Om exempel på metoder för att förebygga normbrytande beteende och brott

Samlingen av exempel på metoder och arbetssätt används i arbetet med att förebygga normbrytande beteende och brott bland barn och unga i Sverige. De har valts ut i samverkan mellan Socialstyrelsen och Polismyndigheten. Samråd har även ägt rum med Skolverket.

Att en metod finns med här innebär inte att den rekommenderas över någon annan. Det finns ännu inte tillräckligt med studier och utvärderingar för hela området för att i det här sammanhanget kunna göra sådana rekommendationer. Metoderna har därmed inte heller granskats utifrån kvalitet eller effekter.

Metod som begrepp är inte självklart och enhetligt. I samlingen förekommer bland annat sådant som benämns som program, modeller, arbetsformer eller arbetssätt. Vi har ändå valt att som regel kalla det metoder.

Utvärderingar av metoderna kan finnas bland de referenser som anges i beskrivningarna. Vissa metoder finns även med i Socialstyrelsens metodguide. De länkas i så fall dit i metodbeskrivningen. Information om eventuell kunskap om dessa metoders effekter finns då i Metodguiden.  

Målgruppen är i första hand personer som utvecklar, samordnar eller leder ett brottsförebyggande arbete. Metoderna används inom skola, polis, socialtjänst, hälso- och sjukvård, fritidsverksamhet eller föreningar, och ofta i samverkan mellan flera av dessa aktörer. Tanken är att metodbeskrivningarna ska vara till hjälp för att stärka sådant lokalt, regionalt och nationellt samarbete samt för planering och för att ge en gemensam förståelse av metoderna som används.

Förebygga normbrytande beteende och brott

De metoder som finns med här syftar till att förebygga normbrytande beteende eller till att förebygga brott.

Normbrytande beteende betyder i det här sammanhanget negativa och destruktiva beteenden som på olika sätt innebär att barnet överträder regler och normer i samhället. Det kan vara allt ifrån att allvarligt bryta mot föräldrars regler, skolka, stjäla och klottra, till grövre förseelser som att slåss, hota och sexuellt ofreda andra.

Här ingår också metoder som är brottsförebyggande i en bredare bemärkelse till exempel sådana som avser att främja psykisk hälsa eller närvaro i skolan. Gränsdragningen mellan vad som ska ses som förebyggande eller inte i den meningen är inte självklar. Mycket av det ordinarie arbetet med barn och unga (förskola, skola, BVC, Ungdomsmottagningar, Minimaria med mera) skulle till exempel också kunna ses som förebyggande av normbrytande beteende och brott i ett längre och mer indirekt perspektiv. Men sådana metoder och arbetssätt ingår som regel inte i detta material.

Urval av metoder

Metoder som enbart handlar om behovsprövade insatser utifrån socialtjänstlagen har inte tagits med. Detsamma gäller sådant som rimligen bör ingå i det vanliga arbetet i aktuell verksamhet.

Följande kriterier har använts som utgångspunkt för att bedöma om metoderna är relevanta:

  • Målgruppen för metodens förebyggande syfte ska helt eller delvis vara barn och unga under 20 år.
  • Metoden ska som regel vara en del i ett arbete med att förebygga normbrytande beteende eller brott bland barn och unga.
  • Metoden ska som regel handla om förebyggande arbete på universell eller selektiv nivå, inte indikerad.
  • Metoden ska användas i Sverige idag.
  • Metoden ska som regel handla om social brottsprevention, inte om situationell prevention.
  • Dokumentation av metoden ska vara offentligt tillgänglig.
  • Det ska vara möjligt för en kommun eller annan aktör – som inte tidigare använt metoden – att med stöd av tillgänglig dokumentation eller utbildning genomföra metoden.
  • Om licens krävs för en metod, ska information om hur man skaffar sig denna licens vara tillgänglig.
  • Kontakt med en företrädare för metoden ska kunna tas.

Här kan du läsa mer om hur exemplen har tagits fram.

Processbeskrivning för exempel på metoder och arbetssätt för att förebygga normbrytande beteende och brott (pdf)

Bygg det brottsförebyggande arbetet på kunskap

Innan en aktör börjar leta efter relevanta metoder för brottsförebyggande arbete, är det viktigt att kartlägga behoven och förutsättningarna i den egna verksamheten eller kommunen. För att kunna göra det kan man behöva samla in erfarenheter och uppgifter från barn, medarbetare och andra vuxna samt inhämta information från ledningen. Bland metoderna finns flera som delvis kan användas som modeller för ett sådant arbete, som till exempel EST (Effektiv samordning för ökad trygghet) och CTC (Communities that Care).

I ett arbete som bygger på kunskap ingår kontinuerlig uppföljning både på individ- och verksamhetsnivå, för att hela tiden förbättra och utveckla arbetet. För att se vilka behov och förutsättningar som finns kan man arbeta med systematisk uppföljning. Systematisk uppföljning möjliggör för verksamheter att, i sin egen takt, och efter egna förutsättningar öka sin kompetens i att följa upp och samtidigt skapa lokal kunskap.

För mer information om systematisk uppföljning:

Publicerad: