”Höga narkotikadödligheten kräver effektivare insatser”

Samhällets stöd vid missbruk och beroende är otillräckligt. Den höga narkotikarelaterade dödligheten är en effekt. Fler skadebegränsande insatser och bättre tillgång till kunskapsbaserad och samordnad vård krävs för att fler liv ska kunna räddas, skriver generaldirektörerna Johan Carlson, Folkhälsomyndigheten och Olivia Wigzell, Socialstyrelsen.

Narkotika- och läkemedelsförgiftningar har de senaste åren tagit över 900 personers liv årligen i Sverige. Det är en oacceptabel situation som kräver agerande. Varje förlorat liv är ett tecken på att vård och omsorg brister i tillgänglighet, effektivitet och kvalitet.

Därför överlämnar vi i dag till regeringen förslag till åtgärder för att vända utvecklingen – både långsiktiga strukturförändringar och konkreta skadebegränsande insatser. Förebyggande arbete och minskad tillgång till narkotika är viktiga delar, inte minst för att sträva mot visionen om ett narkotikafritt samhälle. Samtidigt måste fler och effektivare insatser till för att hjälpa dem som redan har ett missbruk eller beroende till ett längre och bättre liv.

Det finns flera orsaker till den höga dödligheten. Runt hälften av dödsfallen beror på överdoser och dessa drabbar främst yngre män, enligt en analys Socialstyrelsen presenterade 2016. En annan betydande del är självmord, ofta med receptförskrivna smärtstillande läkemedel. Här är medelålders kvinnor överrepresenterade. En mindre, men ökande andel av dödsfallen orsakas av nya psykoaktiva substanser, så kallade nätdroger som säljs på internet innan de narkotikaklassas. Analysen pekar också på ett omfattande blandmissbruk bland de som dör.

Narkotika- och läkemedelsförgiftningar har de senaste åren tagit över 900 personers liv årligen i Sverige. Det är en oacceptabel situation som kräver agerande.

Tillgången till vård och behandling har stor betydelse och här syns oroande förändringar, enligt en kartläggning av Socialstyrelsen. Andelen som fått insatser på frivillig väg från socialtjänsten har minskat åren 2006–2015. Allt fler tvångsvårdas. Under samma period syns en markant ökning av andelen som lagts in på sjukhus för drogmissbruk. Bland män 15–24 år och kvinnor 25–34 år är ökningen nästan 90 procent. Det kan tyda på att problemen hinner gå för långt innan stöd och behandling når fram.

Vi har också sett stora skillnader över landet i tillgången till läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende, LARO. Sådan behandling med metadon eller buprenorfin är för många livsavgörande, stöds av internationell forskning och rekommenderas i Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Sprututbytesmottagningar finns ännu endast i en tredjedel av landstingen.

Ett annat problemområde, med direkt negativa effekter för patienten, är den bristande samordningen inom missbruks- och beroendevården. Många behöver insatser från både sjukvården och socialtjänsten. Majoriteten av de avlidna har även en historia av psykisk sjukdom. Trots att lagen kräver det saknade en stor andel av kommunerna förra året en lokal överenskommelse om samverkan med landstinget. Ansvaret för att hålla ihop vården landar ofta på den enskilde och de närstående. Risken är uppenbar att stöd och vård uteblir, ges vid fel tidpunkt eller i fel ordning.

Medan resultaten förbättras på många andra vård- och omsorgsområden, ser vi fortsatta problem inom beroendevården med tillgänglighet, kvalitet och ett förhållningssätt som utgår från den enskilde.

Problemet är komplext och det finns ingen ensamt saliggörande lösning. Om fler liv ska räddas krävs en kombination av insatser, av flera aktörer. Därför har Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten, på uppdrag av regeringen, och i samråd med ett flertal statliga myndigheter, organisationer och brukarorganisationer tagit fram en åtgärdsplan.

Vi föreslår satsningar på vård och skadebegränsande åtgärder, bland annat:

• Bättre tillgång till läkemedelsassisterad behandling, till exempel genom ett nationellt kunskapsstöd. Mer vägledning till personalen på LARO-mottagningarna behövs för att komma tillrätta med skillnaderna vad gäller utredning, diagnostik och psykosocialt stöd, samt möjligheterna att få behandlingen.
• Utbildning och information till patienter och närstående, för att stärka deras förmåga att undvika och hantera riskfyllda situationer. Forskning visar att saklig och konkret information om riskbeteenden som kan leda till överdoser kan bidra till att färre skadas och dör. Utbildning i tecken på överdos och hjärt- och lungräddning kan ge den som bevittnar en överdos bättre möjligheter att vidta livräddande insatser.
• Bättre tillgång till sprututbyte och andra så kallade lågtröskelverksamheter dit personer med narkotikamissbruk kan vända sig för hjälp och råd i såväl medicinska som andra frågor, och vid behov slussas vidare till sjukvård och socialtjänst.
• Att överdosmotgiftet Naloxon tillgängliggörs för patienter, närstående och personal inom polisen och socialtjänsten – i enlighet med Världshälsoorganisationens riktlinjer. Detta är dock inte förenligt med dagens lagstiftning. Regeringen har gett Läkemedelsverket och Socialstyrelsen i uppdrag att föreslå de lagändringar som krävs, samt hur distribution, utbildning och information ska ske. Regeringen har beslutat att uppdraget ska redovisas i december.

Vi föreslår också strukturella förbättringar och bättre förebyggande arbete:

• Ett varningssystem med målgruppsanpassad information till personer med missbruk, exempelvis om nya farliga substanser eller att det cirkulerar förorenat heroin. Informationen bör utformas tillsammans med bland annat brukarorganisationer, sjukvården och sprututbytesmottagningar. Detta bygger på ett förbättrat informationsutbyte mellan statliga myndigheter, kommuner och landsting – vilket också skulle kunna snabba på narkotikaklassningen.
• En undersökning av hur socialtjänsten och hälso- och sjukvården klarar att fånga upp unga med missbruks- och beroendeproblem, så att de inte faller mellan stolarna. En kartläggning behöver också göras av hur personer som kommer till akuten med en överdos tas omhand och följs upp för att undvika att drabbas igen.
• Ökad kunskap om och uppföljning av narkotikarelaterade självmord, är av stor vikt för att stärka det förebyggande arbetet och minska dödsfallen. Dels behövs intensifierade insatser för att minska överförskrivning av narkotikaklassade läkemedel och förbättra uppföljningen av patienterna. Dels behövs mer kunskap om vilka insatser som är effektiva för att minska just narkotikarelaterade självmord.

Varje dödsfall på grund av narkotika är ett misslyckande. Kunskap och erfarenhet från forskning och andra länder visar att det finns mer vi kan göra. Ökad tillgång till samordnad vård och skadebegränsande insatser behöver kombineras med ett kraftfullt förebyggande arbete. Den narkotikarelaterade dödligheten måste mötas från flera håll. Hela kedjan måste stärkas så att personer med missbruk, beroende och psykisk ohälsa fångas upp och får hjälp innan det är för sent.

Olivia Wigzell, generaldirektör, Socialstyrelsen

Johan Carlson, generaldirektör, Folkhälsomyndigheten 

Läs debattartikeln på DN Debatt.