Vi använder kakor för att förbättra webbplatsen

Den här webbplatsen använder kakor (cookies) för att underlätta ditt besök och för att göra webbplatsen bättre. Läs mer om kakor.



/
/
/

Käkfunktionsstörning utan närmare specifikation (TMD UNS)

  • Tillstånd: Käkfunktionsstörning utan närmare specifikation (TMD UNS)
  • Åtgärd: Töjning

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

 

Tandvården bör

  • erbjuda personer med käkfunktionsstörning utan närmare specifikation rörelseträning.

Motivering till rekommendation

Tillståndet har en stor påverkan på den orala hälsan. Motorisk aktivering (töjning eller töjning som tillägg till bettskena) har en måttlig effekt på smärtan och gapförmågan och därmed möjlighet att positivt påverka den orala hälsan. Töjning har en bättre effekt jämfört med enbart hållningsträning eller aktivering mot motstånd. Socialstyrelsen har bedömt att åtgärden har en låg kostnad per vunnen effekt. Effekten har bedömts med stöd från ett vetenskapligt underlag.

Hur allvarligt är tillståndet?

Tillståndet har en stor påverkan på den orala hälsan som en följd av en stor grad av smärta, en måttlig grad av vävnadsskada, en måttlig grad av nedsatt förmåga att äta, tugga eller tala, en stor grad av påverkan psykologiskt och socialt, en stor risk för smärta och en stor risk för påverkan psykologiskt och socialt.

Vilka studier ingår i granskningen?

Underlaget består av två systematiska översikter [1-2] vilka har bristande redovisning på grund av de ingående studiernas heterogenitet avseende effektmåtten. Utifrån de systematiska översikterna har tre randomiserade och kontrollerade studier, omfattande 62 patienter med en uppföljningstid på maximalt sex månader identifierats, där man har undersökt effekten av töj-ning jämfört med rådgivning eller gap- och stängningsövningar [3], bettskena [4] eller ansiktsmassage [5] vid TMD. Därutöver har fem randomiserade kontrollerade studier identifierats omfattande 177 patienter med påverkan av diskförskjutning [6-8] och myofasciell smärta som inte svarade på behandlingen [9]. En av studierna [10] rapporterar även långtidsresultat [7]. Behandlingen bestod av passiv töjning och NSAID (nonsteroid antiinflammatory drug) jämfört med skena och NSAID eller enbart rådgivning [7, 10], töjning i kombination med NSAID jämfört med ingen åtgärd [6] samt töjning som en tilläggsbehandling till bettskena jämfört med enbart bettskena [8-9].

Vilken effekt har åtgärden?

Slutsatser:

Vid en käkfunktionsstörning utan närmare specifikation (TMD UNS) har passiv töjning

  • eller passiv töjning som en tilläggsbehandling till kyla eller värme, bettskena eller NSAID måttlig effekt på smärtan (måttlig evidensstyrka)
  • måttlig effekt på den globalt skattade förbättringen (låg evidensstyrka)
  • måttlig effekt på den maximala gapförmågan (måttlig evidensstyrka).

Studierna visade att passiv töjningsträning som en enskild intervention eller i kombination med andra behandlingar har en måttlig effekt på smärtan och den globala förbättringen samt en måttlig effekt på gapförmågan. Effekten av töjning på smärtan är bättre än enbart rådgivning (effektspann: 1,0–2,3). Töjning ger en tilläggseffekt när den kombineras med en skena (effektspann −0,1–22,5). Effekten på den globala förbättringen är bättre än för enbart rådgivning (effektspann: 0,2–0,8). Effekten på den maximala gapförmågan är bättre än enbart rådgivning (effektspann: 0,8–3,7) och passiv töjning ger en ökad rörelseförmåga i kombination med en bettskena (effektspann: 0,4–19,4). Passiv töjning förväntas ge en ytterligare ökning av gapförmågan i storleksordningen 3–15 mm.

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

Inga biverkningar eller oönskade effekter är rapporterade.

Hälsoekonomisk bedömning

Vid en käkfunktionsstörning utan närmare specifikation har motorisk aktivering – töjning eller töjning som en tilläggsbehandling till en bettskena – måttlig effekt på smärtan, måttlig effekt på den globalt skattade förbättringen samt måttlig effekt på den maximala gapförmågan. Åtgärden är beräknad så att information och rådgivning ligger som bas (40 minuter) och till detta läggs rörelseträning (30 minuter) till sammanlagt 70 minuter, och kostnaden skattas till högst 2 000 kronor (enligt referensprislistan). Om åtgärden utförs i kombination med en bettskena tillkommer kostnaden för skenan. Åtgärden bedöms generera en låg kostnad per vunnen effekt (sammanvägd bedömning av flera utfallsmått). Det hälsoekonomiska underlaget utgörs av en skattning som är baserad på expertgruppens slutsatser.

Referenser

  1. McNeely, ML, Armijo Olivo, S, Magee, DJ. A systematic review of the effectiveness of physical therapy interventions for temporomandibular disorders. Phys Ther. 2006; 86(5):710-25.
  2. Medlicott, MS, Harris, SR. A systematic review of the effectiveness of exercise, manual therapy, electrotherapy, relaxation training, and biofeedback in the management of temporomandibular disorder. Phys Ther. 2006; 86(7):955-73.
  3. Burgess, JA, Sommers, EE, Truelove, EL, Dworkin, SF. Short-term effect of two therapeutic methods on myofascial pain and dysfunction of the masticatory system. J Prosthet Dent. 1988; 60(5):606-10.
  4. Magnusson, T, Syren, M. Therapeutic jaw exercises and interocclusal appliance therapy. A comparison between two common treatments of temporomandibular disorders. Swed Dent J. 1999; 23(1):27-37.
  5. Taylor, M, Suvinen, T, Reade, P. The effect of Grade IV distraction mobilization on patients with temporomandibular pain-dysfunction disorder. Physiotherapt Theory and Practice. 2004; 10:129-36.
  6. Yuasa, H, Kurita, K, Treatment Group on Temporomandibular, D. Randomized clinical trial of primary treatment for temporomandibular joint disk displacement without reduction and without osseous changes: a combination of NSAIDs and mouth-opening exercise versus no treatment. Oral surgery, oral medicine, oral pathology, oral radiology, and endodontics; 2001. p. 671-5.
  7. Minakuchi, H, Kuboki, T, Maekawa, K, Matsuka, Y, Yatani, H. Self-reported remission, difficulty, and satisfaction with nonsurgical therapy used to treat anterior disc displacement without reduction. Oral surgery, oral medicine, oral pathology, oral radiology, and endodontics; 2004. p. 435-40.
  8. Ismail, F, Demling, A, Hessling, K, Fink, M, Stiesch-Scholz, M. Short-term efficacy of physical therapy compared to splint therapy in treatment of arthrogenous TMD. Journal of oral rehabilitation; 2007. p. 807-13.
  9. Maloney, GE, Mehta, N, Forgione, AG, Zawawi, KH, Al-Badawi, EA, Driscoll, SE. Effect of a passive jaw motion device on pain and range of motion in TMD patients not responding to flat plane intraoral appliances. Cranio. 2002; 20(1):55-66.
  10. Minakuchi, H, Kuboki, T, Matsuka, Y, Maekawa, K, Yatani, H, Yamashita, A. Randomized controlled evaluation of non-surgical treatments for temporomandibular joint anterior disk displacement without reduction. Journal of dental research; 2001. p. 924-8.

Arbetsmaterial

Arbetsmaterial för vetenskaplig granskning (inklusive tabeller)