Resistensbestämning och resistensmekanismer

Kurser i detta ämne syftar till att ST-läkaren ska kunna utföra och tolka resistensbestämningar samt ge råd om lämpligt val av antimikrobiell terapi.

Målgrupp
Klinisk bakteriologi och virologi, Klinisk mikrobiologi

När i utbildningen
Tidigt, Mitten

Ämnets innehåll svarar mot delmål enligt SOSFS 2008:17
Till stor del: 7
Till viss del: 2, 3, 4, 6, 8, 9, 11

Ämnets innehåll svarar mot delmål enligt SOSFS 2015:8
Till stor del: c7
Till viss del: c2, c3, c4, c5, c6

Mer specifikt syftar kurs eller kurser i ämnet till att ST-läkaren kan:

  • Beskriva ämnets historik och utveckling.
  • Redogöra för Eucasts, NordicAST:s och RAF:s uppgifter och arbete inom resistensbestämningsområdet.
  • Redogöra för den teoretiska bakgrunden till resistensbestämningsmetoder och olika typer av brytpunkter.
  • Redogöra för begreppen naturlig och förvärvad resistens samt tolerans.
  • Redogöra för olika fenotypiska och genotypiska resistensbestämningsmetoder, till exempel diskdiffusion, gradientdiffusion, buljong- och agarspädning, cellbaserade metoder (för intracellulära agens), molekylärbiologiskt baserade metoder, samt deras för- och nackdelar.
  • Redogöra för olika resistensmekanismer, hur dessa detekteras samt hur de påverkar val av antimikrobiell terapi, till exempel meticillin- och glykopeptidresistens hos stafylokocker, glykopeptidresistens hos enterokocker, betalaktamresistens hos Enterobacteriaceae och olika typer av resistens hos HIV.
  • Utföra och tolka resistensbestämning med diskdiffusion och gradientdiffusion.
  • Identifiera olika typer av resistens med hjälp av diskdiffusion och gradientdiffusion.
  • Utföra och tolka bestämning av minimal inhibitory concentration (MIC) samt minimal bactericidal concentration (MBC).
  • Tillämpa smittskyddslagen.

Kontakt

För frågor om kursämnen inom ST
Telefon: 075-247 30 00
Senast uppdaterad:
Publicerad: