstöd Omsorg, gränssättning och våldsförebyggande arbete - Kunskapsstöd för personal på HVB för barn och unga

Se även motsvarande fråga gällande vård enligt SOL.

Kan ett HVB-hem förbjuda barn och unga att ta emot besök med hänsyn till smittrisk? (vård enligt SoL) (3 april)

Nej, ett SoL-placerat barns umgänge med vårdnadshavare och föräldrar som har umgängesrätt får inte inskränkas.

Om det utifrån smittrisk är olämpligt med besök i hemmet kan socialtjänsten tillsammans med barnet, vårdnadshavaren och HVB-hemmet diskutera hur umgänget kan ordnas på bästa sätt för att undvika smitta. Hemmet kan vid behov hjälpa till att ordna andra sätt att ha kontakt än via ett fysiskt besök.

Det kan vara möjligt att begränsa besök av exempelvis kompisar för att värna barnets behov av sömn och möjlighet att klara av skolan. Detta utifrån personalens bestämmanderätt och omsorgsansvar. Det kan också vara möjligt att vidta åtgärder för att hindra obehöriga att ta sig in på HVB-hemmet, men då utifrån en individuell bedömning.

Vården bör utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med anhöriga och andra närstående samt kontakt med hemmiljön. Vården ska vidare bygga på förtroende för och samarbete med den enskilde och utformas så att vistelsen upplevs som meningsfull. Vad som är bäst för barnet ska vara avgörande.

Läs mer i vårt kunskapsstöd Omsorg, gränssättning och våldsförebyggande arbete - Kunskapsstöd för personal på HVB för barn och unga

Se även motsvarande fråga gällande vård enligt LVU.

Äldre

Vad gäller nu när det råder besöksförbud på äldreboenden? (15 juli)

I april beslutade regeringen om ett nationellt besöksförbud på alla äldreboenden, som gäller till och med den sista augusti. Syftet är att skydda äldre personer, eftersom hög ålder är den främsta riskfaktorn för att bli svårt sjuk av covid-19.

De boendeformer som omfattas av besöksförbudet är särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre och så kallat biståndsbedömt trygghetsboende. Det kan vara både kommunala och enskilt bedrivna verksamheter med tillstånd från IVO.

Besöksförbudet begränsar besök inom själva boendet och de ytor som boendet förfogar över. Det påverkar däremot inte de äldres rätt att på egen hand - eller med hjälp - lämna boendet. Förbudet gäller inte heller den som i sin yrkesutövning behöver vistas i äldreboendet.

Personalen kan behöva informera boende och närstående om besöksförbudet. Det är möjligt att föreslå och hjälpa till att ordna andra sätt att ha kontakt, än via ett fysiskt besök.

Undantag från besöksförbudet

Den som är verksamhetsansvarig får godkänna undantag från förbudet mot fysiska besök. Ett sådant beslut får meddelas om det finns särskilda omständigheter som motiverar det och om risken för spridning av covid-19 i boendet samtidigt bedöms som liten.

Barn (under 18 år) får, trots förbudet mot besök, till exempel besöka sin förälder. Men bara om den verksamhetsansvarige bedömer att risken för spridning av sjukdomen covid-19 i boendet är liten.

I våra allmänna råd kan du se fler exempel på omständigheter som kan motivera till att en verksamhetsansvarig beslutar om undantag från besöksförbudet.

Socialstyrelsens allmänna råd om tillämpningen av förordningen (2020:163) om tillfälligt förbud mot besök i särskilda boendeformer för äldre för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19 (pdf)

De allmänna råden är beslutade men finns ännu inte i tryckt format.

För de fall då det finns grund för att göra undantag från besöksförbudet har Folkhälsomyndigheten stöd för rutiner som kan förebygga smittspridning.

Folkhälsomyndighetens rekommendationer vid besök i särskilda boendeformer för äldre under covid-19- pandemin

Säkra besök i äldreomsorgen under covid-19 – exempel från kommuner


Förordningen (2020:163) om tillfälligt förbud mot besök i särskilda boendeformer för äldre för att förhindra spridningen av sjukdomen covid-19

Får den som säkert har haft covid-19 besöka äldreboenden? (24 juli)

Ja och nej. För besök utomhus på ett äldreboende räcker det att besökaren är frisk och symtomfri. Här spelar det alltså mindre roll om personen har haft covid-19 eller ej.

När det gäller besök inomhus på boendet har verksamhetsansvarig möjlighet att bevilja besök från besökare som har antikroppar, men i nuläget räcker det inte att besökaren har genomgått infektion.
 
Observera att den som bedömer undantag från besöksförbudet behöver väga in fler saker för att kunna bevilja besök. Det är viktigt att eventuella besök kan genomföras på ett säkert sätt.

Socialstyrelsens allmänna råd om tillämpningen av förordningen (2020:163) om tillfälligt förbud mot besök i särskilda boendeformer för äldre för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19 (pdf)

Hur avgör vi om ett antikroppstest är tillförlitligt nog för undantag från besöksförbudet? (30 juli)

Det är den som är verksamhetsansvarig - eller har ansvaret delegerat till sig - som bedömer om besökarens antikroppstest är tillförlitligt. Den som gör bedömningen behöver försäkra sig om att resultatet från antikroppstestet:

  • gäller för den person som vill göra besöket
  • inte är äldre än 6 månader (räknat från när provet togs)
  • visar att personen har antikroppar av typen IgG mot SARS-CoV-2
  • bygger på ett test som uppfyller Folkhälsomyndighetens prestandarekommendationer för antikroppspåvisning.

Denna information får sökas hos laboratoriet. Det kan antingen framgå av testresultatet eller på det aktuella laboratoriets webbplats.

Beslut om undantag behöver väga in fler saker

Den som tillåter ett undantag behöver ha vägt in fler saker än omständigheter som rör besökaren, eftersom det är viktigt att verksamheten kan ordna besöket på ett säkert sätt. I de fall en person får möjlighet att besöka verksamheten så gäller fortfarande vanliga rekommendationer om god handhygien och avstånd.

Stöd för att bedöma undantag från besöksförbudet utifrån antikroppstest (pdf)

Socialstyrelsens allmänna råd om tillämpningen av förordningen (2020:163) om tillfälligt förbud mot besök i särskilda boendeformer för äldre för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19 (13 juli 2020)

Folkhälsomyndighetens vägledning för antikroppspåvisning (30 juni 2020)

Hur kan vi hantera att personer som har antikroppar förväntar sig att få besöka ett boende? (21 juli)

Den 14 juli meddelade Socialstyrelsen att symtomfria besökare som har antikroppar enligt ett tillförlitligt test kan medges undantag från besöksförbudet på äldreboenden. Men det betyder inte att det är fritt fram att besöka äldreboenden enbart för att man har antikroppar mot covid-19.

Precis som för alla andra fysiska besök under besöksförbudet ska den som är verksamhetsansvarig först ha gjort en enskild bedömning och kommit fram till att det är möjligt att göra ett undantag från besöksförbudet. Den som tillåter ett undantag behöver ha vägt in fler saker än omständigheter som rör besökaren, eftersom det är viktigt att verksamheten kan ordna besöket på ett säkert sätt. I de fall en person får möjlighet att besöka verksamheten så gäller fortfarande vanliga rekommendationer om god handhygien och avstånd.

I första hand bör besök på äldreboenden genomföras utomhus. Besök utomhus kan motiveras för många äldre som har möjligheten. Besök inomhus behöver motiveras starkare, här kan antikroppar hos besökaren ha betydelse. I praktiken betyder möjligheten att grunda beslutet om undantag i antikroppar att en boende som inte kan ta emot besök utomhus, och samtidigt inte uppfyller de striktare kraven för besök inomhus, kan få besök inomhus av en besökare med antikroppar.

Stöd för att bedöma undantag från besöksförbudet utifrån antikroppstest (pdf)

Socialstyrelsens allmänna råd om tillämpningen av förordningen (2020:163) om tillfälligt förbud mot besök i särskilda boendeformer för äldre för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19 (13 juli 2020)

Folkhälsomyndighetens vägledning för antikroppspåvisning

Går det att överklaga ett beslut som den verksamhetsansvarige fattar enligt förordningen om besöksförbud? (9 april)

Den verksamhetsansvarige får i enskilda fall medge undantag från besöksförbudet (se 3-4 §§ förordningen om tillfälligt förbud mot besök i särskilda boendeformer för äldre för att förhindra spridningen av sjukdomen covid-19). Beslut får dock enligt förordningen inte överklagas (se 5 § samma förordning).

Förordning (2020:163) om tillfälligt förbud mot besök i särskilda boendeformer för äldre för att förhindra spridningen av sjukdomen covid-19

Socialstyrelsens allmänna råd om tillämpningen av förordningen (2020:163) om tillfälligt förbud mot besök i särskilda boendeformer för äldre för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19 (13 juli 2020)

Kan undantag från besöksförbudet göras om den boende har haft covid-19? (24 juli)

Nej. Möjligheten att göra undantag från besöksförbudet grundat på antikroppstest gäller bara när det är besökaren som har antikroppar. Det räcker alltså inte att någon säkert har genomgått en covid-19-infektion.

Observera att besöksförbudet inte hindrar att den boende som kan och vill träffar till exempel anhöriga och vänner, utanför boendet. Men vid kontakter utanför boendet är det viktigt att var och en följer de allmänna rekommendationerna om god handhygien och fysiskt avstånd.

Mer information om beslut om undantag grundat på antikroppar:

Stöd för att bedöma undantag från besöksförbudet utifrån antikroppstest (pdf)

Socialstyrelsens allmänna råd om tillämpningen av förordningen (2020:163) om tillfälligt förbud mot besök i särskilda boendeformer för äldre för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19 (13 juli 2020)

Kan den boende träffa andra utomhus om hen behöver hjälp att ta sig ut? (15 juli)

Besöksförbudet hindrar inte att den boende träffar personer, exempelvis anhörig och vänner, utanför boendet, men en del personer kan behöva hjälp av personal för att ta sig ut.
Vid kontakter med andra människor utanför boendet är det viktigt att var och en följer de allmänna rekommendationerna från Folkhälsomyndigheten om god handhygien och fysiskt avstånd.

Hänvisningar till några lagar och rekommendationer

Insatser ska, utifrån socialtjänstlagen, utformas och genomföras tillsammans med den som får insatsen. När det gäller äldre finns det några särskilda mål i lagen. Bland annat ska socialnämnden verka för att äldre personer får möjlighet att ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra. Den äldre personen ska också, så långt det är möjligt, kunna välja när och hur hen ska få stöd och hjälp i boendet.

Av Socialstyrelsen har tagit fram allmänna råd (SOSFS 2012:3) om värdegrunden i socialtjänstens omsorg om äldre (pdf) framgår att den nämnd som ansvarar för verksamheter inom socialtjänsten eller den som yrkesmässigt bedriver enskild verksamhet, bland annat bör beakta den äldre personens behov av socialt innehåll i insatserna och att personalen samarbetar med närstående när den äldre personen så önskar.

Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom bör socialtjänsten erbjuda personer med demenssjukdom i särskilt boende möjlighet att vistas utomhus. Avgörande för rekommendationen är att åtgärden, jämfört med omsorg och omvårdnad utan utomhusvistelse, bidrar till en normaliserad dygnsrytm, förbättrad livskvalitet, mindre och färre beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom samt en förbättrad funktion.

Om situationen är sådan att en boende inte kan förflytta sig utanför boendet, kan personalen och de anhöriga hjälpas åt att hitta andra sätt att ha kontakt som både är säkra och praktiska. I boendet gäller besöksförbudet, men den verksamhetsansvarige för ett boende får i enskilda fall godkänna undantag från detta om det finns särskilda omständigheter som motiverar ett undantag och om risken för spridning av sjukdomen covid-19 är liten i boendet. Socialstyrelsen har publicerat allmänna råd där du kan se några exempel på särskilda omständigheter som kan motivera till att en verksamhetsansvarig beslutar om undantag från besöksförbudet om risken för smittspridning är liten.

Socialstyrelsens allmänna råd om tillämpningen av förordningen (2020:163) om tillfälligt förbud mot besök i särskilda boendeformer för äldre för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19 (13 juli 2020)

Läs också mer om att hantera ensamhet till följd av besöksförbud på äldreboenden på Folkhälsomyndighetens webbplats

När går det att göra undantag från besöksförbudet på äldreboenden? (24 juli)

Den som är verksamhetsansvarig för ett boende har möjlighet att göra undantag från besöksförbudet i enskilda fall.

Grunder för undantag

Undantag från besöksförbudet kan beviljas om det i det enskilda fallet både

  1. finns särskilda omständigheter som motiverar besök och
  2. risken för smittspridning på boendet bedöms liten. Det är viktigt att ett eventuellt besök kan genomföras på ett säkert sätt.

I Socialstyrelsens allmänna råd finns exempel på vilka omständigheter enligt punkt 1, som är möjliga grunder för besök utomhus respektive inomhus.

När ett besök beviljats ställs fortfarande krav för att få göra besöket. Besökaren måste vara frisk och får inte ha sjukdomskänsla eller symtom på covid-19. Vid besök ska rekommendationer om avstånd och god handhygien följas som vanligt.

Besök grundade på att besökaren har antikroppar

Socialstyrelsen rekommenderar att besök i första hand tas emot utomhus. Sådana besök kan motiveras för de flesta äldre. Besök inomhus behöver motiveras starkare. Att besökaren har antikroppar är en möjlig motivering, men det är i nuläget inte tillräckligt att besökaren har genomgått covid-19-infektion.

I de fall det är aktuellt att grunda ett beslut om undantag på att besökaren har antikroppar är det den som är verksamhetsansvarig som bedömer om testet är tillförlitligt.

Stöd för att bedöma undantag från besöksförbudet utifrån antikroppstest (pdf)

Socialstyrelsens allmänna råd om tillämpningen av förordningen (2020:163) om tillfälligt förbud mot besök i särskilda boendeformer för äldre för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19 (13 juli 2020)

För de fall då den verksamhetsansvarige bedömer att det finns skäl för undantag från besöksförbudet har Folkhälsomyndigheten tagit fram särskilda rekommendationer om lokala rutiner för att förebygga smittspridning av covid-19.

Rekommendationer vid besök i särskilda boendeformer för äldre under covid-19- pandemin

Säkra besök i äldreomsorgen under covid-19

Får personer som bor på äldreboenden fortfarande gå ut på promenad? (3 juni)

Besöksförbudet hindrar inte promenader utanför boendet. Promenader kan exempelvis ske tillsammans med personal eller med anhöriga och vänner. Under promenaden är det viktigt att hålla avstånd till varandra för att minska risken för smittspridning. 

När det gäller hur man kan genomföra aktiviteter utanför boendet, så som promenader ute i naturen, kan man hålla sig uppdaterad hos Folkhälsomyndigheten om aktuell information om hur man skyddar sig själv och andra från att smittas.

Folkhälsomyndigheten har allmänna råd som riktar sig till den som är över 70 år och de som tillhör andra riskgrupper. De bör bland annat begränsa sina sociala kontakter och undvika att handla i butiker som apotek och matvarubutiker, eller vistas på andra platser där människor samlas.

Det kan finnas personer som kan behöva särskilt stöd av personalen som arbetar i vård och omsorg för att ta till sig information om covid-19 och hur man kan minska smittspridning. Vi har länkat till några sådana hjälpmedel på vår webbplats:

Stöd till personal inom socialtjänsten

Folkhälsomyndighetens allmänna råd om allas ansvar att förhindra smitta av covid-19 m.m. (pdf)

Folkhälsomyndighetens råd och information till riskgrupper

Folkhälsomyndighetens information för personal inom äldreomsorg

Förordning (2020:163) om tillfälligt förbud mot besök i särskilda boendeformer för äldre för att förhindra spridningen av sjukdomen covid-19

Vad ska vi tänka på för att hindra smitta på vårt äldreboende? (26 juni)

Chefer, arbetsledare och personal behöver se över sin verksamhet och gemensamt diskutera hur man kan förebygga både att ny smitta kommer in och att smitta sprids vidare. Ett första steg är riskanalyser där både personal och skyddsombud deltar.

Socialstyrelsen har också tagit fram två material som kan vara till hjälp:

Checklista för att hindra smittspridning på äldreboende

Socialstyrelsen har tagit fram en checklista med reflektionsfrågor på olika teman och tips som kan inspirera till förbättringar − på kort och lång sikt. Listan ska inte ses som heltäckande för allt en verksamhet behöver ta

i beaktande och många av frågorna i dokumentet kan vara relevanta för andra verksamheter på socialtjänstens område, till exempel korttidsboenden.

Checklista för att hindra smittspridning på äldreboende, 4 juni (pdf)

Stöd i arbetet med basala hygienrutiner

I detta arbetsmaterial finns förlag på hur man kan arbeta med basala hygienrutiner och riktar sig till dig som är verksamhetsansvarig eller arbetsledare inom äldreomsorgen, till exempel på ett äldreboende, inom hemtjänsten eller en LSS-verksamhet. Med stöd av materialet kan du tillsammans med personalen gå igenom de basala hygienrutinerna och sedan reflektera kring hur och när ni ska använda rutinerna i er verksamhet, samt varför det är så viktigt att de alltid följs.

Stöd i arbetet med basala hygienrutiner, 18 maj (pdf)

Vilken typ av rehabiliterande insatser kan bli aktuella i samband med covid-19? (23 juni)

Personer som haft covid-19 kan behöva rehabiliterande insatser i både det akuta och det mindre akuta läget. För god rehabilitering behövs bland annat arbetsterapeuter, dietister, fysioterapeuter, kuratorer, logopeder och psykologer med erfarenhet av rehabiliterande insatser inom andning och cirkulation, nutritionsbehandling och/eller intensivvård. Även läkare med specialistkompetens inom rehabiliteringsmedicin kan bidra i arbetet.

Kunskapsstöd för slutenvård, 15 maj (pdf)

Kunskapsstöd för primärvård – kommunal och regional, 15 maj (pdf)

Ska personer med hemtjänst provtas för covid-19? (24 juni)

Folkhälsomyndigheten har rekommendationer för provtagning i Provtagningsindikation för covid-19 (pdf) som finns publicerad på myndighetens webbplats. Där rekommenderas att provtagning för covid-19 görs av de som uppvisar symptom som har beskrivits för covid-19, vid smittspårning och eventuell screening.

När det gäller personer med hemtjänst rekommenderar Folkhälsomyndigheten att de provtas då de kommer hem efter sjukhusvistelse eller korttidsboende, även om de inte uppvisar några symptom (screening).

Läs mer i Folkhälsomyndighetens publikation Provtagning för covid-19 inom kommunal vård och omsorg för äldre.

Vad gäller för städning av äldreboendets lokaler? (17 juni)

Städrutinerna är viktiga för att förebygga smittspridning.

Enligt Folkhälsomyndighetens rekommendationer för handläggning och val av skyddsåtgärder mot covid-19 inom vård och omsorg, hanteras städning och desinfektion  enligt ordinarie riktlinjer och skyddsutrustning väljs efter riskbedömning. I rekommendationerna står vidare att:

  • Coronavirus är känsliga för ett brett utbud av desinfektionsmedel, inklusive alkoholbaserade medel.
  • Vård- och omsorgsrummets ytor inklusive vårdnära tagytor som dörrhandtag och föremål/utrustning, rengörs dagligen med alkoholbaserade ytdesinfektionsmedel med tensider, eller med oxiderande desinfektionsmedel, enligt lokala anvisningar.
  • Rengöring och punktdesinfektion efter spill av kroppsvätskor görs enligt ordinarie riktlinjer.
  • Golv rengörs med rengöringsmedel.

Socialstyrelsen har tagit fram flera stödmaterial för att möta de behov som kommuner och regioner har lyft i samband med covid-19-pandemin. Bland annat finns ett framtaget stöd kring arbetssätt i kommunal hälso- och sjukvård och äldreboenden. I det finns ett avsnitt som handlar om rengöring och desinfektion.

Kunskapsstöd om arbetssätt för kommunal hälso- och sjukvård vid covid-19, 7 april (pdf)

 

 

 

 

 

 

 

Kan anhöriga hjälpa till vid in- eller utflytt från äldreboende? (17 juni)

Vid in- och utflytt behöver verksamheten, precis som vid alla besök på boenden, beakta det nationella besöksförbudet som regleras i förordningen (2020:163) om tillfälligt förbud mot besök i särskilda boendeformer för äldre för att förhindra spridningen av sjukdomen covid-19. Den verksamhetsansvarige för ett boende får i enskilda fall besluta om undantag från besöksförbudet om det finns särskilda omständigheter som motiverar till detta och om risken för spridning av sjukdomen covid-19 är liten i boendet.

För det fall den verksamhetsansvarige bedömer att det finns skäl för undantag från besöksförbudet har Folkhälsomyndigheten tagit fram särskilda rekommendationer om lokala rutiner för att förebygga smittspridning av covid-19.

Kan äldre personer flytta in på äldreboenden/LSS-boende eller skrivas in i växelvård trots pandemin? (10 juli)

Särskilda boendeformer för service och omvårdnad finns till för att hjälpa och vårda äldre människor som behöver särskilt stöd från samhället och behovet måste kunna mötas även under covid 19-pandemin.

Under pågående pandemi behöver samtidigt alla kommuner och verksamheter, utifrån rekommendationer från Folkhälsomyndigheten och smittskyddsläkare, säkerställa att lämpliga åtgärder sätts in för att undvika smittspridning.

Se 1 § Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2020:20) om allas ansvar att förhindra smitta av covid-19 m.m. (pdf)

Det gäller också när äldre personer ska flytta in i ett äldreboende/LSS-boende eller skrivas in i växelvård.

Folkhälsomyndigheten har rekommendationer för provtagning i Provtagningsindikation för covid-19 (pdf) som finns publicerad på myndighetens webbplats. Där rekommenderas att provtagning för covid-19 görs av de som uppvisar symptom som har beskrivits för covid-19, vid smittspårning och eventuell screening. Eventuell screening inför att äldre flyttar in på ett äldreboende/LSS-boende eller skrivs in i växelvård görs baserat på riskbedömning och utifrån regionala och lokala direktiv och kan i vissa situationer vara oberoende av klinisk bild Regionala och lokala anpassningar görs utifrån aktuell situation och befintliga strukturer. Alla som flyttar in på ett äldreboende eller återkommer efter en sjukhusvistelse, bör enligt Folkhälsomyndigheten provtas för covid-19, även om de inte uppvisar några symptom (screening). Det omfattar också äldre som flyttar in på ett LSS-boende. Det gäller dock inte de som tas emot efter covid-19-infektion Alla växelvårdade omsorgstagare bör också provtas i samband med första växelvårdstillfället, även om de inte uppvisar några symptom (screening). Efter det upprättas en individuell plan för fortsatt uppföljning och provtagning.

Det här kan du läsa i Folkhälsomyndighetens publikation Provtagning för covid-19 inom kommunal vård och omsorg för äldre.  

Folkhälsomyndighetens publikation Åtgärder för att minska smittspridning av covid-19 från personal till äldre brukare och patienter (pdf), innehåller rekommendationer som är till för att förebygga kontakt mellan smittade och friska.

Dessa rekommendationer kan vara till visst stöd när man bedömer att en person ska flytta till ett boende. Där kan du bland annat läsa om områden som behöver ses över, till exempel att:

  • se till att personal inte växlar mellan att hjälpa brukare eller patienter som har en misstänkt eller bekräftad covid-19-diagnos och de som inte har det
  • inrätta ”covid-19 team” som så långt möjligt bara hjälper/vårdar patienter och brukare med en bekräftad covid-19-infektion
  • uppmärksamma och ha rutiner för att informera om en boende får symtom på covid-19, vilket är särskilt viktigt i samband med att patienter/boende förflyttas
  • undvika att flytta boende från en enhet till en annan, om det inte är nödvändigt för att trygga deras vård.

När det gäller omsorgstagare med misstänkt eller bekräftad covid-19 har Folkhälsomyndigheten rekommendationer för handläggning och val av skyddsåtgärder mot covid-19 inom vård och omsorg. Bland annat rekommenderas att de boende som inte är i behov av sjukhusvård, vårdas i eget boende med stängd dörr mot allmänna utrymmen. Vidare rekommenderas att boende som har hosta eller nysningar förses med munskydd när någon besöker rummet (om det tolereras). Den boende instrueras också om hostetikett, det vill säga att hen ska hosta och nysa i armvecket eller i pappersnäsdukar som tillhandahålls, samt tvätta och desinfektera händerna ofta.

Folkhälsomyndigheten rekommenderar också att smittspårning görs kring nyupptäckta fall av covid-19. Smittspårning omfattar boende, personal och i vissa fall även anhöriga. Regionala riktlinjer angående smittspårning bör utformas av smittskyddsläkaren i samråd med regional vårdhygienenhet. Läs mer i Folkhälsomyndighetens publikation Provtagning för covid-19 inom kommunal vård och omsorg för äldre.

För att få information om det regionala smittskyddets aktuella rekommendationer behöver boendet även vända sig dit.

Går det att genomföra alla ”läkarbesök” i äldreboenden på distans? (8 maj)

Nej, alla läkarbesök går inte att genomföra på distans. Exempelvis kan en lä-kare behöva träffa en patient för kroppslig undersökning.

I vårt kunskapsstöd med förslag på hur den kommunala hälso- och sjukvården kan anpassa sig under pandemin föreslår vi att man undviker fysiska besök av läkare om kontakten kan hanteras på distans. Anledningen är att i möjligaste mån minimera antalet besök till ett äldreboende. Besöksförbudet som råder i äldreboenden gäller dock inte den som i sin yrkesutövning behöver vistas på ett äldreboende.

Exempel på områden som många gånger kan hanteras via till exempel telefon eller videosamtal är monitorering av vitalparametrarna temperatur, syrgasmättnad, andningsfrekvens och vid behov puls och blodtryck, i kombination med enklare symtomenkäter om dagsläget.

Socialstyrelsen har tagit fram övergripande principer som kan ge viss vägledning i vilken typ av vård och behandling som är lämplig och inte lämplig att hantera på distans.

Arbetssätt i kommunal hälso- och sjukvård vid covid-19 (pdf)

Digitala vårdtjänster - övergripande principer för vård och behandling (pdf)

Ska personal inom äldreomsorgen testas om de blir sjuka? (24 juni)

Personal som har minsta symtom på covid-19 ska stanna hemma från arbetet och provtas så snart som möjligt. Folkhälsomyndigheten rekommenderar att alla som uppvisar symtom som beskrivits för covid-19 provtas. Om kapaciteten inte räcker rekommenderar Folkhälsomyndigheten att sjukvårds- och omsorgspersonal testas utifrån rekommendationerna i ”Provtagningsindikation för covid-19” som finns publicerad på myndighetens webbplats. Regionala och lokala anpassningar görs utifrån aktuell situation och befintliga strukturer.

Läs mer hos Folkhälsomyndigheten

Folkhälsomyndigheten har publicerat stöd för testning av personal i hälso- och sjukvård samt omsorg.

 

Funktionshinder

Hur kan vi tänka kring besök från anhöriga i bostäder enligt LSS? (3 juli)

Anhöriga är en viktig del i de boendes liv. Därför är det också viktigt att fortsätta att stödja kontakten. Att det finns en planering för vad som händer om personer i boendet blir sjuka kan göra att anhöriga känner sig lugnare med situationen.

Personalen kan behöva informera de som får insatser och deras närstående om eventuella risker för smittspridning vid fysiska besök. Det är särskilt viktigt om det finns personer som tillhör riskgrupperna på boendet. De anhöriga kan spela en viktig roll i motivationsarbetet för att få de boende att förstå varför saker är annorlunda just nu.

Personalen kan underlätta för de boende att ha kontakt med anhöriga och vänner genom att hjälpa till med digitala lösningar som surfplatta, smartphone och dator. För att minimera smittspridning vid besök kan man underlätta träffar i den egna lägenheten eller utomhus, istället för i gemensamma utrymmen.

Mer information finns att läsa i Arbetssätt vid covid-19 inom bostad med särskild service för vuxna enligt LSS

Ska personal som arbetar med stöd till personer med funktionsnedsättning, till exempel personliga assistenter och personal i LSS-boende, testas om de blir sjuka? (24 juni)

Folkhälsomyndigheten rekommenderar att alla som uppvisar symtom som beskrivits för covid-19 provtas. Om kapaciteten inte räcker rekommenderar Folkhälsomyndigheten att sjukvårds- och omsorgspersonal testas utifrån rekommendationerna i ”Provtagningsindikation för covid-19” som finns publicerad på myndighetens webbplats. Regionala och lokala anpassningar görs utifrån aktuell situation och befintliga strukturer.

Läs mer hos Folkhälsomyndigheten

Folkhälsomyndigheten har publicerat stöd för testning av personal i hälso- och sjukvård samt omsorg.

Kan kommunen ersätta en insats, till exempel daglig verksamhet, med en annan om det inte finns någon som kan utföra insatsen? (28 april)

(exempelvis ersätta daglig verksamhet enligt LSS med någon annan LSS- eller SoL-insats för att många dagliga verksamheter har stängt på grund av smittrisk eller för att många deltagare stannar hemma när de tillhör en riskgrupp för att drabbas av allvarligt sjukdomsförlopp när de blir sjuka i covid-19)

Nej, den enskilde har rätt till den insats man har fått beviljad. Det gäller även om ett beslut om insats inte kan verkställas omedelbart, eller om verkställigheten tillfälligt måste avbrytas.

Om en beviljad insats inte verkställs inom tre månader från det att verkställigheten skulle ha skett, måste kommunen rapportera detta till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) och kommunens revisorer. Samma gäller om verkställigheten avbryts och beslutet inte verkställs på nytt inom tre månader från avbrottet (se 28 f § LSS och 16 kap. 6 f § SoL).

Om det har tillkommit omständigheter eller inträffat händelser som har medfört att insatsen helt eller delvis inte har kunnat genomföras som planerat ska det framgå av dokumentationen (se 6 kap. 3 § SOSFS 2014:5).

Om kommunen överväger att stänga hela eller delar av en verksamhet behöver konsekvenserna för samtliga individer analyseras. De personer som får stöd av verksamheten behöver fortfarande få det stöd eller den hjälp som de behöver. Utgångspunkten är att man har rätt att få sin beviljade insats verkställd omedelbart, men om det inte är möjligt så kan kommunen vid behov behöva bevilja annat stöd tillfälligt i den akuta situationen. Detta under förutsättning att den enskilde vill ha det tillfälliga stödet och ansöker om det.

Vem ansvarar för stöd och hjälp om ordinarie personlig assistent är sjuk? (20 mars)

Kommunen har ett basansvar för insatsen personlig assistans. Det innebär bland annat att kommunen har ett ansvar vid tillfälliga utökningar av insatsen, till exempel för att tillhandahålla och finansiera assistansen även vid sjukdom och andra oförutsedda händelser.

Vi ska öppna upp en daglig verksamhet igen, vad behöver vi tänka på? (21 juli)

Det är fortsatt viktigt att vi hjälps åt att hindra smittspridningen av covid-19. Därför behöver nödvändig planering och rutiner finnsas på plats innan ni öppnar upp verksamheten. Det är självklart viktigt att personal eller besökare som har sjukdomskänsla eller symtom på covid-19 stannar hemma och inte besöker verksamheten.

Reglerna om basala hygienrutiner som gäller generellt i vård och omsorg är inte ett krav i daglig verksamhet. Men inget hindrar att man använder de delar som är relevanta. Krav på god kvalitet - där att förebygga smittspridning ingår - gäller även för daglig verksamhet.

Den som är ansvarig för den dagliga verksamheten behöver säkerställa att det finns förutsättningar för både personalen och deltagarna att ha en god handhygien och hålla fysiskt avstånd. Personalen kan behöva uppmanas att påminna varandra om rutiner, och informera de som deltar i verksamheten om varför saker är annorlunda. Ett sätt att underlätta arbetet kan vara att illustrera och visa hur långt avstånd personer bör ha mellan varandra genom att mäta ut och markera i lokalen, till exempel på golv och vid bord.

Aktiviteter som arrangeras i den dagliga verksamheten och som kräver fysisk närhet mellan personer kan behöva prioriteras bort till förmån för mer enskilda aktiviteter. Även möbleringen inne och ute kan behöva anpassas.

Visst stöd för er planering finns i dokumentet  Arbetssätt i bostad med särskild service för vuxna.

Kan LSS-boenden förbjuda boende att ta emot besök? (17 mars)

Nej, men det är möjligt att vid behov föreslå och hjälpa till att ordna andra sätt att ha kontakt, än via ett fysiskt besök. Personalen kan behöva informera den som får insatser och närstående, om eventuella risker för smittspridning vid besök. Det blir särskilt viktigt om det finns personer som tillhör riskgrupperna på boendet.

LSS-insatser är frivilliga och ska bygga på respekt för den enskildes självbestämmande och integritet. Varje lägenhet inom ett LSS-boende är personens egen bostad. Det finns inte några bestämmelser som gör att man mot den enskildes vilja kan begränsa besök från exempelvis anhöriga och vänner i deras boende (jfr. JO 2006/07 s. 277, JO 2019/20 s 460 och prop. 1995/96:196 s. 11).

Gäller förordningen om besöksförbud på gruppbostäder och bostäder med särskild service enligt 9 § 8-9 LSS? (9 april)

Nej. Besöksförbudet gäller på särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre samt biståndsbedömt trygghetsboende.

Gäller förordningen om besöksförbud på särskilda boendeformer som avses i 5 kap. 7 § SoL (t.ex. särskilda boenden inom socialpsykiatrin)? (9 april)

Nej. Besöksförbudet gäller på särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre samt biståndsbedömt trygghetsboende.

Vuxna (individ- och familjeomsorg)

Kan utredningssamtal med vuxna genomföras på distans? (16 april)

Ja, det kan vara möjligt att genomföra utredningssamtal både som fysiska möten och på distans. Det finns inga uttryckliga regler, varken i förvaltningslagen (FL) eller socialtjänstlagen (SoL), som innebär att man måste träffas fysiskt. Men att utreda över distans kan innebära vissa risker för säkerheten som socialsekreteraren behöver vara medveten om. Den som ska genomföra samtalet kan till exempel behöva försäkra sig om att den enskilde befinner sig i en miljö där det går att ha ett samtal där sekretessen kan garanteras. Av naturliga skäl är det svårare för socialtjänsten att veta om fler personer befinner sig inom hörhåll och det kan också vara svårare att läsa av den andra personens reaktioner i samtalet.

Som alltid är det viktigt i utredande samtal att kunna ställa frågor av mer personlig karaktär eller frågor där personens säkerhet är central. När det gäller frågor om våld kan det vara viktigt att först undersöka att klienten är trygg och kan prata ostört. Det här kan också gälla utredningar om psykisk ohälsa, ekonomi eller missbruk. Ett sätt är att ställa frågor som det går att svara ja eller nej på, för att inte röja vad frågan handlar om. Exempelvis ”finns det någon som hör att du pratar med mig?” eller ”kan du sätta dig så att ingen hör vårt samtal?”

Förutom säkerheten i själva samtalet är det en förutsättning att de plattformar som används i socialtjänstens verksamheter uppfyller tekniska krav på säker personuppgiftsbehandling och sekretess. Alternativ till fysiska möten kan vara samtal via till exempel telefon, videosamtal, mejl, chatt eller sms.

Socialtjänsten har alltid ett ansvar för att utredningen blir så fullständig som det krävs för att kunna fatta ett beslut i det aktuella ärendet. Samtidigt ska utredningen inte göras mer omfattande än vad som är motiverat. Men den verksamhet socialtjänsten bedriver ska alltid uppfylla kraven på kvalitet i 3 kap. 3 § SoL.

Jag arbetar i uppsökande verksamhet/stödboende/på härbärge – vad gör vi om vi träffar någon i verksamheten vi tror är smittad av covid-19? (1 april)

Man kan rådfråga hälso- och sjukvården om den som misstänks vara smittad behöver söka vård, förutsatt att personen samtycker till det. Antingen kan man hjälpa personen kontakta 1177 eller om verksamheten har rutiner för samverkan med hälso- och sjukvården, kan man undersöka om man utifrån sin vanliga rutin kan ta kontakt med sjukvården. Om det finns personer på ett boende som tillhör riskgrupper för att bli svårt sjuka i covid-19 kan det vara särskilt viktigt att få råd från sjukvården.

I en akut situation ska man alltid ringa 112.

Personalen kan vid misstänkt eller konstaterad smitta behöva sådan skyddsutrustning som skyddar mot smittan. Arbetsgivaren har ett ansvar för att personal har rätt personlig skyddsutrustning utifrån bedömda risker på arbetsplatsen. Utrustningen är till för arbetstagarens egen säkerhet. Skyddsåtgärder, som den personliga skyddsutrustningen, ska utgå från den bedömda risken i aktuell arbetssituation. Prata med din chef eller ditt skyddsombud om dessa frågor.

Regler om personlig skyddsutrustning finns hos Arbetsmiljöverket

Läs mer hos Folkhälsomyndigheten om bland annat riskgrupper och hur man skyddar sig själv och andra från smittspridning

Jag möter personer i hemlöshet eller som har missbruksproblematik i mitt arbete – hur påverkas dessa målgrupper av covid-19? (1 april)

Personer som i vanliga fall klarar sin egenvård själva eller har vissa begränsade insatser från socialtjänsten kan vid en allmän smittspridning behöva ytterligare stöd från hälso- och sjukvården eller socialtjänsten. Någon som till exempel befinner sig i en akut hemlöshet eller har en missbruksproblematik kan också höra till gruppen som är särskilt utsatt, både för smitta och att bli allvarligt sjuk av covid-19. Behovet av stöd kan handla om allt från information om hur man skyddar sig från att smittas och var man vänder sig om man behöver hjälp från sjukvården, till boende- eller behandlingsinsatser.

Bistånd utifrån 4 kap. 1 § SoL beviljas utifrån en individuell bedömning. Genom biståndet ska den enskilde tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Den enskildes rätt till bistånd styrs av dennes behov av stöd och hjälp. Biståndet är alltså inte knutet till särskilt angivna situationer och insatser.

Kan LVM-hem förbjuda besök med hänvisning till risk för smittspridning? (1 april)

Ja. Den som vårdas i ett LVM-hem har enligt lag rätt att ta emot besök i den utsträckning det är lämpligt. Rätten att ta emot besök får vägras eller begränsas, om det kan äventyra vården eller ordningen vid LVM-hemmet. Besök kan också begränsas om det är nödvändigt utifrån risken för överförande av smitta. Med smitta menas smitta såväl från vårdtagaren som till vårdtagaren. Begränsningarna kan gälla alla besök eller bara en viss eller flera personer.

Statens institutionsstyrelse (SiS) har aktuell information om besök på LVM-hem se på sin webbplats. 

Jag arbetar på HVB för vuxna – vad gör vi om vi misstänker att någon i verksamheten blivit smittad av covid-19? (1 april)

Man kan rådfråga hälso- och sjukvården om den som misstänks vara smittad behöver söka vård, förutsatt att personen ifråga samtycker till detta. Antingen kan man hjälpa personen att kontakta 1177 eller om HVB har rutiner för samverkan med hälso- och sjukvården, kan man undersöka om man utifrån sin vanliga rutin kan ta kontakt med sjukvården. HVB som ger missbruksbehandling bör exempelvis ha tillgång till läkare med särskilda kunskaper som är lämpade för denna verksamhet. Om det finns personer på boendet som tillhör riskgrupper för att bli svårt sjuka i covid-19 kan det vara särskilt viktigt att få råd från sjukvården. I en akut situation ska man alltid ringa 112.

Personalen kan vid misstänkt eller konstaterad smitta behöva sådan skyddsutrustning som skyddar mot smittan. Arbetsgivaren har ett ansvar för att personalen har rätt personlig skyddsutrustning utifrån bedömda risker på arbetsplatsen. Utrustningen är till för personalens egen säkerhet. Skyddsåtgärder, som den personliga skyddsutrustningen, ska utgå från den bedömda risken i aktuell arbetssituation. Prata med din chef eller ditt skyddsombud om dessa frågor.

Regler om personlig skyddsutrustning finns hos Arbetsmiljöverket

Läs mer hos Folkhälsomyndigheten om bland annat riskgrupper och hur man skyddar sig själv och andra från smittspridning

Anhöriga (du som vårdar en närstående)

Jag hjälper en närstående. Vad händer om jag blir sjuk eller av annan anledning inte kan göra det längre? (19 maj)

Om du själv blir sjuk eller av annan orsak inte kan hjälpa din närstående kan ni ansöka om hjälp från kommunen. Kontakta er kommun och be att få tala med en biståndshandläggare som kan tala om hur din närstående ska göra för att ansöka om stöd och hjälp. Alla har rätt att göra en ansökan och det finns inga begränsningar i vad man kan ansöka om. Socialtjänsten gör en individuell bedömning av ansökan. Den hjälp din närstående kan få utgår bland annat från hur behoven ser ut i det enskilda fallet. Det kan exempelvis handla om hemtjänst (hjälp med att handla, städa, tillsyn, trygghetslarm eller omvårdnad som att sköta personlig hygien, klä på sig etc.). Om du som anhörig behöver någon form av stöd, till exempel avlösning, kan du vända dig till den person i kommunen som ansvarar för anhörigstödet (benämns ofta anhörigkonsulent). Din närstående kan ansöka om avlastande insatser som avlösning i hemmet eller korttidsboende. Du som anhörig har också rätt att ansöka om hjälp för egen del via kommunens biståndshandläggare.

Om du börjar känna dig sjuk och misstänker att det är covid-19 ska du ringa 1177 för att få veta om var och hur man söker vård. Du kan också få information om du ringer 113 13. Vid livshotande tillstånd ringer du 112. Om du tillhör en riskgrupp, för att du riskerar att få svårare symtom om du smittas av covid-19, bör du enligt Folkhälsomyndighetens rekommendationer rådgöra med din läkare om vad du kan göra för att minska risken att bli sjuk i covid-19.

Mer råd och information till riskgrupper finns hos Folkhälsomyndigheten

Finns det någon jag som anhörig kan kontakta om jag upplever att min egen psykiska hälsa blir sämre (sömnsvårigheter, ökad oro, nedstämdhet, uppgivenhet etc.)? (19 maj)

Om din oro över din och er situation blir stor är det viktigt att prata med någon om detta. Anhöriga kan alltid vända sig till den person i kommunen som ansvarar för anhörigstödet (kallas ofta anhörigkonsulent). Anhörigkonsulenten eller motsvarande har tystnadsplikt. Vilket stöd som kan erbjudas varierar från kommun till kommun. Antingen kan du få ett eller flera enskilda samtal med anhörigkonsulenten eller så kan hen hänvisa dig till någon du kan prata med.

Det finns även några olika hjälplinjer du kan kontakta

Anhöriglinjen är en nationell stödtelefon och bemannas av anhöriga med stor erfarenhet. I de fall det behövs hjälper de dig att hitta rätt person för ditt ärende. Du kan kontakta dem via telefon eller e-post: 0200-239 500 anhoriglinjen@anhorigasriksforbund.se

Mind för psykisk hälsa har Äldrelinjen som riktar sig till dig som mår psykiskt dåligt eller som längtar efter någon att prata med. Äldrelinjen är öppen vardagar 8-19 och helger 10-16, och är bemannad av utbildade volontärer. De når du på telefonnummer 020-22 22 33.

Röda Korsets stödtelefon under Coronakrisen. Deras stödtelefon är till för allmänheten. Här får du som ringer in möjlighet att dela tankar och oro inför den situation som Sverige och världen befinner sig i på grund av coronautbrottet. De kan också hänvisa till samhällsservice och säker information om pandemin. Öppettider: måndag till fredag kl.12.00 -16.00. Tel: 0771-90 08 00. Alla samtal är anonyma.

Du kan också vända dig till din vårdcentral eller andra delar av hälso- och sjukvården för rådgivning eller vård.

Vad ska jag göra om min närstående får symtom som skulle kunna vara covid-19? (19 maj)

Om den du hjälper börjar känna sig sjuk och ni misstänker att det kan vara covid-19 ska ni kontakta 1177 för att få veta om var och hur man söker vård. Ni kan också få information om ni ringer 113 13. Vid livshotande tillstånd ringer ni 112.

Om din närstående har hemsjukvård kan ni också kontakta kommunens ansvariga sjuksköterska som kan vägleda er.

Om din närstående tillhör en riskgrupp för att få svårare symtom om hen smittas av covid-19 rekommenderar Folkhälsomyndigheten hen bör rådgöra med sin läkare om vad hen kan göra för att minska risken att bli sjuk i covid-19.

Råd och information till riskgrupper

Senast uppdaterad:
Publicerad: