Frågor och svar inom socialtjänst

Här hittar du som arbetar inom socialtjänsten svar på vanliga frågor som berör ditt arbete. Mer information om hur du och din arbetsplats kan hantera covid-19 hittar du på vår samlingssida om stöd till socialtjänsten.

Socialtjänst, alla verksamheter

Vad gäller för hantering av avfall från arbete med personer som har misstänkt eller bekräftad covid-19? (13 maj)

Frågan gäller för avfall som uppstår i äldreboenden, LSS-bostäder och hemtjänsten som ger omvårdnad till personer med misstänkt eller bekräftad covid-19.

Folkhälsomyndigheten har bedömt att verksamhetsavfall från den här typen av socialtjänst- och LSS-verksamheter kan hanteras enligt ordinarie rutiner för avfall. Risken för smitta bedöms som mycket låg, om avfall som kan innehålla kroppsvätskor (som blöjor eller skyddsutrustning) läggs i soppåse som stängs ordentligt och sen hanteras som brännbart restavfall.

Vissa delar av verksamheten på äldreboenden och i LSS-bostäder är en del av den kommunala hälso- och sjukvården. Dessa verksamheter kan därför behöva göra en bedömning av hur avfallet ska hanteras utifrån Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2005:26) om hantering av smittförande avfall från hälso- och sjukvården.

Alla verksamheter som hanterar avfall ska göra det i enlighet med relevanta bestämmelser i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd om smittrisker (AFS 2018:4).

Allmänt om smittförande avfall från vården

Vårdgivaren ska ha rutiner för hantering och märkning av smittförande avfall. Det ska också finnas lokala rutiner från verksamhetschefen där det ska framgå vilken sorts avfall som ska anses som smittförande, vem som ska riskbedöma avfallet och hur varje typ av avfall ska hanteras. Om det är tveksamt om något ska betraktas som smittförande avfall eller inte ska verksamhetschefen ta ställning efter att ha hört vårdhygienisk expertis.

Mer om vad som gäller för smittförande avfall som uppkommer inom hälso- och sjukvården finns bland våra frågor och svar för kommunal hälso- och sjukvård

Kan regioner och kommuner få ersättning för de merkostnader som sjukdomen covid-19 medför? (24 april)

Ja, regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att under 2020 fördela statsbidrag till regioner och kommuner i syfte att ekonomiskt stödja verksamheter inom hälso- och sjukvård samt socialtjänstens omsorg avseende äldre personer och personer med funktionsnedsättning för merkostnader till följd av sjukdomen covid-19.

Mer information om detta finns på Socialstyrelsens webbplats för statsbidrag

Kan en kommun omfördela material till en annan kommun för att stötta i situationen med covid-19? (21 april)

Kommunallagen reglerar kommunens ansvar inom det egna geografiska området, och av 2 kap. 1 § SoL framgår det att kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas där får det stöd och den hjälp som de behöver. Det innebär att kommunen under normala omständigheter bara får ta hand om angelägenheter som rör den egna kommunen.

Men vid en extraordinär händelse har kommunerna en möjlighet att frångå detta. Situationen vi har idag, med en allmän- och samhällsfarlig smittspridning av covid-19, är en sådan händelse där en kommun kan hjälpa en annan. En förutsättning för att få hjälpa en annan kommun är dock att den har begärt hjälp. Det framgår av 4 kap. 1 § första stycket lagen (2006:544) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap. Det stöd som ges måste också ligga inom ramen för den kommunala kompetensen, vilket innebär att en kommun bara kan bistå med sådana tjänster eller annat stöd som de kan erbjuda sina egna kommunmedlemmar.

Det kan till exempel handla om att ställa egna resurser inom socialtjänsten till förfogande. Det finns alltså inget hinder för en kommun att hjälpa en annan kommun genom att bidra med arbetskläder, skyddskläder eller personlig skyddsutrustning som kan behövas inom exempelvis äldreomsorgen eller LSS-verksamhet.

Den kommun som har lämnat hjälp har rätt till skälig ersättning för sina insatser.

Vilket ansvar har kommunen att låta privata aktörer ta del av skyddsutrustning? (17 april)

Frågan gäller exempelvis utförare av hemtjänst och personlig assistans.

Det korta svaret på frågan är att det är arbetsgivaren, här den privata verksamheten, som är ansvarig för att skydda arbetstagare mot smittrisker och för att personalen har tillgång till lämplig personlig skyddsutrustning.

I förarbeten till lagen (2006:544) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap framhålls dock vikten av att den offentliga sektorn och privata verksamheter samverkar, bland annat för att skapa bättre förutsägbarhet och möjlighet till långsiktig planering i krisberedskapsfrågor. Till exempel förutsätts det att privata aktörer medverkar i kommunernas och regionernas arbete med risk- och sårbarhetsanalyser. Samverkan gäller enligt förarbetena även samverkan om de resurser som kan användas för att stärka den operativa förmågan att hantera kriser. (se prop. 2005/06:133, s. 80)

Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Det gäller även under en kris. Kommunen har också alltid ansvaret att erbjuda en god kommunal hälso- och sjukvård. Om en verksamhet inte kan utföra sin verksamhet längre, till exempel för att arbetsplatsen måste stängas av arbetsmiljöskäl, så kan kommunens yttersta ansvar att ge enskilda stöd och hjälp träda in. Det kan tilläggas att kommunen har vad som kallas ett basansvar för insatsen personlig assistans vid tillfälliga utökningar av insatsen. Det betyder ansvar för till exempel att tillhandahålla och finansiera assistansen även vid sjukdom och andra oförutsedda händelser.

Utgångspunkten är dock att arbetsgivare -både offentliga och privata - ansvarar för att deras personal har den utrustning som krävs.

Vad gäller för mig som är arbetsgivare åt min personliga assistent om jag behöver skyddsutrustning? ( 28 maj)

Du kan vända dig till din kommun. Kommunen vet vad som gäller för dig.

Var kan jag hitta anpassad information om covid-19 (på andra språk, lättläst, teckenspråk, bildstöd)? (18 mars)

Det finns personer som kan behöva särskilt stöd av dig som arbetar i vård och omsorg för att ta till sig information om covid-19 och hur vi kan minska smittspridning. Det kan handla om personer med syn-, hörsel- eller kognitiva svårigheter eller de som inte har svenska som förstaspråk.

Hur ska arbetskläder se ut? (17 mars)
  • Arbetskläder i vård och omsorg ska ha korta ärmar.
  • De måste kunna tvättas i minst 60 grader för att kunna bli fria från smittämnen.
  • Arbetskläderna ska bytas dagligen. Om de är smutsiga ska de bytas så snart som möjligt

Det finns inga speciella regler för hur arbetskläderna ska se ut vad gäller färg, logotyp eller annan utformning.

I gruppbostäder är det viktigt att arbetskläderna inte gör att boendet får en institutionell prägel. Så länge de har korta ärmar och att både över- och underdel går att tvätta så att de blir rena går det ha jeans och t-shirt.

Läs mer om basala hygienrutiner

Vad är skillnaden mellan arbetskläder, skyddskläder och personlig skyddsutrustning? (8 april)

Det är viktigt att veta skillnaden mellan arbetskläder, skyddskläder och skyddsutrustning. Här kan du läsa om de regler som alltid gäller. Ta även del av din regions information för regionala vårdhygienrutiner för covid-19 samt dess riktlinjer för personlig skyddsutrustning.

Arbetskläder är kläder personal använder på jobbet när de kommer i fysisk kontakt med vård- och omsorgstagare. Arbetskläderna ska ha korta ärmar. De ska bytas dagligen, eller så snart som möjligt om de blir smutsiga eller annars vid behov. De ska gå att tvätta i 60 grader.

Skyddskläder ska användas utanpå arbetskläderna vid vård- och omsorgsmoment där det finns risk för att arbetskläderna kan smutsas ner genom direktkontakt med en person, dennes kroppsvätskor eller annat biologiskt material (till exempel hud och hudfragment). Med skyddskläder menas plastförkläde, skyddsrock eller motsvarande. Skyddshandskar ska användas vid vård- och omsorgsmoment som innebär risk för att händerna kommer i kontakt med kroppsvätskor.

Syftet med skyddskläder är att skydda arbetskläder och därmed hindra smittspridning mellan patienter eller den som får omsorg.

Reglerna om arbetskläder och skyddskläder finns i Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2015:10) om basal hygien i vård och omsorg

Personlig skyddsutrustning är den utrustning arbetstagare har på sig för sin egen säkerhet. Det finns olika typer av skyddsutrustning. Vid skydd mot smitta kan det exempelvis handla om skyddsglasögon, visir, skyddsrock, munskydd och andningsskydd. Skyddsåtgärder, som den personliga skyddsutrustningen, ska utgå från den bedömda risken i aktuell vård- och omsorgssituation.

Arbetsmiljöverkets information om arbetsmiljö och regler kring personlig skyddsutrustning kopplat till covid-19

Folkhälsomyndighetens rekommendationer för handläggning och val av skyddsåtgärder mot covid-19 inom vård och omsorg

Vem ska följa reglerna om basal hygien? (17 mars)

Föreskrifterna gäller för

  • personal inom hälso- och sjukvård och tandvård
  • personal i bostad med särskild service, till exempel gruppbostäder
  • personal i hemtjänst och särskilt boende för äldre
  • elever vid utbildningar till yrken inom vård och omsorg i situationer där det finns risk för överföring av smittämnen.

Reglerna gäller inte de personliga assistenter som arbetar i den enskildes hem eller personal i daglig verksamhet. Krav på god kvalitet, inklusive förebyggande av smittspridning, gäller dock även vid dessa insatser.

Personal som inte deltar i direkt vård- eller omsorgsarbete omfattas inte av föreskrifterna. Det är ändå viktigt att all personal som vistas i vård- eller omsorgsmiljö utför sitt arbete på ett sätt som förebygger risk för smittspridning.

Läs mer om basala hygienrutiner

Utbildningar om hygienprinciper och användning av personlig skyddsutrustning 

Karolinska Insitutet - utbildningar

Varför ska man följa basala hygienrutiner? (17 mars)

Att följa reglerna om basal hygien (handhygien och arbetskläder) ska i första hand hindra att du som arbetar sprider eventuell smitta mellan patienter, boende och brukare.

Din chef har ett ansvar för att du inte utsätts för smitta i ditt arbete, det är Arbetsmiljöverket som reglerar det området. De här reglerna överlappar och kompletterar varandra.

Information om basala hygienrutiner

Arbetsmiljöverkets föreskrifter om vad som gäller för din arbetsmiljö

Kan vi stänga ner verksamhet om många i personalen behöver stanna hemma? (20 mars)

Det beror på vad som menas med att stänga. Om nämnden överväger att stänga hela eller delar av en verksamhet behöver konsekvenserna för samtliga individer analyseras.

Dessa personer behöver fortfarande få det stöd eller den hjälp som de behöver. Till exempel, om en daglig verksamhet eller dagverksamhet stängs tillfälligt så kan man istället behöva sätta in resurser i hemtjänsten, en gruppbostad eller i boendestöd.

Socialtjänsten, LSS-verksamhet och den kommunala hälso- och sjukvården är samhällsviktig verksamhet. Det betyder att verksamheten ska kunna bedrivas så att samhället kan fungera och erbjuda nödvändig service, omvårdnad och trygghet även vid ett utbrott av smitta. Verksamheterna ska ha planerat för att kunna hantera en allvarlig händelse så som ett utbrott av smitta. De krav som gäller för verksamheten normalt sett gäller också då.

Mer information om vad som gäller för kommuner finns i vårt meddelandeblad (pdf)

MSB har också tagit fram ett planeringsstöd som syftar till att vägleda aktörer hur de i sin organisation kan tänka inför planerandet av eventuellt bortfall av personal och leveranser av varor och tjänster.

Får vi berätta att någon i verksamheten är smittad med covid-19? (22 april)

I socialtjänsten är utgångspunkten att sekretess gäller för uppgifter om enskildas personliga förhållanden. Det är den utförande verksamheten som måste bedöma om, och i sådana fall vilka, uppgifter som kan lämnas ut.

Den rådande situationen med covid-19 kan göra att många brukare och anhöriga känner oro. Ett sätt för personalen att hjälpa till att stilla oro kan vara att informera om vad verksamheten gör för att förebygga smittspridning.

Den som är smittad är själv skyldig att informera

Var och en är skyldig att förebygga smittspridning. Den som vet att hen bär på en allmänfarlig sjukdom är själv skyldig att informera människor som hen kommer i sådan kontakt med att det finns en beaktansvärd risk för smittoöverföring. Det står i smittskyddslagen. Det betyder dock inte att man är skyldig att informera i alla sammanhang. Vad som är en beaktansvärd risk beror på sjukdomens smittvägar och hur situationen runt den enskilde ser ut. Detta kan den som är smittad få mer rådgivning och förhållningsregler om av sin läkare.

Informera andra om enskilda smittade individer

När det gäller information om att en viss person är smittad får det delas med till exempelvis anhöriga om personen har lämnat sitt samtycke. Var och en kan bara samtycka till att uppgifter lämnas ut om hen själv och inte om att någon annan är smittad. Observera att när det gäller barn har vårdnadshavare i regel rätt att få veta att deras barn är sjuk.

En verksamhet kan i förväg komma överens med en person om hur uppgifter som i normalfallet omfattas av sekretess ska hanteras. Det kan till exempel handla om att man får lämna ut information till en viss person, till anhöriga men också till andra brukare i samma verksamhet. Ibland tas frågan upp i samband med att en insats börjar genomföras, till exempel vid flytt in på HVB eller när äldre flyttar in i ett särskilt boende eller en bostad med särskild service, alternativt när man får hemtjänst för första gången. Frågan om att lämna ut uppgifter kan behöva ställas om för att försäkra sig om att den enskildes ställningstagande fortfarande är aktuellt. Det kan till exempel vara aktuellt om något i situationen har förändrats eller om insatsen har pågått under en längre tid.

Informera om att ”någon” är smittad utan att röja vem

Det går inte att ge ett generellt svar på frågan om man får lämna ut uppgifter som annars omfattas av sekretess utan att röja vem eller vilka det handlar om. Det är något som verksamheten måste ta ställning till i det enskilda fallet. Det kan vara möjligt att göra det om uppgifterna inte kan härledas till en person.

Vad har arbetsgivaren för ansvar att skydda personal från smitta? (17 mars)

Arbetsgivaren ska regelbundet undersöka förhållandena i verksamheten och bedöma vilka risker som kan förekomma. Arbetsgivaren ska också ta till olika åtgärder för att förebygga ohälsa. Denna information finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete.

Läs mer om vad som gäller hos Arbetsmiljöverket

Har Socialstyrelsen tips på digitala verktyg som går att använda för att bedriva socialtjänst utifrån GDPR och sekretessaspekter? (1 april)

Socialstyrelsen granskar inte och godkänner inte några tekniska lösningar.

Kommunen eller verksamheten får på egen hand ta fram eller köpa egna lösningar.
Det kan vara så att den kommun eller verksamhet du arbetar i har antagit informationssäkerhetspolicys eller liknande så när det gäller informationssäkerhet så börja med att ta reda på vad som gäller för det i er kommun eller verksamhet och om ni har några instruktioner från ert dataskyddsombud. Socialstyrelsen har inte några föreskrifter eller allmänna råd för socialtjänsten angående säkerhet eller lagring.

Viss vägledning kan finnas hos Datainspektionen 

Barn och unga

Var hittar jag kvalitetssäkrad information för barn och unga om covid-19? (20 april)

Folkhälsomyndigheten uppdaterar löpande information samt frågor och svar för barn och unga. På sidan finns också många tips om länkar för barn i olika åldrar och med olika behov av information.

Information anpassad för barn och unga 

Afficher till barn och unga

Folkhälsomyndigheten har publicerat affischer för barn och unga om de rekommendationer som finns samt tips på vad man kan göra för att må bra under den här tiden

Till affischerna 

Film och annan information på 1177

Om corona - för barn 

Särskilda presskonferenser för barn

Regeringen håller presskonferenser för barn och unga.

Här hittar du den senaste som hölls den 13 maj

 

Vilken skyddsutrustning behöver socialsekreterare som gör hembesök när någon i hemmet misstänks vara smittad? (14 april)

Det finns inga specifika rekommendationer om att socialsekreterare behöver ha på sig en viss sorts skyddsutrustning i just den här situationen. Arbetsgivaren har alltid ett ansvar för att all personal har tillgång till rätt personlig skyddsutrustning utifrån bedömda risker på arbetsplatsen. Skyddsåtgärder, till exempel den personliga skyddsutrustningen, ska utgå ifrån risken i den aktuella arbetssituationen.

Arbetsmiljöverket har stöd för arbetsgivare som kan vara till hjälp när de ska bedöma riskerna i verksamheten och vilken utrustning som behövs

Kan utredningssamtal med barn genomföras på distans? (30 mars)

Ja, det kan vara möjligt att genomföra utredningssamtal både genom fysiska möten och på distans. Det finns inga uttryckliga regler, varken i förvaltningslagen (FL) eller socialtjänstlagen, som innebär att samtal måste ske genom ett fysiskt möte. Men med distansarbete kommer vissa risker för säkerheten som socialsekreteraren behöver vara medveten om. Den som ska genomföra samtalet behöver till exempel försäkra sig om att barnet befinner sig i en miljö där det går att ha ett samtal samt formulera frågor på ett sätt så att barnet kan berätta.

Förutom säkerheten i själva samtalet är det en förutsättning att de plattformar som används i socialtjänstens verksamheter uppfyller tekniska krav på säker personuppgiftsbehandling och sekretess.

För alla utredningar om barns behov av skydd eller stöd gäller att socialtjänsten bör träffa barnet både med och utan vårdnadshavare (se allmänna råd i SOSFS 2014:6). Verksamheten bör, för de fall socialtjänsten behöver prata med barn, planera hur samtal och möten ska utformas så att barnet ges goda förutsättningar att framföra sina åsikter (se SOSFS 2014:6).

Alternativ till fysiska möten med barn kan vara samtal via till exempel telefon, videosamtal, mejl, chatt eller sms. Det här måste inte vara sämre vägar att inhämta barnets inställning, för vissa barn kan det vara en lättnad att få skydda sig bakom en telefon eller en skärm, vilket kan göra det lättare att berätta. En del barn har lättare att formulera sig skriftligen än muntligen. Ett problem som barn och unga har lyft är att det som sagts i telefon kan glömmas bort. Därför kan muntliga distanssamtal behöva kompletteras med något skriftligt.

För socialsekreteraren del tillkommer dock ett ansvar att ytterligare försäkra sig om att barnet befinner sig i en miljö där det går att genomföra ett samtal samt att formulera frågor så att barnet kan berätta. Av naturliga skäl är det svårare för socialtjänsten att veta om fler personer befinner sig inom hörhåll och det kan också ha svårare att läsa av barnets reaktioner i samtalet. Socialsekreteraren behöver försäkra sig om vem det är som svarar på frågorna, därför kan det exempelvis vara lättare att använda dessa kommunikationsformer när socialsekreteraren redan har en relation med barnet.

Även i samtal med föräldrar och andra behöver socialtjänsten försäkra sig om att den som deltar i samtalet är bekväm med hur det genomförs, om det istället för ett fysiskt möte sker via exempelvis telefon eller videosamtal.

Du kan läsa om samtal på distans i vårt kunskapsstöd Att samtala med barn sidorna 63-64 (pdf) 

Mer om personuppgiftsbehandling finns i Säker personuppgiftsbehandling i socialtjänsten (pdf)

Kan socialtjänsten begränsa placerade barns umgänge med föräldrar med hänsyn till risk för smittspridning? (2 april)

Det finns inga särskilda regler om att ställa in umgänge med föräldrar eller vårdnadshavare med hänsyn till risk för smittspridning. Däremot kan socialtjänsten alltid informera om det finns risker för smittspridning vid exempelvis resor, och särskilda risker om umgänget påverkar personer som ingår i riskgrupper. Socialtjänsten, föräldrarna och barnet kan komma överens om umgänget och hur det ska ordnas, till exempel andra sätt att ha kontakt än genom fysiska besök. Ofta går det att komma fram till lösningar som passar bra för alla.

Om barnet är placerat med enligt SoL kan socialtjänsten inte begränsa barnets umgänge med vårdnadshavare eller föräldrar som har reglerad umgängesrätt. Vård enligt SoL bör utformas så att den främjar barnets samhörighet med anhöriga och andra närstående samt kontakt med hemmiljön.

Om barnet är placerat enligt LVU ansvarar socialtjänsten för att barnets behov av umgänge med sina föräldrar och vårdnadshavare tillgodoses så långt som möjligt. Socialtjänsten får bedöma i vilka former och hur omfattande umgänget kan vara från fall till fall utifrån barnets behov. Vad som är bäst för barnet ska vara avgörande.

Om socialtjänsten anser att det är nödvändigt att begränsa ett barns umgänge med vårdnadshavare eller föräldrar som har reglerad umgängesrätt måste det först fattas ett beslut om umgängesbegränsning. Det får bara fattas om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med vård enligt LVU. Det finns inga andra möjligheter för socialtjänsten att begränsa en vårdnadshavare från att umgås med sitt barn efter egna önskemål.

Mer om umgänge och umgängesbegränsning finns vårt kunskapsstöd Barn i familjehem – umgänge med föräldrar och andra närstående (pdf)

Kan ett HVB-hem förbjuda barn och unga att ta emot besök med hänsyn till smittrisk? (vård enligt LVU) (3 april)

Besök kan i vissa fall begränsas om det med hänsyn till en risk för överförande av smitta är nödvändigt. Det regleras i (lagen (1996:981) om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård. Med smitta menas här både smitta från och till vårdtagaren. Besöksinskränkningen kan vara generell eller gälla besök av en viss eller flera personer. Det här gäller oavsett om hemmet är kommunalt, drivs i privat regi eller är ett särskilt ungdomshem (SiS-hem).

Beslut om besöksinskränkning kan inte gälla besök av vårdnadshavare eller föräldrar med umgängesrätt. Om det utifrån smittrisk är olämpligt med besök i hemmet kan socialtjänsten tillsammans med barnet, vårdnadshavaren och HVB-hemmet diskutera hur umgänget kan ordnas på bästa sätt för att undvika smittorisker. Hemmet kan vid behov hjälpa till att ordna andra sätt att ha kontakt än via ett fysiskt besök.

Vården bör utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med anhöriga och andra närstående samt främjar kontakt med hemmiljön. Vården ska bygga på förtroende för och samarbete med den enskilde och utformas så att vistelsen upplevs som meningsfull. Vad som är bäst för den unge ska vara avgörande.

Läs mer i vårt kunskapsstöd Omsorg, gränssättning och våldsförebyggande arbete - Kunskapsstöd för personal på HVB för barn och unga

Se även motsvarande fråga gällande vård enligt SOL.

Kan ett HVB-hem förbjuda barn och unga att ta emot besök med hänsyn till smittrisk? (vård enligt SoL) (3 april)

Nej, ett SoL-placerat barns umgänge med vårdnadshavare och föräldrar som har umgängesrätt får inte inskränkas.

Om det utifrån smittrisk är olämpligt med besök i hemmet kan socialtjänsten tillsammans med barnet, vårdnadshavaren och HVB-hemmet diskutera hur umgänget kan ordnas på bästa sätt för att undvika smitta. Hemmet kan vid behov hjälpa till att ordna andra sätt att ha kontakt än via ett fysiskt besök.

Det kan vara möjligt att begränsa besök av exempelvis kompisar för att värna barnets behov av sömn och möjlighet att klara av skolan. Detta utifrån personalens bestämmanderätt och omsorgsansvar. Det kan också vara möjligt att vidta åtgärder för att hindra obehöriga att ta sig in på HVB-hemmet, men då utifrån en individuell bedömning.

Vården bör utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med anhöriga och andra närstående samt kontakt med hemmiljön. Vården ska vidare bygga på förtroende för och samarbete med den enskilde och utformas så att vistelsen upplevs som meningsfull. Vad som är bäst för barnet ska vara avgörande.

Läs mer i vårt kunskapsstöd Omsorg, gränssättning och våldsförebyggande arbete - Kunskapsstöd för personal på HVB för barn och unga

Se även motsvarande fråga gällande vård enligt LVU.

Äldre

Går det att genomföra alla ”läkarbesök” i äldreboenden på distans? (8 maj)

Nej, alla läkarbesök går inte att genomföra på distans. Exempelvis kan en lä-kare behöva träffa en patient för kroppslig undersökning.

I vårt kunskapsstöd med förslag på hur den kommunala hälso- och sjukvården kan anpassa sig under pandemin föreslår vi att man undviker fysiska besök av läkare om kontakten kan hanteras på distans. Anledningen är att i möjligaste mån minimera antalet besök till ett äldreboende. Besöksförbudet som råder i äldreboenden gäller dock inte den som i sin yrkesutövning behöver vistas på ett äldreboende.

Exempel på områden som många gånger kan hanteras via till exempel telefon eller videosamtal är monitorering av vitalparametrarna temperatur, syrgasmättnad, andningsfrekvens och vid behov puls och blodtryck, i kombination med enklare symtomenkäter om dagsläget.

Socialstyrelsen har tagit fram övergripande principer som kan ge viss vägledning i vilken typ av vård och behandling som är lämplig och inte lämplig att hantera på distans.

Arbetssätt i kommunal hälso- och sjukvård vid covid-19 (pdf)

Digitala vårdtjänster - övergripande principer för vård och behandling (pdf)

Vad gäller nu när det råder besöksförbud på äldreboenden? (9 april)

Regeringen har beslutat om ett nationellt besöksförbud på alla äldreboenden. Syftet är att skydda äldre personer eftersom hög ålder är den främsta riskfaktorn för att bli svårt sjuk av covid-19. Förbudet gäller fram till utgången av juni 2020. Personalen kan behöva informera om besöksförbudet till den boende och dennes närstående. Det är möjligt att föreslå och hjälpa till att ordna andra sätt att ha kontakt, än via ett fysiskt besök.

De boendeformer som omfattas av besöksförbudet är särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre och s.k. biståndsbedömt trygghetsboende. Dessa boenden kan vara kommunala boenden såväl som enskilt bedrivna verksamheter med tillstånd från IVO.

Förbudet gäller inte den som i sin yrkesutövning behöver vara i äldreboendet.

Den verksamhetsansvarige för ett boende får i enskilda fall godkänna undantag från förbudet mot besök. Det är bara möjligt om det finns särskilda omständigheter som motiverar ett undantag och om risken för spridning av sjukdomen covid-19 i boendet är liten.

Barn (under 18 år) får, trots förbudet mot besök, besöka bland annat sin förälder. Det gäller dock endast om den verksamhetsansvarige bedömer att risken för spridning av sjukdomen covid-19 i boendet är liten.

Förordningen (2020:163) om tillfälligt förbud mot besök i särskilda boendeformer för äldre för att förhindra spridningen av sjukdomen covid-19

Här kan du se några exempel på sådana särskilda omständigheter som kan motivera till att en verksamhetsansvarig beslutar om undantag från besöksförbudet.

Socialstyrelsens allmänna råd om tillämpningen av förordningen (2020:163) om tillfälligt förbud mot besök i särskilda boendeformer för äldre för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19 (pdf)

De allmänna råden är beslutade men finns ännu inte i tryckt format. Det kan komma att göras språkliga och redaktionella ändringar i den tryckta versionen.

För det fall du som verksamhetsansvarig bedömer att det finns skäl för undantag från besöksförbudet har Folkhälsomyndigheten tagit fram särskilda rekommendationer. Dessa ger dig råd om hur din verksamhet kan ta fram lokala rutiner för att förebygga smittspridning av covid-19.

Folkhälsomyndighetens rekommendationer vid besök i särskilda boendeformer för äldre under covid-19- pandemin

Vilka boendeformer omfattas av besöksförbudet? (9 april)

De boendeformer som omfattas av besöksförbudet är särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre och så kallade biståndsbedömt trygghetsboende. Dessa boenden kan vara kommunala boenden såväl som enskilt bedrivna verksamheter med tillstånd från IVO.

Begreppet särskilda boendeformer för service och omvårdnad är ett samlingsbegrepp. Platser för korttidsvård eller korttidsboende anses vara en del i begreppet särskilda boendeformer för äldre och omfattas därmed i den skyldighet kommunerna har enligt 5 kap. 5 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL.

Biståndsbedömt trygghetsboende är särskilda boendeformer för äldre människor som främst behöver stöd och hjälp i boendet och annan lättåtkomlig service, och därutöver har behov av att bryta oönskad isolering. Det är en form av boende för den grupp äldre som inte har så omfattande omsorgsbehov att heldygnsvård är nödvändig för att tillgodose den enskildes behov, men som däremot bedöms behöva få ökad trygghet och gemenskap med andra när kvarboende i ordinärt boende inte längre upplevs tryggt.

Det finns andra former av ordinära boenden för äldre som kallas exempelvis seniorboende eller trygghetsboende men som inte är biståndsbedömda av kommunen. Dessa former av boenden omfattas inte av besöksförbudet.

Går det att överklaga ett beslut som den verksamhetsansvarige fattar enligt förordningen om besöksförbud? (9 april)

Den verksamhetsansvarige får i enskilda fall medge undantag från besöksförbudet (se 3-4 §§ förordningen om tillfälligt förbud mot besök i särskilda boendeformer för äldre för att förhindra spridningen av sjukdomen covid-19). Beslut får dock enligt förordningen inte överklagas (se 5 § samma förordning).

Förordning (2020:163) om tillfälligt förbud mot besök i särskilda boendeformer för äldre för att förhindra spridningen av sjukdomen covid-19

Får personer som bor på äldreboenden fortfarande gå ut på promenad? (3 juni)

Besöksförbudet hindrar inte promenader utanför boendet. Promenader kan exempelvis ske tillsammans med personal eller med anhöriga och vänner. Under promenaden är det viktigt att hålla avstånd till varandra för att minska risken för smittspridning. 

När det gäller hur man kan genomföra aktiviteter utanför boendet, så som promenader ute i naturen, kan man hålla sig uppdaterad hos Folkhälsomyndigheten om aktuell information om hur man skyddar sig själv och andra från att smittas.

Folkhälsomyndigheten har allmänna råd som riktar sig till den som är över 70 år och de som tillhör andra riskgrupper. De bör bland annat begränsa sina sociala kontakter och undvika att handla i butiker som apotek och matvarubutiker, eller vistas på andra platser där människor samlas.

Det kan finnas personer som kan behöva särskilt stöd av personalen som arbetar i vård och omsorg för att ta till sig information om covid-19 och hur man kan minska smittspridning. Vi har länkat till några sådana hjälpmedel på vår webbplats:

Stöd till personal inom socialtjänsten

Folkhälsomyndighetens allmänna råd om allas ansvar att förhindra smitta av covid-19 m.m. (pdf)

Folkhälsomyndighetens råd och information till riskgrupper

Folkhälsomyndighetens information för personal inom äldreomsorg

Förordning (2020:163) om tillfälligt förbud mot besök i särskilda boendeformer för äldre för att förhindra spridningen av sjukdomen covid-19

Ska personal inom äldreomsorgen testas om de blir sjuka? (13 maj)

Folkhälsomyndigheten rekommenderar att sjukvårds- och omsorgspersonal testas utifrån rekommendationerna i ”Provtagningsindikation för covid-19” som finns publicerad på myndighetens webbplats. Regionala och lokala anpassningar görs utifrån aktuell situation och befintliga strukturer.

Läs mer hos Folkhälsomyndigheten

 

 

Funktionshinder

Ska personal som arbetar med stöd till personer med funktionsnedsättning, till exempel personliga assistenter och personal i LSS-boende, testas om de blir sjuka? (13 maj)

Folkhälsomyndigheten rekommenderar att sjukvårds- och omsorgspersonal testas utifrån rekommendationerna i ”Provtagningsindikation för covid-19” som finns publicerad på myndighetens webbplats. Regionala och lokala anpassningar görs utifrån aktuell situation och befintliga strukturer.

Läs mer hos Folkhälsomyndigheten

Kan kommunen ersätta en insats, till exempel daglig verksamhet, med en annan om det inte finns någon som kan utföra insatsen? (28 april)

(exempelvis ersätta daglig verksamhet enligt LSS med någon annan LSS- eller SoL-insats för att många dagliga verksamheter har stängt på grund av smittrisk eller för att många deltagare stannar hemma när de tillhör en riskgrupp för att drabbas av allvarligt sjukdomsförlopp när de blir sjuka i covid-19)

Nej, den enskilde har rätt till den insats man har fått beviljad. Det gäller även om ett beslut om insats inte kan verkställas omedelbart, eller om verkställigheten tillfälligt måste avbrytas.

Om en beviljad insats inte verkställs inom tre månader från det att verkställigheten skulle ha skett, måste kommunen rapportera detta till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) och kommunens revisorer. Samma gäller om verkställigheten avbryts och beslutet inte verkställs på nytt inom tre månader från avbrottet (se 28 f § LSS och 16 kap. 6 f § SoL).

Om det har tillkommit omständigheter eller inträffat händelser som har medfört att insatsen helt eller delvis inte har kunnat genomföras som planerat ska det framgå av dokumentationen (se 6 kap. 3 § SOSFS 2014:5).

Om kommunen överväger att stänga hela eller delar av en verksamhet behöver konsekvenserna för samtliga individer analyseras. De personer som får stöd av verksamheten behöver fortfarande få det stöd eller den hjälp som de behöver. Utgångspunkten är att man har rätt att få sin beviljade insats verkställd omedelbart, men om det inte är möjligt så kan kommunen vid behov behöva bevilja annat stöd tillfälligt i den akuta situationen. Detta under förutsättning att den enskilde vill ha det tillfälliga stödet och ansöker om det.

Vem ansvarar för stöd och hjälp om ordinarie personlig assistent är sjuk? (20 mars)

Kommunen har ett basansvar för insatsen personlig assistans. Det innebär bland annat att kommunen har ett ansvar vid tillfälliga utökningar av insatsen, till exempel för att tillhandahålla och finansiera assistansen även vid sjukdom och andra oförutsedda händelser.

Kan LSS-boenden förbjuda boende att ta emot besök? (17 mars)

Nej, men det är möjligt att vid behov föreslå och hjälpa till att ordna andra sätt att ha kontakt, än via ett fysiskt besök. Personalen kan behöva informera den som får insatser och närstående, om eventuella risker för smittspridning vid besök. Det blir särskilt viktigt om det finns personer som tillhör riskgrupperna på boendet.

LSS-insatser är frivilliga och ska bygga på respekt för den enskildes självbestämmande och integritet. Varje lägenhet inom ett LSS-boende är personens egen bostad. Det finns inte några bestämmelser som gör att man mot den enskildes vilja kan begränsa besök från exempelvis anhöriga och vänner i deras boende (jfr. JO 2006/07 s. 277, JO 2019/20 s 460 och prop. 1995/96:196 s. 11).

Gäller förordningen om besöksförbud på gruppbostäder och bostäder med särskild service enligt 9 § 8-9 LSS? (9 april)

Nej. Besöksförbudet gäller på särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre samt biståndsbedömt trygghetsboende.

Gäller förordningen om besöksförbud på särskilda boendeformer som avses i 5 kap. 7 § SoL (t.ex. särskilda boenden inom socialpsykiatrin)? (9 april)

Nej. Besöksförbudet gäller på särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre samt biståndsbedömt trygghetsboende.

Vuxna (individ- och familjeomsorg)

Kan utredningssamtal med vuxna genomföras på distans? (16 april)

Ja, det kan vara möjligt att genomföra utredningssamtal både som fysiska möten och på distans. Det finns inga uttryckliga regler, varken i förvaltningslagen (FL) eller socialtjänstlagen (SoL), som innebär att man måste träffas fysiskt. Men att utreda över distans kan innebära vissa risker för säkerheten som socialsekreteraren behöver vara medveten om. Den som ska genomföra samtalet kan till exempel behöva försäkra sig om att den enskilde befinner sig i en miljö där det går att ha ett samtal där sekretessen kan garanteras. Av naturliga skäl är det svårare för socialtjänsten att veta om fler personer befinner sig inom hörhåll och det kan också vara svårare att läsa av den andra personens reaktioner i samtalet.

Som alltid är det viktigt i utredande samtal att kunna ställa frågor av mer personlig karaktär eller frågor där personens säkerhet är central. När det gäller frågor om våld kan det vara viktigt att först undersöka att klienten är trygg och kan prata ostört. Det här kan också gälla utredningar om psykisk ohälsa, ekonomi eller missbruk. Ett sätt är att ställa frågor som det går att svara ja eller nej på, för att inte röja vad frågan handlar om. Exempelvis ”finns det någon som hör att du pratar med mig?” eller ”kan du sätta dig så att ingen hör vårt samtal?”

Förutom säkerheten i själva samtalet är det en förutsättning att de plattformar som används i socialtjänstens verksamheter uppfyller tekniska krav på säker personuppgiftsbehandling och sekretess. Alternativ till fysiska möten kan vara samtal via till exempel telefon, videosamtal, mejl, chatt eller sms.

Socialtjänsten har alltid ett ansvar för att utredningen blir så fullständig som det krävs för att kunna fatta ett beslut i det aktuella ärendet. Samtidigt ska utredningen inte göras mer omfattande än vad som är motiverat. Men den verksamhet socialtjänsten bedriver ska alltid uppfylla kraven på kvalitet i 3 kap. 3 § SoL.

Jag arbetar i uppsökande verksamhet/stödboende/på härbärge – vad gör vi om vi träffar någon i verksamheten vi tror är smittad av covid-19? (1 april)

Man kan rådfråga hälso- och sjukvården om den som misstänks vara smittad behöver söka vård, förutsatt att personen samtycker till det. Antingen kan man hjälpa personen kontakta 1177 eller om verksamheten har rutiner för samverkan med hälso- och sjukvården, kan man undersöka om man utifrån sin vanliga rutin kan ta kontakt med sjukvården. Om det finns personer på ett boende som tillhör riskgrupper för att bli svårt sjuka i covid-19 kan det vara särskilt viktigt att få råd från sjukvården.

I en akut situation ska man alltid ringa 112.

Personalen kan vid misstänkt eller konstaterad smitta behöva sådan skyddsutrustning som skyddar mot smittan. Arbetsgivaren har ett ansvar för att personal har rätt personlig skyddsutrustning utifrån bedömda risker på arbetsplatsen. Utrustningen är till för arbetstagarens egen säkerhet. Skyddsåtgärder, som den personliga skyddsutrustningen, ska utgå från den bedömda risken i aktuell arbetssituation. Prata med din chef eller ditt skyddsombud om dessa frågor.

Regler om personlig skyddsutrustning finns hos Arbetsmiljöverket

Läs mer hos Folkhälsomyndigheten om bland annat riskgrupper och hur man skyddar sig själv och andra från smittspridning

Jag möter personer i hemlöshet eller som har missbruksproblematik i mitt arbete – hur påverkas dessa målgrupper av covid-19? (1 april)

Personer som i vanliga fall klarar sin egenvård själva eller har vissa begränsade insatser från socialtjänsten kan vid en allmän smittspridning behöva ytterligare stöd från hälso- och sjukvården eller socialtjänsten. Någon som till exempel befinner sig i en akut hemlöshet eller har en missbruksproblematik kan också höra till gruppen som är särskilt utsatt, både för smitta och att bli allvarligt sjuk av covid-19. Behovet av stöd kan handla om allt från information om hur man skyddar sig från att smittas och var man vänder sig om man behöver hjälp från sjukvården, till boende- eller behandlingsinsatser.

Bistånd utifrån 4 kap. 1 § SoL beviljas utifrån en individuell bedömning. Genom biståndet ska den enskilde tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Den enskildes rätt till bistånd styrs av dennes behov av stöd och hjälp. Biståndet är alltså inte knutet till särskilt angivna situationer och insatser.

Kan LVM-hem förbjuda besök med hänvisning till risk för smittspridning? (1 april)

Ja. Den som vårdas i ett LVM-hem har enligt lag rätt att ta emot besök i den utsträckning det är lämpligt. Rätten att ta emot besök får vägras eller begränsas, om det kan äventyra vården eller ordningen vid LVM-hemmet. Besök kan också begränsas om det är nödvändigt utifrån risken för överförande av smitta. Med smitta menas smitta såväl från vårdtagaren som till vårdtagaren. Begränsningarna kan gälla alla besök eller bara en viss eller flera personer.

Statens institutionsstyrelse (SiS) har aktuell information om besök på LVM-hem se på sin webbplats. 

Jag arbetar på HVB för vuxna – vad gör vi om vi misstänker att någon i verksamheten blivit smittad av covid-19? (1 april)

Man kan rådfråga hälso- och sjukvården om den som misstänks vara smittad behöver söka vård, förutsatt att personen ifråga samtycker till detta. Antingen kan man hjälpa personen att kontakta 1177 eller om HVB har rutiner för samverkan med hälso- och sjukvården, kan man undersöka om man utifrån sin vanliga rutin kan ta kontakt med sjukvården. HVB som ger missbruksbehandling bör exempelvis ha tillgång till läkare med särskilda kunskaper som är lämpade för denna verksamhet. Om det finns personer på boendet som tillhör riskgrupper för att bli svårt sjuka i covid-19 kan det vara särskilt viktigt att få råd från sjukvården. I en akut situation ska man alltid ringa 112.

Personalen kan vid misstänkt eller konstaterad smitta behöva sådan skyddsutrustning som skyddar mot smittan. Arbetsgivaren har ett ansvar för att personalen har rätt personlig skyddsutrustning utifrån bedömda risker på arbetsplatsen. Utrustningen är till för personalens egen säkerhet. Skyddsåtgärder, som den personliga skyddsutrustningen, ska utgå från den bedömda risken i aktuell arbetssituation. Prata med din chef eller ditt skyddsombud om dessa frågor.

Regler om personlig skyddsutrustning finns hos Arbetsmiljöverket

Läs mer hos Folkhälsomyndigheten om bland annat riskgrupper och hur man skyddar sig själv och andra från smittspridning

Anhöriga (du som vårdar en närstående)

Jag hjälper en närstående. Vad händer om jag blir sjuk eller av annan anledning inte kan göra det längre? (19 maj)

Om du själv blir sjuk eller av annan orsak inte kan hjälpa din närstående kan ni ansöka om hjälp från kommunen. Kontakta er kommun och be att få tala med en biståndshandläggare som kan tala om hur din närstående ska göra för att ansöka om stöd och hjälp. Alla har rätt att göra en ansökan och det finns inga begränsningar i vad man kan ansöka om. Socialtjänsten gör en individuell bedömning av ansökan. Den hjälp din närstående kan få utgår bland annat från hur behoven ser ut i det enskilda fallet. Det kan exempelvis handla om hemtjänst (hjälp med att handla, städa, tillsyn, trygghetslarm eller omvårdnad som att sköta personlig hygien, klä på sig etc.). Om du som anhörig behöver någon form av stöd, till exempel avlösning, kan du vända dig till den person i kommunen som ansvarar för anhörigstödet (benämns ofta anhörigkonsulent). Din närstående kan ansöka om avlastande insatser som avlösning i hemmet eller korttidsboende. Du som anhörig har också rätt att ansöka om hjälp för egen del via kommunens biståndshandläggare.

Om du börjar känna dig sjuk och misstänker att det är covid-19 ska du ringa 1177 för att få veta om var och hur man söker vård. Du kan också få information om du ringer 113 13. Vid livshotande tillstånd ringer du 112. Om du tillhör en riskgrupp, för att du riskerar att få svårare symtom om du smittas av covid-19, bör du enligt Folkhälsomyndighetens rekommendationer rådgöra med din läkare om vad du kan göra för att minska risken att bli sjuk i covid-19.

Mer råd och information till riskgrupper finns hos Folkhälsomyndigheten

Finns det någon jag som anhörig kan kontakta om jag upplever att min egen psykiska hälsa blir sämre (sömnsvårigheter, ökad oro, nedstämdhet, uppgivenhet etc.)? (19 maj)

Om din oro över din och er situation blir stor är det viktigt att prata med någon om detta. Anhöriga kan alltid vända sig till den person i kommunen som ansvarar för anhörigstödet (kallas ofta anhörigkonsulent). Anhörigkonsulenten eller motsvarande har tystnadsplikt. Vilket stöd som kan erbjudas varierar från kommun till kommun. Antingen kan du få ett eller flera enskilda samtal med anhörigkonsulenten eller så kan hen hänvisa dig till någon du kan prata med.

Det finns även några olika hjälplinjer du kan kontakta

Anhöriglinjen är en nationell stödtelefon och bemannas av anhöriga med stor erfarenhet. I de fall det behövs hjälper de dig att hitta rätt person för ditt ärende. Du kan kontakta dem via telefon eller e-post: 0200-239 500 anhoriglinjen@anhorigasriksforbund.se

Mind för psykisk hälsa har Äldrelinjen som riktar sig till dig som mår psykiskt dåligt eller som längtar efter någon att prata med. Äldrelinjen är öppen vardagar 8-19 och helger 10-16, och är bemannad av utbildade volontärer. De når du på telefonnummer 020-22 22 33.

Röda Korsets stödtelefon under Coronakrisen. Deras stödtelefon är till för allmänheten. Här får du som ringer in möjlighet att dela tankar och oro inför den situation som Sverige och världen befinner sig i på grund av coronautbrottet. De kan också hänvisa till samhällsservice och säker information om pandemin. Öppettider: måndag till fredag kl.12.00 -16.00. Tel: 0771-90 08 00. Alla samtal är anonyma.

Du kan också vända dig till din vårdcentral eller andra delar av hälso- och sjukvården för rådgivning eller vård.

Vad bör jag som anhörig tänka på när jag vårdar/tar hand om en närstående i hemmet för att undvika att någon av oss drabbas av covid-19? (19 maj)

Folkhälsomyndigheten ger råd om hur man kan undvika att smittas av coronaviruset. Det handlar bland annat om att tvätta händerna ofta, hosta och nysa i armvecket, undvika att röra ögon och näsa och mun. Vidare bör man hålla avstånd till andra och så vidare Om du tillhör någon riskgrupp för att få svårare symtom om du smittas av covid-19 rekommenderar Folkhälsomyndigheten att du begränsar dina nära kontakter och stannar hemma så mycket som möjligt under en tid framöver. Självklart finns inget hinder för att ta en promenad och vistas utomhus, men tänk på att hålla ett avstånd till andra.

Mer detaljerad information om hur du skyddar dig själv och andra hittar du hos Folkhälsomyndigheten

Mer råd och information till riskgrupper

Vad ska jag göra om min närstående får symtom som skulle kunna vara covid-19? (19 maj)

Om den du hjälper börjar känna sig sjuk och ni misstänker att det kan vara covid-19 ska ni kontakta 1177 för att få veta om var och hur man söker vård. Ni kan också få information om ni ringer 113 13. Vid livshotande tillstånd ringer ni 112.

Om din närstående har hemsjukvård kan ni också kontakta kommunens ansvariga sjuksköterska som kan vägleda er.

Om din närstående tillhör en riskgrupp för att få svårare symtom om hen smittas av covid-19 rekommenderar Folkhälsomyndigheten hen bör rådgöra med sin läkare om vad hen kan göra för att minska risken att bli sjuk i covid-19.

Råd och information till riskgrupper

Jag är orolig över att personalen som ger stöd till min närstående inte har ordentlig skyddsutrustning. Vad kan jag göra? (19 maj)

Om du har frågor eller är missnöjd med den hjälp en socialtjänstverksamhet ger, kan du framföra synpunkter till personalen eller den arbetsledare som ansvarar för personalens insatser.

I en kommunal verksamhet kan du även kontakta förvaltningsledningen eller politikerna i nämnden. I en privat verksamhet kan du ta kontakt med en chef för arbetsledaren eller någon som representerar huvudmannen, till exempel ägaren eller styrelsen.

Om du inte får gehör för dina synpunkter, eller om du tycker att det finns allvarliga brister i en verksamhet, kan du vända dig till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) som är tillsynsmyndighet för socialtjänsten.

Inspektionen för vård och omsorg

Socialstyrelsen har publicerat information om basal hygien och skyddsutrustning i socialtjänsten

Var kan jag hitta information om Coronaviruset på mitt modersmål? (19 maj)

Folkhälsomyndigheten har information både på nationella minoritetsspråk och på flera andra språk.

Information på andra språk

Publicerad: