Vi använder kakor för att förbättra webbplatsen

Den här webbplatsen använder kakor (cookies) för att underlätta ditt besök och för att göra webbplatsen bättre. Läs mer om kakor.



/
/

Välfärd och valfrihet? - Slutrapport från utvärderingen av 1995 års psykiatrireform

Sammanfattning

1995 års psykiatrireform syftar till att förbättra psykiskt funktionshindrade personers situation i samhället genom att bland annat stimulera utbyggnaden av bostäder och utveckla dagliga verksamheter.

Psykiatrireformen innebär – benämningen till trots – ingen reformering av den specialiserade psykiatrin utan är ett försök att förbättra livsvillkoren för de psykiskt funktionshindrade ute i samhället. Den målgrupp som omfattas av reformen är en mindre del av psykiatrins patientpopulation. De flesta patienter med psykiatrisk problematik söker sig till primärvården. Av dem som den specialiserade psykiatrin har kontakt med utgör reformens målgrupp numerärt en minoritet. Men vården och omhändertagandet av denna grupp har varit behäftad med så allvarliga brister att regering och riksdag genom den s k psykiatrireformen skapade förutsättningar för att förbättra situationen för målgruppen. Reformen förutsätter ett förändringsarbete inte bara inom socialtjänsten utan också inom psykiatrin.

Reformer av denna omfattning behöver tid för att slå igenom och samlade effekter blir synliga först efter flera år. Det kan vara svårt att avgöra vilka förändringar som är ett resultat av reformen och vilka som orsakats av andra omvärldshändelser. Till exempel har socialtjänsten och psykiatrin de senaste åren fått vidkännas stora besparingar. Utvärderingen visar att psykiatrireformen har fått en god start men ännu inte "satt sig". Tillämpningen av den ett år äldre LSS-lagstiftningen har inte heller fullt ut funnit sina former. Det är därför viktigt att reformarbetet kan fortsätta på bred front både lokalt och nationellt.

Det bör poängteras att det som idag framstår som problem inte sällan kan vara tecken på att det sker en utveckling. Frånvaro av problem kan omvänt betyda att ingenting händer då traditionella lösningar, rutiner och synsätt endast överförts till andra organisatoriska former. Alla brister kan inte åtgärdas i det korta tidsperspektivet. De svåra förhållanden som personer med psykiska funktionshinder lever un der har uppmärksammats genom reformarbetet vilket ökar möjligheterna till bra framtida lösningar.

Utvärderingen visar på många både positiva och negativa resultat. Ett övergripande problem, som delvis ligger vid sidan av själva reformen, är att antalet personer som förtidspensionerats på grund av psykiska besvär har ökat kraftigt under 1990-talet. Denna utveckling står i skarp kontrast till ambitionerna med en tidig individuell och samordnad rehabilitering när man blir psykiskt sjuk. Ur både humanitär och samhällsekonomisk synpunkt är det av största betydelse att resurser i framtiden sätts in tidigt och samordnat för att förhindra förtidspensioneringar som kan leda till isolering, ökade sociala och psykiska problem och mångdubbelt högre kostnader senare. Kunskaper om denna grupp saknas dock i hög utsträckning.

Sammanfattning av reformens effekter

Psykiatrireformens viktigaste styrmedel har varit lagstiftning samt statliga stimulansbidrag och de har haft otvetydiga positiva effekter. Psykiskt funktionshindrade personers situation i samhället uppmärksammas mer idag. Stimulansmedlen har bidragit till en bred verksamhetsutveckling. Intresseorganisationerna är positiva och anger överlag att den inslagna vägen är den rätta. Några ytterligare exempel på positiva effekter är att:

  • yngre medicinskt färdigbehandlade som flyttade ut från psykiatrisk slutenvård i reformens inledning ofta fått en bättre boende- och allmän livssituation
  • kommunerna har kartlagt målgruppen som idag är ganska väl identifierad både avseende omfattning och huvudsakliga behov ungefär hälften av målgruppen har daglig verksamhet genom kommunens försorg
  • verksamheter generellt har byggts ut och utvecklats vilket ibland har skett med stöd av stimulansmedel ibland utan. Det finns en mängd exempel på goda lösningar för sysselsättning, rehabilitering, boendestöd, utbildningsinsatser m m
  • verksamhetsansvaret har blivit tydligare bl a genom att boendeformer, dagliga sysselsättnings- och fritidsverksamheter i hög omfattning har gått över till kommunerna
  • samverkan mellan främst socialtjänst och psykiatri har kunnat etableras på många håll och har fungerat bäst i medelstora kommuner. På en del håll har samverkan gett upphov till gemensamma policyprogram
  • kamratstödsverksamheterna har nått ut till många i målgruppen och arbetssättets betydelse för den framtida utvecklingen inom området är stor
  • verksamheter med personliga ombud och verksamheter för psykiskt störda missbrukare har varit lyckosamma och de personerna som ingått i verksamheterna har fått en bättre livssituation /Fotnot: Med begreppet medicinskt färdigbehandlad avses alltid medicinskt färdigbehandlad i psykiatrisk slutenvård./
  • satsningen på anhörigutbildningar har varit positiv. Kunskaper och information har kunnat spridas till många. Anhörigas betydelse för en framgångsrik rehabilitering har tydliggjorts
  • det idag finns en bättre insikt om att kunskaper och kompetens behöver utvecklas inom området.
Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 1999
Artikelnummer: 1999-15-1
ISBN: 91-7201-353-2
Format: Bok
Antal sidor: 294
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 172 kr

Kontakt

Socialstyrelsen
075-247 30 00

Mer hos oss

Psykisk ohälsa