Barn med uppgivenhetssyndrom

Asylsökande barn med allvarliga psykiska symtom har blivit vanligare och upptar i några regioner en stor del av slutenvårdsutrymmet i barn- och ungdomspsykiatrin. Här finns stöd för dig som arbetar med barn som har utvecklat uppgivenhetssyndrom eller som är i riskzonen att göra det.

Barn som lider av uppgivenhetssyndrom förlorar förmågor som kommunikation, motorik, förmågan att äta och klä sig. Syndromet är en reaktion efter traumatiska upplevelser som har drabbat barnet och familjen.

Vägledning för socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete

Vägledningen stödjer socialtjänsten och hälso- och sjukvården i arbetet med barn som har utvecklat, eller som är i riskzonen att utveckla, uppgivenhetssyndrom. Rapporten samlar den kunskap och de erfarenheter som finns om barn med uppgivenhetssyndrom.

Barn med uppgivenhetssyndrom – En vägledning för personal inom socialtjänst och hälso- och sjukvård

Problemen finns inte bara bland asylsökande

Men uppgivenhetsproblem finns inte bara i asylsökande familjer, utan också hos barn som lever gömda efter att familjen har fått avslag på sin ansökan. Alla barn tillfrisknar eller rehabiliteras inte heller, så problemen kan också finnas hos barn i familjer som fått uppehållstillstånd.

Samverkan en förutsättning för god vård och omsorg

Insatserna till barn med uppgivenhetssyndrom och deras familjer är komplexa och löper under långa perioder. Socialtjänsten och hälso- och sjukvården är skyldiga att samverka för barnets bästa. Och för att de här barnen ska erbjudas en god vård och omsorg är det viktigt att huvudmännen i vård och omsorg etablerar och upprätthåller en fungerande samverkan med tydliga ansvar.