Bok med beröm ledde till framsteg

Anna och hennes dåvarande man hade egna barn men ville också hjälpa utsatta barn och bestämde sig för att bli kontaktfamilj.

Efter en utredning på socialtjänsten blev de godkända och fick frågan om de ville bli kontaktfamilj för Maja, en flicka vars föräldrar hade problem med missbruk. Sedan följde ett möte med flickan, hennes föräldrar och socialtjänsten innan det blev klart.

– I början var Maja hos oss tre dagar i månaden. Jag brukade hämta henne och mina barn efter skola och fritids på fredagen, sedan stannade hon hela helgen, säger Anna.

Både aktiviteter och lugn

Annas familj var aktiv och åkte på utflykter, gick till badhuset, åkte på sommarsemestrar och sov ibland över på hotell en vanlig lördag.

– Det blev nytt och roligt för henne, säger Anna. Men det viktigaste var att vi var en trygg och fungerande familj med rutiner och en respektfull samtalston.

Här fick hon sitta ner tillsammans med hela familjen vid ett dukat bord och istället för en tallrik snabbmakaroner få grönsaker, fisk eller kött och olika tillbehör. Hon fick lära sig allt från bordsskick till att äta i lugn och ro och tacka för maten. Men utmaningen var större än så.

Handledare från socialtjänsten

– I situationer ute bland andra människor märkte vi att Maja hade en viss gränslöshet, hon kunde gå fram och sätta sig i knäet på en främmande människa. Hon talade inte heller alltid sanning, utan ljög om allt från småsaker till snatterier.

Genom socialtjänsten fick Annas familj en handledare, som de träffade regelbundet och kunde få råd i olika situationer och följa upp hur det hade gått.

– Ett tag blev det väldigt mycket negativa budskap till Maja både i skolan och hemma. Då bestämde vi oss för att fokusera på det positiva hon gjort. Och i de negativa händelserna förstärkte vi det som trots allt var bra. Vi hade ett samarbete med skolan om det här. Tillsammans skrev vi ner allt beröm i en bok, säger Anna.

Allt större engagemang

Efterhand bestämdes det att Maja skulle vara oftare hos Annas familj och idag bor hon hos henne på heltid i en familjehemsplacering.

– Att engagera mig för Maja har lärt mig jättemycket. Ibland har jag fått ställa mig frågan, orkar jag det här? Men när jag sett Majas utveckling har det alltid varit värt det. Både jag och skolan har sett hennes framsteg, hur hon dag för dag, månad för månad blivit en allt lugnare tjej och en bättre kompis. Idag är hon en bra medmänniska, säger Anna.