”En stark primärvård är nyckeln till en hållbar vård”
Svensk vård levererar i internationell jämförelse goda medicinska resultat. Bristerna handlar istället om tillgänglighet, kontinuitet och delaktighet – områden som omställningen till god och nära vård syftar till att förbättra. I dag, den 1 juli, tas ännu ett steg i omställningen när primärvårdens uppdrag preciseras i fem punkter i hälso- och sjukvårdslagen. En stark primärvård, som utgår från varje patients behov och förutsättningar, kan bidra både till en trygg vård av god kvalitet och en rationell användning av vårdens resurser.
Enligt den nya bestämmelsen i hälso- och sjukvårdslagen ska primärvården tillhandahålla de hälso- och sjukvårdstjänster som krävs för att tillgodose vanligt förekommande vårdbehov. Det innebär att kommuner och regioner behöver säkerställa att det finns rätt kompetens i primärvården. Det är till exempel av stor betydelse att fler patienter får en fast läkarkontakt och regionerna behöver därför utlysa tillräckligt med specialistutbildningstjänster i allmänmedicin. Socialstyrelsen stödjer genom att ta fram kunskapsstöd, bedöma tillgång och efterfrågan på personal, utfärda legitimationer, erbjuda utbildningsstöd och analysera framtidens kompetensförsörjningsbehov.
Ett annat krav som preciseras är att regioner och kommuner ska se till att vården är lätt tillgänglig. Om det är svårt att komma i kontakt med vårdcentralen eller den kommunala vården söker sig människor till sjukhusens akutmottagningar, även för hälsoproblem som inte kräver de resurser och den specialistkompetens som finns där. Det är dålig hushållning med resurser och ger inte bättre resultat för den enskilde. Utvecklingen av digitala och mobila lösningar för ökad tillgänglighet har påskyndats av pandemin. Det är viktigt att detta tas tillvara framåt. Socialstyrelsen medverkar bland annat i arbetet med Vision e-hälsa 2025, som lägger grunden för fortsatt digitalisering.
I en tredje punkt i lagen tydliggörs primärvårdens ansvar för att förebygga ohälsa. Många hälsoproblem hänger samman med ohälsosamma levnadsvanor. När patienten följer upp sina kroniska sjukdomar i primärvården är det ofta lämpligt att även beröra dessa frågor och vid behov erbjuda stöd. Socialstyrelsens uppföljning av hur de nationella riktlinjerna på området följs visar att många fler skulle behöva få stöd att ändra sina levnadsvanor. Att förebygga fallskador, undernäring och svårläkta sår är andra exempel på angelägna insatser. Primärvården får nu även ett uttalat ansvar för att arbeta förebyggande utifrån befolkningens behov. Om primärvården ska kunna axla det ansvaret behövs i många fall nya uppdrag från huvudmännen.
Den fjärde punkten säger att det är primärvårdens uppdrag att samordna olika insatser för patienten i de fall det är mest ändamålsenligt att samordningen sker där. Många med stora vårdbehov, till exempel i slutet av livet, behöver insatser från flera olika vårdgivare och socialtjänsten. Hittills har ansvarsfördelningen varit otydlig. Samordningen har i praktiken ofta hamnat på patienter och anhöriga. Här behövs en ny samarbetsinriktad kultur som utgår från patientens behov och förutsättningar.
Den femte och sista punkten anger att regioner och kommuner ska möjliggöra för primärvården att medverka i forskning. I takt med att forskningen stärks kommer Socialstyrelsen att kunna utveckla nationella riktlinjer och vägledningar som baseras på ett tillförlitligare kunskapsunderlag. Bättre förutsättningar för forskning kan också öka intresset för att arbeta i primärvården.
Iréne Nilsson Carlsson, folkhälsoråd, Socialstyrelsen