Frågor och svar

Det beror på dina förutsättningar, men många skulle säga att kontaktperson eller kontaktfamilj kan vara ett bra första uppdrag. En del familjer som idag är familjehem har börjat som kontaktfamiljer.

När du vill anmäla ditt intresse vänder du dig till din kommun eller kommuner i närheten, då de flesta barn mår bra av att bo nära sin hemort. Oftast hittar du information om olika typer uppdrag och kontaktuppgifter till ansvariga på kommunens webbplats. Du kan också ringa eller mejla till kommunens växel.

Här finns mer information om att anmäla intresse

Kommunen gör alltid en helhetsbedömning utifrån din livssituation och dina förutsättningar att ta dig an det uppdrag du är intresserad av. Ålder är en av de faktorer som ingår i kommunens bedömning.

Kommunen gör alltid en matchning där dina förutsättningar ska möta det specifika barnets behov och önskningar.

Det stöd som du får under uppdraget ser olika ut beroende på vilket uppdrag du har och vad kommunen som ger dig uppdraget kan erbjuda.

Du kan läsa mer om stöd för respektive uppdrag på uppdragssidorna under Vad kan jag göra?

Det beror på vilket uppdrag det gäller. Det kan också vara en fördel att du pratar ett språk som barnet pratar. Du behöver kunna ha kontakt med kommu-nen och andra aktörer som är involverade i barnets liv. Då är det viktigt med kunskaper i det svenska språket och om det svenska samhället i stort.

Kontaktperson är ett uppdrag som ganska många kan ha, det bygger i första hand på en matchning med barnets behov. Det är viktigt att du har en stabil livssituation, är intresserad av människor och har tid för uppdraget, men det krävs ingen särskild utbildning eller arbetserfarenhet.

Ja, du kan föreslå dig själv som kontaktperson. Det förutsätter att du känner barnet och föräldrarna sedan tidigare och att ni tillsammans har kommit fram till att föreslå dig för uppdraget.

Som kontaktperson träffar du ett barn eller ungdom regelbundet och gör någon aktivitet tillsammans, till exempel fikar. Du ska ge barnet stöd utifrån dess behov. Det kan handla om att ge barnet ett nytt nätverk och nya rutiner, eller att bryta en negativ utveckling. Det är viktigt att du lyssnar till barnets synpunkter och önskemål. En kontaktperson kan vara en bra förebild för barnet eller ungdomen. Som kontaktperson har du tystnadsplikt.

Det ser olika ut och beror på barnets behov. Det kan handla om allt från att ni ses några timmar per dag flera dagar i veckan, till några träffar i månaden.

Du har kontakt med socialtjänsten under hela uppdraget, men hur mycket varierar. Det är vanligt att man har mer kontakt inledningsvis och sedan har regelbundna uppföljningar av uppdraget.

Ja, i de flesta fall brukar det behövas. När du börjar som kontaktperson får du träffa barnets föräldrar tillsammans med socialtjänsten. Under uppdragets gång kan ni behöva ha kontakt för att planera och stämma av eller om något särskilt händer.

En kontaktfamilj är en vanlig familj och kan bestå av en ensamstående vuxen eller av både vuxna och barn. Du eller ni behöver ha tid och möjlighet att ta emot barnet i ert hem. Det måste inte finnas ett eget rum för barnet, men det behöver finnas utrymme och en sovplats för barnet i ert hem.

Ja, du kan tillsammans med barnet och föräldrarna föreslå dig själv som kontaktfamilj. Det förutsätter alltså att du känner barnet sedan tidigare. Många gånger är det en trygghet för barnet att komma till en familj som barnet känner sen tidigare.

Som kontaktfamilj tar du eller ni regelbundet emot ett barn i ditt hem. Barnet blir under tiden hemma hos er som en del av er familj och får ta del av det ni gör. Uppdraget handlar om att ge barnet stöd utifrån behov, till exempel ge barnet ett nytt nätverk eller rutiner, alternativt bryta en negativ utveckling. I uppdraget kan det ingå att hjälpa till med till exempel läxläsning och fritidssysselsättningar. Som kontaktfamilj har du tystnadsplikt.

Hur ofta och hur länge barnet bor hos dig beror på barnets behov, men vanligt-vis rör det sig om några dagar och nätter i månaden. Oftast är det fredag till söndag.

Som kontaktfamilj behöver du ha kontakt med socialtjänsten under hela uppdraget, men hur mycket varierar. Det är vanligt att man har mer kontakt inledningsvis och sedan har regelbundna uppföljningar.

Ja, oftast behövs det. När du börjar som kontaktfamilj får du träffa barnets föräldrar tillsammans med socialtjänsten. Under uppdragets gång behöver ni ha kontakt gällande bland annat praktisk planering, hämtning och lämning med mera.

Som kontaktperson träffar du barnet regelbundet, ofta några timmar i veckan på kvällstid och helger. Men det sker vanligtvis inte i ditt hem och det handlar inte om övernattningar.

Som kontaktfamilj tar du emot ett barn i ditt hem vid kortare tillfällen. Det sker ofta med jämna mellanrum och det är vanligt att barnet sover över. Det kan handla om några dagar eller dygn i månaden. Barnet behöver personligt stöd, trygghet eller komma till en ny miljö.

En kontaktfamilj tar emot ett barn några dagar eller nätter i månaden. Föräldrarna har fortfarande huvudansvaret för barnet.

I ett familjehem flyttar barnet in på heltid. Det innebär att familjehemmet har huvudansvar för barnet och tar hand om barnet i vardagen.

Läs mer om familjehemmets ansvar.

För att bli familjehem behöver man bli godkänd av socialtjänsten. För att bli godkänd behöver socialtjänsten utreda dig och din familj. Utredningen handlar om att se vilka förutsättningar du eller ni har att ta emot ett barn och vilket barn som skulle kunna passa hemma hos er. Under utredningen gör socialtjäns-ten intervjuer, hembesök och pratar med referenser. Utredningen är också ett sätt att förbereda er inför uppdraget.

Att vara familjehem innebär att du tar emot ett barn, som av olika anledningar inte kan bo med sina föräldrar, i ditt hem. Din uppgift är att ge barnet daglig omsorg, en trygg tillvaro och en bra uppväxt.

Anledningen till att ett barn behöver bo i ett annat hem än sitt egna kan vara att barnets föräldrar brister i omsorgen om barnet eller att det finns missförhål-landen i hemmet, som till exempel våld eller missbruk. Barn kan också behöva ett nytt hem på grund av sitt eget beteende, exempelvis kriminalitet. Även barn på flykt från andra länder, som kommer till Sverige utan sina föräldrar, kan behöva bo i ett familjehem.

Socialtjänsten har huvudansvaret för att barnet har det bra hos dig och får den hjälp som barnet behöver. Barnets föräldrar är fortfarande vårdnadshavare (om ingen annan har utsetts) och ska försörja barnet. Men som familjehem får man ersättning för omkostnader till barnet från socialtjänsten.

Det varierar, allt från några månader till barnets hela uppväxt. I vissa fall vet socialtjänsten från början att barnet behöver vara placerad en längre tid, i andra fall blir det tydligt under placeringstiden. Som familjehem kan man därför behöva tänka på hur man ställer sig till att ta emot ett barn under en kortare tid eller under hela uppväxten.

Ja, ett familjehem kan vara en person eller en familj som finns i barnets nätverk sedan tidigare. Det kan vara släktingar eller andra närstående till familjen, som till exempel vänner eller grannar. Den typen av familjehem kallas nätverkshem.

Läs mer på Kunskapsguiden om att vara nätverkshem

Ja, det behöver du oftast ha. De flesta barn som bor i familjehem mår bra av att ha kvar relationen med föräldrar, syskon och andra viktiga personer. Därför får du en viktig roll. Ofta är det familjehemmet som praktiskt planerar för barnets kontakter och förbereder barnet inför det. Eftersom barnets föräldrar är vårdnadshavare kan det också vara andra situationer som gör att du behöver ha kontakt med föräldrarna, till exempel vid läkarbesök eller möten med skolan. Många familjehem har vardaglig kontakt med föräldrarna för att dela både glädjemoment och utmaningar.

Familjehem behöver ha regelbunden kontakt med socialtjänsten. De har i sitt uppdrag att följa upp hur det går för barnet och se hur de kan stötta barnet och er som familjehem. Det innebär bland annat att de ska göra regelbundna besök i familjehemmet och ha enskilda samtal med både barnet och dig som familjehemsförälder.

Socialtjänsten ska erbjuda dig den utbildning du behöver i samband med att du blir familjehem. De flesta kommuner erbjuder en grundutbildning inför eller i anslutning till att du eller ni blir familjehem. När barnet är placerat ska de också ge råd, stöd och annan hjälp som du behöver utifrån ditt uppdrag. Som familjehem får du ekonomisk ersättning som ska täcka kostnader du har för barnet och ett fast arvode för själva uppdraget.

Ja, det kan man. Men en familjehemsförälder kan behöva vara hemma från sitt arbete på del- eller heltid för att ta hand om barnet. Det beror på barnets behov och ålder. När ett barn kommer till familjehemmet kan barnet till exempel behöva extra stöd för att finna sig tillrätta. Om du eller ni behöver vara tjänstledig från arbetet ersätter socialtjänsten er för förlorad inkomst.

Socialtjänsten är skyldig att noga följa vården av ett barn som är placerat. Det görs bland annat för att socialnämnden ska kunna ta ställning till barnets behov av vård och hur vården ska se ut framöver. Att noga följa vården innebär bland annat att socialtjänsten ska göra regelbundna personliga besök hos dig som barnets familjehem. Socialtjänsten ska också ha enskilda samtal med barnet, dig som familjehemsförälder samt med barnets vårdnadshavare.

Det är socialnämnden som beslutar om att ett barn ska placeras i ett familjehem. Socialnämnden ska i samband med beslut om placering ingå avtal med dig som ska anlitas som familjehem. Av avtalet ska nämndens och familjehemmets åtaganden vad gäller barnets behov av stöd och skydd under placeringen tydliggöras.

Avtalet kan också omfatta bland annat ersättning, försäkringsskydd för dig och barnet och hur socialnämnden ska ge dig som familjehemsförälder råd, stöd och annan hjälp som du behöver.

För att vara jourhem ska du först och främst ha möjlighet att vid upprepade tillfällen ta emot barn som behöver en tillfällig placering.

Nya jourhem behöver bli godkända av socialtjänsten. För att bli godkänd behöver socialtjänsten utreda dig och din familj. Utredningen handlar om att se vilka förutsättningar du eller ni har att ta emot ett barn och vilket barn som skulle kunna passa hemma hos er. Under utredningen gör socialtjänsten intervjuer, hembesök och pratar med referenser. Utredningen är också till för att ge dig och din familj möjlighet att förbereda er inför uppdraget.

Som jourhem tar du med kort varsel emot barn som behöver omedelbart skydd eller stöd för en kortare tid. Du ansvarar för att ta hand om barnet och ge trygghet under tiden som barnet bor hos dig. Det kan till exempel handla om att underlätta för barnet i vardagen, ge stöd i skolarbetet, hjälpa barnet till tandläkaren eller vårdcentralen om barnet har behov av det.

I ett jourhem bor barnet under en kortare tid i väntan på att kunna flytta tillbaka tillbaka till sina föräldrar eller bli placerad i ett familjehem, stödboende eller hem för vård eller boende (HVB).

Som jourhem förväntas du ofta kunna ta emot ett barn som behöver placeras akut och det kan därför vara med kort varsel dygnets alla timmar.

Ja, du har rätt till ersättning. Ersättningen regleras i ett avtal som du skriver med socialtjänsten. En del är ett fast arvode för uppdraget och den andra delen ska errsätta dig för de faktiska kostnaderna du har för barnet.

Både jourhem och familjehem är familjer som tar emot barn i sitt hem. I jourhem placeras barn akut och tillfälligt medan socialtjänsten utreder vart barnet ska ta vägen sedan. Ett familjehem däremot har ansvar för att ta hand om barnet på längre sikt.

Jourhem är oftast en heltidssysselsättning för minst en vuxen, eftersom det brukar behövas att en vuxen alltid finns hemma för att möta barnets behov.

För att bli god man är det bland annat viktigt att du kan hantera barnets intressen i förhållande till myndigheter, har god kännedom om hur det svenska samhället fungerar och har kunskap om barns behov i olika åldrar. Kommunen gör alltid en utredning för att bedöma om du passar som god man.

En god man har ansvar för vissa uppgifter som föräldrar annars har. En god mans uppdrag är att ha kontakt med barnet, ansvara för barnets ekonomi samt kontakt med myndigheter, skola, hälso- och sjukvård och anhöriga. Som god man ska du stödja barnet under asylprocessen och förbereda barnet på vad som händer vid beslut om uppehållstillstånd eller om barnet inte får stanna i Sverige.

Till skillnad från förälder, familjehemsföräldrar eller personal på ett boende har en god man inte ansvar för den dagliga omsorgen av barnet. Du behöver inte heller försörja barnet.

Ja, du har rätt till arvode och ersättning för dina utgifter som god man. Hur stort arvodet är bestämmer överförmyndaren i din kommun.

Nej, barnet bor inte hos dig om du är god man. Barnet bor oftast i ett jourhem, familjehem, hem för vård eller boende (HVB) eller stödboende.

Ja. Som god man är det viktigt att du kan hjälpa till i barnets kontakter med bland annat skola, socialtjänst, hälso- och sjukvård, tandvård och andra myndigheter.

Man kan bli särskilt förordnad vårdnadshavare på olika sätt, men när det behövs en sådan söker socialtjänsten främst efter personer i barnets nätverk. Det kan till exempel vara det familjehem där barnet bor eller en släkting.

Som särskilt förordnad vårdnadshavare för ett barn tar du över föräldrarnas ansvar. Barnet behöver inte alltid bo hos dig. En särskilt förordnad vårdnadshavare ska se till att barnets behov blir tillgodosedda och är juridiskt ansvarig för barnet.

Som särskilt förordnad vårdnadshavare är du inte försörjningsskyldig. Det är barnets föräldrar som är det.

Som vårdnadshavare har du rätt till underhållsbidrag, underhållsstöd, barnbidrag och eventuell barnpension. Ditt ansvar är även att se till att barnet får de bidrag som hen har rätt till.

Nej, barnet ärver inte dig som särskilt förordnade vårdnadshavare. Att vårdnaden flyttas över till särskilt förordnade vårdnadshavare innebär inte att barnets rättsliga anknytning till föräldrarna bryts. Barnet har fortfarande arvsrätt efter sina föräldrar och deras släkt.

Om du som särskilt förordnad vårdnadshavare vill att barnet ska ärva dig måste du upprätta ett testamente.

Om vårdnaden av ett barn har flyttats över till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare som barnet tidigare har varit familjehemsplacerat hos, får kommunen fortsätta att betala de nya vårdnadshavarna skälig ersättning.

Som särskilt förordnad vårdnadshavare har du rätt att få ersättning för den del av uppdraget som är att vara barnets förmyndare.

Socialnämnden kan i ett avtal komma överens med dig om bland annat ekonomisk ersättning eller annat stöd.

Du som är särskilt förordnad vårdnadshavare upphör att vara det när barnet fyller 18 år.
Men en särskilt förordnad vårdnadshavare har alltid rätt att på egen begäran avsluta uppdraget. Om en särskilt förordnad vårdnadshavare inte längre är lämplig som vårdnadshavare ska uppdraget avslutas. Det är domstolen som beslutar efter ansökan av socialnämnden.

Föräldrarna kan också begära att vårdnaden flyttas tillbaka till dem. Tingsrätten beslutar då utifrån vad som är till barnets bästa. Här får barnets behov av att få växa upp under stabila förhållanden och skyddas mot att bli utsatt för omotiverade uppbrott särskild betydelse.

När ett barn har varit placerat i samma familjehem i två år, är socialnämnden skyldig att överväga om det finns skäl att ansöka hos tingsrätten om överflyttning av vårdnaden till familjehemsföräldrarna. Det ska sedan göras varje år. Men socialnämnden kan överväga vårdnadsöverflyttning närsomhelst under placeringstiden, även tidigare än efter två år.

Socialnämndens skyldighet att överväga vårdnadsöverflyttning syftar till att förhindra att ett barn som har rotat sig i ett familjehem blir uppryckt från en miljö där barnet har funnit sig tillrätta och känner en större trygghet och känslomässig förankring än i sitt föräldrahem.

Om en vårdnadsöverflyttning är till barnets bästa och du som familjehemsförälder är positiv till att bli särskilt förordnad vårdnadshavare ansöker socialnämnden till tingsrätten om överflyttning av vårdnaden till dig.

Tingsrätten beslutar om vårdnadsöverflyttning om det är uppenbart bäst för barnet. Du blir då särskilt förordnad vårdnadshavare istället för familjehemsförälder.

Efter en vårdnadsöverflyttning har barnet fortfarande rätt att ha kontakt med sina föräldrar. Som särskilt förordnad vårdnadshavare har du tillsammans med barnets föräldrar ett ansvar för att barnets behov av kontakt med föräldrarna så långt möjligt tillgodoses. Du har också ett ansvar för att barnets behov av kontakt med någon annan som står barnet särskilt nära så långt möjligt tillgodoses. Det kan vara mor- och farföräldrar eller syskon.

Om du som särskilt förordnad vårdnadshavare och barnets föräldrar inte kan komma överens om detta kan föräldern väcka talan vid domstol. Det kan också socialnämnden göra, till exempel om barnet riskerar att fara illa av kontakt med en förälder eller om barnet har behov av kontakt med någon som står barnet särskilt nära.

Alla har rätt att få stöd av den kommun man bor i, men kommunen har enligt lag ett särskilt ansvar för att vid behov ge stöd och hjälp efter en vårdnadsöverflyttning.
Om du som särskilt förordnad vårdnadshavare istället vill ha råd och stöd av den kommun som beslutat om familjehemsplaceringen så kan du begära det. 

I mål eller ärenden om vårdnad, boende eller umgänge är det oftast respektive part som står för sin rättegångskostnad.

Rättskydd kan ingå i hemförsäkringen. Kolla med ditt försäkringsbolag vad som gäller.
Om du inte kan utnyttja rättsskyddet i din hemförsäkring kan du i vissa fall på rättshjälp.

Läs mer om rättshjälp på rättshjälpsmyndighetens hemsida.

Adoption är till för att skapa eller befästa ett föräldra - barnförhållande.

Den som adopteras blir rent juridiskt barn till den som adopterat. Barnet får även juridisk anknytning till adoptivförälderns släkt, och blir syskon till adoptivförälderns barn. Det görs ingen juridisk skillnad mellan adopterade barn och andra barn.

Det innebär att en adoption påverkar alla frågor där släktskapet har juridisk betydelse, bland annat frågor om vårdnad, boende och umgänge samt rätten att ärva. Adoptivföräldrarna blir automatiskt barnets vårdnadshavare i och med adoptionen.

De rättsliga banden till den tidigare (biologiska) familjen upphör helt, men det går ändå att ha kontakt. Det är något som den biologiska familjen och adoptivfamiljen får komma överens om utifrån vad som är bäst för barnet och vad barnet själv önskar. En adoption kan inte hävas.

Ansökan om adoption görs till tingsrätten av de som önskar adoptera, till exempel av dig som familjehemsförälder eller som särskilt förordnade vårdnadshavare, som huvudregel i den ort där barnet bor.

Det är tingsrätten som beslutar om adoption. När tingsrätten får en ansökan om adoption av ett barn ger tingsrätten i uppdrag till socialnämnden att utse någon som ska göra en adoptionsutredning och lämna ett förslag till beslut.

Barnets bästa ska vara avgörande vid alla frågor som rör adoption av ett barn. Men ett barn kan inte adopteras om de formella kraven inte är uppfyllda, till exempel om det inte finns samtycke från en vårdnadshavare.

Makar och sambor får som huvudregel bara adoptera tillsammans. Ensamstående får bara adoptera på egen hand. Det krävs också att man är lämplig som adoptivförälder.

Det är krav på samtycke

Det är krav på samtycke från den som ska adopteras om hen fyllt 12 år. Ett barn får inte adopteras utan samtycke från sina vårdnadshavare. Det finns undantag, till exempel om barnet eller vårdnadshavaren är varaktigt förhindrad att samtycka till följd av en psykisk sjukdom eller något annat liknande förhållande.
Ett barn har rätt att få information och ska ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör adoptionen. Barnets inställning till adoptionen ska alltid utredas även om samtycke inte krävs. Det gäller även föräldrar som inte är vårdnadshavare.

Stöd och hjälp efter en adoption

Socialtjänsten i den kommun där barnet bor i har ett särskilt ansvar för att det adopterade barnet och dess familj får det stöd och den hjälp som de kan ha behov av efter en adoption.
Barnets rätt till sitt ursprung
Barnet har rätt att få veta att hen är adopterad och adoptivföräldrarna har en skyldighet att berätta det för barnet.

Vuxenadoption

Den som vill adoptera en vuxen ansöker också till tingsrätten. Men när det gäller vuxenadoptioner ska inte socialtjänsten göra en adoptionsutredning.

För mer information om vuxenadoptioner kontakta Domstolsverket eller tingsrätten.