För dig som blivit till genom donation

Du som blivit till genom donation i Sverige har rätt att få information om den person som donerat ägg eller spermier. Dina föräldrar har ansvar för att berätta för dig att du har blivit till med hjälp av en donationsbehandling.

Om behandlingen gjordes vid en svensk klinik från och med 1985 har du rätt att få information om donatorn, inklusive donatorns identitet, när du har uppnått tillräcklig mognad. Det brukar innebära att du är omkring 18 år, men även yngre personer kan bedömas vara tillräckligt mogna.

Uppgifterna om donatorn finns i en särskild journal på den klinik där behandlingen genomfördes.

Sedan 2019 finns det också möjlighet att få information om andra personer som blivit till genom behandling med könsceller från samma donator som dig. Det förutsätter att de själva har valt att få sina uppgifter antecknade i den särskilda journalen.

Om du blivit till med donation utomlands, i Sverige före 1985 eller genom insemination utanför en klinik gäller inte samma regler.

Om du har blivit till genom donation vid en svensk klinik från och med 1985 kan du kontakta kliniken för att få information om din donator.

Så här går det till:

1. Kontakta kliniken där behandlingen genomfördes. Om du inte vet vilken klinik dina föräldrar vände sig till kan du få hjälp av socialnämnden i kommunen där du bor.
2. Besök kliniken. Vanligtvis får du träffa en läkare och en kurator. Du får möjlighet att ställa frågor och ta del av uppgifter om donatorn.
3. Bestäm vilken information du vill ta del av. Du kan exempelvis få veta hur gammal donatorn var vid donationen och vad personen arbetade eller studerade med. Ibland finns även fotografier eller ett personligt brev. Om du vill kan du också få donatorns namn och personnummer.

Du behöver inte bestämma i förväg hur mycket du vill veta. En del vill få all information som finns, medan andra nöjer sig med vissa uppgifter.

Rutinerna kan skilja sig åt mellan olika kliniker. Kontakta därför den aktuella kliniken för att få veta hur det går till där.

Du kan ha genetiska halvsyskon, det vill säga andra personer som har blivit till med ägg eller spermier från samma donator som du.

Sedan den 1 januari 2019 finns det möjlighet att få information om andra som blivit till med könsceller från samma donator. För att du ska kunna få informationen behöver de andra personerna själva ha valt att få sina uppgifter antecknade i den särskilda journalen.

Du kan kontakta kliniken där donationsbehandlingen genomfördes för att få veta vilken information som finns tillgänglig.

Om du har blivit till genom donation utomlands eller i Sverige före 1985 gäller inte samma svenska regler om rätten att få veta donatorns identitet.

Vid många äldre behandlingar och behandlingar utomlands har donatorn varit anonym. Det kan därför vara svårt eller omöjligt att få veta vem donatorn är.

I vissa fall kan du eller dina föräldrar få ett identifikationsnummer för donatorn från kliniken eller spermabanken. Med hjälp av numret kan du försöka hitta andra personer som blivit till med samma donator.

Det finns också internationella nätverk som hjälper personer som blivit till genom donation att hitta genetiska släktingar.

Läs mer hos Donor Sibling Registry

Om inseminationen gjordes utanför en klinik

Om du har blivit till genom insemination utanför en klinik, exempelvis i hemmet, vet den som födde dig ofta vem donatorn är.

Det förekommer också att inseminationer utanför kliniker görs med spermier från anonyma donatorer via utländska spermabanker. Då kan det vara svårt att få information om donatorns identitet.

Du kanske undrar om du och donatorn liknar varandra, har gemensamma intressen eller delar vissa personlighetsdrag. Du kanske också vill veta mer om sjukdomar i släkten eller om din donators familj.

Det är också vanligt att vara nyfiken på andra som blivit till med samma donator.

Om du funderar på att ta kontakt kan det vara bra att tänka igenom vad du hoppas få ut av kontakten och hur du skulle känna om det inte blir som du tänkt dig.

Innan du tar kontakt

Det kan ha gått många år sedan donationen. Donatorn kanske inte vet om donationen resulterade i några barn och kan bli överraskad över att bli kontaktad.

Donatorn har ingen skyldighet att ha kontakt med personer som blivit till genom donationen. Du behöver därför vara förberedd på att ett svar kan dröja eller utebli.

Fundera gärna över:

• Vad vill du veta eller få ut av kontakten?
• Vilka förväntningar eller farhågor har du?
• Hur skulle det kännas om personen inte vill ha kontakt?
• Är det rätt tidpunkt för dig att ta kontakt?

Om du har syskon som blivit till med samma donator kan det också vara bra att fundera över hur de kan påverkas.

Att ta den första kontakten

I en svensk forskningsstudie om personer som sökt information om sin spermadonator framkom att den första kontakten ofta togs genom brev, e-post, sms eller meddelanden på Facebook.

Eftersom mottagaren kan vara oförberedd kan det vara bra att skriva ett kort första meddelande. Du kan exempelvis berätta vem du är, hur du fått personens kontaktuppgifter och varför du hör av dig.

Tänk på att vara försiktig med att dela uppgifter om donatorn eller genetiska halvsyskon på sociala medier. När information har publicerats kan det vara svårt att kontrollera hur den sprids.

Om ni får kontakt

För en del räcker det med att få svar på några frågor genom brev eller meddelanden. Andra vill prata i telefon, träffas eller utveckla en mer regelbunden kontakt.

Det kan kännas omtumlande att lära känna någon som du är genetiskt släkt med men inte känner sedan tidigare. Ni kan upptäcka likheter och känna samhörighet, men också ha olika förväntningar på relationen.

Låt kontakten utvecklas i en takt som känns bra för dig. Fundera över vad du själv vill och vilka gränser du behöver sätta. Det kan också vara värdefullt att prata med någon du har förtroende för.

Att få veta mer om sitt genetiska ursprung eller komma i kontakt med personer som man är genetiskt släkt med kan väcka många olika känslor.

Du kanske känner nyfikenhet, glädje eller oro, eller har frågor som du vill prata med någon om.

Du kan vända dig till en person som du har förtroende för, exempelvis en vän eller familjemedlem. Om du vill prata med någon utomstående kan du också kontakta en skolkurator eller ungdomsmottagning.

Du och din familj kan även söka samtalsstöd genom kommunens familjerådgivning eller andra verksamheter som erbjuder råd och stöd.