"Jag vill göra skillnad för barn och underlätta för familjer"

Karin bor i en by på landet med stor trädgård nära en badsjö. Här får Vera och Linn, som är i förskoleåldern, en paus från sitt vanliga liv.

– Som kontaktfamilj är jag en vuxen som inte har en fostrarroll. Istället kan jag ge barnen närvaro. De behöver varva ned, utan att för den sakens skull sitta vid en skärm, säger Karin.

Hon berättar att de lagar mat, arbetar i trädgården eller går ner till sjön och badar. Där stannar de så länge de har lust, de behöver inte avbryta för att det är någon tid att passa, en aktivitet att åka till.

– Numera är det många som vill göra så mycket med barn. Åka till badhus, gå på museum och annat. Men jag tycker att det viktigaste är att ge barnen tid.

De får också alltid vara med och hjälpa till. Då kan det gå ett glas i kras, men det gör inget. Barn mår bra av att få känna sig behövda, säger Karin.

Vänder rädsla till trygghet

När de inte är hos Karin bor Vera och Linn tillsammans med sin mamma och halvbror några mil bort. Mamman är ensamstående och har ingen hjälp från släkt eller andra och har beviljats avlastning av en kontaktfamilj tre dagar i månaden. I bakgrunden finns också upplevelser av misshandel, något som gjort barnen rädda i vissa situationer.

– När vi är i skogsdungen bakom huset kan de komma springande och skrikande för att de har sett en groda. En annan gång blev de rädda för knackandet från en hackspett. Då tittade vi tillsammans efter fågeln och de lärde sig att den inte är farlig.

Hos Karin bor också Karl, som går på mellanstadiet, på heltid i en familjehemsplacering sedan han var ett år. Han är ett av de barn som funnit tryggheten hos Karin. Förutom egna, biologiska barn har hon varit kontaktfamilj eller familjehemsmamma till många barn genom åren. En del med ”extra tunn hud”, som hon säger. Hennes uppgift är att packa om i deras ryggsäck och fylla på med trygghet, som de kan ta med sig i livet. Under många år var hon också dagbarnvårdare, och hade dåtidens förskola i hemmet.

– Periodvis hade jag tolv barn runt matbordet, säger hon.

Få känna sig behövd

Och inte bara Karin engagerar sig. I byn där hon bor håller alla koll på varandras barn. Hon använder gärna uttrycket ”det behövs en by för att uppfostra ett barn”. Men alla människor behöver inte finnas till för lika många barn som Karin har gjort. Att ta emot barn som kontaktfamilj är att ge dem en bättre start i livet och att samtidigt få känna sig behövd, avslutar hon.