Nya bestämmelser om bland annat organbevarande behandling

Riksdagen har beslutat om ändringar i transplantationslagen som träder i kraft 1 juli 2022. Ändringarna handlar bland annat om att intensivvårdsinsatser ska få fortsätta att ges till en patient i livets slutskede för att möjliggöra organdonation. Dagens närståendeveto tas bort för att tydliggöra att det är patientens inställning till donation som ska vara i fokus. På den här sidan förtydligar vi några saker kring gällande rätt och lagändringarna.

Organdonation räddar liv, men behovet av organ är fortsatt större än tillgången. För att möjliggöra för vården att kunna genomföra fler organdonationer träder nya bestämmelser i lagen om transplantation (1995:831) i kraft den 1 juli 2022.

De nya reglerna innebär kortfattat att:

  • Tydligare regler kring hur fortsatt intensivvård får gå till för att göra fler donationer möjliga.
  • Närståendevetot tas bort. Det är i stället den enskildes inställning till donation som ska vara avgörande. De närstående är fortsatt en viktig informationskälla.
  • Beslutsoförmögna vuxna undantas då de inte har haft möjlighet att fatta ett eget beslut i frågan om donation.

För att kunna bli organdonator måste man avlida under pågående intensivvårdsbehandling. I Sverige avlider några hundra personer varje år under sådana omständigheter att det kan bli aktuellt med organdonation.

När patientens liv inte går att rädda

Sjukvården gör alltid allt de kan för att rädda patientens liv. Om det visar sig att det inte är möjligt att rädda patientens liv, fattas ett så kallat brytpunktsbeslut. Det innebär att man beslutar att inte fortsätta med den livsuppehållande behandlingen. Brytpunktsbeslutet fattas i samråd mellan två legitimerade läkare och skrivs in i patientjournalen. De närstående informeras om beslutet i ett så kallat brytpunktssamtal.

När läkare fattat beslutet om att avsluta den livsuppehållande behandlingen börjar sjukvårdspersonalen att utreda patientens inställning till organ- och vävnadsdonation. Då söker de i donationsregistret och pratar med närstående. Dessa rutiner ändras inte i det nya lagförslaget.

Lagändringarna innebär att fortsatt intensivvård regleras

De nya bestämmelserna innebär tydligare regler kring hur den fortsatta intensivvården efter brytpunktsbeslutet får gå till.

Den fortsatta intensivvården kallas för organbevarande behandling och syftar till att bevara organens funktion inför en eventuell donation. I huvudsak innehåller den organbevarande behandlingen samma vårdinsatser som patienten redan fått i form av intensivvård, men behandlingen kan behöva kompletteras eller justeras.

Detta ges parallellt med vård i livets slutskede som pågår för patientens egen skull. Utan fortsatt intensivvård i detta skede skulle patienten kunna avlida utan att sjukvårdspersonalen hunnit utreda möjligheten till donation. Att ge intensivvård som syftar till att bevara organens funktion är en förutsättning för att en donation ska kunna ske.

Om det kommer fram vid utredningen av donationsviljan att patienten inte vill donera organ avslutas intensivvårdsinsatserna. Om patienten vill donera organ får den organbevarande behandlingen pågå i högst 72 timmar. Det är endast insatser som inte kan vänta till efter döden som får ges och insatserna får inte orsaka mer än ringa smärta eller skada, exempelvis ett nålstick. Behandlingen får inte hindra insatser för patientens egen skull, som sätts in i livets slutskede. Parallellt med den organbevarande behandlingen utreds även om patienten är medicinskt lämplig för en donation.

Organ- och vävnadsdonation sker alltid efter döden

En eventuell organ- eller vävnadsdonation görs alltid efter att läkare har fastställt att patienten är död. Enligt svensk lag är en person död när hjärnans alla funktioner totalt och oåterkalleligt har fallit bort i en så kallad total hjärninfarkt. Döden måste konstateras enligt särskilda kriterier som också regleras i lag och föreskrifter. Dessa förhållanden ändras inte med de nya lagändringarna.

Donation efter döden kan ske efter:

  • att en primär hjärnskada inträffat, exempelvis på grund av en stor hjärnblödning eller skallskada som leder till en total hjärninfarkt. (Så kallad DBD, Donation after Brain Death)
  • att patienten får ett cirkulationsstopp som leder till en total hjärninfarkt. (Så kallad DCD, Donation after Circulatory Death)

Döden konstateras av legitimerade läkare

Gemensamt för båda donationsprocesserna är att en döende patient vårdas på en intensivvårdsavdelning och att frågan om donation kan bli aktuell efter att det har fattats beslut om att livsuppehållande behandling inte längre är meningsfull för patienten. Döden får endast konstateras av legitimerade läkare, vilket är reglerat i lag. Detta ändras inte med de nya lagändringarna.

Organen går till den som behöver dem bäst

Alla människor som omfattas av hälso- och sjukvården i Sverige, oavsett ursprung, trosbekännelse eller levnadsmönster och så vidare, har rätt till en jämlik och god vård. Fördelningen av organ och vävnader och vem som ska bli transplanterad avgörs av läkare, grundat på en väntelista men också en medicinsk bedömning om vem som har störst behov och är bäst lämpad att genomgå transplantationen. Detta ändras inte i och med de nya lagändringarna.

Lagändringarna förstärker att patientens inställning till donation ska respekteras

I Sverige har alla rätt att själva bestämma om de vill donera sina organ och vävnader efter döden. Det är den egna viljan som ska respekteras. Man kan visa sin vilja genom att anmäla sig i donationsregistret och genom att berätta om sin inställning för sina närstående.

Om patientens inställning till organdonation är okänd har inte de närstående längre beslutanderätt. Tidigare var det de närstående som fick avgöra, men detta tas nu bort. Vården tar kontakt med de närstående för att utreda patientens donationsvilja, men om det efter utredningen framkommer att det inte strider mot patientens vilja kan en donation bli möjlig.

Lagändringarna innebär att beslutsoförmögna vuxna undantas från donation

Ingrepp får inte genomföras om en person hade en funktionsnedsättning av sådan art och grad att han eller hon som vuxen uppenbarligen aldrig haft förmågan att förstå innebörden av och kunna ta ställning till donation. Det innebär att vuxna personer som är beslutsoförmögna med intellektuella funktionsnedsättningar, exempelvis utvecklingsstörning och andra funktionsnedsättningar, ska undantas när det gäller donation från avlidna.

Denna begränsning omfattar inte en vuxen person som är tillfälligt beslutsoförmögen, eller som senare i livet drabbas exempelvis av en demenssjukdom som medför att personen inte längre har möjlighet att förstå innebörden av donation.

Barn upp till 18 år, med en omfattande funktionsnedsättning, omfattas inte heller av denna begränsning eftersom de företräds av sina vårdnadshavare.

Senast uppdaterad:
Publicerad: