Donera ägg eller spermier – hjälp andra att försöka få barn

Det finns både offentliga mottagningar och privata fertilitetskliniker som tar emot donerade ägg och spermier. De måste ha tillstånd för det från Inspektionen för vård och omsorg (IVO).

De offentliga finns på universitetssjukhus och kallas ofta reproduktionscentrum eller liknande. Här finns deras kontaktuppgifter: 

• Akademiska sjukhuset, Uppsala, Reproduktionscentrum
• Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge, Stockholm, Reproduktionsmedicin
• Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Donationsmottagning för ägg och spermier
• Skånes universitetssjukhus, Reproduktionsmottagning Malmö
• Universitetssjukhuset i Linköping, Reproduktionsmedicinskt centrum - 1177
• Universitetssjukhuset Örebro, Reproduktionsmedicinskt centrum

De privata kliniker som tar emot donerade könsceller finns framför allt i de största städerna, men även i Umeå. Du kan hitta dem genom att söka på nätet.

Donatorn brukar få en liten ersättning

Det är inte tillåtet att tjäna pengar på att donera ägg eller spermier. Men du som donerar brukar få en mindre summa för att du tar dig tid. Ersättningens storlek varierar mellan olika regioner och mottagningar. Den ska framför allt täcka förlorad arbetsinkomst. 

Innan du kan donera görs en utredning för att se om du är lämplig som donator.

Om du donerar spermier kontrollerar man till exempel att de tål att frysas och tinas, så att de kan användas vid assisterad befruktning.

Alla donatorer blir testade för vissa smittor, och en del mottagningar gör även genetiska tester. Du får berätta om din hälsa och om det finns sjukdomar eller funktionsnedsättningar i släkten. (Om du eller egna barn i framtiden drabbas av någon sjukdom som kan vara ärftlig behöver du kontakta mottagningen igen.)

Under utredningen får du även prata med en psykolog eller kurator om vad donationen innebär.

Om du inte blir godkänd som donator

Det är inte säkert att du blir godkänd som donator. Ett nej kan ha olika orsaker. Om du inte skulle bli godkänd som donator behöver det inte innebära att du själv har svårt att få barn.

Här hittar du information om donation av spermier eller ägg - 1177

Donerade könsceller används i sjukvården för att hjälpa ensamstående och par som har svårt att få barn på egen hand. Du kan inte välja att donera till en viss grupp. Det är vårdpersonalen som prioriterar utifrån gällande lagar och regler.

De som vill få donerade könsceller går igenom en särskild prövning. Syftet med den är att barn som blir till genom donationen ska växa upp under goda förhållanden.

Vanlig sjukvårdssekretess gäller. Det innebär att du som donerar normalt är anonym för mottagarna, alltså de blivande föräldrarna. Och de är anonyma för dig, både inför behandlingen och om det blir något barn.

Socialstyrelsen avråder från alla former av direkt donation mellan privatpersoner. Det kan få långtgående konsekvenser för alla inblandade.

Den som donerar spermier privat riskerar att i framtiden bli fastställd som juridisk förälder. Det innebär bland annat att du kan bli underhållsskyldig och att barnet får arvsrätt.

Genom behandling vid en etablerad fertilitetsklinik får båda i ett par vårdnad och juridisk status som föräldrar. En ensamstående mottagare får ensam vårdnad.

När du donerar hos en fertilitetsklinik kontrolleras dessutom att du som donator inte bär på smittsamma sjukdomar eller vissa genetiska arvsanlag. Det är en trygghet både för dig som donator, för mottagarna och för det framtida barnet. Då kan ni också känna er säkra på att begränsningarna av antalet familjer i Sverige gäller. Dessutom tillvaratas barnets rätt att framöver kunna ta reda på donatorns identitet.

En donator av ägg eller spermier får ge upphov till barn i högst sex familjer i Sverige. Det är för att det inte ska finnas obegränsat med genetiska halvsyskon.

Vissa privata kliniker skickar även donerade könsceller till andra länder, och då kan det bli ytterligare halvsyskon utomlands. Den svenska begränsningen gäller bara användningen i Sverige. Men som donator kan du säga nej till att dina donerade celler skickas till andra länder. Offentliga mottagningar (universitetssjukhus) skickar vanligtvis inte donerade ägg eller spermier utomlands.

Om du vill kan du kontakta kliniken där du donerade och få veta om det har blivit några barn med hjälp av donationen. Det kan du göra oavsett hur lång tid det har gått.

Du ska däremot inte få veta barnens eller föräldrarnas identitet eller annan personlig information. Det omfattas fortfarande av sjukvårdssekretess. Det ska dessutom vara personens eget val att eventuellt söka sitt genetiska ursprung. Försök därför inte att ta reda på något om de barn som blivit till genom donationen.

De barn som blir till genom donationen har laglig rätt att få veta din identitet när de blir äldre. Uppgifter om dig sparas i en särskild journal i minst 70 år. Barnen kan välja att få veta vad som står om dig i journalen när de uppnått tillräcklig mognad för det, oftast vid 18 års ålder. En del väljer då att höra av sig till donatorn. Andra gör det senare i livet.

Du får gärna lämna ett fotografi och ett personligt brev i journalen, där du beskriver dig själv, dina intressen och egenskaper. Denna information uppskattas av många som blivit till genom donation. Många nöjer sig med den och vill inte ha någon kontakt.

Du får inte på eget initiativ försöka få kontakt med dem eller deras föräldrar. Föräldrarna får inte heller söka kontakt med dig. Du har varken rättigheter eller skyldigheter när det gäller att ha kontakt med dem.

I dag intresserar sig många människor för sin släkthistoria. Metoderna för släktforskning har moderniserats genom kommersiella DNA-tester och internets möjligheter. Detta gör det svårare att garantera anonymitet i praktiken i förhållande till genetiska släktingar.

Det kan i undantagsfall hända att du som donerat blir kontaktad av kliniken för utredning senare i livet, om sjukvården misstänker en ett barn har fått en ärftlig sjukdom från dig. Och du behöver själv kontakta kliniken om du eller ett eget barn i framtiden drabbas av någon sjukdom som kan vara ärftlig.