/
/
/

Smärta och störd käkmotorik associerad med pisksnärtskada (WAD)

  • Tillstånd: Smärta och störd käkmotorik associerad med pisksnärtskada (WAD)
  • Åtgärd: Rörelse- och koordinationsträning

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

 

Motivering till rekommendation

Tillståndet har en mycket stor påverkan på den orala hälsan. Motorisk aktivering bedöms kunna ge effekt på att normalisera funktionen och därmed finns en viss möjlighet att positivt påverka den orala hälsan, men åtgärden saknar effekt på smärtan. Kostnadseffektiviteten är inte bedömbar. Effekten har bedömts av Socialstyrelsens expertgrupp eftersom det vetenskapliga underlaget är bristfälligt.

Hur allvarligt är tillståndet?

Tillståndet innebär en mycket stor påverkan på den orala hälsan till följd av en mycket stor grad av smärta eller obehag, en stor grad av nedsatt förmåga att äta, tugga eller tala, en mycket stor grad av påverkan psykologiskt och socialt, en stor framtida risk för smärta eller obehag, en stor framtida risk för nedsatt förmåga att äta, tugga eller tala och en stor framtida risk för påver-kan psykologiskt och socialt.

Vilka studier ingår i granskningen?

Det vetenskapliga underlaget saknas eller är otillräckligt och Socialstyrelsen kan därför inte evidensgradera slutsatserna. I stället har en expertgrupp tagit ställning till behandlingens effekter utifrån bästa tillgängliga kunskap.

Vilken effekt har åtgärden?

Slutsats:

  • Vid smärta och störd käkmotorik som är associerad med en pisksnärtskada har träning som aktiverar underkäksrörelserna ingen till låg effekt på käksmärtan. Käkfunktionen kan normaliseras efter en individanpassad terapeutledd koordinationsträning (expertgruppsbedömning).

Litteratursökningen identifierade en studie [1] omfattande 55 patienter med WAD grad II och III, 25 i träningsgruppen och 30 i kontrollgruppen. Studien utfördes i medeltal cirka tre–fyra år efter olyckstillbudet. Båda grupperna deltog i ett rehabiliteringsprogram för WAD-patienter omfattande sjukgymnastik, arbetsterapi och smärthantering. Träningsgruppen fick dessutom utföra ett rörelseträningsprogram med avslappning, små käkrörelser, maximala käkrörelser utan och med motstånd med sex sekunder av statisk hållning i slutet av rörelsen, stretch i sex sekunder i en maximal gapning samt till sist avslappning igen. Varje rörelse upprepades fem–sex gånger och hela programmet utfördes tre gånger dagligen. En sjukgymnast uppmuntrade patie-terna dagligen i att utföra träningen. Uppföljningarna skedde efter tre veckor och sex månader.

Resultaten visade ingen skillnad mellan grupperna i någon variabel vid någon tidpunkt. Det var heller ingen skillnad inom grupperna förutom en ökning av gapförmågan i kontrollgruppen vid sex månader, som dock inte var kliniskt relevant.

Effekten av en multidisciplinär behandling för patienter med nedsatt käkfunktion vid WAD, som tar sin ansats i kunskap om integrerad käk- och nackfunktion med reprogrammering av käk- och nackmotoriken, har indikerat att rörelseförmågan i såväl käken som nacken kan normaliseras med för-bättrad funktion och livskvalitet för en utsatt patientgrupp [2-5].

I SBU:s sammanställning var bedömningen att terapeutledd träning vid nacksmärta (icke specificerad) gav bättre resultat i form av minskad smärta och aktivitetsbegränsning samt ökad generell hälsa och ökad arbetsförmåga jämfört med enbart råd om träning eller diskussioner om stresshantering (SBU evidensstyrka 1) [6].

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

Inga biverkningar eller oönskade effekter är rapporterade.

Hälsoekonomisk bedömning

Vid smärta och störd käkfunktion som är relaterat till en så kallad whiplashskada har träning som aktiverar underkäksrörelserna ingen effekt på käksmärtan. Käkfunktionen kan normaliseras efter en individanpassad koordinationsträning. Behandlingen är multidisciplinär och består i huvudsakligen av träning under ledning av en sjukgymnast och av egen aktivitet. Det finns en osäkerhet om effekten, vilket gör det svårt att bedöma kostnadseffektiviteten.

Referenser

  1. Klobas, L, Axelsson, S, Tegelberg, A. Effect of therapeutic jaw exercise on temporomandibular disorders in individuals with chronic whiplash-associated disorders. Acta Odontol Scand. 2006; 64(6):341-7.
  2. Zafar, H. Integrated jaw and neck function in man. Studies of mandibular and head-neck movements during jaw opening-closing tasks. Swed Dent J Suppl. 2000; (143):1-41.
  3. Eriksson, P-O, Zafar, H. Musculoskeletal Disorders in the Jaw-Face and Neck.In: Conn’s Current Therapy. Eds: Rakel & Bope Philadelphia; WB Saunders 2005.
  4. Zafar, H, Nordh, E, Eriksson, PO. Impaired positioning of the gape in whiplash-associated disorders. Swed Dent J. 2006; 30(1):9-15.
  5. Eriksson, PO, Haggman-Henrikson, B, Zafar, H. Jaw-neck dysfunction in whiplash-associated disorders. Arch Oral Biol. 2007; 52(4):404-8.
  6. SBU. Metoder för behandling av långvarig smärta. Rapport nr 177. 2006; 177/1:303.

Arbetsmaterial

Arbetsmaterial för vetenskaplig granskning (inklusive tabeller)

 

Kontakt

Övergripande frågor
Nils Oscarson
070-162 37 78

Vetenskaplig granskning
Anders Jakobsson
075-247 38 33