Morquios sjukdom

Synonymer Mukopolysackaridos typ IV, MPS IV, Galaktos 6-sulfatasbrist, Beta-galaktosidasbrist
ICD-10 E76.2D
Senast reviderad 2013-11-12

Sjukdom/tillstånd

Morquios sjukdom (MPS IV) är en ärftlig sjukdom som tillhör sjukdomsgruppen mukopolysackaridoser (MPS-sjukdomar). De är sällsynta ämnesomsättningssjukdomar som beror på en brist på olika lysosomala enzymer, ämnen som deltar i nedbrytningen av olika substanser i kroppen. Sjukdomen leder till att det ämne som normalt bryts ner av enzymet ansamlas i kroppen och skadar olika organ.

Barnläkaren Luis Morquio från Uruguay beskrev 1929 en familj som utvandrat från Sverige, där fyra barn hade sjukdomen. Sjukdomen finns i två olika former, typ A (den typiska formen) och typ B.

Det finns sammanlagt sju kända MPS-sjukdomar. De har fått namn efter den läkare som först beskrev sjukdomen, efter det saknade enzymet eller fått en sifferbeteckning. Numera övergår man alltmer till att benämna sjukdomarna med siffror, som MPS IV, eller med namnet på enzymbristen, som galaktos 6-sulfatasbrist.

I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om ovanliga diagnoser finns förutom detta informationsmaterial också material om mukopolysackaridos typ IHunters sjukdom, Sanfilippos sjukdom, mukopolysackaridos typ VI och mukopolysackaridos typ VII.

Förekomst

Enligt en engelsk undersökning föds ett av 300 000 barn med Morquios sjukdom. I Sverige har sex barn med sjukdomen fötts under en 20-årsperiod. Uppskattningsvis finns sjukdomen hos cirka en person per miljon invånare i landet, vilket innebär ett knappt tiotal personer.

Orsak

Morquios sjukdom typ A orsakas av en förändring (mutation) i arvsanlaget (genen) GALNS som styr bildningen av (kodar för) enzymet galaktos-6-sulfatas. GALNS är lokaliserad till den långa armen av kromosom 16 (16q24). Typ B orsakas av en mutation i genen GLB1 som styr bildningen av enzymet beta-galaktosidas och finns på den korta armen av kromosom 3 (3p21).

Enzymen galaktos-6-sulfatas och beta-galaktosidas deltar i nedbrytningen av keratansulfat och kondroitin-6-sulfat, som båda är mukopolysackarider, eller som man oftare säger, glykosaminoglykaner (GAG). Det är ämnen som bland annat innehåller långa kolhydratkedjor och ingår som komponenter i kroppens olika vävnader. Nedbrytningen sker normalt i cellernas lysosomer, små enheter i alla celler utom i röda blodkroppar. Lysosomerna har till uppgift att med hjälp av enzymer, en sorts proteiner, ta hand om och bryta ned olika ämnen. Nedbrytningen innebär att ämnenas byggstenar frigörs. Exempelvis bryts på så vis proteiner ner till aminosyror. Ett återvinningssystem skapas genom att byggstenarna efter denna nedbrytning transporteras ut ur lysosomen och därmed blir tillgängliga för cellen vid dess produktion av nya ämnen. När galaktos-6-sulfatas och beta-galaktosidas saknas ansamlas glykosaminoglykaner i cellerna i stället för att brytas ned, vilket ger upphov till en fortskridande skada av olika vävnader och organ i kroppen.

Ärftlighet

Morquios sjukdom nedärvs autosomalt recessivt. Detta innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en muterad gen (förändrat arvsanlag). Vid varje graviditet med samma föräldrar finns 25 procents risk att barnet får den muterade genen i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då sjukdomen. I 50 procent av fallen får barnet den muterade genen i enkel uppsättning (från en av föräldrarna) och blir liksom föräldrarna frisk bärare av den muterade genen. I 25 procent av fallen får barnet inte sjukdomen och blir inte heller bärare av den muterade genen.

autosomal-recessiv-2.gif

Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom, som alltså har två muterade gener, får barn med en person som inte är bärare av den muterade genen ärver samtliga barn den muterade genen men får inte sjukdomen. Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom får barn med en frisk bärare av den muterade genen i enkel uppsättning är det 50 procents risk att barnet får sjukdomen, och i 50 procent av fallen blir barnet frisk bärare av den muterade genen.

Symtom

Båda formerna av sjukdomen, typ A och B, ger ett spektrum av symtom med både svåra och lindriga former. Typ A är vanligast. Symtomen domineras av skelettförändringar som orsakats av inlagring av glykosaminoglykaner i skelettet, men ofta finns symtom även från andra vävnader och organ. Sjukdomen benämns svår eller lindrig utifrån personens slutlängd, det vill säga efter graden av skelettförändringar.

Barnen verkar friska vid födseln och lär sig sitta och gå i normal tid. Mellan ett och tre års ålder börjar skelettförändringarna ge symtom i form av avvikande gång med kobenthet, krökningar i ryggraden samt avstannad längdtillväxt med kort bål och kort hals.

Skelettförändringarna blir med åren alltmer framträdande, med en uttalad kortväxthet med kort och framskjutande bröstben samt en mycket kort hals. Kutryggighet (kyfos) i bröstryggen och svankryggighet (lordos) i ländryggen tilltar, liksom en deformering av handleder, armbågar och knäleder. Slutlängden vid svår form är oftast 100-105 cm.

Höftlederna är underutvecklade, och höftledskulan kan med stigande ålder glida ur led. Lederna är överrörliga på grund av att ledbanden (ligamenten) är slappa.

Dåligt utvecklade halskotor med svaga, instabila ligament ger en ökad risk för livshotande förskjutningar mellan nackkotan och översta halskotan. Tryckskador på halsryggmärgen kan ge förlamningssymtom från armar, ben och urinblåsa.

Den intellektuella utvecklingen är normal vid Morquios sjukdom.

Liksom vid andra former av MPS-sjukdomar kan hjärtats funktion påverkas. Dels kan inlagring av glykosaminoglykaner i hjärtklaffarna försämra hjärtats funktion, dels kan en ökad belastning av hjärtat orsakas av den deformerade bröstkorgen och en försämrad lungfunktion (cor pulmonale).

Hörselnedsättning är vanlig, liksom synnedsättning till följd av grumlingar av hornhinnan.

Tänderna är små med dålig emalj och sitter glest. Risken för karies är ökad. Ansiktsdragen kan vara grova, med framträdande käke och bred mun.

Livslängden vid de svåraste formerna har ökat under senare år, sedan stabiliserande operationer i nackkotpelaren började göras. Personer med svår form kan leva upp till yngre medelåldern och längre, ibland upp i 70-årsåldern.

Det finns en stor variation av symtom vid Morquios sjukdom, både vid typ A och typ B. Vid de lindrigaste formerna kan längdtillväxten vara i det närmaste normal, och de enda symtomen är underutvecklade höftleder och en grumling av hornhinnan. Sannolikt finns det personer med lindriga former av sjukdomen som inte diagnostiserats.

Diagnostik

MPS-sjukdomar spåras genom att undersöka förekomsten av förhöjda glykosaminoglykaner i urinprov. Därefter fastställs den exakta enzymbristen genom analys av blodprov. Diagnosen MPS IV kan preciseras när halten av något av de två enzymerna galaktos 6-sulfatas eller beta-galaktosidas i blodceller eller hudceller (fibroblaster) är låg och nivån av keratansulfat i urinen är förhöjd.

DNA-diagnostik är möjlig.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk information. Anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning, är möjlig om mutationen i familjen är känd.

Behandling/stöd

Det finns ingen botande behandling vid Morquios sjukdom. De senare årens intensiva forskning har dock gjort det möjligt att framställa det saknade enzymet. Läkemedlet prövas nu i studier för att utvärdera dess effekter på olika organ och vävnader och eventuella bieffekter. Behandlingen i övrigt inriktas på att så mycket som möjligt motverka medicinska komplikationer och försöka underlätta i vardagsmiljön.

Alla med Morquios sjukdom bör få hjälp av ett medicinskt specialistteam med särskild kunskap om sjukdomen. I teamet behövs hjärt-, lung-, neurolog- och ortopedspecialist, liksom hörselläkare och ögonläkare. Teamet ger också råd om lämplig behandling. Det är viktigt att de olika specialisterna samarbetar kring en gemensam behandlingsplan.

Eftersom det är vanligt med hörsel- och synnedsättning bör hörsel och syn kontrolleras regelbundet. Synnedsättning till följd av grumlingar i hornhinnan kan avhjälpas med hornhinnetransplantation.

Hjärtsymtom kan behandlas med mediciner, eller vid klaffel genom att nya klaffar opereras in.

Vid alla mukopolysackaridossjukdomar finns en risk för komplikationer vid narkos på grund av trånga förhållanden i luftvägarna samt avvikande skelett och kroppsbyggnad som också kan påverka andningsfunktionen. Inför en eventuell operation bör en narkosspecialist med god kännedom om sjukdomen därför göra en bedömning.

Alla barn med Morquios sjukdom bör undersökas med magnetkamera (MR) för att bedöma graden av instabilitet i nackkotpelaren. På grund av den stora risken för skador på halsryggmärgen bör en förebyggande operation för att stabilisera nackkotan och den översta halskotan övervägas. Helst ska detta göras redan i förskole- eller tidiga skolåldern.

Vid alla mukopolysackaridossjukdomar, men speciellt vid Morquios sjukdom, finns risk för ledinflammationer. Läkemedel som är smärtlindrande och inflammationsdämpande kan därför behövas.

Habiliteringsinsatser

Barnet och familjen ska erbjudas kontakt med ett habiliteringsteam. I teamet ingår yrkeskategorier med särskild kunskap om funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling. Insatserna sker inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området. De består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktionsnedsättningen och samtalsstöd. Hörsel- och synhabilitering kopplas in vid behov. Information om samhällets stöd samt råd inför anpassning av bostaden och andra miljöer som barnet vistas i ges också. Föräldrar, syskon och andra anhöriga kan också få stöd.

Det är viktigt med träning och aktiviteter som bidrar till att upprätthålla så god rörlighet som möjligt. Det förebygger och minskar graden av felställningar (kontrakturer). Smärtsamma tänjningar bör undvikas. För de barn som har en uttalad kortväxthet bör anpassningar göras tidigt både hemma, i förskolan och i skolan. Olika hjälpmedel underlättar och gör det möjligt för barnet att delta i aktiviteter och utveckla sin självständighet såväl hemma som i andra miljöer.

Barn och ungdomar med den svåra sjukdomsformen behöver oftast använda rullstol när de kommer upp i tonåren, ibland även tidigare. Det beror främst på att skelettet är deformerat och höftlederna instabila. Handleder, fingerleder och axelleder är oftast överrörliga, vilket kan göra det svårt att till exempel öppna kranar och skära bröd.

Psykologiskt stöd utifrån ålder och mognad ska erbjudas och ges fortlöpande under uppväxten. Att få svar på sina frågor och funderingar är viktigt även för ett litet barn. Barn och ungdomar som är kortväxta ska behandlas med hänsyn till ålder och bemötas på samma sätt som sina jämnåriga. Redan tidigt är många av barnen medvetna om att de är kortare än kamraterna i samma ålder.

För vuxna med en svår form av Morquios sjukdom behövs oftast anpassningar av bostaden. Yrkesvägledning kan vara av stort värde, liksom anpassningar av arbetsmiljön. Arbetsförmedlingen och försäkringskassan kan ge information och stöd.

Forskning

Studier för att kartlägga de molekylärgenetiska förändringarna vid de olika MPS-sjukdomarna pågår, där man i framtiden hoppas att lättare kunna ge prognos i det enskilda fallet när mutationerna kartlagts. Djurmodeller har tagits fram för MPS IVA, vilket underlättar forskning om olika behandlingsstrategier.

Det saknade enzymet har framställts och prövas nu i läkemedelsstudier.

Resurser

Barnläkare/barnneurologer vid länssjukhus/regionsjukhus kan ställa diagnosen med hjälp av laboratorieprov.

Två speciallaboratorier med inriktning på metabola sjukdomar har resurser för kliniskt kemisk diagnostik: Avdelningen för klinisk kemi och neurokemi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Mölndal, och Centrum för Medfödda Metabola Sjukdomar, Karolinska Universitetsjukhuset, Solna.

DNA-baserad diagnostik görs vid Centrum för Medfödda Metabola Sjukdomar, Karolinska Universitetsjukhuset, Solna eller vid avdelningar för klinisk genetik vid respektive universitetssjukhus.

Centrum för sällsynta diagnoser (CSD) finns vid alla universitetssjukhus. CSD tar emot frågor och kan ge vägledning och information om sällsynta diagnoser. Läs mer om respektive CSD på deras egna webbsidor:

Europeiska referensnätverk (ERN) samlar läkare och forskare som är experter på sällsynta sjukdomar och tillstånd. I de virtuella nätverken diskuteras diagnos och behandling för patienter från hela Europa. För mer information se Europeiska kommissionen och Orphanet.

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om Morquios sjukdom.

Professor Niklas Darin, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Östra, Göteborg, tel 031-342 10 00, e-post niklas.darin@vgregion.se.

Professor Jan-Erik Månsson, avdelningen för klinisk kemi och neurokemi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Mölndal, tel 031-342 10 00.

Biträdande överläkare Karin Naess, Astrid Lindgrens barnsjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, tel 08-517 700 00, e-post karin.naess@ki.se.

Överläkare Domniki Papadopoulou, Barn- och ungdomsmedicin, Skånes universitetssjukhus, Lund, tel 046-17 10 00, e-post domniki.papadopoulou@skane.se.

Intresseorganisationer

Många intresseorganisationer kan hjälpa till att förmedla kontakt med andra som har samma diagnos och deras närstående. Ibland kan de även ge annan information, som praktiska tips för vardagen, samt förmedla personliga erfarenheter om hur det kan vara att leva med en ovanlig sjukdom. Intresseorganisationerna arbetar också ofta med frågor som kan förbättra villkoren för medlemmarna, bland annat genom att påverka beslutsfattare inom olika samhällsområden.

Svenska MPS-föreningen, e-post mps.foreningen@gmail.com, www.mpsforeningen.se.

FUB, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, tel 08-508 866 00, teletal 020-22 11 44, e-post fub@fub.se, www.fub.se.

RBU, Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, tel 08-677 73 00, e-post info@rbu.se, www.rbu.se.

Neuro, tel 08-677 70 10, e-post info@neuro.se, www.neuro.se.

Riksförbundet Sällsynta diagnoser verkar för människor som lever med sällsynta diagnoser och olika funktionsnedsättningar, tel 072-722 18 34, e-post info@sallsyntadiagnoser.se, www.sallsyntadiagnoser.se.

I England finns The Society for Mucopolysaccharide Diseases, e-post mps@mpssociety.co.ukwww.mpssociety.co.uk.

I USA finns National MPS Society, e-post info@mpssociety.orgwww.mpssociety.org.

För många ovanliga diagnoser finns det grupper i sociala medier där man kan kommunicera med andra som har samma diagnos och med föräldrar och andra närstående till personer med sjukdomen eller syndromet.

Databasen Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, www.orpha.net.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Nationella funktionen sällsynta diagnoser (NFSD) har ett kalendarium på sin webbplats, med aktuella kurser, seminarier och konferenser inom området sällsynta diagnoser, www.nfsd.se.

Ågrenska arrangerar vistelser för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar och deras familjer. I samband med dessa anordnas även utbildningsdagar för personer som i sitt arbete möter barn och ungdomar med den aktuella diagnosen. Dessutom arrangeras varje år ett antal vistelser för vuxna med sällsynta sjukdomar. För information kontakta Ågrenska, tel 031-750 91 00, e-post agrenska@agrenska.se, www.agrenska.se.

Ytterligare information

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning som kan laddas ner och skrivas ut. Sammanfattningen finns överst på denna sida. 

Svenska MPS-föreningen har mycket information om de olika MPS-sjukdomarna på sin hemsida, www.mpsforeningen.se.

Dokumentationer från Ågrenska är bearbetade sammanställningar av föreläsningarna vid familje- och vuxenvistelser på Ågrenska. De går att ladda ner på www.agrenska.se samt beställa på tel 031-750 91 00 eller e-post agrenska@agrenska.se.
MPS-sjukdomar, familjevistelse (2015), dokumentation nr 503

Information på engelska om olika MPS-sjukdomar finns på webbplatserna för The Society for Mucopolysaccharide Diseases, www.mpssociety.co.uk, och National MPS Society, www.mpssociety.org.

Databaser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man) 
www.omim.org
sökord: mucopolysaccharidosis type IV A, mucopolysaccharidosis type IV B/p>

Litteratur

Malm G, Lund Melgard A, Månsson J-E, Heiberg A. Mucopolysaccharidoses in the Scandinavian countries: incidence and prevalence. Acta Paediatrica 2008; 97: 1577-1581.

Malm G, Bondesson M-L, v Döbeln U, Månsson J-E. Mukopolysackaridossjukdomarna: Nya möjliga behandlingsmetoder ökar kraven på tidig diagnostik. Läkartidningen 2002; 16: 1804-1809.

Montano AM, Tomatsu S, Gottesman GS, Smith M, Oriit T. International Morquio A Registry. Clinical manifestations and natural course of Morquio A disease. J Inherit Metab Dis 2007; 30: 165-174.

Morquio L. Sur une forme de dystrophie osseuse familiale. Archives de médecine des enfants, Paris 1929; 32: 129-135.

Neufeld EF, Muenzer J. The mucopolysaccharidoses. In Scriver CS, Beaudet AL, Sly WS, Valle eds: The metabolic and molecular bases of inherited disease. New York: McGraw-Hill 2001, 8th edition: 2465-2494.

Stevens JK, Kendall BE, Crockard HA, Ransford A. The odontoid process in Morquio-Brailsford’s disease. The effect of occipitocervical fusion. J Bone J Surg (Br) 1991; 73: 853.

Tomatsu S, Montario AM, Ohashi A, Gutierrez MA, Oikawa H, Oguma T et al. Enzyme replacement therapy in a murine model of Morquio A syndrome. Hum Mol Genet 2008; 17: 815-824.

Tomatsu S, Fukuda S, Yamagishi A, Cooper A, Wraith JE, Hori T et al. Mucopolysaccharidosis IVA: Four new exonic mutations in patients with N-acetylgalactosamine-6-sulfate sulfatase deficiency. Am J Hum Genet 1996; 58: 950-962.

Wraith JE. The mucopolysaccharidoses: a clinical review and guide to management. Arch Dis Child 1995; 72: 263-267.

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinsk expert som skrivit det ursprungliga underlaget är docent Gunilla Malm, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge i Stockholm.

Revideringen av materialet har gjorts av överläkare Karin Naess, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge i Stockholm.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, har ansvarat för redigering, produktion och publicering av materialet.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet.

För frågor om texterna i databasen kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.