Blodgivning

På den här sidan finns allmän information om vilka regler som gäller för blodgivning. Reglerna syftar till att det ska vara säkert att både ge och få blod. Blodet måste vara fritt från smitta.

Under hösten 2018 inleddes en översyn av Socialstyrelsens föreskrifter om blodverksamhet och transfusion av blodkomponenter. I detta arbete ingår bland annat att se över vilken typ av testmetoder som används för att påvisa smittor som kan överföras via blodtransfusioner, att utifrån aktuellt kunskapsläge bedöma längden på karenstider efter riskexponering, och se över åldersgränser för blodgivare och blodgivningsintervall. Nya föreskrifter beräknas vara klara under andra halvan av 2020.

Regler gällande blod och blodkomponenter

Länderna inom EU har enats om vilka regler som ska gälla för blodgivare inom unionen. Medlemsstaterna är skyldiga att införa dessa regler nationellt och har utöver det möjlighet att ställa högre krav så länge grundkraven från EU är uppfyllda. I Sverige är dessa regler genomförda genom blodsäkerhetslagen. Socialstyrelsen är den myndighet som ansvarar de regler som gäller för blod och blodkomponenter avsedda för transfusion, medan Läkemedelsverket fastställer reglerna för blodplasma som används vid framställning av läkemedel.

Kvalitet och säkerhet gällande blodhantering

Till blodverksamhet räknas all verksamhet som samlar in blod, framställer blodkomponenter samt kontrollerar, förvarar och distribuerar blod och blodkomponenter som används för transfusion eller som används som råvara till läkemedel. Det är viktigt med hög kvalitet och säkerhet vid hantering av blod och för att få bedriva sådan verksamhet krävs tillstånd från Inspektion för vård och omsorg samt Läkemedelsverket.

Kriterier för att få ge blod

Alla personer som vill donera blod måste uppfylla en rad urvalskriterier där samtliga måste vara uppfyllda för att personen ska kunna godkännas som blodgivare. Det är inte ovanligt att personer som anmäler intresse för att donera blod inte uppfyller samtliga kriterier. Personen måste då vänta en tid eller avstå helt från att ge blod.

Vissa kriterier syftar till att skydda donatorns egen hälsa medan andra syftar till att skydda en mottagare av blod eller blodkomponenter. Exempel på kriterier till skydd för blodgivaren är låg kroppsvikt, hög ålder, lågt hemoglobinvärde och vissa sjukdomstillstånd.

Exempel på kriterier för att skydda mottagaren är infektioner och andra sjukdomar, riskhändelser som till exempel kirurgiska ingrepp, tatueringar eller antibiotikabehandling, riskbeteenden som till exempel injektionsmissbruk, sexuellt riskbeteende eller sexuellt umgänge med personer som har eller har haft ett sexuellt riskbeteende, samt utlandsvistelse i länder där vissa infektionssjukdomar är vanliga.

Riskbeteende

Riskbeteende definieras av hur stor risken är att exponeras för smitta som kan överföras via blod. Beräkning av denna risk görs utifrån den kunskap vi har om hur många personer som smittas varje år och hur många som idag lever med sjukdomar som kan överföras via blod och blodkomponenter. Till denna grupp av sjukdomar hör exempelvis hiv, hepatit B, hepatit C samt syfilis.

År 2012 beräknades risken för män som har sex med män att smittas med hiv vara minst 50 gånger högre än risken för män som har sex med kvinnor. En aktuell skattning hamnar idag troligen lite lägre med hänsyn till förändringar i prevalens och incidens i befolkningen.

Karenstider och risk för blodsmitta

Män som har sex med män löper en högre risk att drabbas av blodsmitta. Beräkning av denna risk görs utifrån den kunskap vi har om hur många personer som smittas varje år och hur många som idag lever med sjukdomar som kan överföras via blod och blodkomponenter, som exempelvis hiv, hepatit B, hepatit C samt syfilis.

Socialstyrelsens föreskrifter säger att en man som har haft sexuellt umgänge med en annan man måste vänta i 12 månader innan han får ge blod. 

Socialstyrelsens föreskrifter innehåller ingen regel om att heterosexuella måste vänta tre månader med att lämna blod efter sexuellt umgänge med en ny eller tillfällig partner eftersom det inte kan hänföras till sexuellt riskbeteende. Blodcentralerna har däremot gjort en bedömning att det behövs tre månaders karens från senaste nya sexuella kontakt.

Undersökningar visar att kvinnor som har sex med kvinnor är den grupp i befolkningen där förekomsten av smitta som kan överföras via blod är lägst. Sexuellt umgänge mellan kvinnor räknas därför inte som ett riskbeteende.

Regler i andra länder

På grund av risken för överföring av hiv har män som har sex med män varit permanent avstängda från att lämna blod i många länder sedan 1980-talet. Under senare tid har flera länder lättat på reglerna och istället infört en tidsbestämd karens räknat från senaste sexuella kontakt. Detta gäller till exempel Storbritannien, Finland, Tjeckien, USA, Kanada, Australien, Nya Zeeland och Sydafrika. Inom EU planerar ett flertal länder att införa temporär karens efter senast sexuella kontakt.

Regler för blodkomponenter avsedda för framställning av läkemedel

För blod eller blodplasma som ska användas för framställning av läkemedel gäller gemensamma EU-regler. Den svenska blodplasma som ska användas för läkemedelstillverkning måste även godkännas via en EU-procedur som koordineras av den europeiska läkemedelsmyndigheten, EMA. För närvarande medger inte detta regelverk att blod eller blodplasma från personer som har eller har haft ett sexuellt riskbeteende används för läkemedelstillverkning. Därför är regeln att personer som har eller har haft ett sexuellt riskbeteende även i fortsättningen är permanent avstängda från att ge blod i de fall blodkomponenterna är avsedda läkemedelsframställning.

Karens vid tatueringar och kirurgiska ingrepp

Den som har varit med om ett större kirurgiskt ingrepp, en transplantation eller har låtit tatuera eller pierca sig ska vänta med att lämna blod i minst sex månader. Bedömningen av risken och avstängningsperiodens längd utgår från att en eventuell exponering av smitta vid kirurgiska ingrepp, tatuering med mera kan avgränsas i tid till ett bestämt tillfälle. Vid sexuellt umgänge däremot är risken ofta inte enbart begränsad till en enda exponering. En viktig aspekt är att om man har utsatt sig för en sexuell risk och blivit smittad så kan man befinna sig i den så kallade fönsterperioden, det vill säga den tid det tar från smittotillfället till dess att en eventuell smitta är påvisbar vid en provtagning.

Karenstid efter endoskopi och andra undersökningar

Vid endoskopi och andra undersökningar som utförs med flexibla instrument tål utrustningen inte alltid värmesterilisering och därför finns risk att utrustningen inte blir tillräckligt rengjord. Mikroorganismer kan spridas genom dåligt rengjord utrustning från en patient till en annan eller från patient till personal. Bakteriella infektioner, såsom salmonella och Pseudomonas, har överförts vid endoskopi. Även virussjukdomar såsom hepatit B och hepatit C har överförts vid endoskopi.

Blodgivning efter utlandsresa

I många andra länder, även i Europa, är det vanligare än i vårt land med sjukdomar som kan överföras via blod. Därför ställs frågor om utlandsresor och utlandsvistelse inför varje blodgivning. Beroende på var man har varit och vistelsens längd kan man bli avstängd från att ge blod, för att minimera risken att föra eventuell smitta vidare. Hur lång tid man blir avstängd påverkas av vilka sjukdomar som förekommer där man har varit. Exempel på sådana sjukdomar är malaria, som finns i alla tropiska områden, West Nile fever, dengue, chikungunya och Zika, samt givetvis hiv och hepatit som är betydligt vanligare i stora delar av världen jämfört med i Sverige.

Särskilda regler efter lång tid i Latinamerika

I större delen av Latinamerika förekommer en allvarlig sjukdom som heter Chagas sjukdom och som överförs via blod. Den sprids till människor via en sorts skalbagge som är särskilt vanlig på landsbygden. Något bra rutintest för att påvisa Chagas sjukdom finns ännu inte. Den som är smittad kan dessutom bära på sjukdomen i årtionden utan att få symtom. Har man bott minst fem år i ett område där Chagas sjukdom förekommer anses risken för att ha smittats vara så pass stor att man därför inte får bli blodgivare alls.

 

Senast uppdaterad: