Periimplantit

  • Tillstånd: Periimplantit
  • Åtgärd: Systemisk tilläggsbehandling med antibiotika

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

 

Motivering till rekommendation

Tillståndet har en stor påverkan på den orala hälsan. Användningen av systemiska antibiotikabehandlingar har en låg tilläggseffekt och därmed finns en viss möjlighet att ytterligare positivt påverka den orala hälsan. Socialstyrelsen beaktar den risk för resistensutveckling som alltid följer med användning av antibiotika och detta innebär att antibiotika bör övervägas först när det finns risk för spridning av infektionen och när patientens allmäntillstånd är påverkat. Socialstyrelsen har bedömt att kostnaden per vunnen effekt är måttlig. Effekten av systemiska antibiotikabehandlingar har bedömts av Socialstyrelsens expertgrupp eftersom det vetenskapliga underlaget är bristfälligt.

Hur allvarligt är tillståndet?

Tillståndet innebär en stor påverkan på den orala hälsan till följd av en liten grad av smärta eller obehag, en liten till stor grad av sjukdom eller vävnadsskada, en liten grad av nedsatt förmåga att äta, tugga eller tala, en liten grad av påverkan psykologiskt och socialt, en liten framtida risk för smärta eller obehag, en måttlig till stor framtida risk för sjukdomar eller vävnadsskador, en måttlig till stor framtida risk för nedsatt förmåga att äta, tugga eller tala och en måttlig till stor framtida risk för påverkan psykologiskt och socialt.

Vilka studier ingår i granskningen?

Det vetenskapliga underlaget saknas eller är otillräckligt och Socialstyrelsen kan därför inte evidensgradera slutsatserna. I stället har en expertgrupp tagit ställning till behandlingens effekter utifrån bästa tillgängliga kunskap.

Vilken effekt har åtgärden?

Slutsats:

  • Vid periimplantit har systemisk tilläggsbehandling med antibiotika vid icke-kirurgisk eller kirurgisk mekanisk infektionsbehandling sannolikt en låg effekt på utläkningen av periimplantitläsionen och stabiliseringen av bennivån kring tandimplantat (expertgruppsbedömning).

Kontrollerade studier av systemiska tilläggsbehandlingar med antibiotika vid icke-kirurgiska eller kirurgiska behandlingar av periimplantit saknas.

Endast ett fåtal fallserier, med totalt 75 personer med periimplantit, finns beskrivna i litteraturen i vilka systemiska antibiotikabehandlingar har kombinerats med icke-kirurgisk instrumentering [1, 2] eller lambåkirurgi [3-5]. I behandlingen inkluderades också antiseptiska lösningar (klorhexidin och väteperoxid) för rengöring av tandimplantaten. Under uppföljningstiden, som varierar mellan sex månader och fem år, fick personerna regelbunden stödbehandling. Studierna redovisar en markant minskning i blödningsfrekvensen och mellan 1,5–2,5 mm minskning i ficksonderingdjupet. I en studie med fem års uppföljning [3] redovisas att i 58 procent av de behandlade fallen var den kombinerade behandlingen (lambåkirurgi och mekanisk infektionsbehandling, antiseptika för dekontaminering av implantatytan, systemisk antibiotikabehandling och regelbunden stödbehandling) framgångsrik för förhindrandet av fortsatta benförluster, medan i 27 procent förlorades tandimplantaten och i 15 procent noterades ytterligare benförluster till följd av periimplantit. Om implantatets ytstruktur påverkar utfallet av behandlingen har inte studerats.

Baserat på resultaten från dessa fallserier dras slutsatsen i en konsensusrapport från European Workshop on Periodontology 2008 [6] att utfallet av periimplantitbehandlingar inte går att förutsäga, och om icke-kirurgisk instrumentering inte resulterar i utläkning av periimplantitläsionen rekommenderas en kirurgisk behandling (lambåkirurgi) kombinerad med en antimikrobiell behandling.

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

Risken för resistensutveckling bör beaktas vid valet av behandling med antibiotika.

Hälsoekonomisk bedömning

Vid periimplantit har systemiska tilläggsbehandlingar med antibiotika vid icke-kirurgiska eller kirurgiska mekaniska infektionsbehandlingar en låg effekt på utläkningen av periimplantitläsionen och stabiliseringen av bennivån kring tandimplantat. Kostnaden per vunnen effekt förväntas därför bli måttlig. Det hälsoekonomiska underlaget utgörs av en skattning som är baserad på en expertgruppsbedömning.

Referenser

  1. Mombelli, A, Lang, NP. Antimicrobial treatment of peri-implant infections. Clinical oral implants research. 1992; 3(4):162-8.
  2. Khoury, F, Buchmann, R. Surgical therapy of peri-implant disease: a 3-year follow-up study of cases treated with 3 different techniques of bone regeneration. Journal of periodontology. 2001; 72(11):1498-508.
  3. Leonhardt, A, Dahlen, G, Renvert, S. Five-year clinical, microbiological, and radiological outcome following treatment of peri-implantitis in man. Journal of periodontology. 2003; 74(10):1415-22.
  4. Romeo, E, Ghisolfi, M, Murgolo, N, Chiapasco, M, Lops, D, Vogel, G. Therapy of peri-implantitis with resective surgery. A 3-year clinical trial on rough screw-shaped oral implants. Part I: clinical outcome. Clinical oral implants research. 2005; 16(1):9-18.
  5. Heitz-Mayfield, LJ, Salvi, GE, Mombelli, A, Faddy, M, Lang, NP. Anti-infective surgical therapy of peri-implantitis. A 12-month prospective clinical study. Clinical oral implants research. 2012; 23(2):205-10.
  6. Lindhe, J, Meyle, J. Peri-implant diseases: Consensus Report of the Sixth European Workshop on Periodontology. Journal of clinical periodontology. 2008; 35(8 Suppl):282-5.

Arbetsmaterial

Arbetsmaterial för vetenskaplig granskning (inklusive tabeller)

 

Kontakt

Övergripande frågor
Nils Oscarson
070-162 37 78

Vetenskaplig granskning
Anders Jakobsson
075-247 38 33