Socialstyrelsen: Brister i vården efter förlossning

Dålig kontinuitet i vården, risk att psykisk ohälsa inte upptäcks och en otydlighet kring vart kvinnor som upplever problem efter sin förlossning ska vända sig. Vår nya kartläggning visar på en rad brister i vården av kvinnor som har fött barn, skriver Olivia Wigzell och Emma Lindgren, Socialstyrelsen.

I den pågående debatten om förlossningsvården har röster höjts för en mer jämställd, sammanhållen och likvärdig vård för kvinnor som fött barn.
Socialstyrelsen har på uppdrag av regeringen gjort en enkätundersökning och kartläggning av vården efter förlossning. Resul­taten visar att det finns flera brister och behov av förändring. De visar också att det finns flera omotiverade skillnader mellan ­olika landsting och mellan sjukhus.

Sedan 1970-talet har tiden som nyblivna mödrar är på BB minskat kraftigt. År 2015 var snittiden nere under två dygn efter vaginal förlossning och tre dygn efter kejsarsnitt.  Praxis ser dessutom olika ut i landstingen och regionerna. I ett landsting erbjuds som regel förstföderskor utan komplikationer att ­stanna sex timmar, i ett annat upp till tre dygn.
Vårdgivarnas enkätsvar visar att det finns risker med korta vårdtider, då exempelvis tecken på psykisk ohälsa inte alltid hinner upptäckas.

Psykiska problem som depression efter förlossning är relativt vanliga – studier visar att 8–15 procent av alla kvinnor drabbas. Socialstyrelsens undersökning visar att de flesta sjukhusen, 86 procent, alltid erbjuder kvinnan att samtala om sin förlossnings­upplevelse. Men nära två tredjedelar av sjukhusen saknar skriftliga rutiner för att identifiera och hantera psykisk ohälsa hos kvinnor efter förlossning. Och vart femte sjukhus ger varken muntlig eller skriftlig information till kvinnor om vart de ska vända sig om de känner sig nedstämda eller deprimerade.

Kartläggningen visar också att det finns glapp i vårdkedjan efter de första sju dagarna då sjukhuset har ansvaret för vården. 
Familjerna träffar ofta BVC första gången en till två veckor efter förlossning, men mödra­hälsovårdens uppföljande besök sker först efter cirka sex till tolv veckor. Under den perioden är det otydligt för många kvinnor vart de ska vända sig om de får problem med bristningar och stygn, blödningar, infektioner eller psykisk ohälsa. Av enkätundersökningen framgår också att bara vart tredje sjukhus har som rutin att alltid följa upp kvinnornas hälsa efter att de har lämnat sjukhuset.

I debatten om förlossningsvård lyfts ofta trygghet upp som en viktig faktor. Vetenskapliga studier har visat att kontinuitet i vården – genom att kvinnorna får möta samma barnmorskor under graviditet, förlossning och efter­vård – bidrar till ökad nöjdhet och färre skador bland kvinnor.  Detta är dock en ut­maning för vården som den är uppbyggd i dag, då det är olika barnmorskor som möter kvinnan. Även samverkan mellan MVC, BB och BVC kan förbättras, framför allt kring kvinnor med komplikationer efter förlossningen eller psykisk ohälsa.

Det finns också stora skillnader mellan landstingen i vården som familjen får under BB-tiden. Samvård, där mamma och barn är tillsammans, underlättar för anknytning och amning. Men alla sjukhus kan inte erbjuda samvård, exempelvis saknar vart tredje sjukhus möjlighet för mamma och barn att vårdas ihop, när barnet är för tidigt fött eller sjukt. Och mindre än hälften av sjukhusen erbjuder en familjecentrerad vård där barnets pappa eller mammans partner alltid ­erbjuds vara kvar även nattetid på sjukhuset efter förlossning.

Socialstyrelsens slutsatser är:
• Vården på sjukhuset behöver bli mer familje­centrerad och formas utifrån patien­ternas behov: Att föda barn är fysiskt och psykiskt krävande. Kvinnorna ska ha tid att återhämta sig och få stöd efter förlossningen – och vårdtiden behöver beslutas i samråd med kvinnorna, utifrån både medicinska och andra psykosociala behov. Vården behöver organiseras så att förutsättningar finns för föräldrar och barn att vara tillsammans på BB.
• Uppföljningen av kvinnors hälsa efter förlossning bör förbättras: Det är otydligt vart kvinnor ska vända sig för stöd och vård när en vecka passerat och sjukhuset/BB inte längre ansvarar för vården. Det finns en risk att hälso- och sjukvården missar psykiska och fysiska komplikationer eller kvinnor i ­behov av amningsstöd. Det behövs därför en tidigare uppföljning än i dag – och uppföljning vid fler tillfällen. 
• Det behövs en likvärdig god kvalitet: För att uppnå en mer jämlik förlossningsvård i landet behövs en större samsyn. Därför planerar Socialstyrelsen att tillsammans med huvudmän och professionsgrupper samt represen­tanter från patient- och föräldra­organisationer se vilka kunskapsstöd som bör tas fram på nationell nivå. 
• Vården behöver sträva efter en hög grad av kontinuitet: I dag är vården alltför fragmenterad och inte organiserad för att skapa kontinuitet. Det är sällan exempelvis samma barnmorska som kvinnan träffar före, under och efter förlossningen. Kontinuiteten och samverkan inom vårdkedjan behöver bli bättre.

Olivia Wigzell, generaldirektör, Socialstyrelsen
Emma Lindgren, utredare, Socialstyrelsen

Läs artikeln på SvD Debatt.