Cat eye-syndromet

Sjukdom/tillstånd

Cat eye-syndromet är en medfödd kromosomavvikelse som medför olika missbildningar och många med syndromet har även en intellektuell funktionsnedsättning. Kombinationen av symtom och vilken svårighetsgrad de har varierar mycket.

Kromosomavvikelsen utgörs oftast av en extra kromosom, en så kallad markörkromosom, som består av dubblerade delar av kromosom 22. I de flesta fall uppstår syndromet som en nymutation och är inte nedärvt från någon av föräldrarna.

Vanliga kännetecken är ögonförändringar och nedsatt syn, sammanväxta näsgångar, gomspalt, avvikande form på ytterörat, sluten ändtarmsöppning (analatresi) samt missbildningar av hjärta och njurar. Namnet kommer av att en del med syndromet har lodräta, långsmala pupiller och det finns också andra karaktäristiska ansiktsdrag.

Behandlingen anpassas individuellt beroende på vilka symtom och funktionsnedsättningar syndromet medför. De flesta behöver kontakt med flera olika specialister och en del av symtomen kräver operation. Olika habiliteringsinsatser kan också ingå, där bland annat synhabilitering kan vara en viktig del.

Första gången cat eye-syndromet beskrevs var 1965 av den schweiziska barnläkaren Gertrud Schachenmann och hennes medarbetare.

Förekomst

Uppskattningsvis förekommer cat eye-syndromet hos 1-2 barn per 100 000 nyfödda, vilket motsvarar att det varje år föds 1-2 barn med syndromet i Sverige.

Orsak

Syndromet beror på en kromosomavvikelse. Förutom de 46 normala kromosomerna finns en liten extra kromosom som inte liknar någon av de andra, en så kallad markörkromosom, vilket innebär totalt 47 kromosomer. Vid cat eye-syndromet består markörkromosomen av genetiskt material från kromosom 22, format som en isodicentrisk kromosom betecknad idic(22)(q11.2). Den innehåller två kopior av den korta armen på kromosom 22 samt lite av den övre delen av den långa armen. De gener som inkluderas i markörkromosomen finns då i tre eller fyra kopior i stället för som normalt två, vilket leder till att funktionen hos en eller flera av dessa gener blir störd. Exakt vilka gener det är som påverkas vid syndromet är ännu inte känt. Uppkomsten av markörkromosomen sker oftast vid bildningen av en könscell (ägg eller spermie) på grund av en felaktig överkorsning mellan kromosomerna i par 22.

En person med cat eye-syndromet har två normala kromosom 22 (till vänster) samt en markörkromosom 22 (till höger) som består av en dubblerad, spegelvänd kopia av den övre delen av kromosom 22.

Cirka en tredjedel av de som har cat eye-syndromet har mosaicism, vilket innebär att det finns en blandning av celler med normal kromosomuppsättning och celler med en extra markörkromosom. Symtomen blir då ofta mindre uttalade.

En liknande symtombild som vid cat eye-syndromet ses hos personer med en dubblering (duplikation) av samma område (22q11.2) på den ena kromosomen 22.

Ärftlighet

Cat eye-syndromet beror i de flesta fall på en nymutation. Kromosomavvikelsen har då oftast uppkommit i en av föräldrarnas könsceller (ägg eller spermier). Sannolikheten att de på nytt får ett barn med syndromet uppskattas till mindre än 1 procent. Den nyuppkomna kromosomavvikelsen hos barnet blir dock ärftlig och kan föras vidare till nästa generation. Det är svårt att förutsäga hur allvarliga symtom barnen i så fall kommer att få. I enstaka familjer har markörkromosomen överförts från en förälder till ett eller flera barn.

Symtom

Kombinationen av symtom och vilken svårighetsgrad de har varierar mycket mellan olika personer med cat eye-syndromet. En del har så milda eller så få symtom att de aldrig får en diagnos.

Många har ögonavvikelser och missbildningar av ögonen som kan medföra varierande grad av synnedsättning. Nedåtsluttande ögonspringor, brett mellan ögonen (hypertelorism), skelning och veck i inre ögonvrån (epikantusveck) är vanligt. Ögonen kan också vara underutvecklade (mikroftalmi). En slutningsdefekt (kolobom) av regnbågshinnan (iris) kan ge långsmala pupiller och även involvera åderhinnan (koroideakolobom) och synnerven (optikuskolobom). Ibland saknas regnbågshinnan (aniridi), vilket visar sig genom att pupillerna är vidgade och inte reagerar på ljus. Aniridi ger synnedsättning, synfältet kan påverkas och ibland förekommer grå starr (katarakt). Ett separat informationsmaterial om kongenital aniridi finns i Socialstyrelsens kunskapsdatabas om ovanliga diagnoser.

Det är vanligt med små knoppar eller gropar framför öronen, och öronen har ibland en avvikande form. Hörselgången kan vara missbildad, vilket ibland ger hörselnedsättning. Näsroten är ofta platt och hakan liten. Hos en del är de bakre näsgångarna sammanväxta (koanalatresi) så att luften inte kan passera via näsan till luftrören. Kluven gom (gomspalt) förekommer, vilket kan påverka tal och sväljning. En del med syndromet har sammanvuxna fingrar (syndaktyli).

Ibland saknas ändtarmsöppning (analatresi), och det kan finnas en förbindelse (fistel) mellan ändtarmen och urinblåsan. Hos flickor kan det även uppstå fistlar till slidan eller förgården och hos pojkar till urinröret eller området mellan pungen och ändtarmsöppningen (perineum). Analatresi är en missbildning som kan vara allt från mycket lindrig till svår samt se olika ut hos pojkar och flickor. Även tarmarna kan vara missbildade och en del har bråck, till exempel navelbråck.

Andra avvikelser i urinvägar och/eller könsorgan förekommer. En njure kan saknas eller så kan det finnas en extra njure. Ibland har njurarna en avvikande form eller nedsatt funktion.

Hjärtmissbildningar finns hos en del barn med syndromet, till exempel Fallots tetrad, som bland annat innebär hål i skiljeväggen mellan hjärtkamrarna och förträngt utflöde till lungpulsådern. I enstaka fall är hjärtmissbildningarna så svåra att barnen dör tidigt.

Upp till hälften av alla med cat eye-syndromet är kortare än förväntat, men inga jämförande data på en större grupp finns publicerade.

Många med syndromet har en intellektuell funktionsnedsättning som oftast är lindrig. Svår intellektuell funktionsnedsättning har beskrivits hos ett fåtal. Personer som har en intellektuell funktionsnedsättning har en generellt nedsatt kognitiv förmåga. Det innebär svårigheter med abstrakt och teoretiskt tänkande och påverkar i hög grad förmågan att lära sig saker, planera och utföra uppgifter samt att lösa problem. I kombination med nedsatt förmåga att kommunicera innebär detta svårigheter att socialt och praktiskt klara av sin vardag. Svårigheterna varierar avsevärt både beroende på graden av intellektuell funktionsnedsättning (lindrig, medelsvår eller svår) och graden av påverkan på till exempel språk och tal, motorik, koncentrationsförmåga och uppmärksamhet.

Diagnostik

Kombinationen av olika missbildningar såsom ögonmissbildningar, missbildningar av öron och analatresi kan ge misstanke om cat eye-syndromet.

Diagnosen fastställs med kromosomanalys eller array-CGH, eventuellt kompletterad med FISH-diagnostik (fluorescent in situ hybridisering).

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk vägledning, vilket innebär information om syndromet och hur det ärvs. Bedömning av sannolikheten att få fler barn med samma syndrom ingår också, liksom information om vilka möjligheter till diagnostik som då finns. Om kromosomavvikelsen i familjen är känd finns det för många ärftliga sjukdomar möjlighet till anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning.

Behandling/stöd

Det finns ingen behandling som botar cat eye-syndromet, men symtomen kan behandlas på olika sätt och mycket kan göras för att ge stöd och kompensera för funktionsnedsättningarna. Behandlingen och stödinsatserna varierar, eftersom kombinationen av symtom och dess svårighetsgrad skiljer sig från person till person. De flesta behöver kontakt med flera olika specialister och det är därför viktigt att insatserna samordnas av en barnläkare.

Under spädbarnsperioden bör hjärtat undersökas med ultraljud och EKG. En barnhjärtläkare (barnkardiolog) avgör den fortsatta behandlingen och behovet av uppföljning. En del hjärtfel kan behöva opereras.

Ultraljudsundersökning bör också göras av njurarna, och under barnaåren behövs uppföljning för att så tidigt som möjligt upptäcka försämrad njurfunktion. Vid missbildningar i urinvägar och/eller könsorgan bedömer en barnkirurg vilken behandling som behövs och om det är aktuellt med en operation.

Barn med analatresi opereras alltid tidigt av en barnkirurg, som också ansvarar för fortsatt behandling och uppföljning.

Ögonförändringar och hur de påverkar synförmågan kan kartläggas med hjälp av olika undersökningsmetoder och tester. Skelning behandlas genom att det öga som inte skelar täcks med en lapp viss del av dagen för att synen på det skelande ögat ska övas upp. Grå starr kan opereras.

Barnet bör också undersökas av en öronläkare för att upptäcka inre eller yttre öronmissbildningar och eventuell påverkan på hörseln. En noggrann undersökning av gom och gomfunktion behöver också göras tidigt, eftersom även en mindre gomspalt kan göra det svårt för barnet att äta. Spaltbildning kan behandlas med mycket goda resultat, men kräver operation av en plastikkirurg i flera steg under uppväxten. Föräldrar till barn som har svårt att suga och äta kan behöva kontakt med en dietist och en logoped för att få igång bra matningsrutiner.

Igentäppta bakre näsgångar öppnas och vidgas genom en operation, som kan behöva upprepas eftersom näsgångarna lätt växer igen.

Habiliteringsinsatser

En del barn med cat eye-syndromet behöver habiliteringsinsatser. I ett habiliteringsteam ingår yrkeskategorier med särskild kunskap om funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling. Insatserna sker inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området. De består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktionsnedsättningen och samtalsstöd. Information om samhällets stöd samt råd inför anpassning av bostaden och andra miljöer som barnet vistas i ges också. Föräldrar, syskon och andra närstående kan också få stöd. Insatserna planeras utifrån de behov som finns, varierar över tid och sker i nära samverkan med personer i barnets nätverk.

Synhabilitering sker i nära samarbete med en ögonklinik. Efter en bedömning av synförmågan får de barn som har synnedsättning hjälp att använda sin syn på bästa sätt och/eller lära sig tekniker som kompenserar för synnedsättningen. Vid behov provas synhjälpmedel ut.

En neuropsykologisk utredning för bedömning av utvecklingsnivån är viktigt, speciellt inför skolstart. Barn med intellektuell funktionsnedsättning kan behöva den särskilda pedagogik som används i den anpassade grundskolan och gymnasieskolan.

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta familjens vardagsliv. En kontaktfamilj eller ett korttidsboende är exempel på sådana stödinsatser.

Vid funktionsnedsättning som medför begränsad arbetsförmåga kan man vända sig till Arbetsförmedlingen för vägledning. Försäkringskassan samordnar de insatser som behövs för att man ska kunna söka eller återgå i arbete när en funktionsnedsättning påverkar arbetsförmågan.

En del vuxna med cat eye-syndromet behöver fortsatta individuellt utformade habiliteringsinsatser och stöd i det dagliga livet. Det kan till exempel vara stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet.

Forskning

Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör ovanliga diagnoser, www.orpha.net, sökord: cat eye-syndrome.

Resurser

Avdelningar för klinisk genetik vid universitetssjukhusen.

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om cat eye-syndromet.

Intresseorganisationer

Databas

Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, www.orpha.net, sökord: cat eye-syndrome.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Ytterligare information

• OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man), omim.org, sökord: cat eye-syndrome
• Orphanet, orpha.net, sökord: cat eye-syndrome.

Litteratur

Belangero SI, Pacanaro AN, Bellucco FT, Christofolini DM, Kulikowski LD, Guilherme RS et al. Wide clinical variability in cat eye syndrome patients: four non-related patients and three patients from the same family. Cytogenet Genome Res 2012; 138: 5-10.

Berends MJ, Tan-Sindhunata G, Leegte B, van Essen AJ. Phenotypic variability of Cat-Eye syndrome. Genet Couns 2001; 12: 23-34.

Crolla JA, Howard P, Mitchell C, Long FL, Dennis NR. A molecular and FISH approach to determining karyotype and phenotype correlations in six patients with supernumerary marker(22) chromosomes. Am J Med Genet 1997; 72: 440-447.

Gentile M, De Sanctis S, Cariola F, Spezzi T, Di Carlo A, Tontoli F et al. FISH approach to determine cat eye syndrome chromosome breakpoints of a patient with cat eye syndrome type II. Eur J Med Genet 2005; 48: 33-39.

Knijnenburg J, van Bever Y, Hulsman LO, van Kempen CA, Bolman GM, van Loon RL et al. A 600 kb triplication in the cat eye syndrome critical region causes anorectal, renal and preauricular anomalies in a three-generation family. Eur J Hum Genet 2012; 20: 986-989.

Knoll J H M, Asamoah A, Pletcher B A, Wagstaff J. Interstitial duplication of proximal 22q: Phenotypic overlap with cat eye syndrome. Am J Med Genet 1995; 55: 221-224.

Kvarnung M, Lindstrand A, Malmgren H, Thåström A, Jacobson L, Dahl N et al. Inherited mosaicism for the supernumerary marker chromosome in cat eye syndrome: inter- and intra-individual variation and correlation to the phenotype. Am J Med Genet A 2012; 158: 1111-1117.

Liehr T, Pfeiffer RA, Trautmann U. Typical and partial cat eye syndrome: identification of the marker chromosome by FISH. Clin Genet 1992; 42: 91-96.

McTaggart K E, Budarf M L, Driscoll D A, Emanuel B S, Ferreira P, McDermid H E. Cat eye syndrome chromosome breakpoint clustering: identification of two intervals also associated with 22q11 deletion syndrome breakpoints. Cytogenet Cell Genet 1998; 81: 222-228.

Meins M, Burfeind P, Motsch S, Trappe R, Bartmus D, Langer S et al. Partial trisomy of chromosome 22 resulting from an interstitial duplication of 22q11.2 in a child with typical cat eye syndrome. J Med Genet 2003; 40: e62.

Melo C, Gama-de-Sousa S, Almeida F, Rendeiro P, Tavares P, Cardoso H et al. Cat eye syndrome and growth hormone deficiency with pituitary anomalies: a case report and review of the literature. Gene 2013; 529:186-189.

Rosias PR, Sijstermans JM, Theunissen PM, Pulles-Heintzberger CF, De Die-Smulders CE, Engelen JJ et al. Phenotypic variability of the cat eye syndrome. Case report and review of the literature. Genet Couns 2001; 12: 273-282.

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinsk expert som skrivit textunderlaget är professor Elisabeth Syk Lundberg, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna.