Kraven på opartiskhet och vetenskaplighet är höga

Publicerad:
Debattreplik av Lina Keller, projektledare, Lars-Torsten Larsson, avdelningschef, med flera. Publicerad på Läkartidningens webbplats den 19 oktober 2016.

Socialstyrelsen publicerade i juni 2016 en rekommendation om screening för bukaortaaneurysm [1]. Rekommendationen har ett starkt nationellt stöd och tillstyrktes vid remitteringen av samtliga sjukvårdsregioner.

Ett kritiskt remissvar kom in från Minna Johansson med flera och fick stöd av Nordic Risk Group, ett nätverk av 22 allmänläkare i de nordiska länderna. Under remisstiden publicerades och bemöttes kritiken i Läkartidningen [2, 3]. När rekommendationen beslutades redogjorde vi i Läkartidningen för remissutfallet och utvecklade de avvägningar som gjorts mellan hälsovinster och negativa effekter i form av överdiagnostik, psykosocial påverkan och överbehandling [4].

I sitt nya inlägg på Läkartidningen.se upprepar Johansson med flera tidigare framförd kritik, men vidgar den här gången resonemanget till att ifrågasätta om Socialstyrelsens rekommendationer är opartiska och håller hög vetenskaplig nivå, utifrån exemplet screening för bukaortaaneurysm.

Konkret anför Johansson med flera bland annat att den minskade rökningen minskar risken för tillväxt och ruptur och att nytta–riskbedömningen gjorts på felaktiga grunder. Men andelen aktiva rökare bland dem som hade ett screeningupptäckt bukaortaaneurysm i Uppsala–Örebroregionen 2006–2010 [5] har inte minskat jämfört med de äldre studier som ingår i den metaanalys som Johansson med flera grundar kritiken på [6]. Den relativa effekten torde därför inte ha påverkats i någon större grad trots att den absoluta förekomsten av bukaortaaneurysm minskat.

Socialstyrelsen och SBU har beretts tillfälle att sakligt beskriva hur rekommendationer arbetas fram för Läkartidningens läsare. På uppdrag av regeringen publicerade Socialstyrelsen 2014 en modell för att bedöma, införa och följa upp nationella screeningprogram [7]. Modellen, som finns tillgänglig på Socialstyrelsens webbplats, bygger på 15 bedömningskriterier som bör vara uppfyllda för att ett screeningprogram ska rekommenderas. Centralt i arbetet är en öppen redovisning av bedömningarna. Modellen ska säkerställa opartiskhet och att beslut fattas på vetenskaplig grund. Alla experter deklarerar jäv inför uppdraget. De olika expertgrupperna har olika roller i bedömningen.

Processen kan beskrivas i tre steg: 

1.Sammanställning av det vetenskapliga underlaget. I utredningen om bukaortaaneurysm utfördes denna del av SBU, som anlitade experter med hög kompetens inom ämnesområdet och inom vetenskapligt granskningsarbete. SBU utser de experter som medverkar i myndighetens arbetsgrupper på basen av ämneskunskap, vetenskaplig meritering samt erfarenhet från klinisk (eller motsvarande) verksamhet inom området. Vid sammansättningen av grupper beaktas även andelen kvinnor respektive män. SBU:s experter är inte med i Socialstyrelsens sakkunniga grupp nedan.

2.Bedömning av det vetenskapliga underlaget. Den information som presenteras i det vetenskapliga underlaget värderas därefter av en sakkunnig grupp, som tillsätts genom nomineringar från regioner och landsting (ca 15 personer). Det är av stor vikt att deltagarna har god sakkunskap, klinisk erfarenhet och ett förtroende inom den egna professionen. Olika yrkeskategorier som är relevanta för det aktuella screeningprogrammet finns representerade i gruppen. Även kön och geografisk fördelning över landet beaktas. I gruppen deltar även representant för aktuell patientorganisation samt en sakkunnig i screeningfrågor.

3.Helhetsbedömning av screeningprogrammet. Alla screeningprogram bedöms i sin helhet av Nationella screeningrådet, ett rådgivande organ till Socialstyrelsen. Rådet är en permanent gruppering med en bred ingång till hälso- och sjukvårdsfrågor. Rådet består av sakkunniga inom medicin och screening, sex folkvalda representanter från regioner och landsting, en representant från Folkhälsomyndigheten och en från Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket. De i rådet som medverkar vid bedömningen av ett screeningprogram har inte engagemang i screeningprogrammet eller närliggande forskning. Rådets bedömning har en betydande roll i den slutliga rekommendationen.

Beslutet om huruvida screeningprogrammet ska rekommenderas eller inte fattas slutligen av Socialstyrelsens generaldirektör.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.

Lina Keller, med dr, projektledare, Socialstyrelsen
Jan Adolfsson, docent, projektledare SBU; sakkunnig, Nationella screeningrådet
Charlotte Hall, tf avdelningschef, SBU
Lars-Torsten Larsson, avdelningschef, Socialstyrelsen, ordförande, Nationella screeningrådet

Läs repliken i Läkartidningen här.

Läs kritikernas inlägg i Läkartidningen här.