Donation och transplantation räddar liv

Transplantation av organ och vävnader är en livräddande behandling för många svårt sjuka människor. I andra fall kan transplantation ge avsevärt förbättrad hälsa och högre livskvalitet.

De organ som kan doneras och transplanteras i Sverige är njure, lever, lunga, hjärta, bukspottkörtel och tunntarm. Njurar, och i enstaka fall del av lever, kan transplanteras både från avlidna och levande donatorer. I Sverige transplanteras drygt 800 organ och 1 300 vävnader per år.

De vävnader som tas tillvara är framför allt hud, hjärtklaffar, benvävnad och hornhinnor. En hornhinna från en avliden person kan förbättra synen för upp till fem personer. Det råder brist på hjärtklaffar till små barn.

En förutsättning för transplantation är att människor är villiga att donera sina organ och vävnader efter sin död. Behovet av organ och vävnader är större än tillgången. Varje år dör 30–50 personer i väntan på organtransplantation.

Transplanterade helåret 2019Behov av organ 1 januari 2020

Organ- och vävnadsdonation

Enligt svensk lag är en person död när hjärnans samtliga funktioner totalt och oåterkalleligt har fallit bort, i total hjärninfarkt. Av de cirka 90 000 personer som dör i Sverige varje år avlider några hundra under sådana omständigheter att det kan bli aktuellt med organdonation.

Att bli organdonator

För att kunna bli organdonator måste man avlida under pågående intensivvårdsbehandling till följd av en svår och nytillkommen hjärnskada. Döden måste konstateras enligt särskilda kriterier. Det betyder att sjukvården gör olika undersökningar som visar på total hjärninfarkt. En respirator håller organen syresatta för att bibehålla organens funktion fram till donationsoperationen. Den här donationsprocessen då döden inträffar efter en svår och nytillkommen hjärnskada, är den som i huvudsak tillämpas i Sverige. Denna donationsprocess kallas DBD (Donation after Brain Death).

En annan donationsprocess håller på att införas som ett komplement i Sverige, donation då döden inträffar efter cirkulationsstillestånd. Den innebär att total hjärninfarkt uppstått till följd av att hjärtat slutat slå. Genom att införa den här donationsprocessen kan det möjliggöra att fler kan donera organ efter sin död. I många andra länder är denna process allmänt vedertagen. Denna donationsprocess kallas DCD (Donation after Circulatory Death).

Vävnadsdonation

Vävnadsdonation är till skillnad från organdonation möjlig vid många fler dödsfall. Vävnader behöver inte vara försörjda med syresatt blod när de tas tillvara för donation.

Alla kan anmäla sig till donationsregistret

Även om få kan bli donatorer så kan alla anmäla sig till donationsregistret oavsett ålder, sjukdomar och levnadsvanor.

Hur går en donation till?

Sjukvården gör allt de kan för att rädda liv. Det är först när livet inte går att rädda och livsuppehållande behandling inte längre hjälper patienten som frågan om donation kan bli aktuell. Behörig hälso- och sjukvårdspersonal utreder patientens inställning till organ- och vävnadsdonation genom att söka i donationsregistret och prata med närstående.

Donationsoperation

Efter att patienten är dödförklarad kan en donationsoperation påbörjas. Operationen sker med största respekt för den avlidna. De donerade organen och vävnaderna tas tillvara vid en operation, som i stor utsträckning liknar en vanlig operation. Det som syns efteråt är det hopsydda operationssåret.

Begravning

Efter donationsoperationen görs den avlidna i ordning på vanligt sätt och de närstående får möjlighet att ta ett sista farväl.​ Ingreppet påverkar inte begravningen på något sätt.

Dödsfall utomlands

Om man är utomlands och avlider under sådana omständigheter att donation är möjlig gäller reglerna i det landet man befinner sig.

Publicerad: