"Unga med psykisk ohälsa måste få hjälp snabbare"
Närmare 190 000 barn och unga vuxna i Sverige lider av psykisk ohälsa och ökningen under den senaste tioårsperioden har varit dramatisk. För barn i åldern 10-17 år är ökningen drygt 100 procent och för unga vuxna, 18-24 år, är ökningen närmare 70 procent mellan åren 2006-2016. De alarmerande siffrorna presenterar Socialstyrelsen idag i en ny rapport om utvecklingen av den psykiska ohälsan hos barn och unga. För att vården ska kunna möta den ökande psykiska ohälsan hos framför allt unga människor och för att fler ska få hjälp så tidigt som möjligt behöver nu en förändring ske.
Därför publicerar Socialstyrelsen idag uppdaterade nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom med flera rekommendationer för behandling av barn och unga. Framför allt lyfter vi behovet av att öka tillgängligheten till olika typer av psykologisk behandling.
Eftersom många av de som blir sjuka får svårigheter att klara vardagsliv, arbetsliv och skolgång är det viktigt med tidig upptäckt, ett snabbt och effektivt omhändertagande och god tillgänglighet till behandling i rätt tid. På det området finns idag stora brister och dessutom är tillgången till psykologisk behandling över landet ojämlik.
Framför allt råder det brist på personal med kompetens för psykologisk bedömning och behandling då man vänder sig till vården för första gången. Väntetiderna blir i många fall mycket långa. På vårdcentraler, sjukhus och psykiatriska mottagningar behöver det finnas mer personal med psykologisk eller psykoterapeutisk kompetens och de som redan arbetar där behöver få möjlighet till vidareutbildning och kompetenshöjning. I vissa verksamheter handlar det om ett tillskott av resurser medan det för andra handlar mer om att effektiviseringar behöver göras.
I Socialstyrelsens uppdaterade rekommendationer föreslår vi ett antal åtgärder.
- Vården bör snabbt kunna erbjuda en första bedömning av de som söker hjälp så att en effektiv behandling kan sättas in så tidigt som möjligt. Annars kan risken för långvarig sjukdom öka vilket på sikt också betydligt ökar självmordsrisken.
- Tillgången till manualbaserad psykologisk behandling, som kognitiv beteendeterapi (KBT), interpersonell terapi (IPT) och psykodynamisk korttidsterapi (PDT) bör bli bättre. I vissa fall, beroende på tillståndets allvarlighetsgrad, rekommenderas även psykologisk behandling i kombination med läkemedel och fysisk aktivitet.
- Varje vårdcentral bör kunna erbjuda manualbaserad psykopedagogisk behandling (PPB). Det innebär att den som drabbats, men även föräldrar och familjen, får hjälp med strukturerade och problemlösande metoder så att barnet eller ungdomen blir mer aktivt, vågar utmana sig själv och hittar goda rutiner för mat och sömn, en hjälp till självhjälp.
- Negativ stress vid en jobbig skol- eller livssituation behöver identifieras tidigt och åtgärdas då den kan leda till oro, ångest, nedstämdhet och på sikt till en depression. Detta är en viktig uppgift i den första kontakten med vården som kan vara elevhälsan eller ungdomsmottagningen men också vårdcentralen.
- En planerad förnyad kontakt och strukturerad uppföljning behöver erbjudas. Den idag rådande bristen på tillgänglighet gör det svårare att kunna erbjuda en god och kontinuerlig uppföljning både inom primärvård och barnpsykiatrisk vård.
- Under våren samlade Socialstyrelsen in synpunkter på remissversionen av riktlinjerna från sjukvårdsregioner, yrkesföreningar, kliniker, forskare och patientorganisationer. Regioner och landsting ställde sig till övervägande delen positiva till innehållet i riktlinjerna, men även kritiska synpunkter har framförts.
Förutom ett brett utbud av behandlingar behövs även bra vård för de allra svårast sjuka. Vid mycket svår depression – vanligen av psykotisk natur – kan ECT-behandling användas. Men till ungdomar, efter pubertetsdebut, bara när inga andra behandlingsmetoder hjälper och som en livräddande åtgärd. Att riktlinjerna skulle förorda den typen av behandling för ”ledsna” ungdomar är en missuppfattning.
I samband med att de nya riktlinjerna nu publiceras presenteras även en internationell jämförelse där syftet har varit att jämföra ett antal länders riktlinjer för behandling vid depression samt undersöka om eventuella skillnader är motiverade eller inte. Sammantaget visar dock rapporten på en övervägande samstämmighet mellan Socialstyrelsens och andra länders riktlinjer. Skillnader finns och beror främst på olika nationella förutsättningar och att riktlinjerna till viss del har olika syfte och mottagare.
Det är visserligen ännu en lång väg att gå om behovet av god vård för den växande delen av befolkningen som lider av psykisk ohälsa ska kunna tillgodoses, men så mycket viktigare att arbetet inleds omedelbart. Goda exempel finns. Sedan den 1 januari 2017 deltar sex vårdcentraler i Västra Götaland i ett pilotprojekt med extra resurser, för att ta hand om barn och unga med psykisk ohälsa, och med särskilt fokus på korta psykopedagogiska behandlingar. En första utvärdering visar att barn och ungdomar som deltagit har varit mycket nöjda med hjälpen de fått. Fler sådana initiativ behöver tas.
Varför den psykiska ohälsan ökar så tydligt hos hela gruppen barn och unga är oklart, men det kan ha att göra med ungas livssituation och de miljöer där de vistas, som skolan och i samband med inträdet i vuxen- och arbetslivet. Medan forskningen fortsätter att söka efter orsakerna måste vi samtidigt få möjlighet att under tiden ta hand om de som redan är sjuka eller är på väg att insjukna, och erbjuda dem evidensbaserad vård och behandling.
Därför behövs både resursförstärkning och kompetensutveckling om vi ska kunna hjälpa fler unga människor men även vuxna och äldre med psykisk ohälsa.
Cecilia Björkelund, seniorprofessor i allmänmedicin, Göteborgs universitet
Mats Fredrikson, seniorprofessor i klinisk psykologi, Uppsala universitet
Tord Ivarsson, docent i barn- och ungdomspsykiatri, institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Göteborgs universitet
Lars von Knorring, professor emeritus, institutionen för neurovetenskap, psykiatri, Uppsala universitet
Johan Lundberg, docent, institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska institutet
Lise-Lotte Risö Bergerlind, psykiatriker, legitimerad psykoterapeut, chef regionalt kunskapsstöd för psykisk hälsa i Västra Götaland
Ingela Skärsäter, professor i omvårdnad, Högskolan i Halmstad
Anders Berg, projektledare, Socialstyrelsen
Lars-Torsten Larsson, avdelningschef, Social¬styrelsen
Artikelförfattarna är företrädare för Socialstyrelsens projektledningsgrupp i arbetet med nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom.