Om riktlinjerna för hjärtsjukvård

De nationella riktlinjerna för hjärtsjukvård är en revidering av 2008 och 2011 års nationella riktlinjer. Riktlinjerna vänder sig till beslutsfattare och andra verksamma inom hälso- och sjukvården. Riktlinjerna kommer att vara ett stöd för beslutsfattare om hur resurserna ska fördelas inom hjärtsjukvården.

De reviderade riktlinjerna utgår från hälso- och sjukvårdens behov av vägledning. Därför omfattar de främst områden och åtgärder där det finns stora praxisskillnader eller där behovet av kvalitetsutveckling är stort.

Riktlinjerna omfattar diagnostik, behandling och rehabilitering inom följande sjukdomsområden:

  • kranskärlssjukdom
  • klaffsjukdom
  • arytmier
  • hjärtsvikt
  • genetisk hjärt-kärlsjukdom och medfödda hjärtfel

Status för riktlinjerna

Under hösten 2017 och våren 2018 genomför Socialstyrelsen en översyn av de nationella riktlinjerna för hjärtsjukvård. Mer information om hur vi tar fram nationella riktlinjerna

Därför görs en översyn av riktlinjerna

Syftet med översynen är att se till att riktlinjerna är aktuella och att de bygger på bästa tillgängliga kunskap. Till grund för översynen ligger ett nytt arbetssätt för att hålla de nationella riktlinjerna aktuella. Det utgår från en förvaltningsplan för respektive riktlinje där myndigheten specificerar de rekommendationer där kunskapsläget förväntas ändras och där en uppdaterad litteratursökning behövs. Vid behov uppdateras därefter aktuell rekommendation och tillhörande underlag.

Den första översynen innebär att myndigheten uppdaterar ett fåtal rekommendationer inom områdena kranskärlssjukdom, klaffsjukdom och arytmi – områden där kunskapsläget bedöms vara förändrat sedan rekommendationerna senast publicerades 2015.

Så berörs vårdgivare och beslutsfattare

Riktlinjernas rekommendationer ska ge vägledning för beslut på gruppnivå i lednings- och styrningsfrågor. De kan till exempel vara underlag vid fördelning av resurser eller när vården ska ändra ett arbetssätt eller en organisation. De kan också vara underlag när hälso- och sjukvården tar fram regionala och lokala vårdprogram.

Riktlinjerna tydliggör att vissa behandlingar bör införas eller få utökade resurser medan andra bör minskas eller avvecklas helt. Att hälso- och sjukvården använder kunskapsbaserade metoder har stor betydelse för att behandlingen av hjärtsjukdomar ska lyckas.

Så berörs patienterna och deras närstående

Riktlinjerna innebär att hälso- och sjukvården kan erbjuda en kunskapsbaserad och därigenom god och säker vård och omsorg. Det medför även att vården och omsorgen blir mer likvärdig oavsett var man bor, eftersom hälso- och sjukvården får samma kunskap att utgå från.

Samarbete med experter

I arbetet med att ta fram riktlinjerna har Socialstyrelsen samarbetat med externa experter inom hjärtsjukvården, totalt cirka 60 personer. Några av dessa har arbetat med att ta fram det vetenskapliga underlag som ligger till grund för rekommendationerna. Andra har arbetat med att rekommendera och rangordna de olika tillstånds- och åtgärdskombinationerna. Dessa personer har klinisk erfarenhet och bred kompetens inom hjärtsjukvården.

Indikatorer och målnivåer för hjärtsjukvård

Socialstyrelsen har tagit fram indikatorer för de nationella riktlinjerna för hjärtsjukvård. Indikatorerna är verktyg för att följa upp hur de nationella riktlinjerna används och påverkar praxis i hälso- och sjukvården.

Socialstyrelsen har även tagit fram målnivåer för ett antal av indikatorerna. Målnivåerna anger hur stor andel av en patientgrupp som bör komma i fråga för en viss undersökning eller behandling. Målnivåer kan användas som en utgångspunkt vid förbättringsarbeten eller som en hjälp i styrning och ledning av hälso- och sjukvården.

Kontakt

Mina Abbasi, övergripande frågor om riktlinjerna
Telefonnummer: 075-247 35 35

Kontakt

Maria State, indikatorer, målnivåer och utvärdering
Telefonnummer: 075-247 47 76
Senast uppdaterad: