Vi använder kakor för att förbättra webbplatsen

Den här webbplatsen använder kakor (cookies) för att underlätta ditt besök och för att göra webbplatsen bättre. Läs mer om kakor.



/
/
/

Käkfunktionsstörning utan närmare specifikation (TMD UNS)

  • Tillstånd: Käkfunktionsstörning utan närmare specifikation (TMD UNS)
  • Åtgärd: Beteendepåverkan

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

 

Tandvården bör

  • erbjuda personer med käkfunktionsstörning utan närmare specifikation beteendepåverkande behandling.

Motivering till rekommendation

Tillståndet har en stor påverkan på den orala hälsan. Beteendepåverkan som kognitiv beteendeterapi har en måttlig effekt på smärta och därmed möjlighet att positivt påverka den orala hälsan. Socialstyrelsen har bedömt att åtgärden har en måttlig kostnad per vunnen effekt. Effekten har bedömts med stöd från ett vetenskapligt underlag.

Hur allvarligt är tillståndet?

Tillståndet har en stor påverkan på den orala hälsan som en följd av en stor grad av smärta, en måttlig grad av vävnadsskada, en måttlig grad av nedsatt förmåga att äta, tugga eller tala, en stor grad av påverkan psykologiskt och socialt, en stor risk för smärta och en stor risk för påverkan psykologiskt och socialt.

Vilka studier ingår i granskningen?

SBU-rapporten [1] omfattade fyra systematiska översikter och sex studier med ett medelhögt bevisvärde. Därutöver har fem systematiska översikter [2-6], fem randomiserade kontrollerade studier [7-14] samt en observationsstudie identifierats [15].

Vilken effekt har åtgärden?

Slutsats:

  • Vid långvarig smärta i ansiktet och käkarna har beteendepåverkande behandlingar som biofeedback och kognitiv beteendeterapi bättre effekt än ingen behandling (SBU evidensstyrka 3).

Vid en käkfunktionsstörning utan närmare specifikation (TMD UNS) har beteendepåverkande behandlingar

  • måttlig effekt på smärtan (måttlig evidensstyrka)
  • låg till måttlig effekt på den psykiska hälsan och depressioner (låg evidensstyrka)
  • ingen till låg effekt på gapförmågan (låg evidensstyrka).

En rad beteendepåverkande behandlingar har studerats. Biofeedback, biofeedback-baserad träning, kognitiv beteendeterapi (KBT), ”habit-reversal” (motrörelseteknik), självbehandling i hemmet efter instruktioner, progressiv avslappning och självhypnos eller hypnorelaxation, hade alla en måttlig till hög effekt på reducering av käkmuskelsmärta, vilket var likvärdigt med andra behandlingar såsom bettskena och bättre än ingen eller minimal behandling. Effekten av beteendepåverkande behandlingar på gapförmågan var minimal och skiljde sig inte från enbart information. Instruktioner om avslappning och undvikande av parafunktioner i kombination med biofeedback minskade masseter- och frontalismuskelaktiviteten mer än enbart biofeedback. Fyra av sju KBT- studier visade en signifikant förbättring av olika mått på den psykiska hälsan såsom depression och förbättrad förmåga att handskas med sina problem. De övriga tre studierna fann ingen skillnad i dessa avseenden mellan behandlingsgrupperna. En randomiserad studie [10] jämförde patienter som fick behandling med KBT och biofeedback (”biopsykosocialt baserad behandling”), en gång per vecka i sex veckor, med en kontrollgrupp utan någon sådan behandling. Båda grupperna uppmanades att fortsätta med behandlingen som vanligt hos sina terapeuter. Kostnaderna för all behandling relaterad till käkfunktionsstörningar beräknades under ett år. Gruppen som initialt fick en biopsykosocialt baserad behandling hade ett år efter denna haft signifikant mindre utgifter för behandling av sin käkfunktionsstörning än kontrollgruppen. Författarnas slutsats var att en tidigt insatt biopsykosocialt baserad behandling är en kostnadseffektiv åtgärd vid behandlingen av TMD. En Cochrane rapport [5] bedömer att det finns svag evidens för att beteendeinriktade insatser minskar långvariga smärttillstånd i mun, ansikte och käkar, nedstämdhet samt symtomens påverkan på daglig aktivitet. Slutsatsen i en ytterligare systematisk översikt [6] är att det finns svag evidens för att kognitiv beteendeterapi minskar smärtintensitet och symtomens påverkan på daglig aktivitet samt ökar underkäkens rörelseomfång. Rapporten bedömer att det inte finns tillräcklig evidens för att rekommendera kognitiv beteendeterapi framför andra behandlingsformer.

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

Inga biverkningar eller oönskade effekter är rapporterade.

Hälsoekonomisk bedömning

Vid en käkfunktionsstörning utan närmare specifikation har beteendepåverkande behandlingar en måttlig effekt på smärtreduktionen, en låg till måttlig effekt på den psykiska hälsan och depressioner samt ingen till låg effekt på gapförmågan. Kostnaden för genomgången behandling (KBT) är beräknad till cirka 8 000 kronor (baserat på åtta besök à 1 000 kronor). Åtgärden genererar en måttlig kostnad per vunnen effekt (sammanvägd bedömning av flera utfallsmått). Det hälsoekonomiska underlaget utgörs av en skattning som är baserad på expertgruppens slutsats.

Referenser

  1. SBU. Metoder för behandling av långvarig smärta. Rapport nr 177. 2006; 177/1:303.
  2. Crider, A, Glaros, AG, Gevirtz, RN. Efficacy of biofeedback-based treatments for temporomandibular disorders. Appl Psychophysiol Biofeedback. 2005; 30(4):333-45.
  3. Orlando, B, Manfredini, D, Salvetti, G, Bosco, M. Evaluation of the effectiveness of biobehavioral therapy in the treatment of temporomandibular disorders: a literature review. Behav Med. 2007; 33(3):101-18.
  4. Turp, JC, Jokstad, A, Motschall, E, Schindler, HJ, Windecker-Getaz, I, Ettlin, DA. Is there a superiority of multimodal as opposed to simple therapy in patients with temporomandibular disorders? A qualitative systematic review of the literature. Clinical oral implants research. 2007; 18 Suppl 3:138-50.
  5. Aggarwal, VR, Lovell, K, Peters, S, Javidi, H, Joughin, A, Goldthorpe, J. Psychosocial interventions for the management of chronic orofacial pain. Cochrane database of systematic reviews (Online). 2011; (11):CD008456.
  6. Liu, HX, Liang, QJ, Xiao, P, Jiao, HX, Gao, Y, Ahmetjiang, A. The effectiveness of cognitive-behavioural therapy for temporomandibular disorders: a systematic review. Journal of oral rehabilitation. 2012; 39(1):55-62.
  7. Dworkin, SF, Turner, JA, Mancl, L, Wilson, L, Massoth, D, Huggins, KH, et al. A randomized clinical trial of a tailored comprehensive care treatment program for temporomandibular disorders. Journal of orofacial pain. 2002; 16(4):259-76.
  8. Gatchel, RJ, Stowell, AW, Wildenstein, L, Riggs, R, Ellis, E, 3rd. Efficacy of an early intervention for patients with acute temporomandibular disorder-related pain: a one-year outcome study. Journal of the American Dental Association (1939). 2006; 137(3):339-47.
  9. Mishra, KD, Gatchel, RJ, Gardea, MA. The relative efficacy of three cognitive-behavioral treatment approaches to temporomandibular disorders. J Behav Med. 2000; 23(3):293-309.
  10. Stowell, AW, Gatchel, RJ, Wildenstein, L. Cost-effectiveness of treatments for temporomandibular disorders: biopsychosocial intervention versus treatment as usual. Journal of the American Dental Association (1939). 2007; 138(2):202-8.
  11. Turner, JA, Mancl, L, Aaron, LA. Short- and long-term efficacy of brief cognitive-behavioral therapy for patients with chronic temporomandibular disorder pain: a randomized, controlled trial. Pain. 2006; 121(3):181-94.
  12. Abrahamsen, R, Zachariae, R, Svensson, P. Effect of hypnosis on oral function and psychological factors in temporomandibular disorders patients. Journal of oral rehabilitation. 2009; 36(8):556-70.
  13. Litt, MD, Shafer, DM, Kreutzer, DL. Brief cognitive-behavioral treatment for TMD pain: long-term outcomes and moderators of treatment. Pain. 2010; 151(1):110-6.
  14. Michelotti, A, Iodice, G, Vollaro, S, Steenks, MH, Farella, M. Evaluation of the short-term effectiveness of education versus an occlusal splint for the treatment of myofascial pain of the jaw muscles. Journal of the American Dental Association (1939). 2012; 143(1):47-53.
  15. Winocur, E, Gavish, A, Emodi-Perlman, A, Halachmi, M, Eli, I. Hypnorelaxation as treatment for myofascial pain disorder: a comparative study. Oral surgery, oral medicine, oral pathology, oral radiology, and endodontics. 2002; 93(4):429-34.

Arbetsmaterial

Arbetsmaterial för vetenskaplig granskning (inklusive tabeller)