Aspartylglykosaminuri

Synonymer AGU
ICD-10 E77.1
Publicerad 2010-07-01

Sjukdom/tillstånd

Aspartylglykosaminuri (AGU) är en ärftlig sjukdom som ingår i gruppen lysosomala sjukdomar. Gemensamt för denna sjukdomsgrupp är en störning i lysosomernas funktion, orsakad av en bristande funktion av endera något av de enzymer eller något av de transportproteiner som transporterar ämnen in i och ut ur lysosomen. Sjukdomen beskrevs första gången 1967 av FA Jenner och RJ Pollitt.

I dag känner vi till ett sjuttiotal olika lysosomala sjukdomar. Exempel på andra sådana är alfa-mannosidoscystinos, Danons sjukdom, Fabrys sjukdom, Gauchers sjukdom, GM2-gangliosidos, Krabbes sjukdom, metakromatisk leukodystrofi, mukopolysackaridos typ I, Hunters sjukdom, Sanfilippos sjukdom, Morquios sjukdom, mukopolysackaridos typ VI, mukopolysackaridos typ VII, glykogenos typ II och Sallas sjukdom.

Förekomst

Det finns inga säkra siffror över hur vanlig sjukdomen är i Sverige, men uppskattningsvis finns det minst ett tiotal barn och vuxna med aspartylglykosaminuri. Sjukdomen är vanligast i Finland, där det finns mer än 200 personer som fått diagnosen.

Orsak

Aspartylglykosaminuri orsakas av en förändring (mutation) av det arvsanlag (gen) som styr bildningen av (kodar för) enzymet aspartylglykosaminidas. Genen för detta enzym finns på kromosom 4, och samma genmutation finns hos nästan alla med sjukdomen i Finland, medan personer i andra länder har en större variation av mutationer.

Lysosomerna är små enheter som finns i alla celler i kroppen, utom i röda blodkroppar. De har till uppgift att med hjälp av enzymer (en sorts proteiner) ta hand om och bryta ned olika ämnen. Nedbrytningen innebär att ämnenas byggstenar frigörs och kan återanvändas. Exempelvis bryts på så vis olika proteiner ner till aminosyror. Byggstenarna transporteras efter nedbrytningen ut ur lysosomen och blir tillgängliga för cellens produktion av nya ämnen.

Aspartylglykosaminidas bryter normalt ner proteiner som innehåller kolhydrater (glykoproteiner) och som förekommer rikligt i kroppens olika vävnader, i cellerna och på cellytorna, särskilt i lever, mjälte, sköldkörtel och i nervvävnad. När kroppens glykoproteiner inte kan brytas ner på normalt sätt ansamlas restprodukter av aspartylglykosaminer och en del andra produkter i kroppens lysosomer. Där ger restprodukterna upphov till en fortskridande skada av olika vävnader och organ i kroppen. Påverkan på hjärnan ger de svåraste symtomen.

Ärftlighet

Aspartylglykosaminuri nedärvs autosomalt recessivt, vilket innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en muterad gen (förändrat arvsanlag). Vid varje graviditet med samma föräldrar finns 25 procents risk att barnet får den muterade genen i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då sjukdomen. I 50 procent av fallen får barnet den muterade genen i enkel uppsättning (från en av föräldrarna) och blir liksom föräldrarna frisk bärare av den muterade genen. I 25 procent av fallen får barnet inte sjukdomen och blir inte heller bärare av den muterade genen.

autosomal-recessiv-2.gif

Symtom

Barnen är ofta besvärsfria vid födseln. Under det första levnadsåret är navel- och ljumskbråck vanligt. Ibland förekommer lever- och mjältförstoring, vilket vanligtvis inte ger några allvarliga symtom. En del barn får också problem med diarré. Under de tidiga barndomsåren är det vanligt med återkommande övre luftvägsinfektioner och öroninflammationer.

Till att börja med är den motoriska utvecklingen normal. Under småbarnsåren visar sig de första tecknen på en avvikande utveckling genom att barnen är motoriskt klumpigare än normalt och att tal- och språkutvecklingen är försenad. Klumpigheten kvarstår, men de flesta kan fram till vuxen ålder med stöd och hjälp klara sig i vardagen samt delta i lek- och idrottsaktiviteter.

Det karaktäristiska för sjukdomen är hur den intellektuella utvecklingen successivt påverkas. Under de första levnadsåren kan barnens utveckling te sig normal, men före skolåldern märks koncentrationssvårigheter, försening av språkutvecklingen och försämring av den intellektuella förmågan. Utvecklingen fortsätter sedan att gå framåt men långsammare än normalt. Runt mitten av tonåren fungerar ungdomarna intellektuellt som bäst, med en utvecklingsnivå som motsvarar lindrig eller medelsvår utvecklingsstörning. Ungdomarna ligger sedan kvar på denna utvecklingsnivå eller försämras något fram till 25-30-årsåldern. Under åren därefter sker en snabbare förlust av inlärda färdigheter, med svår utvecklingsstörning till följd. Samtidigt tilltar också de motoriska förändringarna. Personer med sjukdomen blir efter hand mer rörelsehindrade och beroende av hjälp och stöd från omgivningen. Så småningom behövs rullstol vid förflyttningar. Det är viktigt att komma ihåg att det finns stora individuella variationer både vad gäller utvecklingsnivån och sjukdomsförloppet.

Medellängden för personer med aspartylglykosaminuri är något lägre än för resten av befolkningen. Tidig pubertet är vanlig och kan vara en förklaring till detta.

Det kan finnas lindriga förändringar, synliga vid röntgen, i till exempel ryggkotorna. De medför en snedhet i ryggen (skolios) eller i fotskelettet.

Många barn med aspartylglykosaminuri har gemensamma ansiktsdrag, med stort huvud, bred underkäke, kort och bred näsa samt runda kinder, något som blir tydligare under tonårstiden. Då förekommer också ibland svår akne och/eller små röda knottror i ansiktet (angiofibrom). Vissa får även hes röst i tonåren. Hos en del är ögonen känsliga för solljus.

Personer med aspartylglykosaminuri uppfattas under barn- och skolåldern som lugna. De har under de tidiga uppväxtåren en förmåga att kunna sysselsätta sig själva, medan de när de blir äldre kan vara påtagligt envisa, irritabla och passiva. Ibland förekommer depressioner. Även psykotiska symtom kan uppstå.

Mer än hälften besväras av epilepsi i vuxen ålder. Ibland visar den sig under uppväxtåren. Hos vuxna med aspartylglykosaminuri är också sömnsvårigheter vanligt.

Studier i Finland visar att livslängden är förkortad.

Diagnostik

Sjukdomen diagnostiseras genom urinprov, som uppvisar ökad utsöndring av aspartylglukosamin. För att säkerställa diagnosen tas ett blodprov, som visar att enzymet aspartylglykosaminidas saknas eller finns i för liten mängd.

Det går att med DNA-analys fastställa mutationen som ligger bakom enzymbristen. Fosterdiagnostik är också möjlig.

Behandling/stöd

Det finns ingen behandling som botar sjukdomen eller förhindrar sjukdomsförloppet. Liksom vid flera andra lysosomala sjukdomar har det gjorts försök att ersätta det saknade enzymet genom hematopoetisk stamcellstransplantation (benmärgstransplantation), för att den transplanterade benmärgen ska producera det enzym som saknas. Ett tiotal transplantationer har utförts i Finland och några enstaka i världen i övrigt, men ännu har det inte kunnat dras några säkra slutsatser av resultaten.

Eftersom upprepade infektioner i mellanörat kan medföra hörselnedsättning är det viktigt att hörseln kontrolleras regelbundet. Infektionsbenägenheten brukar vanligtvis gå över i 6-7-årsåldern.

Känslighet för solljus, framför allt sommartid, kan vara ett stort praktiskt problem. För att skydda ögonen kan man använda solglasögon, hatt eller keps.

Vid svår akne kan en hudläkare ge råd och behandling.

Epilepsi behandlas med mediciner. I de senare tonåren eller som vuxen behöver man ibland medicinering för till exempel oro eller sömnlöshet. Melatoninpreparat har visat sig ha god effekt vid sömnsvårigheter hos barn med aspartylglykosaminuri. Om psykiatriska problem, som depression, blir uttalade kan läkemedel ges.

Barn med aspartylglukosaminuri behöver specialpedagogiska insatser i skolan. När utvecklingsstörning har konstaterats behövs den specialpedagogik som finns inom särskolan.

Barn och ungdomar med aspartylglykosaminuri behöver tidigt habiliteringsinsatser. I ett habiliteringsteam ingår yrkeskategorier med särskild kunskap om funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling. Insatserna sker inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området. De består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktionsnedsättningen och samtalsstöd. Information om samhällets stöd samt råd inför anpassning av bostaden och andra miljöer som barnet vistas i ges också. Föräldrar, syskon och andra anhöriga kan också få stöd.

Habiliteringsinsatserna planeras utifrån de behov som finns. Behovet och insatserna varierar allt eftersom sjukdomen utvecklas och barnet växer.

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta familjens vardagsliv. Exempel på sådant är en kontaktfamilj, korttidsboende och personlig assistans.

I vuxen ålder behövs fortsatta medicinska insatser och habiliteringsinsatser samt stöd i det dagliga livet, till exempel stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet.

Forskning

- -

Resurser

Barnläkare/barnneurologer vid läns- och universitetssjukhusen kan ställa diagnosen med hjälp av laboratorieprov.

Två speciallaboratorier med inriktning på metabola sjukdomar har resurser för kliniskt kemisk diagnostik: Avdelningen för klinisk kemi och neurokemi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Mölndal, och Centrum för Medfödda Metabola Sjukdomar (CMMS), Karolinska Universitetssjukhuset, Solna.

Centrum för sällsynta diagnoser (CSD) finns vid alla universitetssjukhus. CSD tar emot frågor och kan ge vägledning och information om sällsynta diagnoser. Läs mer om respektive CSD på deras egna webbsidor:

Europeiska referensnätverk (ERN) samlar läkare och forskare som är experter på sällsynta sjukdomar och tillstånd. I de virtuella nätverken diskuteras diagnos och behandling för patienter från hela Europa. För mer information se Europeiska kommissionen och Orphanet.

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om aspartylglykosaminuri.

 

Docent Maria Arvio, Pediatric Neurology, Päijät-Häme Central Hospital, Lahti, Finland, e-post maria.arvio@phsotey.fi

Professor Niklas Darin, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Östra, Göteborg, tel 031-342 10 00, e-post niklas.darin@vgregion.se.

Professor Jan-Erik Månsson, avdelningen för klinisk kemi och neurokemi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Mölndal, tel 031-342 10 00.

Biträdande överläkare Karin Naess, Astrid Lindgrens barnsjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, tel 08-517 700 00, e-post karin.naess@ki.se.

Intresseorganisationer

Många intresseorganisationer kan hjälpa till att förmedla kontakt med andra som har samma diagnos och deras närstående. Ibland kan de även ge annan information, som praktiska tips för vardagen, samt förmedla personliga erfarenheter om hur det kan vara att leva med en ovanlig sjukdom. Intresseorganisationerna arbetar också ofta med frågor som kan förbättra villkoren för medlemmarna, bland annat genom att påverka beslutsfattare inom olika samhällsområden.

Det finns ingen förening för aspartylglukosaminuri i Sverige, däremot en kontaktfamilj:
Lena Strandell Nyström och Niklas Nyström, Alpvägen 20, 150 21 Mölnbo, tel 0158-600 23.

FUB, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, tel 08-508 866 00, teletal 020-22 11 44, e-post fub@fub.se, www.fub.se.

Riksförbundet Sällsynta diagnoser verkar för människor som lever med sällsynta diagnoser och olika funktionsnedsättningar, tel 072-722 18 34, e-post info@sallsyntadiagnoser.se, www.sallsyntadiagnoser.se.

För många ovanliga diagnoser finns det grupper i sociala medier där man kan kommunicera med andra som har samma diagnos och med föräldrar och andra närstående till personer med sjukdomen eller syndromet.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Nationella funktionen sällsynta diagnoser (NFSD) har ett kalendarium på sin webbplats, med aktuella kurser, seminarier och konferenser inom området sällsynta diagnoser, www.nfsd.se.

Ågrenska arrangerar vistelser för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar och deras familjer. I samband med dessa anordnas även utbildningsdagar för personer som i sitt arbete möter barn och ungdomar med den aktuella diagnosen. Dessutom arrangeras varje år ett antal vistelser för vuxna med sällsynta sjukdomar. För information kontakta Ågrenska, tel 031-750 91 00, e-post agrenska@agrenska.se, www.agrenska.se.

Ytterligare information

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning som kan laddas ner och skrivas ut. Sammanfattningen finns överst på denna sida. 

Nyhetsbrev från Ågrenska om aspartylglukosaminuri, nr 377 (2010). Nyhetsbreven är bearbetade sammanställningar av föreläsningarna vid familje- och vuxenvistelserna på Ågrenska. Kan beställas från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, e-post agrenska@agrenska.se  De finns också tillgängliga på www.agrenska.se.

Nationella funktionen sällsynta diagnoser och Ågrenska har mycket information om ovanliga diagnoser på sina webbplatser, bland annat personliga berättelser och filmer, se www.nfsd.se och www.agrenska.se.

Databaser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man), 
www.omim.org
Sökord: aspartylglycosaminuria

Litteratur

Arvio P, Arvio M. Progressive nature of aspartylglucosaminuria. Acta Paediatr 2002; 91: 255-257.

Arvio MA, Rapola JM, Pelkonen PM. Chronic arthritis in patients with aspartylglucosaminuria. J Rheumatol 1998; 25: 1131-1134.

Arvio M. Follow-up in patients with aspartylglucosaminuria. Part I. The course of intellectual functions. Acta Paediatr 1993; 82: 469-471.

Arvio M, Oksanen V, Autio S, Gaily E, Sanio K. Epileptic seizures in aspartylglucosaminuria: a common disorder. Acta Neurol Scand 1993; 87: 342-344.

Arvio M. Follow-up in patients with aspartylglucosaminuria. Part II. Acta Paediatr 1993; 82: 590-594.

Autti T, Lönnqvist T, Joensuu R. Bilateral pulvinar signal intensity decrease on T2-weighted images in patients with aspartylglucosaminuria. Acta Radiol 2008; 49: 687-692.

Dunder U, Valtonen P, Kelo E, Mononen I. Early initiation of enzyme replacement therapy improves metabolic correction in the brain tissue of asparatylglucosaminuria mice. J Inherit Metab Dis 2010;33: 611-617.

Ikonen E, Aula P, Grön K, Tollersrud O, Halila R, Manninen T et al. Spectrum of mutations in aspartylglycosaminuria. Proc Natl Acad Sci U S A 1991; 88: 11222-11226.

Ikonen E, Peltonen L. Mutations causing aspartylglucosaminuria (AGU): a lysosomal accumulation disease. Hum Mutat 1992; 1: 361-365.

Lindblom N, Kivinen S, Heiskala H, Laakso ML, Kaski M. Sleep disturbances in aspartylglucosaminuria (AGU): a questionnaire study. J Inherit Metab Dis 2006; 29: 637-646.

Malm G, Månsson JE, Winiarski J, Mosskin M, Ringdén O. Five-year follow-up of two siblings with aspartylglucosaminuria undergoing allogeneic stem-cell transplantation from unrelated donors. Transplantation 2004; 78: 415-419.

Malm G, von Döbeln U, Naess K, Ringdén O. Lysosomala sjukdomar -forskning och framsteg ger hopp om bot och bättring. Läkartidningen 2008; 105: 3731-3735.

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinsk expert som skrivit underlaget är docent Gunilla Malm, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge i Stockholm.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, har ansvarat för redigering, produktion och publicering av materialet.

För frågor om texterna i kunskapsdatabasen kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.