Halvbild på ben och bara fötter på klippor.

Mer kunskap behövs inom BUP heldygnsvård

Publicerad:
SBU och Socialstyrelsen har frågat patienter, anhöriga och personal om vad de tycker är allra viktigaste att förbättra inom barn- och ungdomspsykiatrisk (BUP) heldygnsvård. Rapporten är en viktig del i Socialstyrelsens arbete för att bland annat ge kunskapsstöd till BUP.

I Sverige vårdas ungefär 2 500 barn inom BUP heldygnsvård varje år. Mer än hälften av dem är flickor. Majoriteten är i tonåren men även yngre barn vårdas inneliggande på BUP. De flesta av barnen vårdas frivilligt efter akuta händelser och då enstaka nätter. Men vissa barn och unga vårdas under längre tid, i vissa fall upp till flera månader. Ibland sker denna vård även mot barnets vilja, så kallad tvångsvård med stöd av lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) och barnet kan då även bli föremål för tvångsåtgärder. Under år 2019 vårdades 342 barn i Sverige med stöd av LPT inom BUP heldygnsvård.

2017 kom rapporten ”För barnets bästa?” som bland annat resulterade i att Socialstyrelsen fick i uppdrag att stärka det nationella utvecklingsarbetet samt ge kunskapsstöd till de barn- och ungdomspsykiatriska verksamheter som bedriver heldygnsvård. Som en del i det arbetet inledde Socialstyrelsen och SBU ett samverkansprojekt för att identifiera viktiga kunskaps- och utvecklingsbehov.

SBU har enligt en särskilt metod bett patienter, vårdpersonal och anhöriga lyfta de kunskaps- och utvecklingsbehov som de, utifrån sina perspektiv, tycker är viktiga. Resultatet presenteras nu i rapporten ”Prioriterade behov av kunskap och utveckling inom BUP heldygnsvård”. Det som patienter, anhöriga och personal prioriterade allra högst var:

  • Kunskap om behandling vid olika diagnoser, problematik och samsjuklighet (ätstörning, självskadebeteende, autism).
  • Kunskap om bemötande/förhållningssätt oavsett diagnos, problematik.
  • Kunskap om vilken vård som är meningsfull, dvs hur innehållet i heldygnsvården kan läggas upp och utvecklas.
  • Kunskap om hur samverkan kan organiseras mellan olika aktörer utanför sjukvården samt öppenvården och uppföljning inom BUPs heldygnsvård.