Hur vi tar fram nationella indikatorer

För varje riktlinje tar Socialstyrelsen fram nationella indikatorer. Indikatorerna ska vara olika slags mått som man kan använda för att mäta till exempel kvaliteten i vården eller för att följa upp att vården utför de åtgärder som riktlinjerna rekommenderar.

En indikator kan vara andel personer med depression som får kognitiv beteendeterapi, andelen personer med psykisk funktionsnedsättning som är hemlösa, andelen rökare bland diabetespatienter, väntetid till kranskärlsröntgen vid stabil kärlkramp och femårsöverlevnad vid bröst-, tjock- och ändtarms- samt prostatacancer.

Indikatorerna ska

  • ha vetenskaplig rimlighet (så kallad validitet), vilket innebär att indikatorn bygger på en kunskapsbas (vetenskap eller beprövad erfarenhet) om vad som utmärker god vård och att den verkligen mäter det den avser att mäta
  • ha vikt (så kallad relevans), vilket innebär att indikatorn har betydelse på områden där det finns problem, behövs förbättringar och där vård- och omsorgssystemet respektive socialtjänsten kan påverka det som indikatorn mäter
  • vara mätbara – indikatorn måste vara beskriven så att den kan mätas på ett tillförlitligt sätt (exempelvis ska termer och begrepp vara tydligt definierade)
  • vara entydiga och utesluta tolkningar.

Hur vi tar fram indikatorer i nationella riktlinjer för vuxentandvård

Socialstyrelsen har tagit fram 50 stycken nationella indikatorer för vuxentandvården. Indikatorerna beskriver både tandvårdens resultat och processer inom de områden som riktlinjerna omfattar.

Indikatorernas möjlighet att kunna följa upp rekommendationer i riktlinjerna begränsas dock av bristen på datakällor. Detta innebär att ett antal av de framtagna indikatorerna ännu inte är möjliga att följa kontinuerligt på nationell nivå.

Kontakt

Andreas Cederlund
075-247 37 60