/
/
/

Käkfunktionsstörning utan närmare specifikation (TMD UNS)

  • Tillstånd: Käkfunktionsstörning utan närmare specifikation (TMD UNS)
  • Åtgärd: Bettskena

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

 

Tandvården bör

  • erbjuda personer med käkfunktionsstörning utan närmare specifikation behandling med stabiliseringsskena.

Motivering till rekommendation

Tillståndet har en stor påverkan på den orala hälsan. En bettskena har en måttlig effekt på smärta och därmed möjlighet att positivt påverka den orala hälsan. Socialstyrelsen har bedömt att åtgärden har en låg kostnad per vunnen effekt. Det finns en viss risk finns för icke önskvärda sidoeffekter vid användning av partiella skenor (exempelvis relaxerings- och NTI-skena). Effekten har bedömts med stöd från ett vetenskapligt underlag.

Hur allvarligt är tillståndet?

Tillståndet innebär en stor påverkan på den orala hälsan till följd av en stor grad av smärta, en måttlig grad av vävnadsskada, en måttlig grad av nedsatt förmåga att äta, tugga eller tala, en stor grad av påverkan psykologiskt och socialt, en stor risk för smärta och en stor risk för påverkan psykologiskt och socialt.

Vilka studier ingår i granskningen?

I granskningen har tre systematiska översikter [1-3] samt tolv randomiserande kontrollerade studier inkluderats [4-15]. I en av de ingående systematiska översikterna [2] har behandling med en stabiliseringsskena jämförts med ingen behandling, en placeboskena, akupunktur, biofeedback, avslappning och rörelseträning för effektmåtten smärta, depression, livskvalitet, rörelseomfång, allmän förbättring, käkledsknäppning, dysfunktionsindex och trovärdighet i behandlingen. Rapporten omfattar totalt 496 patienter och behandlings- och uppföljningstiderna varierar mellan sex veckor och sex månader. De randomiserade kliniska studierna avser patienter med käkledssmärta [4-7] och myofasciell smärta [8-13]. Studierna har jämfört effekten av en stabiliseringsskena med en kombination av en stabiliseringsskena och rörelseträning [4], en stabiliseringsskena jämfört med en skena utan ocklusal täckning [6, 13-14], med NSAID [5, 12], med TENS [7], med ingen behandling [8], med en partiell skena [8-10] och mot en mjukplastskena [12, 14], samt en mjukplastskena mot ingen behandling [15].

Vilken effekt har åtgärden?

Slutsatser:

Vid en käkfunktionsstörning utan närmare specifikation (TMD UNS)

  • har åtgärden bettskena en måttlig effekt på smärtan (måttlig evidensstyrka)
  • har åtgärden bettskena en måttlig till hög effekt på den globala förbättringen (låg evidensstyrka)
  • har åtgärden bettskena en måttlig effekt på palpationssmärtan (låg evidensstyrka)
  • har åtgärden bettskena en låg effekt på ett ökat rörelseomfång (låg evidensstyrka)
  • är effekten av en bettskena jämförbar med andra aktiva behandlingar avseende påverkan på depressioner och livskvaliteten (expertgruppsbedömning)
  • är risken för icke önskvärda sidoeffekter vid långtidsbehandlingar större med partiella skenor än med stabiliseringsskenor (expertgruppsbedömning).

I SBU:s rapport från år 2006 [1] är bedömningen att behandlingar med en bettskena ger bättre smärtlindring vid smärtor i ansiktet och käkarna än ingen behandling (SBU evidensstyrka 3). Utifrån de granskade studierna bedöms effekten för att uppnå smärtminskning och reducering av palpationssmärtan vara måttlig. En bettskena bedöms ha måttlig till hög effekt på den globala förbättringen. En bettskena har låg effekt på det ökade maximala rörelseomfånget. För övriga effektmått (livskvalitet, depression, rörelseomfång och allmän förbättring) fann Cochrane-rapporten [2] inga säkerställda skillnader mellan stabiliseringsskenan och andra aktiva behandlingar.

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

I en av de systematiska översikterna rapporteras komplikationer som har inträffat vid användningen av en så kallad NTI-skena. Dessa har utgjorts av bettförändringar, ömhet i framtänderna samt en fallpresentation där en pati-ent vaknade med NTI-skenan i matstrupen [3]. En partiell skena med framtandskontakt är därför indicerad endast för korttidsbruk och kräver noggrann uppföljning.

Hälsoekonomisk bedömning

Vid en käkfunktionsstörning utan närmare specifikation har åtgärden bettskena en måttlig effekt på smärtan och en måttlig till hög effekt på den globala förbättringen. Kostnaden för en stabiliseringsskena i hårdplast är beräknad till 3 000 kronor (enligt referensprislistan) och skattas som låg per vunnen effekt (sammanvägd bedömning av flera utfallsmått). Det hälsoekonomiska underlaget utgörs av en skattning som är baserad på expertgruppens slutsatser och en expertgruppsbedömning.

Referenser

  1. SBU. Metoder för behandling av långvarig smärta. Rapport nr 177. 2006; 177/1:303.
  2. Al-Ani, MZ, Davies, SJ, Gray, RJM, Sloan, P, Glenny, AM. Stabilisation splint therapy for temporomandibular pain dysfunction syndrome. Cochrane Database of Systematic Reviews. Chichester, UK: John Wiley & Sons, Ltd; 2004.
  3. Stapelmann, H, Turp, JC. The NTI-tss device for the therapy of bruxism, temporomandibular disorders, and headache - where do we stand? A qualitative systematic review of the literature. BMC Oral Health. 2008; 8:22.
  4. Ismail, F, Demling, A, Hessling, K, Fink, M, Stiesch-Scholz, M. Short-term efficacy of physical therapy compared to splint therapy in treatment of arthrogenous TMD. Journal of oral rehabilitation; 2007. p. 807-13.
  5. Mejersjo, C, Wenneberg, B. Diclofenac sodium and occlusal splint therapy in TMJ osteoarthritis: a randomized controlled trial. J Oral Rehabil. 2008; 35(10):729-38.
  6. Conti, PC, dos Santos, CN, Kogawa, EM, de Castro Ferreira Conti, AC, de Araujo Cdos, R. The treatment of painful temporomandibular joint clicking with oral splints: a randomized clinical trial. J Am Dent Assoc. 2006; 137(8):1108-14.
  7. Linde, C, Isacsson, G, Jonsson, BG. Outcome of 6-week treatment with transcutaneous electric nerve stimulation compared with splint on symptomatic temporomandibular joint disk displacement without reduction. Acta Odontol Scand. 1995; 53(2):92-8.
  8. Al Quran, FA, Kamal, MS. Anterior midline point stop device (AMPS) in the treatment of myogenous TMDs: comparison with the stabilization splint and control group. Oral Surg Oral Med Oral Pathol Oral Radiol Endod. 2006; 101(6):741-7.
  9. Jokstad, A, Mo, A, Krogstad, BS. Clinical comparison between two different splint designs for temporomandibular disorder therapy. Acta Odontol Scand. 2005; 63(4):218-26.
  10. Magnusson, T, Adiels, AM, Nilsson, HL, Helkimo, M. Treatment effect on signs and symptoms of temporomandibular disorders--comparison between stabilisation splint and a new type of splint (NTI). A pilot study. Swed Dent J. 2004; 28(1):11-20.
  11. Nilner, M, Ekberg, E, Doepel, M, Andersson, J, Selovuo, K, Le Bell, Y. Short-term effectiveness of a prefabricated occlusal appliance in patients with myofascial pain. J Orofac Pain. 2008; 22(3):209-18.
  12. Truelove, E, Huggins, KH, Mancl, L, Dworkin, SF. The efficacy of traditional, low-cost and nonsplint therapies for temporomandibular disorder: a randomized controlled trial. J Am Dent Assoc. 2006; 137(8):1099-107; quiz 169.
  13. Ekberg, E, Vallon, D, Nilner, M. The efficacy of appliance therapy in patients with temporomandibular disorders of mainly myogenous origin. A randomized, controlled, short-term trial. J Orofac Pain. 2003; 17(2):133-9.
  14. Alencar, F, Jr., Becker, A. Evaluation of different occlusal splints and counselling in the management of myofascial pain dysfunction. J Oral Rehabil. 2009; 36(2):79-85.
  15. Wright, E, Anderson, G, Schulte, J. A randomized clinical trial of intraoral soft splints and palliative treatment for masticatory muscle pain. J Orofac Pain. 1995; 9(2):192-9.

Arbetsmaterial

Arbetsmaterial för vetenskaplig granskning (inklusive tabeller)

 

Kontakt

Övergripande frågor
Nils Oscarson
070-162 37 78

Vetenskaplig granskning
Anders Jakobsson
075-247 38 33