Hälso- och sjukvårdens ansvar

Varje barn och situation är unik och vårdpersonalen behöver bedöma vilket behov av information, råd och stöd som barnet har. Bedömningarna ska utgå ifrån vad som blir bäst för barnet. Här vägs omständigheterna kring barnet och familjen in, liksom barnets egna förutsättningar, som till exempel mognad och ålder.

Det är varje barns rättighet att bli uppmärksammad och få det stöd och den hjälp som hen är i behov av. Hälso- och sjukvården har en central roll att upptäcka barnen och initiera stöd till barn och föräldrar eftersom de har kunskap om förälderns tillstånd. Det kräver att ett barn- och familjeorienterat arbetssätt utvecklas inom hälso- och sjukvården och att ett nära samarbete skapas mellan vuxenpsykiatri, primärvård, barn- och ungdomspsykiatri, socialtjänst, skola med flera berörda aktörer.

Vården har ett tydligt ansvar

Vårdgivare ska utifrån ett barns behov, erbjuda information, råd och stöd till barnet i vissa situationer som rör barnets förälder, syskon eller styvsyskon, eller någon annan vuxen som barnet bor tillsammans med. Det framgår av 5 kap. 7 § hälso- och sjukvårdslagen.

I samma situationer ska hälso- och sjukvårdspersonalenen särskilt uppmärksamma ett barns behov av information, råd och stöd. Det framgår av 6 kap. 5 § patientsäkerhetslagen.

De aktuella bestämmelserna i hälso- och sjukvårdslagen och patientsäkerhetslagen gäller när barnets närstående

• har en psykisk störning eller en psykisk funktionsnedsättning
• har en allvarlig fysisk sjukdom eller skada
• har ett skadligt bruk av alkohol, annat beroendeframkallande medel eller spel om pengar
• utsätter eller har utsatt barnet eller en närstående till barnet för våld eller andra övergrepp
• oväntat avlider.

Barnkonventionen och bestämmelser som rör sekretess

Barnkonventionen gäller som lag i Sverige och tydliggör att barn är egna individer med egna rättigheter. Det ställer krav på att vårdgivare och medarbetare har tillräcklig kunskap om barns rättigheter och hur dessa ska omsättas i verksamheten.

I möten med patienter och familjer kan empati och lyhördhet vara avgörande för möjligheten till dialog om tillståndets konsekvenser för hela familjen. Ibland kan det bästa för barmet vara att inte lämna ut någon information eller att det görs först efter viss tid. Föräldrar kan till exempel behöva möjlighet att själva förstå sin sjukdom för att ha beredskap att ta emot barnets frågor. I andra fall kan det vara viktigt att fånga upp närstående barn så tidigt som möjligt. Det är alltid en fråga om individuella bedömningar och dialog med familjen.

Det är viktigt att ta hänsyn till regler om sekretess och tystnadsplikt när det gäller vilken information som kan lämnas till barnet. Däremot kan allmän information, råd och stöd, alltid ges utifrån barnets behov. Ett beslut om att ge ett barn information bör bygga på en kvalificerad bedömning från vårdpersonalens sida. Barnets rätt till trygghet och säkerhet måste alltid komma i första rummet.

Processer och rutiner ska finnas

Vårdgivaren ansvarar för att det finns stödstrukturer, i form av processer och rutiner för att uppmärksamma barn som anhöriga, och tillgodose deras behov av information, råd och stöd. Här kan vårdgivaren tydliggöra vad som menas med att beakta barnets behov av information, råd och stöd samt vad det kan innebära. Det kan också behöva göras anpassningar till olika verksamheter. I arbetet med processerna och rutinerna behöver vårdgivaren ta hänsyn till Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete.

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete