Gelsolinamyloidos
Sjukdom/tillstånd
Gelsolinamyloidos är en ärftlig, långsamt fortskridande sjukdom som främst ger symtom från ögon, hud och kranialnerver, de nerver som står i direkt förbindelse med hjärnan.
Symtomen och deras svårighetsgrad varierar. Oftast visar sig sjukdomen efter 20-årsåldern med symtom från hornhinnan som torrhet och irritation. Synen påverkas och sjukdomen kan leda till svår synnedsättning. I 40-årsåldern uppkommer ansiktsförlamning på grund av skador på kranialnerverna. Svälj- och talsvårigheter förekommer också. Huden blir tunn och skör och bildar stora veck, framför allt i hårbotten, panna, ögonlock och överläpp. En del personer får även hörselnedsättning. Senare i sjukdomsförloppet uppstår ibland hjärtpåverkan och hos några påverkas njurarna. Motoriken kan också påverkas.
Olika specialister deltar i behandling och uppföljning. Det kan bli aktuellt med syn- och hörselrehabiliterande insatser och hjälpmedel provas ut efter behov. Många med sjukdomen klarar dock sin vardag och sitt arbetsliv länge utan hjälpmedel och anpassningar.
Gelsolin är ett protein i celler och i blod och sjukdomen uppstår när proteinet bryts ner felaktigt och ansamlas i cellmembran och kärlväggar. Amyloidos innebär upplagring av olösliga proteinkomplex (amyloidos från latinets amylum = stärkelse, eftersom man först trodde att det var sockerarter och inte proteiner som upplagrades). Den finländske ögonläkaren Jouko Meretoja beskrev sjukdomen första gången 1969.
Förekomst
I Sverige känner man bara till ett fåtal personer med sjukdomen. Den är vanligare i Finland, och sannolikt har svenskar med gelsolinamyloidos en biologisk släkting i tidigare led från Finland. Där finns mellan 400 och 600 personer med sjukdomen. Sjukdomen har förekommit framför allt i sydöstra Kymenlaakso-området, men numera bor de flesta med sjukdomen i Helsingforsområdet. Det finns enstaka familjer med sjukdomen i övriga världen. Gelsolinamyloidos är sannolikt underdiagnostiserad.
Orsak
Orsaken är en förändring (mutation) i genen GSN på kromosom 9 (9q33.2). GSN är en mall för (kodar för) tillverkningen av proteinet gelsolin. Proteinets funktion anses vara att reglera aktintrådarna (aktinfilamenten) i cellskelettet. Aktinfilamenten finns i hela cellen men ger framför allt form och stöd åt cellmembranet och dess utskott.
När gelsolin bildas produceras två varianter av proteinet: en form som finns inne i cellerna och en som utsöndras och finns i blodplasman (plasmagelsolin). Mutationen medför att plasmagelsolinets förmåga att behålla sin form (konformation) påverkas. Detta leder till att plasmagelsolin bryts ner i mindre fragment, som bildar ansamlingar av amyloid i kärlväggar och cellmembran, framför allt i ögon och kranialnerver. I huden och kärlväggen finns ansamlingarna även runt elastinfibrerna, som då bryts ner.
Ärftlighet
Gelsolinamyloidos nedärvs autosomalt dominant. Detta innebär att om en av föräldrarna har sjukdomen, det vill säga har en normal gen och en förändrad (muterad) gen, är sannolikheten för såväl söner som döttrar att få sjukdomen 50 procent. De barn som inte har fått den muterade genen får inte sjukdomen och för den inte heller vidare.
Autosomal dominant nedärvning.
Gelsolinamyloidos kan också uppkomma som en nymutation. Mutationen har då oftast skett i en av föräldrarnas könsceller (ägg eller spermier). Sannolikheten att de på nytt får ett barn med sjukdomen uppskattas då till mindre än 1 procent. Den nyuppkomna mutationen hos barnet blir dock ärftlig och kan föras vidare till nästa generation.
Om två personer med gelsolinamyloidos får barn med varandra är sannolikheten 25 procent att barnet får den muterade genen i dubbel uppsättning (är homozygot för genen), vilket medför svårare sjukdom och att den debuterar under puberteten. Sannolikheten att barnet får mutationen i enkel uppsättning och därmed får gelsolinamyloidos är 50 procent. 25 procent ärver två normala gener och får inte gelsolinamyloidos.
Symtom
Symtomen kan variera inom en och samma familj och mellan olika familjer. De första symtomen uppkommer vanligtvis efter 20-årsåldern men kan komma betydligt senare i livet. Sjukdomen utvecklas ofta långsamt och symtomen blir mer besvärande med högre ålder.
Till att börja med uppstår symtom från ögonen, som känns torra och irriterade. Vid undersökning av hornhinnan ses en nätliknande förändring (corneal lattice dystrophy type 2), som kan försvaga synen och som ibland så småningom leder till svår synnedsättning eller blindhet. Grön starr (glaukom) och linsgrumling (grå starr) förekommer också.
Runt 40-årsåldern uppkommer ansiktsförlamning till följd av kranialnervsskada (kranialnervsneuropati). Förlamningen börjar uppifrån och sprider sig sakta neråt i ansiktet. Neuropatin kan även leda till svårigheter att svälja och talstörningar (dysfagi respektive dysartri).
Ungefär samtidigt som ansiktsförlamningen visar sig börjar huden successivt bli slapp (cutis laxa), framför allt i hårbotten och pannan samt i ögonlocken och underläppen. Efter en tid kan det uppstå stora veck som kan upplevas kosmetiskt besvärande. Blödningar kan uppstå under den tunna och sköra huden. Förmågan att utsöndra svett minskar, vilket gör huden torr och leder till klåda. Hårväxten på huvudet och kroppen kan vara sparsam, och ibland saknas ögonbrynen.
Hörselnedsättning orsakad av så kallad sensorineural skada (skada i innerörat eller hörselnerven) förekommer.
En del personer med sjukdomen känner pirrningar i fingrar och tår. Vissa får karpaltunnelsyndrom, vilket medför smärtor, stickningar och domningar i händerna, framför allt nattetid. Enstaka äldre personer med sjukdomen har ett ostadigt rörelsemönster och koordinationsstörningar (ataxi) som beror på förändringar (degeneration) i ryggmärgens bakre del och kraftig amyloidansamling i området runt nervdelar närmast ryggmärgen.
Senare i sjukdomsförloppet får en del personer symtom från hjärtat. Njurarna skadas vanligtvis (amyloidotisk glomerulopati) enbart hos de personer som fått en mutation från både mamman och pappan. Njurskadan yttrar sig som så kallat nefrotiskt syndrom, eftersom den struktur i njuren som filtrerar blodet (den glomerulära barriären) påverkas och protein från blodet läcker ut i urinen (proteinuri). Om hjärta och njurar påverkas allvarligt av sjukdomen kan livslängden förkortas.
Man kan också få lindriga förändringar i storhjärnans artärer, men de ger vanligtvis inga symtom. Gelsolinamyloidos leder inte till demens, men man kan uppleva att livskvaliteten påverkas och det finns ökad risk för depression.
Diagnostik
Diagnosen ställs utifrån de karaktäristiska förändringarna i hornhinnan och senare ansiktsförlamning av båda sidor av ansiktet. Det finns ofta personer i släkten med gelsolinamyloidos. För att fastställa diagnosen kan en DNA-analys göras.
I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk vägledning, vilket innebär information om sjukdomen och hur den ärvs. Bedömning av sannolikheten för att andra i familjen ska insjukna ingår också, liksom information om vilka möjligheter till diagnostik som då finns. Om mutationen i familjen är känd finns det för många ärftliga sjukdomar möjlighet till anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning.
Behandling/stöd
Det finns ingen botande behandling vid gelsolinamyloidos utan insatserna inriktas på att lindra symtomen och kompensera för funktionsnedsättningarna. Personer med sjukdomen behöver kontakt med olika specialister beroende på symtom och behovet av behandling varierar utifrån svårighetsgraden. Personer med sjukdomen och deras närstående kan behöva psykologiskt stöd när diagnosen ställs och även senare.
En ögonläkare gör regelbundna uppföljningar. För torra ögon finns tårersättningsmedel. Trycket i ögonen måste kontrolleras, eftersom det finns risk att glaukom kan uppstå. Glaukom behandlas med ögondroppar som sänker trycket i ögonen och förhindrar fortsatt skada på synnerven. Ibland behövs operation. Grå starr kan opereras. Vid blindhet på grund av hornhinneförändringar är transplantation av hornhinnan möjlig, men vid gelsolinamyloidos är det enbart en minoritet som återfår synen. Därför är det viktigt att vårda ögats yta så noga som möjligt och fördröja behovet av hornhinnetransplantation.
Ibland kan det bli aktuellt med synrehabilitering och synhjälpmedel. Synrehabilitering ger träning i att använda sin synförmåga och/eller lära sig tekniker som kompenserar för synnedsättningen. Förstorande synhjälpmedel kan provas ut, som förstoringsglas, glasögon för närarbete, kikare, förstorande TV-system och anpassade datorer, samtidigt som man får tillfälle att träna att använda dem. Belysningen kan också behöva anpassas.
Vid nedsatt hörsel behövs kontakt med audiolog, och rehabiliterande insatser av hörselvården som ansvarar för utprovning av hörselhjälpmedel.
Njurfunktionen kontrolleras med urin- och blodprover. Det är viktigt att främst kontrollera mängden protein i urinen. Hur ofta det görs beror på om njurarna är påverkade. Genom analys av urin- och blodprover kan medicineringen anpassas individuellt och följas upp. Personer som drabbas av svår njursvikt behöver dialys och/eller njurtransplantation. Hjärtats funktion följs upp med EKG och ultraljud. Det kan behövas bedömning av en hjärtläkare (kardiolog).
Kosmetiskt störande förändringar i ansiktet kan opereras av en plastikkirurg. Det finns utvärtes behandling av huden för att lindra klåda och torrhet. En hudläkare kan bedöma vilken behandling som är lämplig.
Karpaltunnelsyndrom opereras för att minska trycket på medianusnerven. Operationen ska göras innan man får permanenta nervskador.
Tal- och sväljningssvårigheter utreds vid behov. På de större sjukhusen finns specialistteam (dysfagi- och nutritionsteam) för utredning och behandling av tal-, ät- och sväljningssvårigheter. Personer med minskad salivproduktion besväras av muntorrhet, vilket ökar risken för karies. Detta gör att förebyggande tandvård behövs.
En fysioterapeut (sjukgymnast) med kunskap om sjukdomen ger råd om lämplig träning och individuellt anpassade träningsprogram. Det är viktigt att behålla funktionen i den muskulatur som inte påverkas av sjukdomen och att lära sig strategier för att kompensera för de svårigheter som ataxin innebär.
Många vuxna med sjukdomen klarar länge sin vardag och sitt arbetsliv utan hjälpmedel och anpassningar, men vid behov kan förändrade arbetssätt, anpassningar i bostaden och på arbetsplatsen samt hjälpmedel behövas.
Vid funktionsnedsättning som medför begränsad arbetsförmåga kan man vända sig till Arbetsförmedlingen för vägledning. Försäkringskassan samordnar de insatser som behövs för att man ska kunna söka eller återgå i arbete när en funktionsnedsättning påverkar arbetsförmågan.
Forskning
Vid Helsingfors Universitet/Universitetssjukhus pågår flera forskningsprojekt för att klarlägga sjukdomens härkomst, epidemiologi, sjukdomsbild, förlopp, samt sjukdomsmekanismer. Vårdbehov och aktuella möjligheter utreds också. Syftet är att på sikt kunna erbjuda bättre och mer specifika behandlingar. Sedan 2013 finns FIN-GAR (Finlands patientregister för gelsolinamyloidos). FIN-GAR är i nuläget en nationell forskningsbas, men är tänkt att senare även bli internationell.
Under de senaste åren har man upptäckt att gelsolin spelar en roll i många olika sjukdomstillstånd, som till exempel cancer, infektioner och hjärt-lungsjukdomar. Gelsolin kan därför vara en viktig biomarkör och/eller ge underlag för nya terapimål.
Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör ovanliga diagnoser, www.orpha.net, sökord: AGel amyloidosis.
Resurser
Neurologer och ögonläkare vid landets universitetssjukhus har kunskap om gelsolinamyloidos.
Centrum för sällsynta diagnoser (CSD) finns vid alla universitetssjukhus. CSD kan ta emot frågor samt ge vägledning och information om sällsynta hälsotillstånd. Kontaktuppgifter till CSD i respektive region finns på den gemensamma webbplatsen CSD i samverkan, se csdsamverkan.se. På webbplatsen finns också uppgifter om expertteam för olika diagnoser och diagnosgrupper samt länkar till andra informationskällor.
Europeiska referensnätverk (ERN) samlar läkare och forskare som är experter på sällsynta sjukdomar och tillstånd. I de virtuella nätverken diskuteras diagnos och behandling för patienter från hela Europa. För mer information, se Europeiska kommissionen och Orphanet.
Resurspersoner
Resurspersonerna kan svara på frågor om gelsolinamyloidos.
Docent Ritva Matell, neurologiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, telefon 08-123 747 02, e-post ritva.matell@regionstockholm.se.
Docent Sari Kiuru-Enari, neurologiska kliniken, HUCS Mejlans sjukhus, Helsingfors, tel 00 358 400-75799, e- post sari.kiuru-enari@hus.fi.
Intresseorganisationer
Många intresseorganisationer kan hjälpa till att förmedla kontakt med andra som har samma diagnos och deras närstående. Ibland kan de även ge annan information, som praktiska tips för vardagen, samt förmedla personliga erfarenheter om hur det kan vara att leva med ett sällsynt hälsotillstånd. Intresseorganisationerna arbetar också ofta med frågor som kan förbättra villkoren för medlemmarna, bland annat genom att påverka beslutsfattare inom olika samhällsområden.
Neuro, telefon 08‑677 70 10, e‑post info@neuro.se, neuro.se.
SRF, Synskadades Riksförbund, telefon 08-39 90 00, e-post info@srf.nu, srf.nu.
HRF, Hörselskadades Riksförbund, telefon 08‑457 55 00, e‑post hrf@hrf.se, hrf.se.
Riksförbundet Sällsynta diagnoser verkar för människor som lever med sällsynta diagnoser och olika funktionsnedsättningar, telefon 072‑722 18 34, e‑post info@sallsyntadiagnoser.se, sallsyntadiagnoser.se.
l Finland finns en intresseorganisation SAMY (Suomen amyloidoosiyhdistys ry). Personer med sjukdomen, anhöriga och sjukvårdspersonal är välkomna att kontakta SAMY för information, www.suomenamyloidoosiyhdistys.fi.
För många sällsynta hälsotillstånd finns det grupper i sociala medier där man kan kommunicera med andra som har samma diagnos och med föräldrar och andra närstående till personer med sjukdomen eller syndromet.
Databasen Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, www.orpha.net, sökord: AGel amyloidosis.
Kurser, erfarenhetsutbyte
Centrum för sällsynta diagnoser i samverkan (CSD i samverkan) har ett kalendarium på sin webbplats, med aktuella kurser, seminarier och konferenser inom området sällsynta hälsotillstånd, se csdsamverkan.se.
Ytterligare information
Till flera av diagnostexterna i Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns en kort sammanfattning i pdf-format som kan laddas ner, skrivas ut och användas i olika sammanhang. Sammanfattningen återfinns högst upp på respektive sida.
Barn, ungdomar och vuxna med funktionsnedsättningar kan få olika typer av stöd och insatser från samhället. För mer information, se Samhällets stödinsatser.
Personliga berättelser om hur det är att leva med ett sällsynt hälsotillstånd och mycket annan information finns ofta på intresseorganisationernas webbplatser (se under rubriken Intresseorganisationer). Ågrenskas webbplats har också personliga berättelser och filmer samt annan värdefull information, se agrenska.se.
Databaser
OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.omim.org
Sökord: gelsolin amyloidosis
Orphanet, europeisk databas
www.orpha.net
Sökord: AGel amyloidosis
Litteratur
Juusela P, Tanskanen M, Nieminen A, Uitto VJ, Blåfield H, Kiuru-Enari S. Hereditary gelsolin amyloidosis mimicking Sjögren’s syndrome. Clin Rheumatol 2009; 28: 1351-1354.
Juusela P, Persson R, Nieminen A, Kiuru-Enari S Uitto VJ. Relation of Gelsolin Amyloidosis and Periodontal Health. Clin Oral Invest 2015; 19: 229-235.
Kantanen M, Kiuru-Enari S, Salonen O, Kaipainen M, Hokkanen L. Subtle neuropsychiatric and neurocognitive changes in hereditary gelsolin amyloidosis (AGel amyloidosis). Peer J 2014; 2: e493.
Kiuru S. Gelsolin-related familial amyloidosis, Finnish type (FAF), and its variants found worldwide. Amyloid 1998: 5: 55-66.
Mattila JS, Krootila K, Kivelä T, Holopainen J. Penetrating keratoplasty for corneal amyloidosis in familial amyloidosis, Finnish type. Ophthamol 2014; 122: 457-463.
Meretoja J. Familial systemic paramyloidosis with lattice dystrophy of the cornea, progressive cranial neuropathy, skin changes and various interna symptoms. A previously unrecognized heritable syndrome. Ann Clin Res 1969; 1: 314-324.
Nikoskinen T, Schmidt E-K, Strbian D, Kiuru-Enari S, Atula S. Natural course of Finnish gelsolin amyloidosis. Ann Med 2015; Epub 2015 Sep 4; 1-6.
Pihlamaa T, Rautio J, Kiuru-Enari S, Suominen S. Gelsolin amyloidosis as a cause of early aging and progressive bilateral facial paralysis. Plast Reconstr Surg 2011; 127: 2342-2351.
Solomon JP, Page LJ, Balch WE, Kelly JW. Gelsolin amyloidosis: genetics, biochemistry, pathology and possible strategies for therapeutic intervention. Crit Rev Biochem Mol Biol 2012; 47: 282-296.
Tanskanen M, Paetau A, Salonen O, Salmi T, Lamminen A, Lindsberg P et al. Severe ataxia with neuropathy in hereditary gelsolin amyloidosis. Amyloid 2009; 25: 1-7.
Medicinsk expert/granskare/redaktion
Medicinsk expert som skrivit textunderlaget är docent Ritva Matell, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna i Stockholm.
Vid framtagningen av materialet har även docent Sari Kiuru-Enari, Mejlans sjukhus i Helsingfors, medverkat.
Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet.
En särskild expertgrupp har granskat och godkänt materialet före publicering.
Informationscentrum för sällsynta hälsotillstånd vid Ågrenska i Göteborg ansvarar för redigering, produktion och publicering av materialet, se agrenska.se.
Frågor?
Kontakta Informationscentrum för sällsynta hälsotillstånd vid Ågrenska, telefon 031-750 92 00, e-post sallsyntahalsotillstand@agrenska.se.
Denna kunskapsdatabas ger information om sällsynta hälsotillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.