Storebror blev Cecilias räddning

Att flytta till sin storebror Johannes och hans flickvän Frida blev Cecilias räddning.

– Det har verkligen blivit en helomvändning. När hon kom till oss för tre år sedan stängde hon in sig på rummet, grät och hade svårt att äta. Idag mår hon mycket bättre och är en glad och utåtriktad tonåring. Men sen finns det ju en del svårigheter kvar så klart. Vi jobbar med att hon ska bibehålla vänskapsrelationer, och hur man behandlar sin familj. Men det har varit helt avgörande att hon fick flytta hem till oss, berättar Johannes.

Störst chans till bra liv hos brodern

Johannes, som är många år äldre än Cecilia, fick ett samtal från socialtjänsten som förklarade situationen de nu befann sig i. Efter att ha gått igenom den närmaste släkten och övriga alternativ kom de fram till att Cecilia hade störst chans att få ett bra liv hos en av sina bröder.

– Vår mamma har länge haft ett missbruksproblem. Hade inte jag tagit emot min syster så skulle hon blivit placerad i jourhem eller kanske hos en annan familj, någonstans i Sverige. Och det var inte ett alternativ, berättar Johannes.

Färdig grund fördel med nätverkshem

Johannes menar att nätverkshemmens stora styrka är att de har en färdig grund att utgå ifrån. Men det finns utmaningar, framför allt när det kommer till föräldrarollen.

– Det har varit en process, Cecilia har precis börjat acceptera oss som föräldrar. I början kom det mycket ilska, hon trodde att alla var emot henne, berättar Frida.

– Hela situationen är komplex. Barn som befinner sig i svåra situationer behöver all hjälp de kan få. Att komma till en ny familj och få helt nya föräldrar är ju svårt. Som nätverkshem har vi fördelen att vi har en grundläggande tillit från början och man känner till barnets historia och övriga familjerelationer, berättar Johannes.

– Och det kanske är lättare för barnen att känna trygghet hos någon de redan känner, fyller Frida på.

Behövde grundläggande struktur

Det var tydligt att Cecilia behövde en ny struktur i sitt liv.

– Hon har haft ett otroligt behov av de basala familjedelarna. Bara att sitta tillsammans och äta middag vid matbordet, berättar Johannes.

– Middagarna tar ibland en timme, ibland fyra beroende på hur mycket vi har att prata om. I början var vi också väldigt noga med att hon skulle följa med när vi handlade, eller hälsade på mina föräldrar. Även om det inte är så kul som tonåring så var det viktigt att hon fick känna en tillhörighet, säger Frida.

Visar vägen till vuxenlivet

En stor del av Johannes och Fridas roll har handlat om att visa vägen till vuxenlivet.

– Hon får ta eget ansvar för hur hon tar sig till fritidsaktiviteter och skola, och vi lär henne laga mat. Nu har Johannes börjat övningsköra med henne också, berättar Frida.

– Målet är ju att hon ska bli mer självständig så att hon så småningom kan flytta hemifrån och klara sig själv. Man har egentligen ganska kort tid på sig att fylla de där barndomshålen med trygghet och kärlek, och samtidigt forma en vuxen person, säger Johannes.

Att Cecilia fick hjälp har inte bara gett en positiv förändring i hennes liv, utan även i hennes syskons liv.

– Så mycket i alla syskonens liv har handlat om att ta hand om mamman och lösa kriser. Nu har de sluppit vara pappa åt sin lillasyster. Att hon fick den här hjälpen har gjort att de inte längre behöver oroa sig för hennes situation. Och nu umgås de som syskon, hänger med varandra och ses för att äta middag, berättar Frida.

– Även om hon börjar bli vuxen nu så kommer jag ju alltid vara hennes storebror. Vi är familj och kommer alltid finnas där för henne, avslutar Johannes.

Kort om familjen

Just nu ser familjen ut så här: Johannes, sambon Frida och Johannes lillasyster Cecilia 18 år
Bor: Lägenhet i stad
Ålder: Johannes och Frida är i 35–40 årsåldern