Hjälp att försöka få barn – assisterad befruktning med egna eller donerade könsceller

Det finns många olika orsaker till att människor vill ha hjälp med att försöka få barn. Du eller ni kanske är i någon av följande situationer:

• två personer (man och kvinna) som lever i en parrelation och som inte lyckats få barn trots att ni försökt i minst ett år
• två kvinnor (personer med livmoder) som lever i en parrelation och vill bilda familj tillsammans
• en kvinna (person med livmoder) som vill bilda familj på egen hand, och inte lever med en partner.

Då kan det finnas möjligheter att bli gravid med hjälp av insemination eller IVF (provrörsbefruktning), med egna eller donerade könsceller. Det kan till exempel vara möjligt att göra en IVF (provrörsbefruktning) med era egna könsceller, eller så behövs donerade spermier eller ägg. Situationen påverkar vilken typ av behandling ni kan behöva. Man börjar oftast med en fertilitetsutredning för att veta förutsättningarna. Det är den behandlande läkaren som avgör vilken behandling som är lämplig i varje fall.

För att kunna få behandling som ensamstående behöver du ha levt och bott utan partner i minst ett år. En man eller två män (personer utan livmoder) kan inte få hjälp att få barn genom assisterad befruktning.

Ditt juridiska kön eller din könsidentitet avgör inte om du kan få samhällets hjälp att försöka få barn. Det avgörande är i stället de biologiska förutsättningarna för att bli gravid, tillsammans med andra bedömningar som vårdpersonalen gör.

Ofrivillig barnlöshet och fertilitetsutredning – mer läsning hos 1177

Ofrivillig barnlöshet - 1177

Fertilitetsutredning - 1177

Tänk på att 1177 i första hand beskriver den offentligt finansierade vården. Det finns även privata fertilitetskliniker där du som patient betalar för behandlingen. De erbjuder till stor del samma utredningar och behandlingar, men tar även emot patienter som inte har rätt till skattefinansierad fertilitetsbehandling.

Det är den behandlade läkaren som bedömer om det är lämpligt för dig eller er att få assisterad befruktning. Läkaren ska ta hänsyn till både medicinska och etiska faktorer.

Det måste finnas en rimlig chans att det blir ett barn – utan alltför stora risker

Det finns i nuläget inga gemensamma nationella gränser för ålder, vikt eller andra biologiska faktorer hos den som ska få behandling. Däremot måste alla som ger behandling utgå från vetenskap och beprövad erfarenhet. Både medicinska och etiska aspekter spelar roll.

Klinikerna får bara erbjuda fertilitetsbehandling när det finns en rimlig chans att det blir ett barn. De ska även ta hänsyn till vilka risker som kan uppstå för kvinnan och det framtida barnet. Då är ålder och vikt (BMI) ett par av de faktorer som läkaren behöver väga in.

Olika åldersgränser hos vårdgivarna

För att få behandling betald med skattepengar, alltså offentligt finansierad, behöver du eller ni även uppfylla de kriterier som gäller i er region. Regionerna har ofta bestämda gränser för ålder, vikt (bmi) och högst antal betalda försök.

I de flesta regioner gäller åldersgränserna 25–39 år för kvinnor och 25–55 år för en eventuell partner, för att få skattefinansierad hjälp. De gränserna utgår från en rekommendation från Sveriges kommuner och regioner (SKR).

För att veta vad som gäller där du bor, vänd dig till sjukvården i din region.

De privata klinikerna har ibland andra gränser för patienter som själva betalar för behandlingen. Även de ska dock ta hänsyn till medicinska och etiska faktorer och barnets bästa.

Rekommendation om assisterad befruktning från Sveriges kommuner och regioner (SKR) – ladda ner pdf

Börja med att vända dig till din hälsocentral, en gynekolog, fertilitetsmottagning eller direkt till en fertilitetsklinik, även kallade reproduktionscentrum. Därifrån blir du guidad vidare till de utredningar och behandlingar som är aktuella för dig eller er.

Det finns ofta möjlighet att få utredning och ett visst antal behandlingar som sjukvården i din region betalar för. Då betalar du eller ni bara vanlig patientavgift, omkring 300 kronor per besök, och avgifterna täcks av sjukvårdens högkostnadsskydd. De flesta regioner finansierar tre provrörsbefruktningar eller sex inseminationer, för de patienter som uppfyller regionens krav på skattefinansierad hjälp.

Det går också att betala själv för behandling, om du eller ni inte uppfyller regionens krav eller om ni redan har gjort era skattefinansierade försök. Då kan exempelvis ett försök med provrörsbefruktning (IVF) kosta omkring 50 000 kronor, med donerade könsceller omkring 60 000 kronor.

Har du redan ett barn och önskar behandling för att försöka få ett till barn (syskonbehandling)? Då betalar du alltid själv för hela behandlingen.

Behandlingarna utförs på offentliga och privata fertilitetskliniker. De måste ha tillstånd från Inspektionen för vård och omsorg (IVO) och följa samma lagar och föreskrifter. De offentliga finns på universitetssjukhusen och kallas ofta reproduktionscentrum eller liknande.

Vissa privata kliniker har avtal med en region. Det innebär att du kan få skattefinansierad behandling även på vissa privata kliniker. Men då behöver du först få en remiss från en offentlig fertilitetsklinik.

Här finns kontaktuppgifter till de offentliga klinikerna:

• Akademiska sjukhuset, Uppsala, Reproduktionscentrum
• Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge, Stockholm, Reproduktionsmedicin
• Norrlands universitetssjukhus, Umeå - 1177
• Sahlgrenska sjukhuset, Göteborg, Reproduktionsmedicinsk mottagning
• Universitetssjukhuset i Linköping, Reproduktionsmedicinskt centrum - 1177
• Universitetssjukhuset Örebro, Reproduktionsmedicinskt centrum

De kliniker som drivs privat finns framför allt i storstadsområdena. Du kan hitta dem genom att söka på nätet.

I det nationella kvalitetsregistret QIVF kan du jämföra behandlingsresultat från olika fertilitetskliniker. Det är frivilligt för fertilitetsklinikerna att rapportera in sina resultat dit, men de flesta kliniker finns med. Resultaten som rapporteras in från klinikerna är anonymiserade, det går alltså inte att veta vilka patienterna är.

Det är frivilligt för dig som patient att ingå i registret, och din fertilitetsklinik kommer att fråga dig om du tillåter att resultatet av din behandling finns med i registret. För att få så rättvisande resultat som möjligt är det bra om så många som möjligt tackar ja till att delta.

QIVF – nationellt kvalitetsregister för assisterad befruktning

Du kan läsa om de vanligaste fertilitetsbehandlingarna och hur de går till hos 1177 Vårdguiden.

Stimulerad ägglossning - 1177

Insemination - 1177

IVF, provrörsbefruktning - 1177

IVF–behandling – steg för steg - 1177

Att bli gravid med donerade spermier och ägg - 1177

Tänk på att 1177 i första hand beskriver regionernas offentligt finansierade vård. Det finns även privata fertilitetskliniker där du som patient betalar för behandlingen. De erbjuder till stor del samma utredningar och behandlingar, men tar även emot patienter som inte har rätt till skattefinansierad fertilitetsbehandling.

Det är ibland möjligt att få barn med hjälp av donerade könsceller. Då kommer spermierna eller ägget från någon som valt att donera för att hjälpa andra att få barn. Behandlingen görs antingen genom insemination eller provrörsbefruktning (IVF).

Särskild prövning inför donationsbehandling

Alla som önskar behandling med donerade könsceller får först gå igenom en så kallad särskild prövning. Den innebär att vårdpersonal bedömer om det är lämpligt att genomföra behandlingen, med hänsyn till dina (och din eventuella partners) medicinska, psykologiska och sociala förhållanden.

Utgångspunkten är det blivande barnets bästa och din möjlighet och förmåga att fungera som förälder under barnets hela uppväxt. Prövningen görs lika för alla som tar emot donerade könsceller och tar bara upp relevanta frågor.

Under prövningen får du träffa en kurator eller psykolog. Ni kommer till exempel att prata om hur du ser på att barnet kommer att ha en biologisk förälder som är anonym för dig (två vid dubbeldonation).

Om du ansöker om behandling som ensamstående får du också reflektera över ditt sociala nätverk, eftersom det behöver finnas personer i din närhet som kan vara ett stöd.
Vårdgivaren får bara ge behandlingen om de bedömer att barnet kommer att växa upp under goda förhållanden.

Läkaren väljer en passande donator

Du eller ni får inte själva välja donator. Det är det alltid läkaren som gör, enligt svensk lag. Läkaren försöker matcha donatorn till mottagarna om det är möjligt, exempelvis ögonfärg, hår och längd. Men läkaren får inte låta dig välja bland donatorer utifrån önskade egenskaper eller liknande.

Donatorn är alltid noggrant utredd och testad för smittsamma sjukdomar, och ska inte ha några kända allvarliga sjukdomar i släkten.

Vad får jag veta om donatorn?

Donatorn är helt anonym för dig som får behandlingen – både inför behandlingen och om det blir ett barn. Vanlig sjukvårdssekretess gäller. Du kan ibland få veta något om exempelvis utseendet, men det är olika hur mycket fertilitetsklinikerna berättar. De får däremot inte lämna ut donatornummer eller donatoralias, eftersom de är kopplade till en specifik donator och omfattas av sekretessen.

När den som blivit till genom donation har uppnått mogen ålder kan hen ta reda på donatorns identitet genom att kontakta kliniken.

Halvsyskon i högst sex familjer i Sverige

En donator av ägg eller spermier får ge upphov till barn i högst sex familjer i Sverige, enligt Socialstyrelsens föreskrift. Det är för att det inte ska finnas obegränsat med genetiska halvsyskon. Det kan dock finnas ytterligare halvsyskon i andra länder, om donatorns könsceller kommer från något annat land eller även används i något annat land. Den svenska begränsningen av antalet familjer gäller bara i Sverige.

Donerade könsceller från annat land

Om behandlingen sker i Sverige, men med könsceller från ett annat land, gäller samma regler som om könscellerna hade donerats i Sverige. Den klinik som tagit in könscellerna i Sverige måste genom avtal se till att uppfylla svenska lagar, till exempel att spara uppgifter om donatorn i en journal minst 70 år.

Om behandlingen sker i ett annat land gäller det landets lagar. Till exempel gäller då inte den svenska begränsningen att varje donator får ge upphov till barn i högst sex olika familjer.

Donation från någon du känner?

Det kan i vissa fall vara möjligt att få donerade ägg eller spermier från någon du känner. I de fallen får du och den som vill donera prata igenom detta med en kurator eller psykolog. I samtalen utreds särskilt vilket förhållande donatorn kommer att ha till det blivande barnet. Vad skulle till exempel hända ni hamnar i konflikt i framtiden? Barnets bästa ska alltid vara i centrum för bedömningen.

Tester görs på samma vis som vid anonym donation för att se om personen är lämplig som donator. Donatorn blir inte juridisk förälder. Eftersom en donatorutredning är kostsam att utföra kan det hända att kliniken önskar att du bekostar utredningen.

Dubbeldonation och embryodonation

Det vanligaste är att få antingen donerade spermier eller ägg. Men det är även möjligt att få både ägg och spermier från donatorer, om det behövs. Detta kallas för dubbeldonation.

Embryodonation innebär att du eller ni får ett redan befruktat ägg, som en kvinna eller ett par har donerat efter att de själva har blivit föräldrar genom provrörsbefruktning (IVF).
Vid embryo- och dubbeldonation har du eller ni alltså ingen genetisk koppling till det blivande barnet. Detta blev tillåtet 2019.

Det går att frysa både ägg, spermier och embryon för användning i framtiden hos en fertilitetsklinik. För ägg och spermier finns ingen tidsgräns reglerad i lagen, men kliniken kan sätta en tidsgräns. Detta gäller oavsett om de har donerats eller är tänkta att användas av personen själv.

Embryon (befruktade ägg), får dock bara förvaras nedfrysta i tio år. Det går att få den tiden förlängd, om du eller ni har synnerliga skäl för det. Ett synnerligt skäl kan till exempel vara medicinska skäl hos den som vill bli gravid. För att få förlängd frystid för embryon kan du eller ni ansöka skriftligt om det hos Socialstyrelsen och motivera varför.

Förlängd frystid för befruktade ägg - Socialstyrelsen

Frysning av embryon efter IVF-behandling – för egen framtida användning eller donation

Att frysa embryon kan till exempel vara aktuellt om du har gjort en IVF-behandling och det blev flera embryon av god kvalitet. Då kan du ha möjlighet att använda dem till nya försök att få barn framöver, utan att då behöva göra nya ägguttag. Det går även att donera ett embryo till någon annan som också behöver hjälp att få barn.

Det kan vara bra att redan inför den egna provrörsbefruktningen fundera på om du eller ni skulle kunna tänka er att donera ett embryo längre fram. Då kan vårdpersonalen redan inledningsvis göra de tester som behövs för att få donera era embryon. Sådana tester går inte att göra i efterhand, om ni då skulle komma på att ni vill donera embryon som ni inte själva tänker använda.

Provtagningen innebär inte att ni lovat att donera. Det slutliga beslutet om donation tas inte förrän du eller ni har blivit föräldrar och en lämplighetsbedömning har gjorts i en donationsutredning.

IVF-behandling med planerad embryofrys - "embryobanking"

Ett alternativ till att frysa ägg är att frysa embryon för framtida bruk. Det kan göras tillsammans med en partner om ni vill ha barn tillsammans i framtiden, eller som ensamstående med donerade könsceller.

Om ni överväger detta, tänk på att embryona tillhör er gemensamt om ni är ett par. Det är också viktigt att vara medveten om att embryona måste användas innan det gått tio år eftersom man inte får frysförvara embryon längre än så.

Att flytta sina frysta könsceller eller embryon

Det går att flytta frysta embryon eller könsceller, både inom Sverige och utomlands. För att flytta dina embryon eller könsceller, kontakta den klinik där embryona eller könscellerna finns nedfrysta så kan de hjälpa dig med att kontakta den klinik dit du vill flytta embryona och att ordna med transport.

Embryon och könsceller måste transporteras under kontrollerade förhållanden för att inte förstöras. Transporten görs därför av specialiserade transportföretag.

Frysning som fertilitetsbevarande åtgärd av medicinsk anledning

Riskerar du att få nedsatt eller förlorad fertilitet, exempelvis på grund av cancerbehandling, könsbekräftande behandling eller andra medicinska behandlingar? Då kan det vara möjligt att få hjälp genom fertilitetsbevarande åtgärder. Det innebär att ta tillvara könsceller, embryon eller ägg- eller testikelvävnad och frysförvara för framtida bruk. Detta bekostas av den offentliga vården om du uppfyller kriterierna för det.

Regionerna kan ha olika kriterier för vilka patienter som har möjlighet till fertilitetsbevarande åtgärder, till exempel åldersgränser.

Frysa ägg för senare användning – ”social freezing”

Det förekommer att personer väljer att frysa sina ägg för framtida bruk utan medicinsk orsak. Detta bekostar du som patient själv, och behandlingen utförs i första hand på vissa privata kliniker. Inför en äggfrysning behöver du genomgå en hormonstimulering på samma sätt som inför en IVF-behandling. Det kan behövas mer än en behandlingscykel för att få tillräckligt många ägg för att få en bra chans till en lyckad behandling.

Frysta ägg är inte en garanti för att kunna få ett barn i framtiden. Chansen ökar om ägguttaget görs i förhållandevis tidig ålder, eftersom äggens kvalitet försämras med åldern. Klinikerna har dessutom ofta en åldersgräns för hur gammal du kan vara för att få behandling med dina frysta ägg.

Vissa kliniker erbjuder tilläggsbehandlingar (add-ons) i samband med IVF-försök, mot extra betalning. Syftet är då att öka chanserna att bli gravid, men det finns ofta begränsat med bevis för att det fungerar. Socialstyrelsen har i dagsläget inga närmare riktlinjer för användningen av dessa tilläggsbehandlingar.

Ett grundläggande krav är att all vård ska vara säker och evidensbaserad. Om du själv betalar för din behandling kanske du hellre vill lägga pengar på ytterligare ett försök?

Det pågår mycket forskning inom området assisterad befruktning. Om du erbjuds icke-etablerade behandlingar inom ett forskningsprojekt ska du få information om forskningsprojektet, syftet med forskningen och eventuella risker det kan medföra. Du ska ge ett skriftligt samtycke till att delta och du ska inte betala för denna extra behandling.

Det finns vissa risker med att vända sig utomlands för behandling, och du behöver själv försäkra dig om klinikens kvalitet och säkerhet.

I vissa länder för man normalt in flera befruktade ägg (embryon) samtidigt i livmodern. Det kan leda till att flera foster utvecklas, vilket innebär ökade risker för både mamman och barnen.

Vid behandling i Sverige kan du vara säker på att svensk lag följs, till exempel när det gäller barnens rättigheter.

Försök gärna ta reda på hur kliniken uppfyller krav på kvalitet och säkerhet. Du kan till exempel fråga om kliniken regelbundet inspekteras av en tillsynsmyndighet. Svenska lagar gäller inte utomlands, och kontrollen av fertilitetskliniker kan fungera annorlunda än i Sverige. Inom EU ska kvalitet och säkerhet vara likvärdig, enligt EU:s lagstiftning, men det finns trots det skillnader i praktiken.

Du kan även försöka få reda på hur klinikens resultat ser ut. Ibland kan en klinik se ut att ha bra resultat mätt i antal graviditeter, men det kan bero på att de normalt för in flera embryon samtidigt. Det finns även kliniker som bara redovisar resultat från yngre kvinnor med en högre fertilitet. Det är alltså viktigt att kritiskt granska resultaten som presenteras.

Donationsbehandling utomlands

Om du söker behandling med donerade könsceller utomlands finns även annat att tänka på. En del länder tillåter att donatorn är anonym. Detta innebär att barnet inte kan få reda på donatorns identitet när det uppnått mogen ålder. Den rätten anser Sverige att barnen ska ha. Gränsen för hur många barn en donator får ge upphov till varierar också mycket mellan olika länder.

Ekonomisk ersättning för vård utomlands

Det är i vissa fall möjligt att få ersättning för fertilitetsbehandling som utförts utomlands i något av EES-länderna, alltså inom EU eller i Norge, Lichtenstein eller på Island. För att få ersättning ska vården ha utförts enligt praxis i Sverige. Du kan alltså inte få ersättning för en behandling som inte hade kunnat utföras i Sverige, till exempel donationsbehandling med en anonym donator. Du ansöker om ersättningen hos Försäkringskassan.

Planerad vård utomlands - Försäkringskassan

Har en fertilitetsklinik nekat dig eller er behandling med donerade könsceller? Då har du möjlighet att begära att det rättsliga rådet vid Socialstyrelsen prövar klinikens beslut. Om du fortfarande är missnöjd går det att överklaga Socialstyrelsens beslut till domstol.

Någon sådan möjlighet finns inte om ni nekats assisterad befruktning med egna könsceller.

Rättsliga rådet

Om du vill lämna klagomål på den vård du fått ska du i första hand kontakta din vårdgivare för att de ska få möjlighet att besvara klagomålet. Du kan få hjälp med detta av Patientnämnden där du bor. Patientnämnden är en oberoende länk mellan patienter och vårdgivare.

Du kan sedan om du inte är nöjd med vårdgivarens svar lämna en anmälan hos Inspektionen för vård och omsorg (IVO).