Observera att det är den tryckta versionen av författningen som gäller. Kontrollera därför alltid texten mot den tryckta versionen. För uppgift om använda bemyndiganden och ikraftträdandebestämmelser, se respektive författning.
Senaste lydelse: Gäller från och med 2009-10-08
Förekskrifterna är markerade genom kursiv stil.
Föreskrifterna och de allmänna råden riktar sig till läkare, sjuksköterskor och biomedicinska analytiker. (SOSFS 2009:16).
1 § Läkare och i förekommande fall sjuksköterskor och biomedicinska analytiker skall, innan behandling med läkemedel ges eller undersökning med radiokontrastmedel eller andra medel påbörjas, ta reda på om patienten tidigare haft symtom på överkänslighet och i så fall mot vilka ämnen.
2 § Läkare och i förekommande fall sjuksköterskor skall vid vaccination
Vid hudtestning i samband med utredning av en misstänkt IgE-beroende allergi bör s.k. pricktest användas. Intrakutantest bör endast utföras vid en specialistenhet med särskilda kunskaper inom området och endast sedan pricktest med det aktuella allergenet har utförts.
En hyposensibilisering bör inledas vid en specialistenhet med särskilda kunskaper inom området och där det finns erforderliga resurser för att omedelbart behandla en anafylaktisk reaktion. Underhållsbehandling av en patient med pollenorsakad rinit eller konjunktivit samt underhållsbehandling av insektsallergi kan dock utföras vid någon annan enhet av läkare med kunskaper och erfarenheter inom området och med resurser att behandla överkänslighetsreaktioner.
Vid hyposensibilisering bör patienten stanna kvar minst en halv timme efter injektionen. Innan patienten lämnar mottagningen bör patientens tillstånd kontrolleras.
Om patientens tillstånd är nedsatt av pågående sjukdom eller allergenpåverkan, bör den ansvarige läkaren överväga att uppskjuta behandlingen till ett senare tillfälle eller att ge en lägre dos allergen än föregående gång.
En allergeninjektion bör helst ges i armen så att en stas kan sättas ovanför injektionsstället för att göra resorptionen långsammare. Stasen bör sättas på ett sådant sätt att den arteriella cirkulationen inte upphävs.
Hyposensibilisering bör inte påbörjas om en kvinna är gravid. Om en kvinna blir gravid under pågående underhållsbehandling, kan behandlingen dock fortsätta.
Verksamhetschefen bör utfärda skriftliga instruktioner för intravenös administrering av kontrastmedel till en patient som tidigare reagerat med en överkänslighetsreaktion. I instruktionerna bör hänsyn tas till graden av den tidigare reaktionen och indikationen för undersökningen.
3 § Verksamhetschefen ska ansvara för att det på mottagningar, avdelningar och på annan plats där behandlingar med risk för överkänslighetsreaktion utförs finns
- personal med kompetens att behandla överkänslighetsreaktioner, och - akutbricka eller akutväska.
Verksamhetschefen ska även ansvara för att det i den lokala instruktionen för läkemedelshantering anges vilka läkemedel för behandling av överkänslighetsreaktioner som en läkare får ordinera enligt generella direktiv. (SOSFS 2009:16).
4 § Verksamhetschefen ska dessutom vid behandling av patienter med ökad risk för överkänslighetsreaktion ansvara för att
- en läkare som kan ordinera läkemedel för behandling av överkänslighetsreaktioner finns tillgänglig på plats, och
- syrgas och utrustning för att ge konstgjord andning med andningsmask samt andningsblåsa finns att tillgå. (SOSFS 2009:16).
Även sug och nebulisator bör finnas att tillgå. (SOSFS 2009:16).
5 § Den läkare, eller i förekommande fall sjuksköterska, som ansvarar för vaccination, allergidiagnostik, hyposensibilisering med allergen, behandling med immunglobulin eller artfrämmande serum ska ha försäkrat sig om att föreskriven utrustning och kompetent personal finns tillgänglig innan en behandling påbörjas. (SOSFS 2009:16).
Vid intrakutantestning med allergen och vid hyposensibiliering bör det finnas en spruta med uppdragen adrenalinlösning, 1 mg/ml, samt beta-adrenerg substans för inhalation, hydrokortison för injektion och volymexpander för infusion i beredskap. (SOSFS 2009:16).