/
/

Nationella riktlinjer för vuxentandvård 2011 – stöd för styrning och ledning

Nationella riktlinjer för vuxentandvård innehåller rekommendationer om att förebygga och behandla sjukdomar i munnen samt återställa förlorad funktion. Målet är en god munhälsa och en likvärdig tandvård i hela landet. Rapporten vänder sig främst till beslutsfattare.

Bilagor

Sammanfattning

I de nationella riktlinjerna för vuxentandvård lyfter Socialstyrelsen rekommendationer för behandlingar inom sju riktlinjeområden. Med dessa avser myndigheten att främja ett vårdutbud som innebär effektiva behandlingsalternativ och som erbjuds patienter på lika villkor i landet. Socialstyrelsen ger rekommendationer inom följande områden:

  • metoder för beteendepåverkan
  • karies
  • sjukdomar i vävnader kring tänder och tandimplantat
  • sjukdomar i tandpulpan och de periradikulära vävnaderna
  • smärta och funktionsstörningar i mun, ansikte och käkar
  • bett- och tandpositionsavvikelser
  • total och partiell tandlöshet.

I riktlinjerna visar Socialstyrelsen också några ekonomiska och organisatoriska konsekvenser som rekommendationerna kan innebära för tandvården. Ett par situationer där rekommendationerna kan innebära förändringar i klinisk praxis, är vid behandling av djupa kariesskador, samt hur tandvården förhåller sig till förskrivning av antibiotika. Ytterligare ett område med konsekvenser för tandvården är patientundervisning och arbetet med beteendeförändringar. I dag finns ny kunskap som innebär att det finns ett behov av en nationell utbildningsplan och på sikt betydande utbildningsinsatser, samt en strategi för hur metoden bäst kan införas.

I detta dokument har Socialstyrelsen valt ut ett antal rekommendationer som kan vara särskilt viktiga för tandvården ur ett lednings- och styrningsperspektiv.

Alla tillstånd, åtgärder och rekommendationer med motiveringar beskrivs och rangordnas i tillstånds- och åtgärdslistan. Det är också möjligt att söka enskilda rekommendationer via webbplatsens sökverktyg.

Metoder för beteendepåverkan – beteendemedicinsk prevention och behandling är effektiv

Personens egen medverkan när det gäller såväl hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande som behandlande åtgärder har stor betydelse. Det är därför viktigt att tandvården har effektiva metoder för patientundervisning för att långsiktigt kunna påverka beteenden som är viktiga för munhälsan. På senare tid har det kommit ny kunskap som det är viktigt att tandvården uppmärksammar.

Tandvården bör ge en kort hälsofrämjande återkoppling till personer som fortfarande är friska. Syftet är att öka deras delaktighet och samtidigt stärka goda beteenden som är viktiga för munhälsan, eller förebygga ogynnsamma munhälsobeteenden. Åtgärden syftar till att behålla en god munhälsa.

Personer som har en sjukdom bör på sikt kunna erbjudas en teoribaserad beteendemedicinsk prevention och behandling (förklaras i bilaga 1). Detta gäller i första hand patientundervisning vid tillstånd där bristande munhygien eller rökning bedöms vara riskfaktorer.

Beteendemedicinsk prevention och behandling som avser undervisning relaterat till ett rökstopp, är en åtgärd som i dag i huvudsak genomförs inom hälso- och sjukvården. Tandvården behöver därför i samråd med hälso- och sjukvårdens ledningsfunktioner ta ställning till om tandvårdens roll är att enbart etablera kontakt mellan patienten och hälso- och sjukvården, eller om tandvården bör spela en aktivare roll när det gäller att erbjuda metoder för att ge stöd och hjälp till personer att sluta röka.

Karies – helhetsbilden är viktig

Tandvården kan genom att arbeta kariesförebyggande och sjukdomsbehandlande minska behovet av framtida tandvårdsinsatser. En riskbedömning eller orsaksutredning är nödvändig för att göra det tydligt vilka faktorer som har betydelse när det gäller karies hos den enskilda individen. Tandborstning med fluortandkräm två gånger per dag ger de flesta personer en god kariesförebyggande grund.

När en person har en förhöjd risk att få karies eller tecken på en aktiv kariessjukdom, bör tandvården föreslå patienten att skölja med 0,2 procentig fluorlösning. Tandvården bör även stödja personer som samtidigt har ett högt sockerintag att ändra ogynnsamma matvanor. Ett ytterligare alternativ är att tandvården erbjuder fluorlackning. Däremot bör tandvården undvika att uppmana personer (med normal salivfunktion och som borstar tänderna med fluortandkräm två gånger per dag) att använda till exempel fluortandsticka, fluorsugtabletter eller fluortuggummin eftersom de har en liten tilläggseffekt till den dagliga tandborstningen med fluortandkräm.

När en tand har skadats till följd av karies och skadan har nått en viss storlek är det nödvändigt att avlägsna den kariesskadade vävnaden. När skadan ligger nära tandpulpan och det finns risk att tandpulpan blottas, bör tandvården erbjuda stegvis exkavering för att tandpulpan ska behållas frisk.

Sjukdomar i vävnader kring tänder och tandimplantat – viktigt med god munhygien

De sjukdomar som förekommer i vävnaderna kring tänder och tandimplantat är bakteriellt orsakade och därför infektionssjukdomar.

Att tidigt ställa diagnos och behandla sjukdom i vävnaderna kring tänder och tandimplantat, med målet att få kontroll över infektionen, innebär ett mindre omfattande framtida behandlingsbehov och lidande för personen.

En god munhygien har stor betydelse för sjukdomens behandling och prognos. När det finns brister i munhygienen bör tandvården därför erbjuda munhygienundervisning till personer med kronisk och aggressiv parodontit, samt till dem med periimplantit. Tandvården bör däremot undvika att råda personer med parodontit och periimplantit att skölja dagligen med antiseptiska munvatten, som ett komplement till tandborstning.

Till personer med kronisk och aggressiv parodontit bör tandvården erbjuda icke-kirurgisk, mekanisk rengöring av rotytor för att kunna kontrollera infektionen. Tandvården bör också erbjuda lambåkirurgi för tänder med djupare tandköttsfickor som är svåra att nå. Tandvården bör även erbjuda lambåkirurgi till personer med periimplantit eftersom det är svårare att nå infektionskontroll med icke-kirurgisk behandling i djupare fickor vid tandimplantat, jämfört med behandling vid kronisk och aggressiv parodontit. Tandvården bör också se till att personer med kronisk och aggressiv parodontit, samt periimplantit, erbjuds åtgärder för att förebygga återfall efter avslutad behandling.

Sjukdomar i tandpulpan och de periradikulära vävnaderna – var sparsam med antibiotika

Behovet av behandling av tandpulpan och rotbehandlingar är fortfarande stort i Sverige. Vanliga orsaker till att tandpulpan skadas är djup karies, sprickor, tandlagningar eller slag mot tänder. Tillståndet är ofta helt utan symtom, men kan även ge tandvärk som ibland är svår. Vid rotbehandling rengörs rotkanalen och fylls ut tätt (rotfyllning). Utan rotbehandling går tanden förlorad.

Till personer med en kariesskada nära tandpulpan bör tandvården erbjuda stegvis exkavering för att minska risken att pulpan exponeras. När tandpulpan ändå har exponerats i samband med kariesexkavering, har Socialstyrelsen rangordnat pulpektomi (rotbehandling och rotfyllning) högre än pulpaöverkappning eftersom det är stor risk att tandpulpan inte behåller sin vitalitet vid pulpaöverkappning. Det senare leder till rotkanalsinfektion och sämre prognos för den rotbehandling som ändå krävs. Här kan Socialstyrelsens rekommendation skilja sig från tandvårdens sätt att arbeta. Det visar Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) i en nyligen genomförd praxisundersökning där merparten av tandläkarna erbjuder pulpaöverkappning.

Tandvården bör i första hand erbjuda systemisk antibiotikabehandling endast till personer med symtom på grund av apikal parodontit, där infektionen kring rotspetsen visar på spridning och där personens allmäntillstånd är påverkat. Tandvården bidrar på detta sätt till att arbeta för en rationell antibiotikaanvändning. Smärta och funktionsstörningar i mun, ansikte och käkar – stor underbehandling

Smärta och funktionsstörningar i mun, ansikte och käkar är vanliga.

Behandlingsbehovet i den vuxna befolkningen är 5–15 procent. Tillgänglig statistik visar dock att endast ca 0,5–1,5 procent får behandling i Sverige inom ramen för det statliga tandvårdsstödet, vilket kan tyda på underbehandling.

Tillstånden medför varierad grad av obehag, inte minst i samband med grundläggande funktioner som att äta, tugga och tala, och det sociala umgänget och livskvaliteten påverkas negativt. Behandlingen är i huvudsak inriktad på att minska smärta och obehag, ge patienter stöd att hantera smärtan och förbättra funktionen.

Tandvården bör använda reversibla behandlingar till att börja med, som exempelvis individanpassad rådgivning eller beteendemedicinsk behandling som båda syftar till beteendepåverkan. Ett annat exempel på reversibel behandling är behandling med en stabiliseringsskena.

Till personer som har käkfunktionsstörningar som utgår från käkleden, till exempel en diskförskjutning med eller utan återgång, bör tandvården erbjuda stabiliseringsskena eller olika former av rörelseträning. Till personer som också har käkledssmärta kan tandvården förutom stabiliseringsskena och rörelseträning även erbjuda behandling med antiinflammatoriska preparat (NSAID). Tandvården bör inte erbjuda korrigering av bettet till personer med akut käkledssmärta.

Bett- och tandpositionsavvikelser – de flesta bettavvikelser kan behandlas med tandreglering

Bett- och tandpositionsavvikelser hos vuxna är lika vanliga som hos barn och ungdomar. Trots det är cirka 90 procent av de personer som får behandling unga. Den viktigaste följden av bettavvikelser är att det påverkar personens psykosociala upplevelse, som att våga öppna munnen, le och skratta. En del personer kan även tycka att de har svårare att tugga och bita av.

Med tandreglering (ofta fast apparatur) kan de flesta bettavvikelser behandlas även hos vuxna personer. För entandsluckan i framtandsområdet (3:a till 3:a) bör tandvården överväga flera behandlingsalternativ. En entandslucka i underkäken är möjlig att behandla med både tandreglering (ortodonti) som ett vävnadsbevarande alternativ, eller med en protetisk ersättning. Tandvården bör också erbjuda tandreglering till personer med tänder som står trångt och har en avvikande plats i tandbågen. En förutsättning för att kunna erbjuda tandreglering är att det också finns tillgång till specialisttandvård i regionen och att det finns rutiner för ett samarbete mellan allmäntandvård och specialisttandvård.

Total och partiell tandlöshet – behandla endast vid störd funktion

Tandlöshet kan orsakas av sjukdomar som karies och parodontit, eller bero på en medfödd avsaknad av tand eller tänder. Även olyckshändelser kan vara orsak till tandlöshet. Det är inte självklart eller angeläget att ersätta alla tandförluster. I första hand bör den tandlöshet ersättas som ger upphov till funktionsstörning i form av svårigheter att tugga, äta och tala, eller som påverkar personen estetiskt eller psykosocialt negativt.

För personer som är totalt tandlösa i överkäken bör tandvården erbjuda implantatstödd bro, implantatstödd täckprotes eller total plattprotes. För de som är tandlösa i underkäken bör tandvården i första hand erbjuda implantatstödd bro, i andra hand implantatstödd täckprotes och i tredje hand total plattprotes.

Till personer med flera tandluckor bör tandvården erbjuda tandstödd eller implantatstödd bro. Däremot bör behandling med etsbro undvikas.

När det saknas en tand i underkäkens framtandsområde bör tandvården i första hand erbjuda tandstödd protetik eller tandreglering och i andra hand implantatstödd krona. Tandvården kan erbjuda etsbro i både över- och underkäkens framtandsområde.

Indikatorer för att mäta tandvårdens kvalitet

I Socialstyrelsens uppdrag ingår även att utarbeta nationella indikatorer som ska spegla god tandvård. En indikator är ett mått som speglar kvaliteten och som kan användas som underlag för verksamhetsutveckling, öppen redovisning av tandvårdens processer, samt resultat och kostnader. Myndigheten har tagit fram 50 indikatorer som omfattar samtliga sju ämnesområden som utgör riktlinjerna för vuxentandvården. Cirka hälften av indikatorerna är inte möjliga att följa på nationell nivå med de uppföljningssystem som finns tillgängliga i dag och kallas utvecklingsindikatorer. Flera av indikatorerna kan dock fungera väl vid uppföljningar som görs på lokal och regional nivå.

Under 2012 gör Socialstyrelsen en öppen jämförelse för att utvärdera tandvårdens processer, resultat och kostnader. Uppföljningen utgår framför allt från de indikatorer som Socialstyrelsen har tagit fram som nationella indikatorer för vuxentandvården, samt de övergripande indikatorerna för God tandvård.

Patientens delaktighet och inflytande är viktigt

Patientens roll och delaktighet i vården har en central och ofta avgörande betydelse.

I tandvården finns en tydlig ansvarsfördelning där vårdgivaren ska planera, leda och kontrollera verksamheten på ett sätt som leder till att kravet på god vård uppfylls och behandlaren ska utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Men det är särskilt viktigt att behandlingen utformas och genomförs i samråd med patienten och att patienten visas omtanke och respekt. En evidensbaserad praktik innebär att kunskap om vetenskaplig effekt (evidens) kombineras med ett kliniskt kunnande hos professionen och patientens förutsättningar och önskemål.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2011
Artikelnummer: 2011-5-1
ISBN: 978-91-86885-09-0
Format: Bok
Antal sidor: 246
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 177 kr