Fenylketonuri

Synonymer Phenylketonuria, PKU
ICD-10 E70.0
Senast reviderad 2013-12-18

Sjukdom/tillstånd

Fenylketonuri (PKU, phenylketonuria) är en ärftlig, medfödd ämnesomsättningssjukdom som orsakas av brist på eller nedsatt funktion av ett enzym som behövs för att omvandla aminosyran fenylalanin till tyrosin. Den höga halten fenylalanin i blodet skadar hjärnan, och utan behandling utvecklar barn med fenylketonuri en allvarlig hjärnskada.

Sjukdomen upptäcktes 1934 av den norske läkaren Asbjörn Fölling hos två syskon med svår utvecklingsstörning och kramper. Den tyske läkaren Horst Bickel visade på 1950-talet att hjärnskadan helt kan förhindras med tidig, som regel livslång, dietbehandling. På 1960-talet utvecklade den amerikanske mikrobiologen Bob Guthrie en enkel metod att undersöka blodprov från nyfödda för att tidigt identifiera barn med fenylketonuri. Provtagning av samtliga nyfödda inleddes i Sverige 1965.

Förekomst

I Sverige föds cirka 5 barn med fenylketonuri per år eller 5 per 100 000 nyfödda. Totalt har cirka 260 barn med fenylketonuri upptäckts i vårt land sedan 1965 genom screening av nyfödda.

Orsak

Fenylketonuri orsakas av förändringar (mutationer) i arvsanlaget (genen) PAH. PAH är belägen på den långa armen på kromosom 12 (12q22-q24.2) och styr bildningen av (kodar för) enzymet fenylalaninhydroxylas (PAH). Fenylalaninhydroxylas bryter ned fenylalanin till tyrosin, som i sin tur bland annat används i hjärnan till att bilda viktiga signalsubstanser. Fenylalanin är en av 20 aminosyror som utgör byggstenar i alla proteiner. Det finns i allt naturligt protein, både i kroppens egna proteiner och i proteinet i maten. Mutationen i PAH leder till en felaktig uppbyggnad av fenylalaninhydroxylaset. Typen av mutation avgör om enzymet inte fungerar alls eller har en nedsatt funktion. Med normalkost får ett barn med fenylketonuri kraftigt stigande halter fenylalanin i blodet och i hjärnan, med skador på hjärnan som följd.

För att PAH-enzymet ska fungera normalt krävs en hjälpfaktor, ett så kallat koenzym benämnt tetrahydrobiopterin (BH4). Tillskott av BH4 i höga doser kan i vissa fall påverka aktiviteten hos fenylalaninhydroxylas vid PKU, vilket gör det möjligt att äta mer naturligt protein utan att nivåerna av fenylalanin i blodet stiger. Även detta koenzym kan hos vissa personer med höga nivåer av fenylalanin vara felaktigt, vilket medför en annan medfödd sjukdom med en helt annan sjukdomsbild, som kan behandlas med BH4 enbart eller i kombination med specialkost. Denna sjukdom kallas hyperfenylalaninemi.

Ärftlighet

Fenylketonuri nedärvs autosomalt recessivt. Detta innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en muterad gen (förändrat arvsanlag). Vid varje graviditet med samma föräldrar finns 25 procents risk att barnet får den muterade genen i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då sjukdomen. I 50 procent av fallen får barnet den muterade genen i enkel uppsättning (från en av föräldrarna) och blir liksom föräldrarna frisk bärare av den muterade genen. I 25 procent av fallen får barnet inte sjukdomen och blir inte heller bärare av den muterade genen.

autosomal-recessiv-2.gif

Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom, som alltså har två muterade gener, får barn med en person som inte är bärare av den muterade genen ärver samtliga barn den muterade genen men får inte sjukdomen. Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom får barn med en frisk bärare av den muterade genen i enkel uppsättning är det 50 procents risk att barnet får sjukdomen, och i 50 procent av fallen blir barnet frisk bärare av den muterade genen.

Symtom

Vid fenylketonuri är barnen symtomfria vid födseln. Vid ungefär ett halvt års ålder visar sig de första symtomen. Det första tecknet på sjukdomen kan vara en speciell lukt i urinen, som orsakas av att det utsöndras ökande mängder fenylketoner, en onormal nedbrytningsprodukt från fenylalanin. Under det första levnadsåret blir det sedan alltmer uppenbart att barnet har en fortskridande utvecklingsstörning. Svårbehandlad epilepsi tillkommer. Pigmentbildningen störs också, och barnet blir ljushårigt.

Ett barn med fenylketonuri som inte behandlas får en svår utvecklingsstörning och svåra beteendeavvikelser, ofta i kombination med svårbehandlad epilepsi. Skadorna kan förebyggas genom tidigt insatt dietbehandling, som gör det möjligt för barnet att utvecklas normalt.

Fenylketonuri är ingen enhetlig sjukdom, utan svårighetsgraden beror på hur mutationen påverkar enzymet. Ibland finns det kvar en viss kvarstående förmåga att bryta ned fenylanalin. Utformningen av dieten och behovet av den varierar därför mellan olika personer med sjukdomen. Vissa kan äta en nästan normal mängd naturligt protein, medan andra endast klarar att äta mycket lite av det. Det finns också lindriga former där fenylalaninnivåerna inte stiger så mycket att det kräver behandling.

Diagnostik

Störningar i fenylalaninomsättningen spåras idag hos nyfödda genom ett blodprov (PKU-provet) som tas efter 48 timmars ålder och analyseras på halten av fenylalanin. Alla erbjuds provtagning, på BB-avdelningen före utskrivningen eller i samband med ett återbesök på sjukhuset. Det är viktigt att även barn som är födda utomlands, liksom i vissa fall vuxna med funktionsnedsättningar, erbjuds PKU-prov. Även om dessa barn är äldre när de får sin diagnos och har hunnit få vissa hjärnskador är det möjligt att förhindra ytterligare skador.

När ett nyfött barn med misstänkt fenylketonuri upptäcks krävs det ytterligare undersökningar för att fastslå att barnet verkligen har sjukdomen och vilken typ det i så fall handlar om. Detta görs med analyser av bland annat aminosyror i blodet och med DNA-baserad diagnostik. Genom en mutationsbestämning går det att fastställa den exakta genetiska förändringen, vilket är till stor hjälp i behandlingen. I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk vägledning. Anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning, är möjlig om mutationen i familjen är känd.

Behandling/stöd

Med dagens behandling utvecklas barn med sjukdomen normalt. Vid den vanligaste formen av fenylketonuri består behandlingen av noggrann diet med en individuellt anpassad och proteinreducerad kost. Dieten syftar till att minska intaget av fenylalanin, men små mängder av denna aminosyra behövs ändå för att barnen ska växa normalt. Det kan de få genom att äta rotsaker, grönsaker, frukt och särskilda lågproteinprodukter i exakt den mängd som behövs utan att giftiga nivåer uppstår.

Barn som äter normalkost får sitt protein från kött, fisk, ägg, ost, mjölk, nötter och torkade baljväxter, men den huvudsakliga proteinkällan för barn med fenylketonuri är i stället en specialtillverkad aminosyrablandning som är fri från fenylalanin och finns av olika typer. Beroende på vilken aminosyraberedning som används kan det behövas tillägg av vitaminer, nödvändiga fettsyror och spårämnen. Bara barn med lindriga former av sjukdomen, liksom ungdomar och vuxna med en mindre sträng diet eller gravida i slutet av graviditeten, kan äta naturligt proteinrika livsmedel i kontrollerade mängder.

Naturliga livsmedel med lågt proteininnehåll är frukt, rotfrukter och en del grönsaker, men för att få variation och mättnad vid proteinfattig kost finns det produkter med låg proteinmängd, som består av stärkelse i stället för vanligt mjöl för att ersätta till exempel pasta och bröd.

Ett barn med fenylketonuri måste äta på regelbundna tider och de olika livsmedlen bör noga mätas eller vägas. Dietbehandlingen kräver tid, kunskap och omsorg och behöver sannolikt pågå under hela livet. För att hålla reda på barnets dagliga intag av fenylalanin måste föräldrarna få hjälp av en dietist för att lära sig beräkna kostens protein- och fenylalanininnehåll.

Även andra i omgivningen, till exempel personal inom förskola och skola samt personal inom skolmåltidsverksamheten, måste få information om sjukdomen och om vikten av en välskött diet. Råd och stöd av en dietist med särskild kunskap om sjukdomen behövs. Specialkunskaper kring dieten fordras också hos till exempel barnläkare, laboratorieläkare, psykolog och kurator i vårdlaget för fenylketonuri. De ska kunna ge stöd och praktiska råd både till den som har sjukdomen och till de andra i familjen, eftersom dietbehandlingen på många sätt påverkar livsföringen.

Behandlingen, som är livslång, följs upp med blodprov för att mäta mängden fenylalanin i blodet, en gång i veckan under några år och cirka två gånger i månaden när barnet blir äldre, beroende på behandlingsresultat och sjukdomens svårighetsgrad. De personer med fenylketonuri som har behandlats sedan nyföddhetsperioden och under längst tid närmar sig nu (2013) 50-årsåldern. Eftersom det inte är känt vad som händer hos en vuxen om fenylalaninnivåerna tillåts stiga rekommenderas alla med fenylketonuri att upprätthålla dieten hela livet för att nivåerna ska hållas under kontroll.

Om diagnosen ställs i ett senare skede, till exempel hos barn som har invandrat till Sverige och redan har en utvecklingsstörning, är det viktigt med specialpedagogiskt stöd i förskola och skola. För att stimulera barnets utveckling behövs också habiliteringsinsatser. Barnet och familjen bör i tidigt skede få kontakt med ett habiliteringsteam, i vilket det ingår yrkeskategorier som har särskild kunskap om funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling.

Stöd och behandling sker inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området. Insatserna består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktionsnedsättningen och samtalsstöd. De omfattar också information om det samhällsstöd som finns att få. Förutom barnet/den unge kan också föräldrar och syskon få stöd. Familjen kan även ha behov av hjälp med samordningen av olika insatser.

Vid graviditet

Gravida försörjer via moderkakan fostret med allt vad det behöver, till exempel aminosyror. Fostret är mycket känsligt för förhöjda fenylalaninnivåer och kan inte själv bryta ned överskottet utan är beroende av att mamman gör det. Om mamman har höga fenylalaninvärden får också ett foster utan fenylketonuri för höga värden, med risk för att barnet får hjärtfel och hjärnskador. Nivån av fenylalanin hos mamman måste därför vara väl inställd redan före befruktningen. För en kvinna med sjukdomen är det viktigt att planlägga en graviditet och försäkra sig om att hon kan hålla en diet som är bra både för henne själv och för fostret. Dieten bör starta redan före befruktningen och pågå under hela graviditeten.

Nya behandlingsformer

Sedan 2008 finns det ett godkänt läkemedel, sapropterin, som för vissa kan reducera mängden fenylalanin i blodet och därmed komplettera eller ersätta dietbehandlingen. Sapropterin är en syntetisk kopia av koenzymet tetrahydrobiopterin (BH4) och ges som tabletter för att förbättra barnets förmåga att bryta ned fenylalanin. Det kan ges till barn från nyföddhetsperioden. För närvarande (2013) ingår sapropterin inte i läkemedelsförmånen och kan bara skrivas ut till barn under 18 år och efter särskild prövning i varje enskilt landsting.

Behandling med tillägg av så kallade långkedjiga neutrala aminosyror (LNAA) i kosten kan vara ett komplement till den vanliga dietbehandlingen. Syftet är att minska upptaget av fenylalanin från tarmen samt att minska upptaget av fenylalanin in i hjärnan. Behandlingen kan inte ersätta den vanliga dieten, men den kan vara ett komplement till vuxna med sjukdomen som har svårt att klara sin dietbehandling.

Forskningen kring alternativ till dietbehandlingen är mycket aktiv, och det pågår studier kring ytterligare behandlingsmetoder vid fenylketonuri. Fortfarande återstår dock mycket innan de kan finnas tillgängliga för alla med sjukdomen, se vidare under rubriken Forskning och utveckling (FoU).

Övrigt

Stöd och praktiska tips kan ges dels av respektive PKU-vårdlag (se under rubriken Resurser på riks- och regionnivå), dels av Svenska PKU-föreningen (se under rubriken Intresseorganisationer).

När det gäller dieten finns speciella recept samlade i en kokbok, se närmare under rubriken Informationsmaterial.

Forskning

Forsknings- och utvecklingsarbete kring fenylketonuri bedrivs vid Centrum för Medfödda Metabola Sjukdomar (CMMS), Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge i Stockholm, samt vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Östra i Göteborg.

Det pågår kliniska studier på vuxna med fenylketonuri kring ett växtenzym (PEG-PAL) som kan bryta ned fenylalanin. Medlet tillförs som en injektion en gång i veckan och kan användas vid alla typer av fenylketonuri. Olika metoder har också prövats för att överföra celler med normal fenylalaninomsättning till personer med sjukdomen. Hittills har enda möjligheten varit en levertransplantation, vilket har gjorts i enstaka fall med gott resultat. Riskerna med en transplantation är dock så stora att det i praktiken inte är något alternativ. Försök pågår nu med att i stället överföra leverceller med injektioner till personer med olika medfödda ämnesomsättningssjukdomar. Det är betydligt enklare och mindre riskfyllt och skulle kunna vara lämpligt vid fenylketonuri.

Resurser

Speciallaboratorier för utredning av barn med medfödda ämnesomsättningssjukdomar finns vid Centrum för Medfödda Metabola sjukdomar, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, tel 08-517 700 00 och Klinisk kemi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, tel 031-342 38 25.

Screeningundersökning av blodprov från nyfödda barn sker vid PKU-laboratoriet, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge.

Barn

Vid fem av landets universitetssjukhus finns PKU-vårdlag för barn, bestående av läkare, dietister, sköterskor, psykologer och kuratorer med speciella kunskaper om och erfarenhet av barn med fenylketonuri:

  • Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Östra, Göteborg, tel 031-342 10 00
  • Barn- och ungdomssjukhuset i Lund, Skånes Universitetssjukhus, Malmö, tel 046-17 10 00
  • Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, tel 08-585 800 00
  • Barnkliniken, Norrlands universitetssjukhus,Umeå, tel 090-785 00 00
  • Akademiska barnsjukhuset, Uppsala, tel 018-611 00 00

Vuxna

Kontrollerna av vuxna med fenylketonuri görs vid ett metabolt centrum vid ett universitetssjukhus, där läkare och dietister kan värdera resultaten samt informera om nya rön kring diet och annan behandling.

Centrum för sällsynta diagnoser (CSD) finns vid alla universitetssjukhus. CSD tar emot frågor och kan ge vägledning och information om sällsynta diagnoser. Läs mer om respektive CSD på deras egna webbsidor:

Europeiska referensnätverk (ERN) samlar läkare och forskare som är experter på sällsynta sjukdomar och tillstånd. I de virtuella nätverken diskuteras diagnos och behandling för patienter från hela Europa. För mer information se Europeiska kommissionen och Orphanet.

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om fenylketonuri.

Stockholm

Barn

Specialistläkare Svetlana Lajic, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Solna, 171 76 Stockholm, tel 08- 517 700 00.

Specialistläkare Anna Nordenström, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Solna, 171 76 Stockholm, tel 08-517 700 00.

Specialistläkare Ricard Nergårdh, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Solna, 171 76 Stockholm, tel 517 700 00.

Specialistläkare Rolf Zetterström, Centrum för Medfödda Metabola Sjukdomar (CMMS), Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Stockholm.

Dietist Carina Heidenborg och Erika Forsell, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Solna, 171 76 Stockholm, tel 08-517 700 00.

Vuxna 

Specialistläkare Mikael Oscarson, kliniken för endokrinologi, metabolism och diabetes, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Stockholm, tel 08-517 70 00.

Göteborg

Barn 

Docent Olov Ekwall, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg, tel 031-343 40 00.

Specialistläkare Annika Reims, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg, tel 031-343 40 00.

Dietist Johanna Ekengren, Karina Eftring och Ellen Karlge-Nilsson, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg, tel 031-343 40 00.

Vuxna 

Planering pågår för hur vuxenvården för personer med fenylketonuri ska organiseras.

Uppsala

Barn 

Specialistläkare Maria Halldin, Akademiska barnsjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 00 00.

Dietist Agnes Pal och Christine Gibson, Akademiska barnsjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 00 00.

Vuxna 

Docent Andreas Kindmark, MMS, mottagningen för metabola sjukdomar, Akademiska sjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 00 00.

Lund

Barn 

Specialistläkare Domniki Papadopoulo, Barn- och ungdomssjukhuset i Lund, Skånes Universitetssjukhus, 221 85 Lund, tel 046-17 10 00.

Dietist Elisabeth Sjökvist och Marika Kanthe, Barn- och ungdomssjukhuset i Lund, Skånes Universitetssjukhus, 221 85 Lund, tel 046-17 10 00.

Vuxna 

Specialistläkare Li X Zhou, internmedicinska kliniken, Skånes Universitetssjukhus, 221 58 Lund, tel 046-17 10 00.

Umeå

Barn 

Överläkare Olof Sandström, barnkliniken, Norrlands universitetssjukhus, 901 85 Umeå, tel 090-785 00 00.

Dietist Inger Öhlund, barnkliniken, Norrlands universitetssjukhus, 901 85 Umeå, tel 090-785 00 00.

Vuxna 

Överläkare Per Dahlqvist, Medicincentrum, Norrlands universitetssjukhus, 901 85 Umeå, tel 090-785 00 00.

Intresseorganisationer

Många intresseorganisationer kan hjälpa till att förmedla kontakt med andra som har samma diagnos och deras närstående. Ibland kan de även ge annan information, som praktiska tips för vardagen, samt förmedla personliga erfarenheter om hur det kan vara att leva med en ovanlig sjukdom. Intresseorganisationerna arbetar också ofta med frågor som kan förbättra villkoren för medlemmarna, bland annat genom att påverka beslutsfattare inom olika samhällsområden.

Svenska PKU-föreningen, kontaktpersoner Eva Falk-Carlsson, Kalmar, tel 0480-226 20, e-post eva.falkcarlsson@pku.se, och Maria Nordh, Glanshammar, tel 019-46 51 11, e-post maria.nordh@pku.se, www.pku.se.

FUB, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, tel 08-508 866 00, teletal 020-22 11 44, e-post fub@fub.se, www.fub.se.

Riksförbundet Sällsynta diagnoser verkar för människor som lever med sällsynta diagnoser och olika funktionsnedsättningar, tel 072-722 18 34, e-post info@sallsyntadiagnoser.se, www.sallsyntadiagnoser.se.

För många ovanliga diagnoser finns det grupper i sociala medier där man kan kommunicera med andra som har samma diagnos och med föräldrar och andra närstående till personer med sjukdomen eller syndromet.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Nationella funktionen sällsynta diagnoser (NFSD) har ett kalendarium på sin webbplats, med aktuella kurser, seminarier och konferenser inom området sällsynta diagnoser, www.nfsd.se.

Svenska Barnläkarföreningens arbetsgrupp för ämnesomsättningssjukdomar är ett forum för kunskapsutbyte, www.barnlakarforeningen.se.

Europeiska PKU-föreningen, ESPKU, har årliga möten med en särskild medicinsk konferens, www.espku.org.

Ytterligare information

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning som kan laddas ner och skrivas ut. Sammanfattningen finns överst på denna sida. 

Dokumentation från Ågrenska om fenylketonuri, nr 359 (2009) och om vuxenperspektivet vid sjukdomen, nr 270 (2006). Detta är bearbetade sammanställningar av föreläsningarna vid familje- och vuxenvistelser på Ågrenska. Kan beställas från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se
Dokumentationerna finns även på www.agrenska.se.

Ågrenska har också ett särskilt material om hur det är att leva med sjukdomen som vuxen

Information om fenylketonuri på svenska finns på webbsidan www.pekou.se.

Medlemstidningen Fenylventilen kan rekvireras från Svenska PKU-föreningen, som också kan erbjuda utlåning av en videofilm om fenylketonuri (se adress under rubriken Intresseorganisationer).

Årsrapport från PKU-laboratoriet, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge.

Socialstyrelsens allmänna råd om undersökning av nyfödda barn för vissa ämnesomsättningsrubbningar m m (SOSFS 1988:20).

Från PKU-föreningen (se under rubriken Intresseorganisationer) går det att beställa böcker om diet vid fenylketonuri:

  • Ulla Johansson och Irene Mattisson, Mat med mindre protein, 1992. 
    Gerda Lundberg, Varför kan jag inte äta samma mat som du, pappa? En bok för barn med PKU, 2004. Utgiven av PKU-föreningen.
  • Elisabeth Sjöqvist och Carina Heidenborg, Mycket gott med lite protein KOKBOKEN, 2009.

Film

En film om PKU, 2010. För information kontakta PKU-föreningen, www.pku.se.

Nationella funktionen sällsynta diagnoser och Ågrenska har mycket information om ovanliga diagnoser på sina webbplatser, bland annat personliga berättelser och filmer, se www.nfsd.se och www.agrenska.se.

Databaser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man) 
www.omim.org
Sökord: phenylketonuria, pku

GeneReviews (University of Washington) 
www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK1116
Sökord: phenylalanine hydroxylase deficiency

Litteratur

Albrecht J, Garbade SF, Burgard P. Neuropsychological speed tests and blood phenylalanine levels in patients with phenylketonuria: a meta-analysis. Neurosci Biobehav Rev 2009; 33: 414-421.

Harding C. Progress toward cell-directed therapy for phenylketonuria. Clin Genet 2008; 74: 97-104.

Kim W, Erlandsen H, Surendran S, Stevens RC, Gamez A, Michols-Matalon K et al. Trends in enzyme therapy for phenylketonuria. Mol Ther. 2004; 10: 220-224.

Keil S, Anjema K, van Spronsen FJ, Lambruschini N, Burlina A, Bélanger-Quintana A, Couce ML et al. Long-term follow-up and outcome of phenylketonuria patients on sapropterin: a retrospective study. Pediatrics 2013; 131;e1881-1888.

Koch R, Henley W, Levy H, Matalon R, Rouse B, Trefz F et al. Maternal phenylketonuria: an international study. Mol Genet Metabol. 2000; 71: 233-239.

Levy HL, Ghavami M. Maternal phenylketonuria: a metabolic tetratogen. Tetratology 1996; 53: 176-184.

Poustie VJ, Wildgoose J. Dietary interventions for phenylketonuria. Cochrane Database Syst Rev 2010; 20: CD001304.

Somaraju UR, Merrin M. Sapropterin dihydrochloride for phenylketonuria. Cochrane Database of Syst Rev 2012; 12: CD008005. doi: 10.1002/14651858.CD008005.pub3.

Trefz FK, Scheible D, Frauendienst-Egger G. Long-term follow-up of patients with phenylketonuria receiving tetrahydrobioterin treatment. J Inherit Metab Dis 2010; 33:163-169.

van Spronsen FJ, Enns GM. Future treatment strategies in phenylketonuria Mol Genet Metab 2010; 99: 90-95.

Utz J R, Lorentz C P, Markowitz D, Rudser K D, Diethelm-Okita B, Erickson D et al. START, a double blind, placebo-controlled pharmacogenetic test of responsiveness to sapropterin dihydrochloride in phenylketonuria patients. Mol Genet Metab 2012; 105: 193–197.

Waisbren S E, Noel K, Fahrbach K, Cella C, Frame D, Dorenbaum A, Levy V. Phenylalanine blood levels and clinical outcomes in phenylketonuria: A systematic literature review and meta-analysis. Mol Genet Metab 2007; 92: 63–70.

Zschocke J. Phenylketonuria mutations in Europe. Hum Mutat. 2003; 21: 345-356.

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinsk expert som skrivit det ursprungliga underlaget är professor Agne Larsson, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, Stockholm.

Revideringen av materialet har gjorts av docent Jan Alm och specialistläkare Ricard Nergårdh, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Stockholm.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, har ansvarat för redigering, produktion och publicering av materialet.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet.

För frågor om texterna i kunskapsdatabasen kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.